Hej då, oktober! 🍁
Det här med att skifta mellan sommartid och vintertid är inte riktigt min grej. 😖 Det tar ett tag för hjärnan att ställa om, både på våren och på hösten. Imorse vaknade jag tjugo i fem och kände mig relativt utvilad. Och jag var på kontoret före klockan sex imorse. 😅
Som brukligt är såhär på måndagar avslutades arbetsdagen med ett gymbesök. 🏃♀️ Jag var vid det laget ganska trött efter att ha varit vaken så länge, men det intensiva träningspasset fick mig verkligen att kvickna till. 😅
När jag kom hem såg jag att jag hade fått respons på min analys av Katitzi Barnbruden av Katarina Taikon. Högsta betyg och massor av beröm. ☺️👍
En himla trevlig avslutning på dagen - och på månaden. Imorgon går vi in i november. Den månad som jag tycker sämst om på hela året. 😣 Men jag har mycket trevligt att se fram emot, så det ska förhoppningsvis gå bra. 🙏
Tick tack 🕑
Den sista söndagen i oktober - den dag då jag alltid blir smärtsamt medveten om hur orimligt många klockor jag har i mitt hem. 😅 Men jag uppskattade den extra timme jag fick sova inatt i alla fall, det var välbehövligt. 🙏 Det har varit en tämligen intensiv vecka.
Jag ställde in dagens bågskytte, dels för att jag var så trött och dels för att jag kände att jag behövde skriva på mitt projektarbete i litteraturvetenskap. Och det blev faktiskt både färdigskrivet och inlämnat idag - med fem dagars marginal till deadline! ☺️👍 Så himla skönt.
Den prestationen gav mig en sådan energikick att jag både gick ut med soporna och sedan till biblioteket och mataffären, och när jag kom hem både dammsög och våttorkade jag golven i hela lägenheten. Så när syrran kommer hit på lördag kan vi äntligen plocka fram julsakerna! 😍🎄 Vi orkade inte det när hon var här igår, då satt vi mest och kollade på film och spelade tevespel. Vi såg på säsongsavslutningen av House of the Dragon också, ett väldigt starkt avsnitt. 😢🐉
Nu ska jag väl typ varva ner och gå och lägga mig. Jag är fortfarande trött efter veckan - och snart börjar en ny vecka... 😴
Det går inte att redigera bort ätstörningar!
Nu i dagarna har det hänt någonting som provocerar mig så jävla mycket. En sekvens i Taylors musikvideo för "Anti-Hero" har tagits bort efter att folk psykat ur på den. Taylor står på en badrumsvåg, ordet "FAT" dyker upp istället för siffror och en annan Taylor (hennes inre kritiker?) står bredvid och skakar dömande på huvudet åt resultatet av vägningen. Och efter mindre än en vecka blev den lilla sekvensen med ordet "FAT" bortredigerad ur videon efter att folk psykat ur och anklagat Taylor för att promota fettfobi.
Herregud, kan hon få hantera sin historik av ätstörningar genom sin konst utan att folk ska vrida hennes intentioner till något helt annat. Jävligt ironiskt att detta dessutom sker just med en låt och video som till stor del handlar om hur folk alltid medvetet misstolkar henne och vänder allt hon gör emot henne... 🙄
Taylor har inte precis pratat vitt och brett om sin ätstörningsproblematik. Såvitt jag vet var det inte förrän i dokumentärfilmen Miss Americana från 2020 som hon började öppna upp sig om det. Så jag blev väldigt glad när jag såg den där scenen första gången. Och ledsen förstås. Och jag kände igen mig så himla väl. Och jag tyckte att det var så fint att hon delade med sig av någonting så sårbart - och att hon använde sitt enorma inflytande för att sprida medvetenhet om hur det är att leva med ätstörningar och för att få drabbade att känna sig mindre ensamma.
Jag var elva år när jag aktivt började svälta mig själv. Inte så att jag medvetet gick in för att skaffa mig en ätstörning, men att kontrollera matintaget blev ett sätt att skaffa (en illusion av) kontroll över tillvaron. Jag hade ett väldigt problematiskt förhållande till mat, vikt och min egen kropp under hela tonårstiden (bilden ovan togs förresten när jag var 17 år) och jag trodde på fullaste allvar att jag var tjock trots att jag var gravt underviktig. Jag har än idag en allt annat än sund inställning till mat och vikt och min kropp, men det är på en betydligt mer hanterbar nivå nu än när jag var yngre.
Scenen med Taylor på badrumsvågen är väldigt relaterbar för mig - och det skulle jag tro att den är för väldigt många med sådana här erfarenheter. För vems skull har den redigerats? Knappast för vår skull.
Behöver du eller någon i din närhet stöd gällande ätstörningar?
♠️ Ace Week 2022, dag 7: De grekiska gudinnorna Hestia, Athena och Artemis
Tiden går fort och nu är vi redan framme vid den sista dagen av Ace Week 2022. Som jag nämnde igår kommer jag idag att skriva om tre grekiska gudinnor - Hestia, Athena och Artemis.
Det finns ju en normativ uppfattning om att sexuell attraktion är en såväl naturlig som obligatorisk del av den mänskliga naturen, av vad det innebär att vara människa. Vilket har lett till att vi inom acecommunityt börjat skämta om att det måste betyda att vi asexuella helt enkelt är gudar. 😉
Men skämt åsido finns det tre gudinnor inom grekisk mytologi som ofta hyllas i asexuella sammanhang som coola, mytologiska förebilder - Hestia, Athena och Artemis. Grekisk mytologi är tämligen full av promiskuösa gudar och gudinnor och där sticker Hestia, Athena och Artemis ut genom att faktiskt inte vara intresserade av sexuella relationer. De kallas alla tre för oskuldsgudinnor.
Hestia var hemmets och härdens gudinna. Både Poseidon och Apollon (två av de mest åtråvärda gudarna) förälskade sig i henne och friade, men hon ville inte ha någon av dem - eller någon annan heller för den delen. Hon bad sin bror Zeus, gudarnas konung och himlens härskare, om lov att aldrig behöva gifta sig eller ta någon älskare. Han accepterade hennes önskan. Och inte ens Afrodite, kärlekens och fruktbarhetens gudinna, hade någon makt över Hestia och hennes beslut att förbli oskuld.
Athena var vishetens och krigets gudinna. Hon var dotter till Zeus och föddes ur hans huvud, enligt en del versioner för att Zeus ätit upp Athenas gravida mamma och enligt andra versioner genom partenogenes (en form av asexuell fortplantning) utan att någon mamma var inblandad. Athena valde precis som sin faster Hestia att förbli oskuld. Vid ett tillfälle försökte Hefaistos, smideskonstens gud, våldta henne men hon fredade sig från honom.
Artemis var jaktens och kyskhetens gudinna. Hon värnade väldigt mycket om sin oskuld och betraktades som en motpol till Afrodite. När jätten Orion försökte våldta Artemis framkallade hon skorpioner som stack ihjäl honom - varpå han steg upp till himlen och blev en stjärnbild. Artemis var beskyddare av kvinnor och hjälpte dem särskilt i samband med förlossningar. Själv födde hon dock aldrig några barn.
Och med dessa tre gudinnor avslutar jag årets Ace Week. Jag hoppas att ni har funnit veckans inlägg intressanta. 🖤🤍💜
♠️ Ace Week 2022, dag 6: Drakar
Näst sista dagen av Ace Week 2022 är här och som jag berättade igår kommer dagens inlägg att handla om drakar. 🐉
Vad har drakar med asexualitet att göra då? Som jag har förstått det började det som ett skämt i något aceforum. Att någon lite cyniskt gjorde en koppling mellan asexuella och drakar - att vi helt acefobiskt anses vara en "myt" som "inte finns". Precis som drakar.
Om en ser till den klassiska sagan, med riddaren som ska besegra draken och vinna prinsessans hjärta - då är det ju tämligen ace att strunta i kärlekshistorien och heja på draken istället. 😁 Det finns förresten en rolig meme som florerar i olika aceforum, om en liten pojke i en bokhandel som pekar på en bok och frågar personalen vad den handlar om - och när personalen berättar att det är en kärlekshistoria frågar pojken om det finns någon drake med i boken, och när han får veta att det inte gör det frågar han varför de överhuvudtaget har boken i affären i så fall. Mycket relevant fråga. 😂
Är det en slump att min favorit bland Astrid Lindgrens berättelser är Bröderna Lejonhjärta - där det förekommer en drake? Eller att min favoritkaraktär i Game of Thrones är Daenerys Targaryen - som är "mamma" till tre drakar? Vem vet. 🤷♀️ Men drakar är vackra, ståtliga varelser. Och jag bejakar dem gärna som acesymboler (och har som ni ser flera stycken här hemma).
Avslutningsvis - kan vi bara ägna en liten stund åt att uppskatta Taylors senaste musikvideo?! 😍 En askungesaga där hon dissar prinsen och föredrar att bo ensam i ett slott som vaktas av tre drakar. För att inte tala om videons massiva hintar till nyinspelningen av Speak Now-albumet - Taylors LILA album... 💜💜💜
Men nu lämnar vi drakarna bakom oss för den här gången. Imorgon kommer jag fortsätta på det mytologiska området och skriva om tre grekiska gudinnor. Välkommen tillbaka då.
Kvällskurs i hållbarhetsredovisning
Ikväll har jag varit på en kurs i hållbarhetsredovisning på ett hotell här i stan. Jag var både förväntansfull och nervös innan. Men det gick bra. Det var väldigt intressant och peppigt, och trots att det bara var tre timmar kände jag att jag fick med mig mycket användbara verktyg. Och efteråt gick jag faktiskt fram och pratade med föreläsaren och berömde hennes presentation. Något jag ofta vill göra men verkligen aldrig gör. Så det känns väldigt bra att jag faktiskt vågade göra det den här gången. 👍
♠️ Ace Week 2022, dag 5: Tårta och vitlöksbröd
Idag är det den femte dagen av Ace Week 2022 och igår utlovade jag ju att dagens inlägg skulle handla om några kulinariska acesymboler. Närmare bestämt tårta och vitlöksbröd.
Kopplingen mellan mat och sex är väl ganska väletablerad i mänsklighetens historia och kultur. I myter och folksagor utgör måltider ofta metaforer för sexakter. Och i barnböcker har mat ofta en central roll - precis som sex har i böcker för vuxna. (Och ja, Barnbokens byggklossar av Maria Nikolajeva ingår i min kurslitteratur just nu och i ett av kapitlen behandlar hon just detta.)
I acecommunityt sätter vi dock inte likhetstecken mellan mat och sex. Här föredrar vi mat framför sex. Exempelvis har tårta blivit lite av en inofficiell men tämligen spridd symbol för asexualitet. 🍰 För att...tja, tårta är bättre än sex. 🤷♀️ Det är den förklaring jag möts av överallt, och alla i communityt vet att tårta är en symbol för asexualitet.
Det hela började 2003 i AVENs forum, där nya medlemmar välkomnades in i communityt med bilder av tårtor. Tårta är ju någonting som traditionellt serveras när det finns något att fira - och att människor hittar sig själva och sina sammanhang är definitivt något att fira. 2004 skapades en officiell tårtemoji i AVENs forum, och sedan har tårtsymboliken spridit sig som en löpeld genom acecommunityt.
Det här örhänget köpte jag i Kawaii-butiken i somras och som ni ser föreställer det en utter som sitter och äter en acetårta.
Inför UK Asexuality Conference 2022 anordnades en "ace baker"-tävling. Och under båda de asexualitetskonferenser jag deltagit i på nätet har det skämtats friskt om tårta - och vitlöksbröd.
För när det gäller mat är det inte bara tårta som är en stor symbol för asexualitet. Även vitlöksbröd har en framträdande roll. Vitlöksbröd tillkom som symbol senare än tårtan, men är minst lika välkänd. Det brukar florera memes med texter i stil med "Yeah, sex is cool, but have you ever had garlic bread?" i olika aceforum på nätet. Och budskapet med vitlöksbröd är precis som med tårta - att det är bättre än sex.
En reflektion jag själv har gjort när det gäller fixeringen vid just vitlöksbröd kretsar kring vampyrer. 🧛♀️ Vampyrer har ju väldigt stark lust, men skyr vitlök - medan vi håller oss till vitlök(sbröd) och styrs väldigt lite av lust. Typ.
En annan intressant aspekt av just vitlök är att det är en växt som självsår sig. 🧄 Den behöver inte blanda in någon annan individ för att föröka sig - en mycket tilltalande tanke...
Vad föredrar du - tårta eller vitlöksbröd?
Det var lite om kulinariska acesymboler. Imorgon kommer jag att skriva om drakar. 🐉 Välkommen tillbaka då.
Gummiband och blodbad
Idag hade jag en tid hos fysioterapeuten. Jag kände mig lite dum, för jag har inte gjort mina övningar så flitigt som jag borde. 😣 Det har varit träningsvärk och sjukdom och stress som har kommit i vägen. Men jag ska försöka bättra mig. Vi bokade inte in någon ny tid utan jag får höra av mig om jag inte upplever någon förbättring av att göra övningarna regelbundet. Jag fick en ny övning att lägga till på träningsprogrammet också, och jag köpte ett gummiband att använda till den övningen. Det är en rotationsövning som jag kommer ha glädje av till bågskyttet också. 🏹
För övrigt har jag haft mens i två hela veckor nu. Och den visar inga tecken på att avta. Känns inte riktigt rimligt. 😒 Försöker kroppen få mig att förblöda, eller vad är det som pågår?! 🤔
♠️ Ace Week 2022, dag 4: Spader Ess & Hjärter Ess
Nu har vi redan kommit till mitten av Ace Week 2022 och som jag hintade om i gårdagens inlägg kommer jag idag att skriva om spaderesset. ♠️ Men inte bara det, jag kommer även skriva om hjärteresset. ❤️
Vad är grejen med essen då? Jo, asexualitet brukar ju ofta förkortas ace. Till exempel har Asexual Awareness Week blivit Ace Week. Och ace är ju det engelska ordet för ess. Och svart är som vi konstaterat en färg som representerar asexualitet. Så…spaderesset används ofta som symbol för asexualitet.
Sedan har en mer specificerad uppdelning gjorts, så att spaderesset representerar aromantiska asexuella och hjärteresset alloromantiska asexuella. Det är väl de mest frekvent använda essen inom acecommunityt. Sedan förekommer även klöveresset som symbol för personer som är lite osäkra var de befinner sig på det asexuella och/eller aromantiska spektrumet medan ruteresset symboliserar demisexuella och andra grå-asexuella.
Att spaderesset förekommer i emblemet för skolan där stora delar av handlingen i min favoritserie Heartstopper utspelar sig är knappast en slump, med tanke på att dess författare Alice Oseman är aromantisk och asexuell. En ganska subtil men för oss invigda uppenbar symbol som gör mig väldigt glad. 😊 Det är nog det enda populärkulturella sammanhang där jag sett spaderesset användas i asexuellt avseende faktiskt.
(Ja, min nördighetsnivå är precis så hög som den verkar. 😉)
Vid ett tillfälle i Netflix-serien har Nick hjärteress istället för spaderess på emblemet på sin skoluniform. Och det är i en romantisk fantasi som Charlie har om att Nick ska bekänna sin kärlek för honom.
Varken Charlie eller Nick är asexuella (Charlie är homosexuell och Nick är bisexuell), men det känns ändå fint att seriens skapares identitet får lysa igenom såhär tydligt i serien. 🙏
Imorgon kommer jag övergå till att prata om några kulinariska acesymboler. 😋 Välkommen tillbaka då.
Muntlig presentation 😱
Herregud, vilken pärs! Ikväll hade vi den jäkla muntliga presentationen i litteraturvetenskapskursen. Och det kan hända att jag på grund av ångest har prokrastinerat detta vidriga moment så hårt att jag inte blev klar med PowerPoint-presentationen och mitt manus till den förrän 22 minuter innan konferensen skulle börja... 🙈 Väldigt okaraktäristiskt av mig att vara så extremt dåligt förberedd och ute i sista sekunden, men nu blev det så. För jag ville verkligen inte tänka på att denna presentation faktiskt skulle äga rum, så jag bara ignorerade den...tills det helt enkelt inte gick längre.
Jag var så sjukt nervös innan, jag trodde nästan att jag skulle kräkas. 🤢 Och jag informerade också om min sociala fobi och hur jag kände mig innan jag började min presentation, som en liten disclaimer inför eventuella blackouts eller dylikt. Men det gick bra. Eller, jag överlevde i alla fall. Jag överlät åt läraren att sköta visningen av min PowerPoint-presentation (som kanske inte var det mest estetiskt tilltalande och genomtänkta arbete jag gjort, men det fick duga) medan jag läste innantill från mitt manus som jag hade uppe på skärmen i ett Word-dokument. Och jag tog mig igenom hela genomläsningen utan några större missöden. På skrivbordet hade jag ett glas vatten som jag med jämna mellanrum drack ur för att inte bli alltför torr i halsen.
Efter min presentation fick jag några frågor och reflektioner från mina kurskamrater. Nu minns jag knappt vad de sa eller vad jag svarade, men jag tror att det gick rätt okej ändå. Och jag kom faktiskt också med frågor/reflektioner till två av mina kurskamrater efter deras presentationer. Jag var väldigt nervös inför frågemomentet, både att svara på frågor och att själv ställa frågor, men tyvärr var det obligatoriskt. Mitt kontrollbehov och perfektionskrav lirar inte alls med sådana där spontana inslag, jag vill veta i förväg vad som komma skall. Men det gick trots allt rätt bra.
När allt var över och jag loggat ut ur Zoom var lättnaden och stoltheten enorm. Jag glädjeskuttade runt i lägenheten och dansade till Taylors nya album och skiftade mellan att skratta och på gränsen till hyperventilera.
Jag hatar verkligen sådant här. Men jag blir så jävla glad när jag klarar av det.
❤️ Bejeweled ❤️
OMG, Taylor släppte precis ytterligare en ny, helt amazing musikvideo!!! 😍😍😍😍😍 Tämligen effektivt sätt att få trötta lilla Malin att plötsligt bli helt klarvaken. 😉
♠️ Ace Week 2022, dag 3: Den lila ametisten och den svarta ringen
Nu är vi framme vid den tredje dagen av Ace Week 2022 och som jag utlovade igår kommer jag idag att skriva om den lila ametisten och den svarta ringen. 💜🖤
Jag har länge älskat ametister och jag har flera stycken här hemma. Ametister sägs ju vara lugnande och bra mot oro och sömnproblem. Egentligen är jag lite för logiskt lagd för att acceptera sådant flum, men jag är ändå beredd att prova. Så jag har flera ametister på mitt nattduksbord. Det är den enda kristallsort jag har i mitt hem. Och jag började köpa ametister långt innan jag insåg att jag var asexuell - så det är en väldigt trevlig slump att just ametister har en koppling till asexualitet.
Den här kopplingen går tillbaka till legenden om den vackra jungfrun Ametist. Jag har läst lite olika versioner av den här legenden, men här kommer den som känns mest rimlig i sammanhanget. Guden Dionysos flörtade med den vackra jungfrun Ametist, som inte alls var intresserad av Dionysos. Men Dionysos hade tydligen svårt för att acceptera ett nej, så Ametist bad gudinnan Artemis om hjälp att bevara sin oskuld. Artemis ingrep då och förvandlade Ametist till kvarts. Dionysos förundrades över att Ametist var beredd att gå så långt för att bevara sin oskuld. Han ångrade sina handlingar och tömde sin vinbägare över Ametist för att visa henne respekt. Vinet färgade Ametists klara kvartsfärg till den lila färg som ametistkristallen har än idag.
Det finns som sagt lite olika versioner av den här legenden, men kontentan i dem är alltid att Artemis förvandlar Ametist till kvarts för att skydda henne från Dionysos och att Dionysos ångrar sig och häller vin över Ametist som då blir lila. Själva berättelsen kommer dock inte från grekisk mytologi utan från en fransk 1500-talspoet. Uppfattningen om att ametister skyddar mot berusning härstammar däremot från det antika Grekland, där alkohol gärna konsumerades ur bägare av ametist för att den som drack inte skulle bli alltför berusad. Vilket antagligen inspirerade till legenden om Ametist som kunde stå emot vin- och fruktbarhetsguden Dionysos. Vilket i förlängningen lett till kopplingen mellan den lila färgen och oss som är "immuna" mot andras sexighet. 😉 Och så kom den lila färgen att väljas som temafärg till AVENs hemsida och har kommit att representera hela acecommunityt. 💜
Som en liten parentes kan nämnas att en rökelsehållare i ametist förekommer i lyricsvideon till Taylors nya låt "Lavender Haze" (och ja, jag har självklart beställt denna rökelsehållare från hennes webbshop 😍). Inte för att låten har någonting med asexualitet att göra. Uttrycket "lavender haze" är ett gammalt slanguttryck för kärlek och låten handlar om att Taylor vill få navigera sitt förhållande med Joe ifred från omvärldens granskande ögon, antaganden och förväntningar. Men det känns ändå fint att Taylor släpper en sådan lila låt och video strax före Ace Week, det uppskattar jag verkligen. 💜
Men nog talat om lila. Det är ju faktiskt inte den enda färgen som representerar asexualitet. Som jag nämnde både igår och i förrgår används svart för att symbolisera asexualitet. 🖤 Jag har inte riktigt kommit underfund med varför svart står för asexualitet och vitt för sexualitet - om vi tänker på oskuldssymbolik och liknande så borde det väl vara tvärtom...? 🤔 Men nu är det som det är, svart har valts som färg för asexualitet. Kanske för att det är en neutral färg, som kan representera vår neutralitet/likgiltighet inför sex...? Jag vet inte. 🤷♀️
Hur som helst används en svart ring på höger långfinger som en symbol för asexualitet. Själv har jag ingen (än), men jag har sett många på nätet som använder denna symbol. Som ett sätt att både visa sin stolthet och signalera sin asexualitet till andra asexuella. Ett ganska diskret sätt att hitta likasinnade, lite som näsdukskoden för bögar fast tvärtom om en säger så. 🙈
Och den svarta ringen har även spridit sig till populärkulturen. I min absoluta favoritroman, Upside Down av N.R. Walker (som jag läst X antal gånger och som gör mig så himla lycklig varje gång - och som jag skrev ett inlägg om under Ace Week förra året 😍) friar Hennessy till Jordan med en svart ring, som en symbol för deras asexuella kärleksrelation. 🖤
En del asexuella känner sig dock inte bekväma med att bära en svart ring. Folk i allmänhet vet ju inte om att det här är en asexuell symbol, och det finns flera andra betydelser av att bära en svart ring som kanske är mer kända. Till exempel brukar swingers bära en svart ring på någon av högerhandens fingrar för att signalera öppenhet att möta andra swingers (jag har dock sett uppmaningar om att undvika att bära ringen på långfingret av respekt för acecommunityt, vilket jag uppskattar). Dessutom har The Hunger Project en informationskampanj om barnäktenskap, och som en del i kampanjen säljs en svart ring som folk uppmanas köpa och bära för att visa sitt ställningstagande mot barnäktenskap. Så den svarta ringen är inte helt uppenbar som asexualitetssymbol, även om medvetenheten sprider sig alltmer. 🖤
En annan svart asexualitetssymbol är spaderesset, som jag ju inleder alla bloggens Ace Week-rubriker med, men det kommer jag skriva om imorgon. Välkommen tillbaka då. ♠️
♠️ Ace Week 2022, dag 2: AVEN-triangeln
Idag är det den andra dagen av Ace Week 2022 och som jag nämnde igår tänkte jag idag skriva lite om AVEN-triangeln.
Den skapades som en reaktion mot Kinseyskalans utgångspunkt att alla människor befinner sig på ett sexuellt spektrum mellan heterosexualitet och homosexualitet, något som ju helt ignorerar existensen av asexualitet (senare lades en kategori X till på/utanför skalan för att representera människor som inte har sex, men det är ju inte heller helt representativt för asexualitet). I AVEN-triangeln återfinns Kinseyskalans spektrum mellan heterosexualitet och homosexualitet i sträckan mellan de två översta, vita hörnen. Triangelns nedre, svarta hörn representerar asexualitet. Och eftersom det även finns ett spektrum mellan sexualitet och asexualitet, precis som mellan heterosexualitet och homosexualitet, lades senare ett grått fält till i triangeln mellan det vita fältet för sexualitet och det svarta fältet för asexualitet. Och omkring triangeln lades en lila inramning så småningom till - temafärgen för AVENs hemsida.
Över tid har triangeln kommit att betraktas som förlegad och exkluderande, då den trots goda intentioner inte fångar in hela spektrumet av asexuella erfarenheter och identiteter, och den används inte längre som förklaringsmodell. Men jag tycker ändå att det är intressant att gå igenom dess tillkomsthistoria, då triangeln ju så tydligt är en föregångare och inspiration till den asexuella prideflaggan som jag skrev om igår.
Och AVEN-triangeln finns fortfarande kvar på AVENs hemsida och dyker även upp i en del andra asexuella sammanhang, men numera har den mer karaktär av symbol och logga. Den används inte längre som förklaringsmodell.
En koppling som jag själv gjort är mellan AVEN-triangeln och den rosa triangel som homosexuella män tvingades bära i de nazistiska koncentrationslägren och som sedan reclaimats som en kampsymbol inom HBTQ-communityt. Men det är en parentes i sammanhanget och jag har inte funnit några källor på att det skulle finnas ett samband mellan de båda trianglarna. Intressant dock att liknande symboler används inom olika delar av communityt, precis som det faktum att flaggorna liknar varandra ganska mycket. 🤔
Jag hade tänkt skriva lite mer om den lila färgen i det här inlägget, som ju kretsat mycket kring AVEN, men jag tror att jag sparar det till morgondagens inlägg. Då kommer jag skriva om både den lila ametisten och den svarta ringen. 💜🖤 Välkommen tillbaka då.
Högskoleprovet 🤓
Idag har jag skrivit högskoleprovet - för första gången någonsin, trots att jag pluggat på högskolenivå i över femton år vid det här laget. 😅 Det var roligt, stressigt, spännande, påfrestande...jag är helt slut nu, men himla nöjd med dagen. 😴👍
Självklart var jag ute i extremt god tid imorse. Det var mörkt ute och jag såg knappt till en enda människa. När jag närmade mig provlokalen såg jag en ung kille stå och hänga och se lite rådvill ut. Det är en passage som är lite shady och som jag inte gärna går i själv för det brukar hänga lite skumt folk där. 😮 Och visst började varningsklockorna ringa när jag såg den där killen, men jag valde att tolka hans närvaro som att han var där i samma ärende som jag.
Så jag gick faktiskt fram och frågade om han skulle skriva högskoleprovet. Och det skulle han mycket riktigt. Han var lite osäker på vart han skulle gå, så jag visade honom vägen till rätt ingång (som jag självklart kollat upp i förväg var den låg). Och jag initierade till och med lite småprat genom att fråga honom om han skrivit provet tidigare. Och jag gick fram och kände på dörren (som visade sig vara öppen) och ledde honom in i byggnaden och till rätt väntrum.
Jag kände mig väldigt socialt duktig faktiskt. 👏 Men sedan fick det vara nog. Jag gick på toaletten och jag åt lite av min matsäck och jag pillade med mobilen och i stort sett ignorerade min omgivning.
Väl på plats inne i provsalen blev jag placerad mitt i mittenraden. Värsta tänkbara placering, jag vill ju ha ryggen mot en vägg eller sitta längst ut på en kant. 😱 Så det var inte jätteuppskattat av Ångestmonstret. Men det var ju inte mycket att göra åt, det var bara att acceptera faktum. Platserna var numrerade och mitt nummer stod på den där platsen, så... 🤷♀️
Provet bestod av fem delprov, två matteprov och tre språkprov. Det första provet var ett matteprov. Och det fick mitt självförtroende att börja svaja rätt rejält. 😵 Jag hade inte pluggat någonting överhuvudtaget inför högskoleprovet, dels för att jag inte riktigt haft tid och dels för att jag fick sju av åtta rätt på testfrågorna som låg ute på hemsidan så jag tänkte att det var rätt lugnt. Men efter dagens erfarenheter inser jag att om jag ska skriva högskoleprovet fler gånger (vilket är mycket sannolikt) så bör jag nog plugga lite matte innan. 😅 Jag har för all del ett väldigt starkt logiskt tänkande och jag älskade matte när jag gick i skolan...men jag har inte pluggat matte sedan gymnasiet (vilket är väääldigt länge sedan - jag tog studenten 2006) och de där ekvationerna och formlerna och allt det där sitter inte riktigt längre... 😣
Tack och lov var det andra provet ett språkprov. Och det stabiliserade självförtroendet. 👍 Alla tre språkproven var (relativt) lätta. Inte så att jag tror att jag kommer få 100 procent på dem, men tämligen bra bör det ha gått. 😊 Himla synd att det bara är två av språkproven som kommer räknas, jag hade gärna bytt ut ett av matteproven mot ett språkprov. 😉
Det sista provet skrev jag klart på bara 45 minuter. Man har 55 minuter på sig per prov och det är 40 frågor att besvara per prov. Och på matteproven var det sjukt stressigt och intensivt att försöka besvara 40 frågor på 55 minuter, men på språkproven (som det sista provet tack och lov var, för då var jag så trött att jag knappt orkade tänka längre 😴) var det hur lugnt som helst.
Nu har jag sisådär en månads väntan på provresultatet framför mig. Jag är nervös och har prestationsångest, men jag ska försöka koppla bort det och fokusera på annat. Nu är ju provet skrivet, nu kan jag inte göra mer. Bara vänta och se.
Bättre sent än aldrig, Spotify 😉
Hahahahahaha!!! 😂🤣😂🤣😂 Alltså, det är ändå lite gulligt att Spotify tror att de behöver TALA OM för mig att Taylor har släppt ett nytt album. 😉 Att de dessutom gör det mer än ett och ett halvt dygn efter att albumet släpptes - geez, häng med lite! 🤦♀️
♠️ Ace Week 2022, dag 1: Den asexuella prideflaggan
Idag inleds årets Ace Week och det här är tredje året i rad som jag gör en temavecka av det här i bloggen. 2020 behandlade jag olika ämnen kopplade till asexualitet varje dag. 2021 skrev jag om sju olika romaner som har asexuella huvudpersoner. Och i år kommer jag skriva om sju olika symboler för asexualitet.
Jag tänkte börja med den kanske mest uppenbara symbolen - flaggan...
Den antagligen mer bekanta regnbågsflaggan, som representerar hela HBTQ-communityt, utvecklades i Kalifornien på 1970-talet. 🏳️🌈 Sedan dess har det tagits fram ett antal olika nya flaggor för olika delar av HBTQ-communityt. Under 2009 och 2010 pågick diskussioner inom acecommunityt om att skapa en egen flagga, och i augusti 2010 presenterades flaggan ovan som det slutliga resultatet efter flertalet förslag och omröstningar. I början förekom flaggan bara i digitalt format på internet, men under 2011 kunde den för första gången skådas i en prideparad i San Francisco. Numera finns den tillgänglig att köpa i många nätbutiker där prideflaggor och andra prideprylar säljs och jag har flera stycken här hemma.
Den asexuella prideflaggan påminner i sin design om många andra prideflaggor, såsom regnbågsflaggan, med ränder på bredden. Flaggan består av fyra färger – svart, grått, vitt och lila. Svart står för asexualitet, grått för grå asexualitet och demisexualitet, vitt för sexualitet och lila för gemenskap.
Lila har, såvitt jag vet, alltid varit temafärgen för AVENs hemsida, vilket var den överlägset främsta sajten för asexuella vid tidpunkten för flaggans tillkomst och än idag har en framträdande roll inom communityt. Flaggan är också tydligt inspirerad av AVEN-triangeln, som jag kommer skriva mer om imorgon. Välkommen tillbaka då.
Kommande inlägg:
Dag 2: AVEN-triangeln
Dag 4: Spader Ess & Hjärter Ess
Dag 5: Tårta och vitlöksbröd
Dag 6: Drakar
Stegen ut ur sjukstugan
I torsdags eftermiddag kom syrran och hälsade på i sjukstugan. Då hade jag inte varit utanför dörren eller träffat folk på nästan tre dygn, så det var väldigt fint att få hit henne. 😊❤️ Hon hade handlat lite åt mig, och vi fikade och tittade på det senaste avsnittet av House of the Dragon och spelade tevespel. Det var mysigt. 😊❤️
När hon skulle åka hem följde jag med henne ut för att kasta soporna och gå och hämta ett paket och handla lite mer. Det kändes jättekonstigt att vara omgiven av folk igen, bara att gå en sväng i min stammismatbutik gav mig stresspåslag och overklighetskänslor och jag ville bara hem igen. 😵 Det är en av baksidorna med att vara hemma, att jag blir så himla folkskygg. Men det brukar gå över relativt snart.
Jag kände mig fortfarande lite risig igår. Svag liksom. Promenader var på riktigt ett påfrestande projekt. Men jag tog mig i alla fall till och från vårdcentralen för coronavaccinationen. 💉 Och jag promenerade faktiskt hela vägen hem från bågskyttelokalen igår kväll. 🏹
Vår lilla söndagsskyttegrupp (jag och min bågskyttekompis och en kille) har städansvar i lokalen den här veckan, och eftersom jag skriver högskoleprovet imorgon när vi normalt skulle ha åkt till lokalen förlade vi städningen till fredagseftermiddagen. Spårvagnsresan dit innebar ett massivt stresspåslag för mig - det var så sjukt mycket folk, med alla störiga ungar som skulle hem från skolan och alla trötta vuxna som skulle hem från jobbet (jag är inte van vid att åka spårvagn i eftermiddagsrusningen). Jag överlevde för all del, och jag försökte fokusera på att prata med min bågskyttekompis och stänga in oss i en egen liten bubbla.
Men på hemvägen var jag ensam, eftersom de två andra ville stanna kvar och skjuta en stund efter städningen (något som jag inte klarade av på grund av smärtan i vänsterarmen efter vaccinationssprutan), och tanken på en ny spårvagnsresa kändes inte precis lockande. Dessutom var det skönt väder och jag hade ingen tid att passa och var ordentligt påbyltad...så jag bestämde mig för att gå hela vägen hem. Och det gick jättebra. Jag tog det lugnt och lyssnade på musik (läs: Taylor 😉) och tittade på alla vackra höstfärger. 🍁
Idag har jag på allvar tagit tag i att skriva mitt projektarbete i litteraturvetenskap. Förmiddagen har varit riktigt produktiv (när jag väl lyckades slita mig från att studera lyricsvideorna 😉) och nu börjar det faktiskt likna någonting. Texten ska vara fem sidor lång, jag är i nuläget uppe i fyra sidor, så lite mer förankring i kurslitteraturen och en avslutande sammanfattning och sedan är jag i mål. 👍 Sedan ska jag "bara" slänga ihop en PowerPoint-presentation inför tisdagens vidriga muntliga presentation av arbetet också... 😱😱😱
Låttexterna! 😍
OMG, nu finns alla låtarna från Midnights som lyricsvideor också! 😍😍😍 Vilken tur, då slipper vi höra fel och lära oss konstiga, felaktiga texter som vi sedan behöver lära om...typ "lonely Starbucks lovers" istället för "long list of ex-lovers". 🙈
❤️ Anti-Hero ❤️
Musikvideon för "Anti-Hero" - den första musikvideon från Midnights - hade precis premiär. ❤️❤️❤️ Självklart har jag inget vettigt, analytiskt att säga i det här läget, jag bara fangirlar. Iiiiihhhh!!! 😍😍😍
Nog för att hon utlovade en kaotisk överraskning...
Men herregud! Här har jag i godan ro varit på vårdcentralen och tagit min fjärde spruta coronavaccin...
...och så passar Taylor under tiden på att släppa en deluxeversion av Midnights med SJU EXTRA LÅTAR!!! 😍😱😍😱😍😱😍
❤️ Midnights ❤️
Det är den 21 oktober 2022 kl. 6 på morgonen och Taylors nya album är äntligen här och jag är så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen!!! 😍😍😍😭😭😭❤️❤️❤️
Sjuk 🤒
Jag är sjuk. Igen! 😫 Det är ju inte särskilt länge sedan sist, så när jag i tisdags morse vaknade och hade ont i halsen och kände mig allmänt risig och hängig ville jag först inte acceptera det. Men bara tanken på att klä på mig och promenera iväg till jobbet kändes övermäktig, så det var bara att vackert återvända till sängen och vänta tills jag mådde bättre. 🤒 Idag är tredje dagen jag är hemma. Och jag mår helt klart bättre nu. Vilket är tur, för imorgon ska jag till vårdcentralen och vaccinera mig och på söndag ska jag skriva högskoleprovet och nästa vecka har jag sjukt mycket eftermiddags- och kvällsaktiviteter inplanerade. Så det var väl tur i oturen att jag blev sjuk nu och inte då i alla fall.
Träning och teater och det jag inte orkar tänka på
Idag är en mörk dag i svensk demokrati. 😔 Som befarat röstades en brunhögerregering fram. Med en klar agenda om att sparka på de som redan ligger och gynna de som redan har det bra, montera ner välfärden och öka klyftorna i samhället. Och det är bara så jävla sorgligt och läskigt och upprörande på alla sätt.
Och jag orkar fan inte skriva något omfattande om eländet just nu. Det finns många andra som gör det himla bra, bland andra Vardagsrasismen. Så kolla gärna in deras inlägg, medan jag fokuserar på mitt psykiska välbefinnande.
Jag var väldigt trött imorse, men en händelse i parken på väg till jobbet fick mig att kvickna till rejält. Jag fick syn på en stor sten en bit längre fram och reflekterade över att det var märkligt och undrade var den kom ifrån. 🤔 Plötsligt började "stenen" röra på sig och springa över gräsmattan. Och jag drog skärrat efter andan och insåg att det inte alls var någon sten utan en stor fet råtta. 😲😲😲 Var jag inte vaken innan så blev jag det definitivt då. 😉
Efter jobbet var det dags för gymbesök igen. Det var roligt, men fruktansvärt jobbigt. En av passets sex övningar var den beryktade släden som ni ser i bilden ovan. Varje gång jag har tränat med den har jag fått astmaanfall och tvingats avbryta, och idag var inget undantag. Efter andra varvet med släden blev jag tvungen att lägga mig ner på golvet och försöka få ner flåset. Det var åtskilliga minuter kvar av passet, men jag klarade inte av mer. Jag blev sjukt besviken över att inte kunna ta mig igenom hela träningspasset, men det är väl bara att försöka acceptera faktum.
Efter gymbesöket stapplade jag hem och duschade och bytte om och åt lite mat, och sedan begav jag mig ut i regnet för att delta i teaterns vänförenings årsmöte. 🎭 Det var jättetrevligt och precis som efter förra veckans sammankomst skuttade jag hemåt efteråt fylld av energi. 😊💖 Det är så himla gulliga människor i den där föreningen. Och så härligt att få hänga med andra teaternördar. ☺️ Tre av damerna propsade på att jag ska börja spela teater, jag försökte förklara för dem att det inte riktigt fungerar på grund av min sociala fobi (jag har ju faktiskt försökt) men de var jätteentusiastiska och försökte hitta vägar framåt för mig. Och jag tror väl att jag ikväll lite halvt har blivit invald i styrelsen för vänföreningen, som ett steg på vägen. 😅
Helgen före helvetet
Det har varit en mycket trevlig och behaglig helg. Självklart mår jag skit över den politiska situationen i landet och jag känner att jag borde kommentera det hela på något sätt, men just nu orkar jag bara inte utan fokuserar på att ta hand om mig själv och göra sådant som jag mår bra av. 🙏
Igår var syrran här. ❤️ Vi bakade saffransbullar och chokladbollar och tittade på några avsnitt av House of the Dragon. 🐉 Vi har ett litet system att syrran kollar på avsnitten först och sedan tittar vi på dem tillsammans så att hon kan säga till mig när jag behöver blunda eller till och med spola fram några minuter om det är riktigt äckligt. Jag är ju mycket känsligare än vad hon är, så jag är tacksam över att hon gör detta för mig. 🙏
Imorse var jag och tränade bågskytte, för första gången på evigheter (närmare bestämt sex veckor). 🏹 Jag har inte haft tid. Och egentligen hade jag inte tid idag heller. Men jag prioriterade det ändå. Och det är jag glad över. Resten av dagen har jag ägnat åt att plugga, sova, tvätta, göra mina övningar från fysioterapeuten med mera. Jag har skrivit ungefär en sida på mitt projektarbete i litteraturvetenskap idag. Ambitionen var att skriva betydligt mer än så, men jag tänker att det var bättre än inget i alla fall. 🤷♀️
Nu ska jag försöka sova. Och försöka att inte tänka på den domedag i svensk demokrati som morgondagen innebär. 🥺
Allergivaccination, rond 2 💊
Nu har ju min allergivaccination mot björkpollen pågått i över en månad. Efter 30 dagar kunde jag ta ut en behandlingsrapport, och noterade att jag bara hade biverkningar till och med dag 13. Himla bra. 👍
Och idag åkte jag till sjukhuset för att påbörja allergivaccination mot gräspollen också. Jag anlände till sjukhuset över en timme innan jag hade tid på mottagningen - är det någon som är förvånad? 😉
Det här är någonting jag verkligen älskar på sjukhuset. Självincheckning! Inget personligt anmälande i receptionen, bara att knappa in sitt personnummer. Mycket social fobi-vänligt. 👍
Eftersom jag var så extremt tidigt på plats gick jag till caféet och fikade. Och så pratade jag med syrran i telefon. 😊
När jag blev inkallad till läkaren satt det redan en kille därinne. Och han hade "vanliga" kläder på sig, så han verkade inte vara AT-läkare. Jag blev helt paff och bara stirrade på honom och väntade mig att han skulle resa sig och gå eftersom det var min tur nu. Men det visade sig att han var patient och att vi hade tid hos läkaren SAMTIDIGT - och dessutom väntade vi på en tredje patient som också hade tid då. 😲😲😲 Jag blev helt ställd och kom mig inte för att protestera. Det hade inte stått någonting i kallelsen om att det här skulle vara något slags gruppbesök, jag har inte varit med om något liknande tidigare och kunde inte föreställa mig att det skulle gå till på det viset. Men jag fann mig snällt i situationen. Men det kändes himla awkward. Inte för att en allergivaccination är av särskilt intim eller privat natur...men är det verkligen rimligt att en ska behöva sitta och prata om sina besvär och genomgå både undersökning och behandling INFÖR ANDRA PATIENTER?!? 😲😲😲 Nu är jag förvisso van vid att hänga ut stora delar av mitt privatliv här på bloggen, så jag tog väl inte så jättehårt på det hela, jag tyckte mest att det var märkligt. Syrran reagerade desto starkare när jag berättade om det för henne, hon sa att det var integritetskränkande och att vården inte får göra sådär och att jag borde kunna anmäla det någonstans. Men jag vet inte...jag tror bara att jag låter det vara. Men himla märkligt var det. 😕
Själva vaccinationen gick jättebra, mycket bättre än när jag skulle ta vaccinationstablettem mot björkpollen för första gången. Det började klia lite på hakan efter en stund, det var allt. Och så var jag tydligen lite irriterad under tungan, enligt läkaren, men det var inget jag kände av själv. Så det var en stor lättnad. 🙏 Jag fick lämna mottagningen efter mindre än en timme. Och nu ska jag fortsätta med vaccinationstabletterna här hemma själv. Till en början på kvällen, eftersom jag tar tabletterna mot björkpollen på morgonen och behöver kunna avgöra vilka tabletter som orsakar eventuella biverkningar. Men om några veckor kommer jag kunna ta båda tabletterna på morgonen med någon minuts mellanrum. 👍
En liten lektion i källkritik (och matlagning 😅)
Alldeles nyss höll pastan på att koka över. För det dök upp något alldeles otroligt i mitt Facebook-flöde som tog över hela min uppmärksamhet - städer för Taylors kommande världsturné, och en av städerna som listades var Stockholm! 😲😍 OMG, OMG, OMG!!! Hon har aldrig haft en konsert i Sverige förut. ÄNTLIGEN!!! 😍😍😍 Sedan sansade jag mig lite och kollade upp denna fantastiska uppgift lite mer noggrant. (Efter att ha sänkt temperaturen under pastakastrullen. 🙈) Det lät ju för bra för att vara sant - och det finns mycket riktigt inga officiella källor som bekräftar detta, det finns överhuvudtaget ingen information om vare sig städer eller datum för turnén än. Så var det med den glädjen... 😭😭😭
Imorse hade jag förresten möte med en kund. Alldeles själv. Jag var jättenervös. Och han hade förvarnat mig om att han hade massor av frågor. Men jag lyckades svara på i princip allt, och i slutet av mötet uttryckte han att han var nöjd och att han tycker att han får mycket hjälp av mig. Det gjorde mig väldigt stolt och glad. 😊
För övrigt har jag fått mens idag. 🩸 Helt out of the blue. Jag har inte haft någon ordentlig mens sedan slutet av augusti. Jag hade två dagar med pyttelite blödningar i slutet av september. Men nu är det tydligen dags på riktigt. Även om den enligt kalendern inte borde komma nu. Men den gör tydligen lite som den vill. 🙄
Utbildningsdag
Idag har jag gått en kurs på distans i hållbarhetsredovisning. Superintressant! 👍 Jag känner mig SÅ peppad att börja arbeta med detta, både för byråns räkning och för våra kunder. 😊
Jag älskar verkligen att utbilda mig (som väl alla vet 😉). Men så har vi ju de där mindre trevliga momenten, som presentationsrundor. 😱 Varför?! På riktigt, VARFÖR?!? 😱😱😱 Om vi ska tillbringa sju timmar tillsammans och större delen av den tiden sitta tysta och lyssna på lärarna...varför måste vi då lära känna varandra? Det är ju inte så sannolikt att vi kommer träffas igen, och det är ju heller inte som att en lyssnar superfokuserat på de andras presentationer när en bara sitter och är nervös inför sin egen presentation (och överanalyserar den efteråt). 😖😣😵💫😵
Men, men...jag överlevde presentationsrundan (men minns såklart ingen information överhuvudtaget om mina kurskamrater). Jag överlevde även de tre övningsuppgifterna i smågrupper. Vi var tre personer i min grupp och det var som väntat främst de två andra i gruppen som höll låda, men jag inflikade i alla fall lite kommentarer och idéer här och där och satt inte HELT tyst. 👍
Det har varit en lärorik, intensiv och påfrestande dag. Som väldigt trevligt avslutades med ett kort besök av mamma. ❤️ Och nu ska jag nog bara göra mina övningar från fysioterapeuten, äta, duscha, bädda sängen, ta mina kvällsmediciner, borsta tänderna och gå och lägga mig. Gud, vad mycket det låter som... 😫😴
Modemässiga kursförberedelser
När du ska gå en seriös vidareutbildningskurs hemifrån och behöver se lite representabel ut på överkroppen - men inser att det antagligen var en helt meningslös ansträngning med tanke på hur ditt headset ser ut. 😅
Dagen efter en sömnlös natt
Jag sov jättedåligt inatt. Jag vaknade mitt i natten och sedan dröjde det väldigt länge innan jag lyckades somna om igen. Så jag var helt förstörd när alarmet ringde imorse och jag snoozade längre än vanligt. 😴 Tydligen var det fullmåne i söndags, vilket säkert kan ha spelat in i min sömnlöshet.
Så jag var väldigt trött och seg när jag slutligen promenerade till jobbet imorse. Men av någon anledning gick jag och nynnade på en Pansy Division-låt. Och inte någon av de mer (relativt) städade texterna - utan "James Bondage" av alla låtar... 😂🙈
Som tur var var det ingen annan i närheten, och när jag närmade mig kontoret tvingade jag hjärnan att ställa om till första bästa Taylor-låt jag i desperation kunde komma på. Jag kunde ju inte kliva in på kontoret nynnande på snuskmusik heller (även om det för all del är en väldigt trallvänlig melodi). 😅
Idag kom förresten kallelsen till högskoleprovet. Jag blev alldeles till mig. Så himla spännande! Nästa helg är det äntligen dags. Wiiieee! 😄😄😄
Eftersom jag var så himla trött ville jag egentligen bara gå och lägga mig när jag kom hem från jobbet. 😴 Men jag såg ju fram emot att besöka min älskade teater på kvällen, så jag gick några ärenden på stan för att hålla igång. Jag lämnade tillbaka några böcker ur kurslitteraturen till biblioteket och så köpte jag bland annat den här fina duken till trapphuset. Jag saknade en höstduk, så jag blev himla glad över att hitta en som passade så bra. 🍁
Jag är även himla glad över att jag faktiskt tog mig iväg till teatern. 🎭 Jag var fruktansvärt trött innan, men fick sådan dunderenergi av besöket att jag skuttade hela vägen hem och pladdrade med mamma i telefon och kände mig nästan orimligt pigg. Vi i teaterns vänförening fick tillbringa en mycket trevlig timme tillsammans med tre av skådespelarna från Drottningens Juvelsmycke och fick nya insikter kring pjäsen (läs gärna mitt tidigare inlägg om pjäsen ifråga också).
Självklart var jag först på plats (förutom personalen samt vänföreningens nuvarande ordförande och den tidigare ordföranden 😉) och det blev en del väntan. Folk dök upp lite vartefter och tog plats runtomkring mig, och det i kombination med att jag som betydligt yngre än de övriga besökarna fick ganska mycket uppmärksamhet gjorde ju att Ångestmonstret satte igång stora flyktlarmet. 😱 Och jag tog till lite säkerhetsbeteenden som att kolla mobilen X antal gånger för att slippa titta på och/eller prata med folk, men på det stora hela hanterade jag det riktigt bra. 🙏
Träning och betyg
Idag var det dags för gymbesök igen. 🏃♀️ Det var jobbigt (inte alls lika jobbigt som sist dock, tack och lov) men väldigt roligt. Vi körde fem olika stationer, vilket var perfekt eftersom vi var just fem personer på träningen idag.
Idag kom också äntligen återkopplingen från läraren på det första diskussionsinlägget som jag publicerade i kursens forum för över två veckor sedan. I vanlig ordning trodde jag helt pessimistiskt att jag skulle bli underkänd - och blev både lättad, glad och stolt när jag insåg att jag fått högsta betyg. 🤩 Ljuv musik för en liten studienarkomans öron. 🙏
Lite upp och ner och hit och dit
Nu har jag visst inte bloggat sedan i tisdags. Det har varit ganska mycket som jag velat eller känt att jag "borde" skriva om, och då har jag inte skrivit alls istället. 😕
I onsdags började jag gråta på kontoret. 😢 Men jag tror inte att det var någon som märkte det, och jag lyckades lugna ner mig efter en stund utan att fastna alltför mycket i ältandeloopen.
I torsdags morse mötte jag en katt på väg till jobbet (men den hann jag inte fota, så ni får nöja er med det här gulliga lilla biet från i fredags på lunchen 🐝). Det var mörkt ute och jag såg bara en siluett och hörde några ynkliga små pipanden. Jag trodde först att det var en fågel, och blev verkligen överraskad när jag insåg att det var en katt som stod där och ylade så ynkligt. 🐈⬛ Jag har aldrig sett en katt så centralt i stan förut, och den verkade ganska rädd och vilsen. Jag satte mig ner på huk och sträckte fram handen och lockade på den, men den bara stod där och fortsatte jama och när jag tog några steg närmare den vände den och sprang sin väg. Så brukar inte katter bete sig i min närvaro, de brukar ju gilla mig. 😟
I torsdags fick Pride-familjen även ett totalt Goddag yxskaft-svar från politikerna på vår debattartikel. Det var väldigt upprörande att läsa. Jag har ännu inte kommit underfund med om de medvetet spelar dumma eller om de verkligen inte fattar problemet... 🙄
I fredags morse mötte jag en tjej i Pride-familjen på väg till jobbet. 🏳️🌈 Hon skulle ta tåget till Stockholm, och vi stod en liten stund och pratade och ondgjorde oss över politikernas icke-svar innan vi fortsatte åt varsitt håll. Det var fint att se henne, det var ett tag sedan sist.
I fredags åkte syrran och jag hem till mamma och hennes man och sov över till lördagen. Mamma hade sett till att lägga täcken över blommorna på trappen för att de inte skulle frysa, så att de fortfarande skulle vara fina tills vi kom. ❤️
På lördagsmorgonen gick vi ut i skogen och plockade svamp. 🍄 Det var jättemysigt och rogivande. 😊❤️
Idag har jag skrivit färdigt min analys av Katitzi Barnbruden av Katarina Taikon och postat i kursens forum. Och så har jag kommenterat en kurskamrats text. Så nu är både den här helgens och nästa helgs studiedeadlines avklarade. 👍 Detta fordrade en belöning, så jag gick en liten sväng på stan och köpte bland annat en sådan där stor hotellkudde som jag funderat på att köpa ett tag. Känns himla lyxigt. 😊💖 Jag köpte även tre paket rosa servetter med körsbärsblommor och blåmesar på, de liksom bara skrek MALIN. 😍🌸 Och jag var faktiskt riktigt duktig, för när jag hade betalat och var på väg bort från kassan upptäckte jag att det fanns servetter i ett annat bättre format med samma motiv och de ville jag ju mycket hellre ha - så då frågade jag om jag fick vara lite besvärlig och byta dem, och det fick jag så gärna. Heja mig! 👏
Jag hoppas att nästa vecka blir en bra vecka, utan tårar och ångest. 🙏 Jag har både gymbesök med kollegorna, skådespelarsamtal på teatern, kurs i hållbarhetsredovisning och start av allergivaccination mot gräspollen inplanerat. Och så lekdag med syrran och bågskytte i helgen. Alltihop sådant jag ser fram emot. ❤️
För en söt jul 🎄💖
Vi är redan inne i oktober men jag har inte julpyntat än. Skandal! 😲 Nämen, jag tänkte nog vänta till efter Ace Week faktiskt, jag vill liksom ha lila gardiner uppe då...men det är ju förvisso ingenting som hindrar att julgranarna åker fram innan dess. 😉
Än så länge är det mest juliga jag har gjort att beställa Kawaiis julkalender, jag fick hem den idag...
De har en liten meddelanderuta när en lägger beställningar, och jag skrev att jag älskar dem...
...och de svarade på följesedeln att de älskar mig också. De är så himla gulliga. ☺️💖
Ny vecka 🏃♀️
Idag började det en ny praktikant på kontoret. Något som jag alltid är nervös inför och tycker är lite jobbigt. Men det gick bra, och hon verkar jättegullig. 👍
Eftersom det är måndag idag avslutades arbetsdagen med ett gymbesök. Det var ett fruktansvärt jobbigt och flåsigt pass. 🥵 Efter ett tag mådde jag så illa att jag blev tvungen att pausa, och sedan tog jag det lite lugnare. 🤢 Men jag avbröt inte helt och hållet i alla fall, jag får väl vara stolt över det. 🙏
Tankar om Tintomara 🎭
Just nu spelas Drottningens Juvelsmycke på min älskade teater. 🎭 Jag var och såg den igår kväll tillsammans med mamma och hennes man. Och idag har jag läst ut romanversionen av berättelsen, som jag fick av min finaste syster när jag fyllde år. Så jag tänkte skriva några rader om berättelsen i allmänhet och huvudpersonen Tintomara i synnerhet.
Tidigare i veckan var det lite rabalder i lokaltidningen kring föreställningen, som lärare och rektor på en gymnasieskola här i stan inte ville låta sina elever få se på grund av rasistiska inslag i föreställningen. Nu har de tydligen ändrat sig, såg jag när jag gick in på tidningens hemsida nyss för att hämta den första artikeln. Men när jag såg föreställningen igår kväll visste jag inte om denna vändning och gick dit med föresatsen att bilda mig en egen uppfattning om innehållet och försöka förstå skolans initiala ställningstagande.
Föreställningen tog tid att smälta, av flera skäl. Och jag har väl till fullo inte gjort det än. Men jag tänkte ändå försöka formulera några av mina tankar.
För det första, rasismen. Utifrån skolans starka reaktion var det lätt att få uppfattningen att rasistiska stereotyper helt okritiskt reproducerades på scenen. Så upplevde jag det dock inte när jag själv såg föreställningen. Föreställningen belyste absolut rasism, därom råder ingen tvekan. Och vissa inslag skavde en del, men jag fick uppfattningen att det var just det som var meningen - att det SKULLE skava att se sådant. Och i vissa scener upplevde jag till och med att det var meningen att de som uttryckte rasistiska och kolonialistiska tankegångar skulle ses som rent löjliga och skrattretande av publiken.
Sedan är det såklart problematiskt av mig som vit att sitta och uttala mig om att någonting "inte är rasistiskt", det bör överlåtas åt de med tolkningsföreträde i frågan. Jag bara ventilerar mina tankar, utifrån hur jag upplevde föreställningen och utifrån den bild jag fått av regissören ifråga genom åren. (Och ja, jag var tveksam till om jag ens skulle göra det).
Jag är hur som helst positivt inställd till att teatern valt att låta en mörkhyad skådespelare gestalta Tintomara och att man använder teaterns formspråk för att väcka tankar kring rasism och förtryck. Och jag gissar att skolans initiala ställningstagande handlar om ängslighet och någon slags naiv idé att "om vi blundar så finns det inte". Men det fungerar inte så. För att komma ifrån ett problem måste vi prata om att problemet faktiskt existerar och att det ÄR ett problem. Och jag tror nog att gymnasieelever är tillräckligt gamla och mogna för att kunna föra ett konstruktivt samtal om rasism efter att ha sett föreställningen ifråga.
Men det här var egentligen en parentes och inte det jag egentligen tänkt skriva om. Jag hade främst tänkt skriva om Tintomara. Ända sedan i våras har jag varit hajpad på Drottningens Juvelsmycke. Jag har sett dramaserien på SVT, läst romanen och nu även sett teaterföreställningen. Och det som gör mig hajpad är just Tintomara. För hen är asexuell! ♠️ Och såvitt jag känner till är detta en av de tidigaste (kanske den allra tidigaste) skildringarna av asexualitet - romanen är från 1834.
Alla faller för Tintomara, både män och kvinnor. Men själv faller inte Tintomara för någon. I romanen hålls en lång utläggning om detta, där androgynitet och asexualitet kopplas samman. Vilket är helt logiskt enligt den tidens sätt att tänka. Homosexuella sågs under 1800-talet som tillhörande ett tredje kön, då könstillhörighet och begärsriktning var så starkt sammankopplade att en man som åtrådde en annan man helt enkelt inte kunde vara man själv och en kvinna som åtrådde en annan kvinna inte heller kunde vara kvinna själv (föreställningar som för all del lever kvar i homofobiska åsikter om vad som är eller inte är "riktiga" män och "riktiga" kvinnor).
I enlighet med samma logik kan den androgyna Tintomara inte känna begär mot vare sig män eller kvinnor - eller om det är hens asexualitet som gör att hen inte kan bestämmas som hundra procent man eller hundra procent kvinna (lite oklart vad som ses som orsak och vad som ses som verkan här). Två lärda män för i romanen ett långt resonemang om människosläktets två kön och deras öde att ständigt jaga varandra medan androgynen som varande både man och kvinna inte lider några kärlekens kval utan är fullkomlig i sig själv och inte har någon andra hälft att söka.
Tintomara framställs som ganska barnslig och naiv (på gränsen till korkad) i berättelsen, vilket antagligen kan kopplas till att hen inte känner sexuellt begär (det är ju en ganska vanlig asexuell stereotyp, att vi är omogna, eftersom sexuellt begär normativt ses som en obligatorisk del i vuxenblivandet). Samtidigt framställs hen som ren av exakt samma anledning, att hen inte befläckas med romantik och sex. Och berättelsens mest kända replik, yttrad av Tintomaras mor, handlar om just detta: "Tintomara! Två ting äro vita - oskuld - arsenik. [...] Du, mitt barn, hav oskuld! ... Jag har arsenik." Och även om Tintomara faktiskt begår riktiga brott (som att stjäla drottningens juvelsmycke och att dra vapen mot en militär) är hens främsta "brott" ändå att inte besvara den åtrå som hen så ofta är föremål för.
Drottningns Juvelsmycke är inte på något sätt en oproblematisk berättelse. Men den är väldigt intressant och väcker mycket tankar. Både boken, teveserien och teaterföreställningen. Och jag känner att det varit mycket givande för mig att ta del av denna berättelse i dess olika former.
