Jag gick in på Facebook nyss, och fick via deras minnesfunktion veta att det idag tydligen är 14 år sedan jag gick på vad jag brukar betrakta som en göra slut-dejt med L. Vi gick på bio och såg den tredje Twilight-filmen...

Det var sista gången vi träffades. Och sedan dess har jag inte haft något mer förhållande. Jag har alltså varit singel i exakt 14 år nu.

På sätt och vis känns det tragiskt om det förhållandet ska vara mitt livs enda romantiska relation. 💔 Men samtidigt tror jag faktiskt inte att jag överhuvudtaget VILL vara tillsammans med någon på det sättet igen. Efter 14 år som singel "borde" jag ju längta ihjäl mig efter en ny flickvän, men det gör jag inte. Så...jag antar att det bästa jag kan göra är att fortsätta leva mitt liv och uppskatta de människor som finns i det. Och varsamt omfamna den stora sannolikheten att jag befinner mig mer eller mindre långt ut på det aromantiska spektrumet. 🙏

Jag har för övrigt precis blivit klar med mitt maratontittande på de tre första säsongerna av Bridgerton. Och jag känner mig väldigt ace (och aro?) när jag finner det helt obegripligt hur karaktärerna är så jäkla attraherade av varandra att de bara inte kan låta bli varandras läppar och kroppar. 😅🙈

En känsla som även infann sig när jag kollade på den första trailern för det nya expansionspaketet till Sims som släpps om några veckor...

Alltså, jag bara...fattar inte. 😅🙈 Eller, jag kan inte relatera, snarare. Och jag undrar om det är resten av världen som är perverterad eller om det är jag som är pryd? 🤷‍♀️

Men nu börjar jag hur som helst känna av mina kvällsmediciner, så nu satsar jag på att sova för natten. 😴 Med förhoppning om anständiga drömmar. 😅

Det har varit varmt idag, så jag öppnade fönster i både vardagsrummet och sovrummet och lade mig på sängen för att läsa teori- och metodlitteratur till kandidatuppsatsen i godan ro. Men snart blev jag avbruten av ett märkligt brummande, och till min fasa upptäckte jag en gigantisk bålgeting vid datorn. 🐝😱😱😱 Jag for upp, och skiftade mellan att följa efter och att gömma mig för vidundret. Den hittade till parfymerna och Taylor-skivorna i mitt sovrum, till prydnadssakerna ovanpå ett skåp i vardagsrummet, och slog sig slutligen förnöjt ner i ett av rummen i dockskåpet i köket. Och det var först då jag hade sinnesnärvaro nog att ta några suddiga bilder av den. Jag försökte febrilt komma på ett smidigt sätt att få ut den ur mitt hem, samtidigt som jag var i hysteriskt upplösningstillstånd och hyperventilerade så att det började likna en panikattack. Vad jag minns har jag aldrig blivit stucken av en geting förut, men med tanke på hur extremt allergisk jag är i största allmänhet så utgår jag nästan ifrån att ett getingstick skulle vara farligt för mig. Så jag var väldigt rädd idag. 😥 Men jag provade ändå att sticka in en flugsmälla som jag fått av mamma nyligen i dockskåpet, och som genom ett mirakel kröp bålgetingen snällt upp på den - och satt kvar medan jag bar den till ett vidöppet vardagsrumsfönster (som jag sedan genast stängde igen när getingen flugit sin väg). Och nu tänker jag aldrig mer ha fönstren öppna här hemma - alternativt att jag tänker investera i en jäkla massa myggnät...jag har inte riktigt bestämt mig än där.

Jag har känt mig ganska låg hela veckan. 😔 Vilket delvis kan förklaras med PM(D)S, men främst har att göra med att två av mina närmaste chefer hade sin sista arbetsdag idag. Två jättefina personer som har varit en enorm trygghet och stöd för mig under mina första 16 månader i företaget. När de först lämnade den hemska nyheten började jag gråta. 😢 Jag trodde att jag skulle gråta idag också, men det gjorde jag faktiskt inte (även om det var nära när vi kramade varandra farväl och utbytte fina ord). Men flera andra personer har gråtit idag. Det har varit allmänt gråt- och kramkalas idag på kontoret. Och hela veckan har varit en avskedsvecka. Vi har ätit avslutningslunch med teamet och avslutningsfika med kontoret, VD har hållit fina tal och presenter har delats ut. Och det har känts både fint och sorgligt på samma gång. Jag kommer verkligen att sakna dem. ❤️ Men det har ju hänt flera gånger tidigare att gamla medarbetare har kommit tillbaka till företaget, så jag hoppas att det kan bli så med dessa två personer också, efter att de fått prova på någonting annat ett tag. 🙏

Igår var min älskade mamma i min lägenhet hela dagen. Det skulle nämligen komma några sotare och rengöra ventilationskanalerna någon gång under dagen, och mamma var snäll och passade min lägenhet för att kunna ta emot dem medan jag var på jobbet. 🙏 Hon gjorde även matlådor åt mig och hade med sig mina blommor som varit på rehab hos henne (för tredje gången 😉). Hon är så himla gullig. ❤️🙏 Och hon stannade kvar så pass länge att jag hann träffa henne en stund när jag kom hem från jobbet, vilket var himla mysigt. 🥰❤️

Malin: "Nja, jag tror inte det."

Kollega: "De kommer nog prata om Taylor Swift."

Malin: *går tillbaka till datorn och letar fram mejlet med inbjudan och anmäler mig till webbinariet*

(Och ja, jag får tyvärr bekräfta att den där Michelson hade rätt - jag har nog aldrig bott i ett så dyrt hotellrum som natten efter konserten. 😅🙈 Och ändå satt jag och fånflinade bara av att höra Taylors namn under webbinariet. 😍😂)

Men nu får jag lite paniktankar. Tänk om det inte är deras, tänk om det är kvarglömt från någon ännu tidigare hyresgäst och jag nu dragit igång något slags svartsjukedrama för att frun tror att mannen varit otrogen med någon som glömt kvar sitt örhänge?! 😱😱😱 Men förhoppningsvis är det bara jag som är en ångestfylld drama queen nu. Förhoppningsvis blir de jätteglada över att få igen ett saknat örhänge de trodde var borta för alltid. 🙏

Gårdagen tillbringade mamma och syrran och jag i Kolmårdens Djurpark...

I måndags morse möttes jag av ett lättat "Åh, hon är här!" när jag anlände till kontoret, en kvart sen på grund av busshaveri. 🚌 Himla trevligt mottagande. 🥰 De var oroliga att jag skulle vara sjuk, vilket hade varit jäkligt dålig tajming med tanke på att det var deadline för att lämna in privata inkomstdeklarationer med byråanstånd i måndags. 😅 Men läget var under kontroll, ingen i teamet kändes särskilt stressad och vi firade vår gemensamma prestation med att äta hallon- och rabarberpaj. 🥧😍 Och efter jobbet bar det av till kontoret i Norrköping för koncernens gemensamma sommarfest. Det var samma upplägg som förra året, något jag som trygghetsberoende vanemänniska uppskattade väldigt mycket. Spel, tipspromenad, foodtruck, tal och mingel. Jag satt förstås mest ner tillsammans med mina närmaste kollegor och pratade med dem, mingel är verkligen inget för mig. Men det var fler som kände likadant, så det var inga konstigheter. 😊 

 

I tisdags eftermiddag hade jag handledning för min kandidatuppsats i litteraturvetenskap. 📚 Det kändes jättebra, min handledare var väldigt peppande och kom med en massa bra feedback och råd till mig. 🙏 

 

Och igår kväll var det styrelsemöte med Pride-familjen. 🏳️‍🌈 Vi fortsatte utvärdera årets festival och planerade lite framåt. Det kändes bra, även om jag var väldigt trött. 😴 Tack och lov var mötet digitalt, så jag satt hemma och kunde gå och lägga mig när det var klart. 

 

Sommararbetstiden började förresten gälla i måndags. Vilket innebär att heltidsarbete fram till och med sista augusti består av sjutimmarsdagar. 👍 Himla trevligt. Även om det för min del inte innebär kortare arbetsdagar, eftersom min direktbuss bara går en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen. Men jag kommer samla på mig en jäkla massa flextid i sommar. 😁 Idag är det för övrigt bara fyra timmars arbetsdag, eftersom det är midsommarafton imorgon. 💐 Så jag flexade ut helt och hållet och tog ledigt idag. Och det var nog bra, för jag vaknade upp med ont i halsen imorse och har sovit större delen av dagen. 🤒 Förhoppningsvis är det bättre till imorgon. 🙏 

 

Imorse kom betygsrapporteringen för vårterminens sista kurs. Och jag skämdes nästan när jag såg att jag fått VG och en massa beröm från läraren. För jag har nog aldrig varit så oengagerad i mina studier som jag har varit den här sista halvan av vårterminen, när allt fokus legat på min flytt hit till Vadstena. Jag har väl ägnat någon dag åt att läsa kurslitteraturen och ett par dagar åt att skriva uppgifterna och inte känt att jag haft koll överhuvudtaget. 🙈 Ändå bestod återkopplingen av lovord om god förståelse för teorierna, välgrundade och balanserade resonemang, god redogörelse och analys, självständigt och reflekterande sätt, insiktsfulla frågor som visar att jag är insatt, påfallande välskriven och tydligt strukturerad text...och jag känner bara att jag inte riktigt förtjänar detta. 😅🙈 Eller är det helt enkelt bara så att jag efter 17 års högskolestudier och 735 avklarade högskolepoäng kan det här så bra att jag knappt behöver anstränga mig längre? Det känns nästan lite sorgligt i så fall. Tur då att jag har en kandidatuppsats att skriva klart i sommar, det är åtminstone mer utmanande än dessa kurser på A-nivå som jag tydligen kan klara galant även när jag gör det halvhjärtat...

Det är slutspurten av högsäsongen nu. Och i tisdags och onsdags kände jag mig riktigt stressad. På en nivå så att jag mådde dåligt. 😵 Och det var såklart himla jobbigt. Men samtidigt är jag så tacksam över att stressen infinner sig först nu, veckan innan deklarationsdeadline, och inte har hållit i sig hela våren som jag är van vid. Det är så fin stämning i teamet och vi peppar och stöttar varandra under denna tuffa period, vilket gör att det känns riktigt hanterbart. 🙏💖

Imorgon ska de sista privata inkomstdeklarationerna lämnas in, och sedan kan jag slappna av lite. Eller kanske inte, för jag kommer ju ha fullt upp ändå. 😅 På måndagskvällen är det sommarfest med hela koncernen, på tisdag eftermiddag har jag handledning för kandidatuppsatsen i litteraturvetenskap, på onsdag kväll är det Pride-möte och under midsommarhelgen ska jag umgås med familjen. Så...vi får se när jag har tid och ork att blogga härnäst. 😉

Idag är det 18 år sedan 18-åriga Malin tog studenten. Ett halvt liv sedan! Herregud, vad tiden går fort... 😅🥰🙏💖

Vår nya teamleader var på besök idag också, så jag fick träffa henne för första gången. Det kändes bra, hon verkar vara en fin människa. 🙏 Jag tycker ju alltid att det är jobbigt med förändringar, men jag känner mig lite lugnare nu när jag fått träffa henne och fått en första känsla av henne. Det blir nog bra. 😊

Mensen kom idag också. 🩸 Jag visste att den var i antågande, men jag visste inte att den skulle komma just idag. Och den brukar inte starta som ett blodbad precis. Så jag åkte lugnt till jobbet utan binda och med ljus klänning. Och på förmiddagen upptäckte jag...värsta blodbadet. 😅🙈 Och jag hade tydligen ingen binda med mig i väskan, och bindorna på toaletterna var slut. Men jag frågade några av mina kollegor om de hade en binda till mig, så det löste sig. 🙏

Jag har en viss känsla av att jag är hopplös. Men om det har med min studienarkomani att göra eller om det bara är PM(D)S-molnet som hänger över mig just nu underlåter jag att utreda vidare. Jag mår hur som helst betydligt bättre fysiskt nu än jag gjort under veckan, och jag ser fram emot att äntligen få åka och jobba igen imorgon. 🥰🙏