Sjukvecka och musikalhelg
Jag började ju bli sjuk förra fredagen och det gick inte över under helgen, så i måndags och tisdags jobbade jag hemifrån. Jag kände mig piggare under tisdagseftermiddagen, så tanken var att jag äntligen skulle återvända till kontoret på onsdagen. Men istället blev jag betydligt sämre under natten, så onsdag-fredag var jag sjukfrånvarande. 🤒 En himla trist vecka, som annars skulle ha varit riktigt rolig.
I måndags kväll var det årsmöte med Vadstena Queer. 🏳️🌈 Det kändes väldigt tråkigt att jag inte kunde vara med på, men jag blev i alla fall invald i styrelsen. 🥰💖 Jag var lite tveksam till om jag skulle anmäla mitt intresse för det, med tanke på att jag bara varit på ett enda av deras queerhäng hittills...men jag har ju gedigen erfarenhet av att sitta i styrelsen för East Pride och dessförinnan Norrköping Pride, och jag tänker att det är bra för mig att skaffa mig ett queert umgänge här i Vadstena också...så jag skrev att jag var intresserad. Och imorgon kväll kommer vi ha vårt första möte med nya styrelsen. 🥰🏳️🌈👍
I onsdags förnyade jag mitt abonnemang hos min älskade teater. 🎭❤️ Jag hade skrivit in det i min kalender och löste det redan tidigt på morgonen, så när mejlutskicket väl kom om att förnyelseperioden hade öppnat var allt redan klappat och klart. 😁 Jag tror att det kommer bli ett riktigt spännande spelår. 🥰😍
I torsdags kväll var det vårkickoff på jobbet och det kändes jättetråkigt att missa. 😔 Jag vet inte riktigt vad som stod på agendan, då det var lite hemligt, men jag kan tänka mig att det var riktigt roligt och trevligt. Men, men...sådant är livet.
Under fredagen började jag äntligen må bättre på allvar, och tur var väl det för mamma och jag skulle ju åka till Kristianstad och gå på musikal denna helg. 🎭🎶 Det planerade vi redan i oktober.
Det har ju blivit lite av en tradition att mamma och jag åker till Kristianstad i mars varje år och möter våren. 🌸 Förra året ställde vi dock in resan, med anledning av mitt pågående flyttkaos. Men nu var det äntligen dags igen. 🥰❤️
Resan ner till Skåne gick jättebra. Tja, med undantag av att tåget vi skulle byta till för den sista delsträckan plötsligt blev inställt. 😱 Och jag laddade i ren panik ner Skånetrafikens app och köpte två biljetter hos lokaltrafiken för att kunna åka med ett annat tåg som skulle gå alldeles strax...bara för att en minut(!) senare få ett meddelande om att våra befintliga biljetter även skulle gälla hos den tågoperatören. 🙄 Sjukt irriterande att ha lagt ut dessa pengar i onödan, men så blev det.
Men vi kom i alla fall gott och väl fram till Kristianstad och kunde checka in på vårt vanliga hotell...som befann sig mitt i renoveringskaos - som tack och lov enbart pågick på vardagarna och som inte längre berörde vår våning som var i princip klar. 🙏 Och vi fick ett rum med utsikt mot parken (enligt önskemål) och med en öppen spis (vilket var en ren bonus). 😍
Vi gick och åt lunch på samma restaurang som vi brukar. 😊
När det blev dags att gå till teatern på kvällen höll solen på att gå ner mellan träden och det var så vackert. 🥰
För ja, vi skulle se musikalen Så som i himmelen som sätts upp av Emil Sigfridsson i Kristianstad denna vår. 🎭🎶
Filmen är ju fantastisk...men musikalen var om möjligt ÄNNU mer fantastisk. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag började gråta. Och det handlade liksom inte om några klädsamma tårar i ögonvrån utan om ren fulgråt. 😭😭😭 Så. Himla. Fin. Föreställning. ❤️😭❤️😭❤️😭❤️
Som ni ser i bilderna ovan började vi med att sitta i mitten...men avslutade med att sitta längst ut på kanten. Och det berodde på att några jävla idioter framför oss plockade fram en burk med jordnötter i pausen. 😡 Jag drog därifrån innan det hann hända så mycket. Jag var medveten om risken, eftersom kiosken i foajén sålde eländet (och personalen var noll mottagliga för information om det olämpliga i det hela). Och jag översköljdes av bitterhet över att min tillvaro ser ut såhär. Ska jag inte kunna resa, bo på hotell, gå på musikal...ska jag bara stanna hemma och undvika allt jag egentligen vill göra?! 😟😟😟 Vi bytte våra platser i mitten med två tjejer som satt längst ut på kanten, och runt oss satt bara vettiga människor som inte försökte förstöra kvällen för mig. Så vi kunde se hela föreställningen och behövde inte uppsöka akuten. Så det var ju skönt. Men detta var nog sista gången vi såg någon föreställning på Kristianstads Teater. Hädanefter får våra besök i staden vara utan den upplevelsen. Vilket är extremt synd, för musikalerna är fantastiska.
Det blev sent innan vi somnade, men vi var ändå i frukostmatsalen när den öppnade imorse. Hotellfrukost är nästan det bästa med att bo på hotell. ❤️ Vi såg till att fotodokumentera miljön ordentligt, för personalen berättade att efter dagens frukost var det frukostmatsalens tur att börja renoveras. Så allt detta fina kommer försvinna. Skandal! 😲
Efter frukosten vilade vi på rummet en stund. Och mamma fortsatte sticka på en lila halsduk som hon håller på med till mig. 🥰🙏💜
Vi gjorde även ett obligatoriskt besök på supermysiga Conditori Duvander. 🍪 Vi har våra små traditioner, och det är himla trevligt. 🥰❤️
Hemresan gick bra, utan förseningar eller inställda tåg. 🙏 Men nu är jag TRÖTT. 😴 Ska nog inte göra så mycket mer än att eventuellt titta på filmen Så som i himmelen (jag hade tänkt se om den nu innan vi skulle åka och se musikalen, men det blev inte av). Sedan jag kom hem har jag packat upp, duschat, bloggat (uppenbarligen 😉) och fyll på dosetterna inför veckan. Och jag upptäckte till min stora fasa att jag i ett antal veckor nu har råkat överdosera min stämningsstabiliserande medicin. 😱😱😱 Jag har ända sedan jag fick den tagit två kapslar dagligen, då det var det som läkaren ordinerade...men från och med förra uttaget var det tydligen en starkare dos, så ur den förpackningen skulle jag bara ta EN kapsel om dagen. Men det har jag inte noterat - det stod en liten text om det på etiketten på den nya förpackningen, men det såg jag först idag. 😱 Men nu förstår jag ju varför jag varit så fruktansvärt labil den senaste tiden. Skönt att få en förklaring till min irrationella ledsenhet under februari...men läskigt att jag utsatt min kropp och min hjärna för denna ofrivilliga överdosering. 😱😱😱 Jag får väl kontakta min läkare på psyk och kolla om det kan vara farligt...
Bloggen 15 år 🎂
4 649. Så många blogginlägg har jag skrivit hittills. Och idag fyller bloggen 15 år. 🎂🎁🎈🎉💖 Jag startade den som en ångestventil när jag var 21 år, gick sista terminen på ekonomprogrammet och kämpade med min första kandidatuppsats, bodde i Kristianstad lååångt bort från min familj och befann mig i förnekelsefasen av en utdragen göra-slut-process med min dåvarande flickvän. Jag kollade igenom de första veckornas inlägg nu, och jag verkar ju ha mått minst sagt skit. Jag grät hela tiden, hade svårt att sova, fick självskadeimpulser, var extremt självkritisk och såg verkligen ingen ljusning.
Jag kan väl inte påstå att jag är rakt igenom solsken nu heller, men jag befinner mig på en helt annan plats i livet och har en betydligt stadigare grund att stå på. 🙏
Apropå mitt mående så har den emotionella bergochdalbanan varit avsevärt lugnare den här veckan, så jag tror att det finns hopp om att krisen är över för den här gången. 🙏 Det var någon natt jag vaknade och blev liggande och hade ångest över världsläget och våndades över ett tredje världskrig, men annars har det varit hanterbart. Jag försöker att fokusera på vad jag faktiskt kan påverka och vad jag kan och ska göra i min vardag. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet, men känner mig faktiskt inte så himla stressad längre. Jag känner att jag har kommit ikapp och är i fas efter influensan då jag förlorade en hel arbetsvecka i början av februari. 👍
För övrigt är jag sjuk igen. 🤒 I fredags hade jag feber, och jag har fortfarande ont i halsen och känner mig risig. Som tur var hade jag tagit hem jobbdatorn på torsdagen för att testa skärmen som jag fått överta från en kollega och fått hemkörd av min praktikant i syfte att ha för att kunna jobba hemifrån. Så jag premiärjobbade hemifrån i fredags. Och det gick riktigt bra. 👍 Det är inget jag kommer göra regelbundet, men himla skönt att möjligheten finns.
På jobbfronten känns alltså läget under kontroll just nu. På studiefronten ser det lite annorlunda ut. Idag övervägde jag att lägga ner hela projektet med att skriva klart min kandidatuppsats i litteraturvetenskap. Jag har även på sista tiden snuddat vid tanken på att hoppa av bibliotekarieprogrammet. Men det är bara tillfälliga dumheter som dyker upp i mitt huvud. Mer rimliga tankar är dock att kanske inte plugga någonting alls i sommar, och att inte plugga mer än 50 % i höst. För jag pluggar 100 % just nu, parallellt med heltidsjobb under högsäsong...och jag är TRÖTT. Jag har liksom varken tid eller ork för...tja, livet...och det gör mig så less. 😣
Innan jag satte igång med dagens pluggande i förmiddags var jag i matbutiken och handlade lite, och då var det en jättegullig tant som gav mig komplimanger för mitt rosa hår och färgglada kläder. 🥰 Det gjorde min dag. Jag skuttade hem med ett leende på läpparna och tog tag i uppsatsskrivandet med helt ny energi. 🙏
Nu väntar en fullspäckad vecka, så jag ska se till att sova så att jag vaknar utvilad imorgon, redo att ta mig an allting som väntar. 😴
8 mars ♀️✊️
Idag är det 8 mars och jag känner mig som en lite dålig feminist som inte är iväg på något viktigt evenemang som uppmärksammar detta. Men jag är faktiskt lite krasslig, så jag tänker att jag inte ska träffa så mycket folk just nu. Jag sitter hemma och lyssnar på Taylors feministiska anthem istället...
Den emotionella bergochdalbanan rullar vidare
Jag märker att detta har blivit någon slags veckoblogg med uppdateringar varje söndag. Det är inte riktigt meningen, men det har blivit så på sista tiden. Mitt mående har gått upp och ner på värre bergochdalbanesätt än det brukar till och med under de senaste veckorna. Den här veckan har jag pendlat mellan djupaste förtvivlan och ett spirande hopp om ljusare tider. Syrran tror att jag håller på att gå in i väggen. Men det hoppas jag verkligen inte, för det har jag inte tid med. Men bara genom att hon nämnde det så kände jag mig på något sätt lite lugnare i sinnet - för det är skönt att få någon form av förklaring till att jag är så extremt skör just nu och börjar gråta för allt och ingenting. För det är inte rimligt att jag bryter ihop flera gånger om dagen när jag i grunden har det bra.
Första halvan av veckan var rätt mörk och jag kände mig bara så himla ledsen hela tiden. Andra halvan av veckan började det se ljusare ut igen, och jag kunde till och med känna barnslig glädje över ballongerna som satts upp i matsalen på kontoret och bad om att de skulle flyttas in till min avdelning när de tagits ner därifrån. Jag har haft uppsatshandledning för min kandidatuppsats i litteraturvetenskap och jag har varit på möte med Pride-familjen i Norrköping, men annars har jag mest spelat datorspel om kvällarna för att varva ner. Inte särskilt produktivt, men rätt skönt.
I helgen har jag pluggat, tvättat, tittat på Melodifestivalen och andra återkommande helgaktiviteter. Imorse började jag titta på Vasaloppet, men efter en stund blev jag så trött att jag behövde gå och lägga mig och sova istället. Och det gjorde jag fram tills det nästan var dags att åka till Norrköping för att besöka min älskade teater...
Det kändes fint att återse min älskade teater, och föreställningen The Replaceables var riktigt bra.
När jag lämnade teatersalongen insåg jag att det bara var fyra minuter kvar tills nästa tåg skulle gå. Jag hade inte tänkt åka med det tåget utan med nästa, men kände att det skulle vara skönt att komma hem typ 45 minuter tidigare än beräknat...så jag sprang. Jag VET att jag inte ska springa, jag VET hur det blir...men jag gjorde det ändå. Jag är inte säker på att det var värt det, men nu blev det så. Jag fick såklart ett astmaanfall, som jag fortfarande hostar efter nu tre timmar senare och min andning är fortfarande tung och väsande. Jag tog min akutinhalator när jag satt på tåget (som jag precis på sekunden hann med), men det var ju så dags då det... Min astmaläkare har sagt att jag ska ta den INNAN pulshöjande aktiviteter, i förebyggande syfte...men det är ju liksom inte som att jag PLANERAR att utsätta mig för sådant här, det bara blir så ibland. För det mesta ser jag till att vara ute i extremt god tid när jag ska någonstans, vilket till stor del handlar om att jag ska slippa springa.
Nu ska jag försöka varva ner, och ser fram emot att vakna upp med normal andning och utan hosta imorgon bitti. Jag hoppas också att jag får en emotionellt stabil vecka utan omotiverade gråtattacker. Natti natti.
