Daily reminders
Vet ni vad detta är? En lista som Taylor skrev förra året till ett av sina största fans, en tjej med svåra självskadebeteendeproblem. Åååååhh...hur underbar får man vara egentligen?!
Livstecken
Jag har inte dött och jag har inte glömt bort att jag har en blogg. Jag har bara haft så sinnessjukt mycket att göra att jag inte haft vare sig tid eller ork till uppdateringar.
Som ni väl förstått har jag varit fruktansvärt låg sedan i måndags (det är dock bättre nu). Och så har jobba-sju-dagar-i-veckan-säsongen dragit igång. Och igår var det mammas födelsedag (hurra hurra hurra!). Så...jag har haft en del annat än bloggande att tänka på.
Nu sätter jag mitt hopp till att den kommande veckan blir mindre stressig och mer stabil än vad den gångna veckan har varit. Imorgon kommer chefen tillbaka till kontoret efter en kortare semester och till helgen får jag besök av finaste Per. :)
Veckans jobb-outfits.
"...just because it burns, doesn't mean you're gonna die, you gotta get up and try..."
Uppåt igen
Jag mår lite bättre idag. Bara så ni vet. Kanske har det med vädret att göra (idag är det vårigt - igår var det novemberaktigt). Men jag är himla trött, ska nog gå och lägga mig inom en inte alltför avlägsen framtid. Får se hur det blir imorgon. Kanske inte så överjävligt som jag befarat. Det återstår att se.
Lågtryck
Håller jag på att bli deprimerad? Eller är det "bara" kombinationen mens, stress, väderomslag och psykisk terror som gör mig såhär zombielåg? Jag bara känner mig så himla...ledsen. Plötsligt är det så mycket som känns så meningslöst, jag orkar ingenting, jag klarar knappt ens av att pressa fram leenden, jag vill bara lägga mig ner och skrika och gråta och dö.
Frågorna tornar upp sig inom mig. Är det MIG det är fel på? Är det något med MIG som lockar folk att vara elaka mot mig? Det är ju inte precis första gången...
Fan, jag orkar inte! Jag försöker lyssna på alla som talar om för mig hur fin jag är och hur jävlig personen som hackar på mig är. Men det är svårt. Ångestmonstret går bärsärkagång inom mig, rädslan förlamar mig, mörkret håller mig fast...och jag bara ORKAR INTE.
Suck. Nu tänker jag gå och lägga mig. Får se hur jag känner mig imorgon. Förhoppningsvis bättre. Fredagen kommer bli överjävlig, det vet jag redan nu, men torsdagen kanske kan bli lite fin ändå. Och lördagen och söndagen. Vi får se.
Turbulens
Dagen inleddes med att en av de vidrigaste människor jag känner var elak emot mig. Inte precis vad man behöver när man sovit dåligt under natten och befinner sig under sjukt mycket press och stress och dessutom precis har fått mens. Så idag har jag gråtit en hel del.
Men så avslutades dagen med att en av de finaste människor jag känner sa väldigt fina saker till mig. Och då grät jag igen (fast en annan sorts tårar).
Nu är det dock färdiggråtet för idag (hoppas jag). Har precis skickat in terminens andra inlämningsuppgift i japanskakursen (deadline är imorgon) och nu tänker jag gå och lägga mig. Hoppas på en bättre sömn inatt och en lugnare dag imorgon. Natti!
Kärlek!
Ååååhh!!! Har precis kommit hem. Syrran och jag har varit och sett RENT - en av mina absoluta favoritmusikaler! Har sett den X antal gånger i X antal olika uppsättningar (nu för andra gången i Norrköping), jag kan den föga förvånande utantill - och ändå blev jag så berörd att jag började gråta två gånger under kvällen. På Angels begravning (buuuhuuu!!!) och när Mimi dog i slutscenen (buuuhuuu!!!).
Alla var så himla duktiga och det var så fint och sorgligt och vackert och tröstlöst och hoppfullt på en och samma gång och hela musikalupplevelsen var så känslofylld så jag bara...aaaaahhh!!! Jag finner inga ord!
Oj oj oj...och nu är det jättesent och jag ska upp tidigt imorgon och det vete fan hur jag ska kunna varva ner tillräckligt mycket för att kunna somna efter denna starka upplevelse men på något sätt måste det gå (och det kommer förmodligen gå, med lite hjälp) och nu säger jag hur som helst god natt och sov gott, alla fina människor. Kärlek!
Jag visste inte om man fick fota under föreställningen, så jag bara tog en liten smygbild på scenen i pausen. Är den inte helt fantastisk, så säg?! Jag vet att bilden inte riktigt gör den rättvisa...men den var verkligen helt otrolig!
Gå. Och. Se. Den.
Ambition och utfall
Ambitionen för gårdagen var att gå upp tidigt och ägna större delen av dagen åt att plugga japanska.
Utfallet? Tja...det blev ju lite annorlunda. Först tog jag jättelång sovmorgon. Sedan gick jag till Körsbärsdalen och jobbade i nästan fem timmar. Och sedan gick jag hem till syrran och fikade. Och så avslutades dagen med X antal avsnitt av Sailor Moon.
Det sistnämnda ursäktar jag med att jag "övade hörförståelse". Och jag märkte faktiskt att jag blivit mycket bättre på att förstå talad japanska sedan jag kollade på Sailor Moon sist. :D
Idag ska jag dock försöka ägna mig åt studier av den lite mer seriösa sorten. Med kurslitteratur och ljud-CD och ordbok. Nästa inlämningsuppgift har deadline redan på tisdag...gaaahh!!!
Lyckad utbildningsdag
Åh! Nu är jag verkligen stolt över mig själv. Utbildningsdagen idag gick hur bra som helst. :D
Jag behövde egentligen inte prata så mycket under dagen, jag fick mest sitta i bakgrunden och se till att det tekniska fungerade, men jag kom faktiskt med lite inpass här och där ändå - helt frivilligt! Kursdeltagarna var supertrevliga och lättsamma att ha att göra med, och när de skulle åka hem sa de att de var jättenöjda och berömde chefen och mig för att vi gjort ett så bra jobb. :)
Men herregud, vad trött jag blev efteråt! Spänningarna släppte ju när alltihop var avklarat, och då kändes det som om jag skulle kollapsa eller något. Hade tänkt ägna återstoden av eftermiddagen och kvällen åt att plugga japanska. Vet inte riktigt hur jag tänkte där. Jag känner mig så slutkörd att jag inte ens skulle klara av att hänga med i handlingen i en film, så att försöka trycka in nya språkkunskaper i hjärnan känns som ett rätt dödsdömt företag. Så jag nöjer mig med att skriva dagarna i modeveckan på (romaniserad) japanska, det får faktiskt räcka för idag. Mer seriösa studier får det bli imorgon och på söndag. Nu ska jag sova!
Sömnfattig natt
Jag kan inte minnas när jag senast sov så extremt dåligt som inatt. Jag vaknade hur många gånger som helst och hade varenda gång jättesvårt att somna om igen. Sista gången jag vaknade var det bara sex minuter kvar tills väckarklockan skulle ringa, så då försökte jag inte ens sova mera.
Kände mig mer död än levande när jag släpade mig upp ur sängen och ut i köket. Satte igång radion och fick höra en äckligt hurtig röst säga att det minsann är Internationella sömndagen idag och att vi därför borde passa på att sova ut ordentligt.
Jag fick en väldigt häftig impuls att gå lös på radion med en hammare. Men det gjorde jag förstås inte. Jag satte mig vid köksbordet och tog mina morgonmediciner som en snäll flicka.
Nu ska jag göra i ordning konferensrummet inför dagens utbildning. Bara två timmar kvar tills kursdeltagarna anländer...
Fröken Malin
Imorgon kommer det tre revisorer till Körsbärsdalen för att gå på kurs hos chefen och mig. Jag ska alltså vara med och hålla i en heldagsutbildning för tre komplett främmande människor! :O Holy fucking shit, hur gick detta till?! Jag som precis börjat vänja mig vid att hålla i internutbildningar för kollegorna...
Tack och lov kommer det vara chefen som har huvudansvaret för det hela. Jag ska nog mest vara sekreterare och sköta det tekniska (antar och hoppas jag). Men ändå...det är jävligt stort, det här! Tur att jag är så himla trött att jag inte ens orkar bli hysterisk, annars skulle jag väl vara ett fullständigt nervvrak vid det här laget. Nu är jag "bara" nervös och har lite ont i magen.
Bäst att jag tar en Imovane och går och lägger mig snart. Måste vara på topp imorgon!
Bortskämd liten kisse
När jag skulle köpa kattmat sist så fanns det inte Royal Canin Indoor, som jag brukar köpa. Men expediten hävdade att Royal Canin Indoor Long Hair var exakt likadan, bara med lite mer oljor för att göra pälsen fin. Så jag köpte en påse av den senare sorten.
De ser väl lika ut?
Tyckte min lilla prinsessa att det var sak samma? Fnys heller. När jag öppnade påsen sniffade hon nyfiket i luften eftersom hon inte kände igen lukten, och när jag hällde upp det nya fodret i skålen (uppblandat med det gamla för att göra övergången lättare) gick hon fram och nosade lite skeptiskt på det och sedan gick hon sin väg utan att ens smaka.
Jag påminde henne om att hon minsann tillbringade sina första åtta månader i livet på gatorna i Ystad, där hon fick äta vad hon kunde få tag på och inte kunde vara kräsen om hon ville överleva. Men hon lyssnade inte på det örat. Fyra år som min bortskämda lilla älskling har satt sina spår.
När jag kommer hem från jobbet i eftermiddag får jag väl se om hon har ätit någonting. Annars är det nog inget annat att göra än att gå till en annan djuraffär och se om de har rätt foder där. Vad gör man inte för sin lilla prinsessa...
Husets härskarinna med matte.
Idag är en stor dag
YOHIOs nya album är här! :D
Studieöverdos
Arbetsdagen har ägnats åt två skattekurser på vardera tre timmar. Och när jag kom hem satte jag mig och pluggade japanska. Så nu känner jag mig lite lagom slutkörd i hjärnkontoret. Dags att sova!
Respekt
Chefen: "Malin, kan du ta ut de här uppgifterna åt mig?"
Malin: "Det kan du göra själv."
Hm. Jag har än så länge bara sökt en fortsättningskurs i det japanska språket till hösten, men det kanske vore en bra idé att även söka en kurs om den japanska kulturen (det finns en sådan kurs på 7,5 hp vid samma högskola som jag sökt språkkursen). Jag har en känsla av att det finns en hel del kunskaper att inhämta där rörande ARTIGHET och RESPEKT FÖR ÖVERORDNADE och dylikt. ;)
Bakslag
Men vad fan är det här för jävla dumheter?!? Det skulle ju vara vår nu! Buuhuuu!!! :(
Japansk kris
Jag somnade inte förrän mitt i natten igår kväll heller. Jag hade inte tänkt ta Imovane, men det fick bli så ändå - jag hade liksom ingen lust att ligga vaken ända till morgonen. Konstigt nog kände jag mig ändå pigg när jag vaknade och gick upp vid sextiden imorse.
Jag satte mig genast vid köksbordet och började plugga japanska. Kissen hjälpte till...eller ja, hon låg i fönstret bakom mig och halvsov i morgonsolen...men hon höll mig ju sällskap i alla fall. :)
Under pluggandets gång drabbades jag av en smärre kris. Panikartade och deprimerande tankar som att "jag kommer aldrig lära mig det här" och "det är ingen idé att jag försöker" rusade runt i huvudet. Jag gissar att detta hänger ihop med att anmälan till höstkurserna öppnar imorgon och jag får prestationsångest inför tanken att fortsätta fördjupa mig i det japanska språket (på annat universitet och med annan lärare och på högre nivå och med högre studietakt än kursen jag läser nu) och undrar om jag rent kunskapsmässigt verkligen är redo för att ta detta steg. Gaaahh!!!
Hm. Här krävs visst lite uppmuntran...
Natten och katten
Igår kväll lyckades jag somna trots att jag varken tagit Imovane eller hade Hello Kitty-dräktens öron att pilla på (syrran tvättade dräkten igår och den hängde fortfarande på tork när jag skulle sova). Det tog i och för sig halva natten, men det gick faktiskt. Kissen kröp ihop intill mig och jag låg och höll om henne och lyssnade på hennes spinnande - mycket rogivande! :)
Hade en väldigt märklig dröm inatt. Kommer inte ihåg exakt allt som hände, mest fragment. Daenerys var på flykt tillsammans med Ronja och Birk (som tydligen var Stark-barn), jag var tillsammans med L som mest satt och spelade WoW, syrran bakade muffins som vi skulle bjuda Per på när han kom på besök, jag blev tvungen att fylla i någon slags försäkringsansökan för att få åka till Danmark och träffa Lyckopillret (som tydligen bodde i Danmark), världen var en spelplan där pjäser flyttades runt och syrran försökte förklara för mig vilka platser på spelplanen jag borde undvika och varför.
Var sjukt trött när jag vaknade imorse. Orkade inte gå upp förrän typ nio (okej, jag var uppe och matade kissen vid femtiden - jag hade liksom inget val). Men när jag väl pallrade mig upp satte jag mig vid köksbordet och arbetade mig igenom två hela kapitel i japanskakursboken. Så nu känner jag mig riktigt duktig. :)
Frågan är vad jag ska göra av resten av dagen. Rastlösheten börjar tränga sig på, så jag måste hitta på någonting snabbt innan den får övertaget och gör mig fullkomligt handlingsförlamad.
Angelhead Moment
Fram till klockan åtta nu ikväll var jag sedvanligt fredagszombietrött. Sedan dök Ola Salo upp i teverutan. Och genast förvandlades den vuxna (nåja), seriösa, hårt arbetande yrkeskvinnan till en fnittrande liten groupie med världens fjortiscrush. Onaturligt mycket energi fick jag visst också helt plötsligt.
Änglaskalle i lyckorus.
Men nu är programmet slut och så är även min energi. Så nu blir det natti natti. Imorgon ska jag plugga japanska (det har jag sagt till mig själv varenda kväll hela veckan men den här gången är det faktiskt sant). Sov gott, alla fina! Och kom ihåg...it takes a fool to remain sane.
Veckans jobb-outfits
Snutteöron
Oföretagsam
Hm. Jag tänkte skriva ett någorlunda vettigt blogginlägg innan jag går och lägger mig. Men istället hänger jag på YouTube och glor på Taylor-videor (som jag redan kan utantill sedan lååång tid tillbaka). Very productive...or not. Och inte har jag pluggat någonting och inte har jag skrivit på Sherwood-romanen och inte har jag gått ut med soporna. Jag har bara legat på sängen i min Hello Kitty-kigurumi och kollat på Buffy (nu är jag nästan klar med femte säsongen) ända sedan jag kom hem från jobbet. Suck. Bäst att jag går och lägger mig nu. Det verkar ju inte bli något vettigt gjort här i huset ändå. Ska bara kolla på min absoluta favvo EN gång till...
Skräckblandad förtjusning
I måndags skulle det ju ha kommit en gubbe och en kille hit till Körsbärsdalen för att träffa mig. Båda två kom igår istället. Och i vanlig ordning var det inte alls så farligt som jag befarat. Jag skulle nästan våga påstå att det gick riktigt bra. :)
Men nu hägrar en ny fara vid horisonten istället. På fredag nästa vecka ska chefen och jag hålla i en utbildningsdag för en hel grupp andra revisorer. :O Det har pratats om detta i säkert ett år(!) vid det här laget, men det har alltid kommit en massa andra saker emellan och så har det skjutits upp och aldrig blivit av (jag erkänner villigt att jag bidragit till förhalandet). Men nu har chefen spikat ett datum, så nu är det slut på undvikandet och dags att börja förbereda sig inför vad som komma skall.
Jag känner någon slags...jag vet inte, skräckblandad förtjusning(?) inför detta. Jag är fullkomligt livrädd, men samtidigt finns det en liten del av mig som tycker att det ska bli ganska spännande ändå. Så...jag antar att Ångestmonstret inte har total kontroll över detta. :)
Hello Malin
Iiihh, jag bara ÄLSKAR mina nya myskläder! :D Kissen är lite smått skeptisk (hon gillar inte när jag har någonting på huvudet) men jag tror att hon börjar acceptera läget nu, för hon har slutat gnälla och kommit och lagt sig hos mig i sängen.Natti natti från de båda vita katterna. ;)Messy Malin
I förmiddags fick jag ett mess från en kille jag bara träffat en enda gång i hela mitt liv och som jag trodde att jag inte skulle träffa igen förrän om sisådär ett år, på nästa årsmöte (han är med i djurrättsföreningen där jag är revisor). Han ville komma förbi med ett papper som jag måste skriva under. Och han ville komma redan samma dag! Till mitt jobb!
Sådana här saker kräver mental förberedelse. Och det hinner jag inte med på så kort tid (om jag är inställd på att träffa någon "om ett år" är jag inte beredd på att planerna ändras till "samma dag" hux flux bara sådär). Men självklart skrev jag inte "nej, du får komma nästa vecka istället eller allra helst skicka dokumentet på posten" utan jag svarade att "du får gärna komma förbi". Och sedan var jag hyperstressad i flera timmar - tills han meddelade att han kommer imorgon istället.
Det var som om luften gick ur en ballong. Jag kände mig så himla lättad. Puh! Ett ångestmoment mindre.
Men det dröjde inte länge innan lättnaden byttes ut mot irritation. För det första slipper jag inte ifrån situationen utan jag skjuter bara upp den till ett senare tillfälle - och det kallas undvikandebeteende och är väldigt kontraproduktivt och inte något jag borde ägna mig åt. Och för det andra verkar den här killen jättetrevlig och hans besök på kontoret kommer att ta max fem minuter, jag ska liksom "bara" släppa in honom och småprata lite med honom och skriva under det där papperet och sedan kommer han att gå igen - så rent logiskt finns det ingen anledning att jag stressar upp mig på det här viset.
Och sedan kommer det dåliga samvetet. Varför reagerar jag som om denna mycket trevliga individ vore något mycket obehagligt?! Han har aldrig gjort mig något illa och han kommer förmodligen aldrig göra det heller. Tja...det är såhär jag är, helt enkelt. Det har inte med honom att göra, det har inte med någon alls att göra...utom mig själv och mitt Ångestmonster.
Klädkod
Jag hade egentligen velat ha min YOHIO-tröja, tunna leggings och kortkorta jeansshorts på mig idag. Men eftersom jag ska träffa en kund som är född på 1920-talet(!) idag tänkte jag att det kanske inte var någon bra idé. Jag föreställer mig (mycket fördomsfullt) att någon som är så jäkla gammal vill att den som har hand om räkenskaperna ser lite mer proper ut. Typ skjorta och veckad kjol.
Så...
...hm, ja. Förhoppningsvis är gubben för gammal för att fatta t.A.T.u.-referensen. ;)
Äckel
Eww! Vad är det för FEL på folk?! Jag ville bara spela lite Wordfeud i väntan på att jag ska domna bort för natten, så jag bad spelet slumpa fram tre motståndare åt mig. Och så fick jag denna person alla tre gångerna! Jag vägrar spela mot någon som har ett sådant alias. Precis som jag vägrar att spela mot någon som börjar flörta med mig i spelchatten. Somliga kanske ser mig som pryd (true) eller humorbefriad (not true) nu, men det skiter jag i. Jag tolererar inte detta. Punkt.Vårpromenad
Åååhh, idag har det varit så himla fint väder! Nu är det verkligen vår och jag blir så lycklig av det. Syrran och jag gick en promenad under eftermiddagen, och det var så varmt att jag inte ens behövde ha jacka på mig och blommorna utanför husknuten har blivit både fler och större och det är så underbart. :D
Nu är jag hemma igen, och funderar på vad jag ska göra av återstoden av den här söndagen. Valet står i princip mellan att läsa ett kapitel i japanskakursboken och att kolla på fyra avsnitt av Buffy. För våren ger mig så mycket energi att jag inte känner för att gå och lägga mig än...jag känner mig inte alls så trött ikväll som tidigare kvällar. :)
Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Idag fyller min kära blogg 4 år. :)
På 3-årsdagen skrev jag ett djupt inlägg om hur min tillvaro förändrats under bloggens livstid. Jag har ingen lust att upprepa mig, så gå gärna in och läs det inlägget själva.
Hur ser min situation ut i dagsläget då?
...
Hm...nu har jag suttit och klurat på den frågan en stund utan att komma på vad jag ska skriva. Kanske bör jag inte ens besvara den idag, med tanke på att det är söndag och jag känner mig sedvanligt söndagsrastlös och har svårt att se det fina i tillvaron.
Men egentligen har jag det ju bra, eller hur? Det går upp och det går ner, men jag har varken något dåligt förhållande eller någon osäker jobbsituation att oroa mig över. Min tillvaro är förmodligen så stabil den kan bli, och hade jag inte varit The Worrying Kind skulle jag väl ha lutat mig förnöjt tillbaka och bara varit lugn och glad.
Men jag fungerar inte på det sättet. Jag oroar mig, jag våndas, jag ser problemen torna upp sig, jag sjunker ner i djupa dalar av melankoli, jag förtärs av ångest, jag tänker för mycket och jag är rädd. Så har det alltid varit och så kommer det antagligen alltid att vara. Men jag accepterar det, för det är en del av den jag är - och tack och lov är det just bara EN DEL och inte allt jag är. Jag har också förmågan att känna mig lycklig, förväntansfull, barnslig, exalterad, förälskad, begåvad, tacksam och lugn.
Jag är en komplicerad person. Men grunden jag står på blir alltmer stadig, mitt spelrum blir allt större och min trygghet starkare. Så det finns nog hopp för framtiden. :)
Grattis på 4-årsdagen, The Worrying Kind!
Vad i HELVETE?!?
Internationella jurygrupperna hade jag i och för sig inte särskilt höga förväntningar på...men svenska folket!!! Hallå, vad hände?! Bara fyra poäng mer från folket än från idiotiska jurygrupperna.
Fuck this.
8 mars
Jag känner redan nu att detta kommer att bli en bra dag. Internationella kvinnodagen, final i Melodifestivalen (heja Yohio!), underbart vårväder och snart besök av mamma och syrran. :)
Malins modevecka
Så var det fredagskväll igen. Vilket ju innebär att jag är helt galet trött och egentligen för trött för att blogga. Så...jag lägger bara upp veckans outfits nu lite snabbt innan läggdags. Natti!
Japanskt i Körsbärsdalen
Malin (halvt hysterisk över ett krångligt bokslut): Jag håller på att få ett nervöst sammanbrott!
Chefen (fullkomligt lugn): Nämen, få inte det. Det har vi inte tid med.
Jag älskar vår jargong. ;)
By the way så spelades YOHIOs "To The End" på radion under förmiddagsfikat. Första gången jag hört den på radion. :D Det borde kanske inte vara något speciellt med det, med tanke på att jag lyssnat på låten ungefär en miljon gånger via Spotify (och dessförinnan via...eh, annat sätt) vid det här laget, men det kändes faktiskt riktigt stort. :)
I tisdags fick jag en ny datorskärm. En gigantisk sådan! Mycket bredare än min förra, så den vackra Taylor-bilden jag haft som skrivbordsunderlägg ett bra tag nu passar inte längre. Så imorse gav jag mig ut på googlingsjakt efter ett nytt skrivbordsunderlägg. Föga överraskande koncentrerade jag jakten till Yaoi-träsket - och föga överraskande var det väldigt svårt att där hitta något som kändes tillräckligt anständigt för jobbdatorn. ;) Men efter en stunds letande hittade jag faktiskt denna söta bild på Kisa och Yukina...
Och när vi ändå är inne på det japanska temat så kan jag ju upplysa om att jag idag inhandlat en jävligt dyr och jävligt onödig men SÅ himla söt Hello Kitty-dräkt (och vid det här inköpet var jag inte ens hög, till skillnad från när jag köpte klänningen). Jag kommer aldrig i livet att gå utanför dörren när jag har den på mig, men jag tror att den blir väldigt mysig att lulla runt i här hemma i alla fall. Och jag ser den som en present till mig själv, för att fira att jag från och med mars får tvåtusen kronor mer i månadslön. :)
Nu ska jag gå och lägga mig. Har en lååång jobba-ute-hos-kund-dag framför mig imorgon. Natti natti!
Jag har för livlig fantasi för mitt eget bästa
Det kanske inte är sådär jättesmart att gå ner i Körsbärsdalens otäcka källare alldeles ensam när en börjat kolla på femte säsongen av Buffy kvällen innan och bara väntar på att det ska dyka upp vampyrer och demoner i vartenda hörn...?
Hm. Men det gjorde jag i alla fall förut. Fullkomligt livrädd var jag. Det var nästan så att jag bad chefen följa med mig ner i källaren, men så tänkte jag att han väl har annat att göra än att hålla en mörkrädd liten flicka i handen. Så jag gick ner själv. Kastade hela tiden blickar över axeln, andades väldigt ytligt och reagerade på minsta lilla ljud. På vägen tillbaka till hissen började jag springa, slet upp hissdörren och kastade mig på knappen för Körsbärsdalens våningsplan och var nästan säker på att det skulle dyka upp något monster innan hissdörren hann glida igen.
Ägnade hissfärden åt att mota tillbaka en begynnande panikattack.
Tur att jag åtminstone inte kan föra över pengar via mobilen
När jag vaknade imorse (av en fullkomligt vidrig mardröm förresten) upptäckte jag att dutten var död. Vilket är väldigt märkligt eftersom den var nästan fulladdad igår kväll. Så dår får jag lite lätt panik och undrar - vad fan har jag gjort inatt?!
Jag har lite halvdiffusa minnen av att jag köpte en klänning på Tradera (efter en snabb kontroll kan jag konstatera att - ja, det gjorde jag). Och spelade lite Wordfeud. Men sedan då? Jag måste ha gjort något mer, för en nästan fulladdad dutt laddar inte ur av sig själv över bara en natt. Det gör den faktiskt inte.
Så vad fan har jag haft för mig?!?
Gårdagskvällens inköp. Förmodligen tur att jag var lite väck, annars hade jag nog tänkt efter mer och tyckt att denna ljuvliga kreation var både för dyr och för onödig att inhandla. Undrar om det finns någon vid-sina-sinnens-fulla-bruk-klausul på Tradera? Jag vet exempelvis att Magnus Betnér sitter och ropar hem saker på fyllan...och jag gör det uppenbarligen på Imovane...och sådana avtal kan väl inte vara riktigt bindande, eller? Nåväl, nu råkade ju den här klänningen vara väldigt fin och jag vill absolut inte upphäva detta köp. Men framtida köp då? Det återstår att se.
Upp- och nervända världen
Igår, när det var härlig lördag, var jag värsta zombien och låg och sov större delen av dagen. Idag, när det är vidrig söndag, har jag pluggat japanska och sytt om en klänning och bakat smulpaj. Verkligen en upp- och nervänd helg!
Det är nästan (eller nja, egentligen inte) lite skönt att söndagsångesten kommer smygande nu på kvällen...så att åtminstone någonting är som det "ska" vara.
Vädret är i alla fall inte som det ska. Veckan började ju så bra, med värme och blommor. Men nu ikväll, nu har det minsann kommit SNÖ igen. WTF?! Vad är det här för dumheter, det skulle ju bli vår nu! Buuhuuu... :(
Trött
Så har vi gått in i en ny månad. Och hur har jag tillbringat denna första marsdag? I sängen. Har sovit till och från nästan hela dagen. Och kollat klart på tredje säsongen av Game of Thrones med syrran. Och pluggat lite japanska. Men framförallt har jag sovit. Det sjuka är att jag fortfarande känner mig trött. Men men...ska bara kolla på Melodifestivalen, så ska jag gå och lägga mig igen...förhoppningsvis kommer jag känna mig piggare imorgon. Jag lovade åtminstone chefen att vara utvilad till på måndag (jag har varit förskräckligt trött den senaste tiden - igår gick jag till och med hem tidigare från jobbet på grund av detta). Så...natti natti!
En av mina absoluta favvoscener.
