Ännu en terapeut som kommer sluta ☹️

Det var en otroligt vacker morgon imorse. Sådär morgonen efter ett riktigt skyfall, med regndroppar ännu glittrande i spindelnät och från grässtrån... 
 
 
 
 
 
There's something 'bout the way 
the streets look when it's just rained. 
There's a glow off the pavement...
 
Taylor har så rätt så. ❤️😊 
 
Förra veckan besökte jag förresten två butiker. Och i båda butikerna spelade de Taylor-låtar ("You Need to Calm Down" i den första och "Fearless (Taylor's Version)" i den andra). Vilket för all del var väldigt trevligt och gjorde mig himla glad. 😍 Men det var också ganska förvirrande. Jag menar, med jämna mellanrum ropas det ut coronameddelanden om att man bara ska vistas i butiker om ens liv verkligen hänger på det och att man är en ond människa som bidrar till andra människors död om man uppehåller sig där i onödan (okej, de säger inte exakt så, men ni fattar kontentan 😉)...och i nästa sekund spelar de Taylor-musik och då är jag ju bara TVUNGEN att stanna kvar ytterligare några minuter för det vore ett rent helgerån att inte lyssna klart på hela låten. Så...det är lite dubbla budskap från butikernas sida, måste jag säga. 😉 
 
Jag lade förresten inte bara märke till spindelnät och grässtrån imorse, jag höll såklart utkik efter kryddburkarna också. Mystiken tätnar - imorse hade de decimerats till bara två stycken... 
 
 
...och när jag gick hem från jobbet på eftermiddagen hade de minsann förflyttat sig upp på broräcket. 
 
 
Jag är tämligen fascinerad av dessa kryddburkar och deras öden och äventyr. 😄 Vem har ställt dit dem? Vem har tagit alla utom två av dem (och varför inte de två sista också)? Och vem har flyttat upp dem på broräcket? Så många frågor. 
 
Nämen, om vi ska bli lite allvarliga här. Jag hade samtal med min terapeut idag efter jobbet. Och hon meddelade att hon kommer sluta ta emot Norrköpingspatienter framöver och bara jobba i Linköping. Vilket slog ner som en jävla bomb. Vi har ju precis börjat! Okej, vi har haft kontakt i över tre månader...men det är fan inte mycket! Jag behöver en långvarig, kontinuerlig kontakt. Jag vill inte behöva börja om med någon ny IGEN. Och jag är ingen quick fix som kommer vara färdigbehandlad om si eller så många samtal. Hon lovade visserligen att hon kommer ha kvar mig som patient lite längre än de andra (eftersom vi pratar via videolänk), tills vi har tagit oss igenom unified protocol-behandlingen som vi påbörjade idag och som hon bedömer kommer ta cirka tio samtal. Och hon sa även att vi kanske kan fortsätta ha lite sporadisk kontakt någon gång i månaden eller varannan månad efter det, om jag känner behov av det. 
 
Hon hävdar att jag kommer klara mig bra sedan, att hon ser saker i mig som tyder på det och att jag är på en helt annan nivå än många andra av hennes patienter och har en massa verktyg och insikter som gör att jag kommer kunna hantera tillvaron utan stöttning. Men det är ju lätt för henne att säga. Själv får jag fullfjädrad PANIK vid blotta tanken på att inte ha tillgång till en samtalskontakt. Jag har liksom varit inom psykiatrin i halva mitt liv och alltid haft behov av samtalsstöd, inte alltid fått det men alltid haft behov av det. Och jag vet ju hur det fungerar - hur sjukt långa köerna är, att när man väl kraschar och behöver stöttning så väntar en flera år lång kö innan man äntligen får hjälp. Och jag har gjort misstaget förut att sluta gå i terpai när jag varit inne i en bra period - för att sedan hamna nere på botten igen och då finns det ingen hjälp där längre. Så nu när jag väl är inne i systemet vill jag stanna där, forever and always, så att det alltid finns en psykolog där som kan fånga upp mig när jag faller. Ni kan kalla det säkerhetsbeteende eller egoism eller vad fan ni vill, men det är det enda rimliga alternativet för mig. Så det kommer jag verkligen kämpa för.

Så många frågor...


Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Men när det gäller den här bilden skulle jag snarare säga att den väcker tusen frågor. Som väl alla kan sammanfattas i ett stort fett VARFÖR??? 😉

Är det någon vänlig själ som ställt ut dessa utifall att någon förbipasserande går och äter någonting som behöver kryddas mer?

Är det någon som tagit med sina kryddor på en liten utflykt och radat upp dem på bron för att de ska få se tågen, och sedan glömt att ta med dem hem igen?

Är det någon som tappat dessa och inte orkat plocka upp dem (det ligger ju en påse bredvid), och sedan har det kommit förbi någon med OCD och ordnat dem i en prydlig rad?

Är det Jabbadoor som kommit hem från kriget med läckra kryddor som han radat upp för Atlas att beskåda? (Du behöver ha sett musikalen Atlantis för att fatta den referensen. 😉)

Är det någon slags obegriplig konstinstallation? Eller ett socialt experiment för att se hur folk reagerar? Kanske sitter det en dold filmkamera i närheten...?

Så många frågor! Så få svar.

Vad har ni för teorier?

Högintensiv vecka


Oj, oj, oj. Den här veckan blev det totalt 13,5 timmar övertid på jobbet, och efter det har jag ägnat hela helgen åt att skriva på kandidatuppsatsen. Så nu är jag TRÖTT. 😴😴😴 Ska försöka varva ner nu, så att jag orkar med ännu en vecka i den här andan. (Jag försöker hinna njuta lite av vårens estetik också, se bilden ovan. 🌸)

Riskgrupp

När jag kom hem idag väntade ett tjockt kuvert från vården på mig i brevlådan och jag anade nästan vad det kunde vara - och mycket riktigt visade det sig vara ett erbjudande om att vaccinera mig mot covid-19...


Jag tillhör tydligen en riskgrupp. Vad nu det betyder. 🤷‍♀️ Det verkar inte råda konsensus mellan olika källor kring vilka tillstånd som räknas till riskgrupper, men eftersom 1177 är en av avsändarna till brevet jag fick så får jag väl utgå ifrån deras lista (jag hittade ingen för Östergötland, men Stockholm hade en och den får väl antas gälla här också)...


Av de alternativen kan jag väl tänka mig att jag kanske kvalar in på "svår astma" (även om den är välbehandlad och enbart triggas igång av tuff fysisk ansträngning) eller "flera funktionsnedsättningar" (om nu mina psykiatriska diagnoser och/eller allergier och astma klassas som det). 🤷‍♀️ Det är de enda rimliga alternativen.

På grund av mina allvarliga allergier kan jag dock inte boka tid rätt upp och ner utan måste kontakta vårdcentralen. Och det drar jag mig för, inte bara för att jag tycker att det är jobbigt att ringa utan främst för att min läkare på vårdcentralen är totalt dum i huvudet - hon hävdar på fullaste allvar att mina psykiska problem kommer försvinna om jag bara träffar en MAN att dela livet med, så jag hyser inget större förtroende för hennes förmåga att bedöma riskerna för mig kring coronavaccination. 😒 Så jag får väl hoppas att jag har tur och får prata med någon annan läkare istället. För någon sakkunnig måste jag prata med innan jag utsätter mig för en eventuell vaccination, jag är livrädd för att få en anafylaktisk reaktion av vaccinet. 😥

Blixtar och dunder, magiska under ⚡

På vägen till jobbet imorse upplevde jag årets första åskregn. ⛈ Det var dock långt mellan blixt och dunder, så jag kände mig inte rädd eller så. Jag tyckte faktiskt till och med att det var lite roligt. ☺ Men jag blev VÄLDIGT blöt. Jag hade både paraply och regnbyxor, men jackan och ryggsäcken var inte fullt så vattentäta...för att inte tala om mina skor och strumpor. Halvvägs till kontoret var mina fötter superblöta, jag gav då upp försöken att undvika de värsta vattenpölarna och bara skrattade åt eländet. Tur att jag alltid har ett par extra strumpor liggande på kontoret för sådana här situationer. Det var SÅ skönt att få på mig ett par torra strumpor. 🧦❤ De blöta strumporna hängde jag på ett element och skorna proppade jag fulla med Dagens industri... 😉


Trots att jag bytte papper flera gånger under dagen hade skorna inte hunnit torka helt när det blev dags att gå till gymmet på eftermiddagen. Men de var i alla fall betydligt bättre än imorse. 👍 Träningen var jätterolig idag, och trots att den var väldigt ansträngande och jag blev helt slut så fick jag inga astmakänningar och jag klarade av att genomföra hela passet utan att behöva avbryta. Så det kändes verkligen jättebra. 😊👍


Intensiv vecka


Jahapp. Ännu en vecka av total tystnad på bloggen. 😕 Jag är inte alls nöjd med det, men antar att det får vara så just nu. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet just nu (den här veckan blev det 8,5 timmar övertid) och även sjukt mycket att göra med kandidatuppsatsen (jag har skrivit hela dagen idag, deadline för att lämna in ett sista utkast till min handledare är om två veckor och jag börjar känna mig vansinnigt stressad). Jag i princip bara jobbar, skriver och sover just nu. 😵😖 Det är jobbigt, men jag vet ju att det inte kommer vara såhär jämt utan handlar om en tillfällig period, så jag försöker bita ihop och kämpa på och härda ut.

Här kommer en liten summering av veckan som gått:

Måndag
Jag blev uppringd av en krokodilsäljare från Telia, som helt sneaky försökte pracka på mig nya avtal (som jag varken behövde eller ville ha) genom att få det att låta som att han bara ringde för att informera om förändringar i mina befintliga avtal. Men jag började ana att det hela lät lite för bra för att vara sant (och jag fick honom efter en stund att erkänna att det han tänkte göra skulle innebära en kostnadsökning för mig, men det satt långt inne), jag poängterade att jag inte var intresserad av att beställa eller förändra någonting, men jag fick säga det flera gånger innan han äntligen accepterade och lade på. Sjukt oseriös säljare. 😠 Jag kontaktade Telias kundsupport (två gånger - första gången precis efteråt för att ge dem tölpens telefonnummer och informera om det inträffade, andra gången några timmar senare för att försäkra mig om att han inte lyckats mixtra med mina abonnemang) och nu kommer jag förhoppningsvis inte få fler samtal av den typen. Det här var ett sådant där sällsynt tillfälle då jag svarade i telefon trots att jag inte kände igen numret som ringde. Lite social fobi-träning, tänkte jag. Men jag antar att sensmoralen här är att jag bör återgå till att ignorera alla främmande nummer...? 🙄

Tisdag
Jag hade samtal med min terapeut på eftermiddagen. Vi pratade bland annat om unified protocol, vilket är en ny terapiform vi kommer testa framöver. Både hon och jag var av uppfattningen att det verkar vara en lovande metod för mig, men för ordningens skull ställde hon ett antal kontrollfrågor för att säkerställa det...vilket bekräftade att vår känsla var rätt. 👍 Efter samtalet beställde jag hem en arbetsbok som vi kommer jobba utifrån. Jag känner mig superpepp på att få testa det här. 😊

Onsdag
Jag hade en bokslutsgenomgång med en kund inbokad kl. 11. Vilket förstås gjorde att jag var ett komplett nervvrak under de första fem timmarna av min arbetsdag. 😱 Men det gick jättebra - det tog typ tio minuter, kunden var jättetrevlig, jag kunde svara på alla hans frågor, allting gick bara bra. Och det visste jag ju rent logiskt att det skulle göra. Men ångest är inte logisk. Bara sjukt störande. 😒

Torsdag
Jag bröt ihop på kontoret. 😢 Alltid lika jobbigt när det händer. 😔 Och efteråt hade jag svårt att släppa det och komma upp på banan igen. Som det brukar bli.

Fredag
Efter en lång och intensiv arbetsvecka kände jag mig helt slut och hade en dunkande huvudvärk, så det blev inget uppsatsskrivande eller tvättande på kvällen som jag hade tänkt utan jag gick bara och lade mig. 😴

Lördag
Lördagar är systerdagar. ❤ Veckans vilodag, som bara är till för rekreation och nöjen. ☺ Syrran och jag gick en promenad i vårsolen bort till bågskyttelokalen för att hämta hem min utrustning (eftersom klubben kommer flytta till en ny lokal framöver och den gamla ska tömmas). 🏹 Och vi släpade hem 24 rullar toalettpapper från affären (för att jag skulle få ett Lambi-gosedjur på köpet 🐑) utöver tre påsar med matvaror. 😉 Och vi beundrade fjärilarna i Knäppingsborg (se bilden överst i inlägget). 🦋 Och bara hade det allmänt mysigt. ❤

Söndag
Jag har som sagt skrivit på kandidatuppsatsen hela dagen idag. Så jag är ganska trött nu och tänker väl försöka sova snart för att orka med ännu en intensiv vecka. 😴 Natti natti!

Mensens återkomst


Idag kom ÄNTLIGEN mensen! 👍👍👍 Inte så att jag har längtat efter den precis, men det är klart att jag blir fundersam när den uteblir i nästan TVÅ MÅNADER... 🤔 Det har blivit såhär förr under högsäsong, så jag gissar att det är någon form av stressreaktion. Hur som helst, nu är den här i alla fall. Och jag hoppas att den återgår till en mer regelbunden cykel nu...

Märkligt möte


I förmiddags när syrran och jag var på väg hem från mataffären hörde vi någon bakom oss kommentera mitt rosa hår. Vi vände oss om och där stod en skäggig gubbe som såg rätt sliten ut, både i ansiktet och i kläderna - och jag misstänker starkt att han inte hade alla hästarna i stallet. Han tyckte att mitt hår var coolt, jag tackade artigt för komplimangen och trodde/hoppades att det skulle vara slutet på vår konversation. Men nej, han slog följe med mig och syrran nerför gatan och ställde en massa frågor till oss som syrran blåljög till svar på och jag svarade ärligt men vagt på (jag är askass på att ljuga överhuvudtaget, och i en sådan där uppstressad situation hade jag inte ens kunnat försöka 😵). Han berättade en massa osannolika saker om sig själv (att han precis köpt en lägenhet för 17 miljoner, att han ägde ett företag och så vidare) och ställde som sagt en massa frågor om oss men han verkade inte lyssna så noga på svaren för samma frågor återkom flera gånger (det var nästan som att prata med ett fyllo). Med stigande panik undrade jag hur länge han tänkte följa med oss egentligen (vi hade inte så himla långt kvar hem) och hur vi skulle lyckas bli av med honom. Men han löste det problemet själv genom att plötsligt önska oss en bra dag och vika av åt ett annat håll. Vi försäkrade oss om att han inte befann sig inom synhåll innan vi gick fram till min port.

Jag är tacksam över att syrran var med. Jag vet inte om jag hade kunnat hantera den här situationen själv. 😰 Och nu är jag jättenojig för att stöta ihop med honom igen... 😱 Det är klart att psykfall och original måste få finnas i samhället - men måste de vara så jäkla kontaktsökande?! 😖

Sköna maj, välkommen...

Jag har inte riktigt kommit mig för att plocka undan påskpyntet från trapphuset tidigare, men nu när vi är inne i maj kändes det verkligen som hög tid att göra det. 😉 Så nu ser det lite mer somrigt ut...