Sammanbrott
Igår kväll avlöste panikattackerna varandra och jag bara grät och hyperventilerade och visste inte vad jag skulle ta mig till. Till slut somnade jag i alla fall, men jag sov väldigt dåligt och kände mig helt slut och hade en hemsk huvudvärk när jag vaknade. Jag kände mig fortfarande ledsen också, och ögonlocken var helt igensvullna efter all gråt. Jag övervägde ett ögonblick att stanna hemma från jobbet idag, men dels har jag inte tid med det och dels vet jag ju att jag har störst chanser att må bra om jag får hålla igång mina vanliga rutiner. Så jag pallrade mig iväg till kontoret, men skrev ett meddelande till mina kollegor i vår interna chatt och förklarade att jag inte mår så bra idag...
Det känns så fint att jag kan vara så öppen med mitt mående på jobbet. ❤️ Jag har fungerat ganska okej i min yrkesroll hela dagen idag och inte börjat gråta en enda gång, vilket jag tror är mycket tack vare att jag känner att det är helt okej att må dåligt vilket gör att jag inte behöver hålla på och försöka trycka undan känslorna och då försvinner ju mycket spänning bara där.
Måendet har stabiliserats under dagen och nu börjar jag känna mig nästan som vanligt. Lite låg är jag förstås fortfarande, det tar ju tid för mig att återhämta mig efter sådana här saker. Men det går helt klart åt rätt håll. ❤️
Kommentarer
Trackback