...och idag var min ambition att plugga. Och det har jag gjort, men mest har jag sovit. 😴 Tre sena kvällar i rad, en heldag som värdinna igår och så tidsomställning ovanpå det. Jag behövde sova idag. 😴😴😴

Jag känner mig lite stressad över min kandidatuppsats i litteraturvetenskap, men hoppas att det går ihop sig i slutänden...jag fattar bara inte var den här våren har tagit vägen, det är ju snart april redan?! Och jag har inte börjat på analysen än... 😱

Men trots mina fallerade studieambitioner känner jag mig nöjd med helgen. Och jag ser fram emot en ny jobbvecka. 🥰🙏

Idag fyller min älskade mamma 67 år. 🎂🎁🎈🎉🥳❤️ Vi ska fira henne här hemma hos mig idag. 🥰❤️

Idag är det 18 år sedan jag som 18-åring tog körkort. 🚗 Men det är också 1 år sedan jag hämtade nycklarna till min underbara lägenhet här i Vadstena. 🥰 Tänk att det har gått ett helt år! Det känns både som att det var nyss och som att jag har bott här hur länge som helst. Men hur som helst har jag hittat hem. 🙏🥰

På hemvägen handlade jag i min närbutik, och stötte ihop med en kille från Vadstena Queer. 🏳️‍🌈 Så vi stod och pratade lite. Och hemma på gården träffade jag en av mina grannar och växlade några ord med henne också. Och det känns bara så himla bra att vara lite bekant med folk här i Vadstena. 🥰

Nu ska jag sova. Imorgon kommer jag jobba hemifrån, det har jag redan flaggat för då jag visste att det skulle bli sent ikväll. Natti natti!

Helt out of the blue vägrade Apotea expediera mitt recept på Qlaira inom förmånen förra veckan, efter att ha gjort det utan problem i nästan tio års tid. 🙄 De hävdade att jag inte hade rätt till det eftersom det var utskrivet av en barnmorska och inte av en läkare, och det hjälpte liksom inte att jag förklarade för dem att jag fått medicinen utskriven av en läkare från början men att jag sedan fått till mig att det tydligen bara är barnmorskor som får förnya recept på den här typen av läkemedel vilket är anledningen till att det har gått till så i nästan ett decennium - vilket de ju själva inte haft något problem med fram till nu. 🙄 Men nu är det tydligen plötsligt ett jätteproblem, vilket är en del av anledningen till att jag nu kontaktat mottagningen som gav mig receptet 2015 och bett om att få förnya där istället i fortsättningen... 

 

Idag har det varit en bra dag. 🥰🙏 Jag har hållit i ett webbinarium tillsammans med en kollega, och jag vet inte exakt hur många som deltog men det var 439(!) personer anmälda till det i alla fall. 😅 Men konstigt nog var jag mindre nervös än när vi gjorde detta första gången eller när jag gjorde det själv förra veckan. Det är klart att jag kände mig yr och illamående av nervositet, men det var på en betydligt mer hanterbar nivå än tidigare gånger. 🙏 Och jag överanalyserade inte alltför mycket efteråt, men var helt klart sjukt trött. Det tar väldigt mycket energi med denna extrema sociala exponering, men jag är så glad och stolt över att jag klarar av det. Och jag känner mig så tacksam över allt stöd jag får från min omgivning kring detta. 🥰🙏

Idag har jag även fått kontakt med en läkare på mottagningen som skrev ut min PM(D)S-medicin från början men som sedan hänvisade mig till de vidriga barnmorskorna för förnyelser. Och hon gick med på att förnya receptet åt mig, och hon skrev en notis om att jag har dåliga erfarenheter av barnmorskorna och inte ska hänvisas dit mer. Så nästan tio års årligt lidande är nu över och jag kommer få min PM(D)S-medicin förnyad utan heteronormativa korsförhör i fortsättningen. Jag vet inte om jag ska jubla av glädje eller bli förbittrad över att de inte gav mig detta upplägg från början. Men mest känner jag mig bara lättad. 🙏

Och överlag känner jag mig bara väldigt trött efter dagens påfrestande stordåd, så nu ska jag nog bara sova helt enkelt. 😴

Den här dagen började inget vidare. Först var det en ny busschaufför, som körde fel när vi kommit till Linköping så det tog längre tid att komma fram till jobbet. 🚌 Väl där fungerade inte internet, så det tog ytterligare typ en halvtimme innan jag kunde börja jobba. 🤯 

 

Och sedan ringde det en kärring från Cirkus Psyk, efter att jag under veckan skrivit till dem TVÅ GÅNGER angående att de plötsligt börjat skriva ut starkare tabletter till mig utan någon form av dialog vilket gjort att jag under en längre tid råkat ta dubbel dos av min stämningsstabiliserande medicin, något som jag av en slump noterade först i söndags och då blev himla orolig över. 😟 Men istället för att lugna mig angående min ofrivilliga överdosering och dess eventuella konsekvenser ägnade hon större delen av samtalet åt att tillrättavisa mig. Hon tyckte inte att de gjort något fel överhuvudtaget utan hävdade att det är upp till mig att säkerställa att jag tar rätt dos. Att jag fått en medicin utskriven av en läkare och blivit ordinerad att ta två tabletter om dagen, men att de sedan utan att säga till gått in och höjt styrkan på tabletten så att jag bara ska ta en tablett om dagen - det är tydligen mitt fel att jag inte har märkt det. 🙄 Jävla idioter. Jag grät och pratade med både mamma och syrran i telefon efter att jag pratat med kärringen. 😢 Och nu ikväll har jag skrivit till en annan psykiatrisk mottagning och framfört önskemål om att få byta dit istället, i förhoppning om att de inte är lika dumma i huvudet där. 

 

 

Men i övrigt har det faktiskt varit en riktigt fin dag. En jättehärlig vårdag, och massor av fina händelser. 🌸 Jag har haft fyra(!) olika möten idag, varav två interna och två med kunder, och alla har gått jättebra. Det var nog tur att alla mötena var på förmiddagen, så att jag fick chans att distrahera mig från min upprördhet efter telefonsamtalet (annars hade jag garanterat gått in i ältande och fortsatt gråta resten av dagen). Och båda kunderna uttryckte att de var nöjda i slutet av våra möten, så jag lyckades nog bra med att fokusera på dem. 👍 Och företagets veckobrev inleddes med lovord över mig angående gårdagens bedrift... 

 

Idag har jag hållit i ett webbinarium - alldeles SJÄLV. 😱😱😱 Jag skulle ju ha hållit det tillsammans med en kollega, precis som förra gången i vintras, men hon är tyvärr sjuk...så jag löste det på egen hand (trots att jag hade stora skälvan hela dagen igår efter att jag fått veta att jag skulle göra det själv, samt kände mig både yr och illamående både inför, under och efter webbinariet idag). Tur att jag hade vår marknadsansvarig med mig i rummet i alla fall, som tekniskt och moraliskt stöd. 🙏 

 

Både den sjuka kollegan och ett antal andra kollegor har peppat mig jättemycket och sagt att det skulle gå jättebra. ❤️🙏 Och efteråt har jag fått massor av beröm. 🥰❤️ Jag har fått höra att jag lät så lugn och var så proffsig och pedagogisk...men Ångestmonstret vrålar inom mig att de bara säger så för att vara snälla, och att jag egentligen gjorde jättedåligt ifrån mig och var skittråkig att lyssna på. 😣 Men jag försöker intala mig själv att människorna runtomkring mig faktiskt säger som det är och att det är fanskapet i mina tankar som ljuger för mig. 

 

Hur som helst är jag väldigt stolt över mig själv som klarar av sådana här saker. 🙏 Precis innan webbinariet skulle börja var jag färdig att springa därifrån och/eller kräkas, och jag undrade varför i helvete jag utsätter mig själv för sådana skitläskiga situationer - det måste väl ändå vara höjden av självdestruktivitet?! 😱😱😱 Och efteråt kände jag mig helt skärrad och överanalyserade sönder vartenda litet ögonblick av den där halvtimmen framför webbkameran. 😣 Men när jag fått lite distans till det...då kan jag ändå känna mig glad över att jag gjort detta. 🙏 

 

Visst, jag tog till vissa säkerhetsbeteenden. Jag hade ett manus som jag till 99 % av tiden läste innantill från, men försökte få det att låta så naturligt som möjligt. Och jag hade sagt ifrån om att hålla en frågestund i slutet, som brukligt är, och istället bara svara på de frågor som kommit in i förväg samt återkoppla via mejl på de frågor som dök upp under webbinariets gång. För även om ämnet för dagens webbinarium var något som jag kan utan och innan, var ju risken för att ångesten skulle göra mig helt nollställd tämligen överhängande. Så...jag gjorde vad jag kunde för att webbinariet skulle kunna genomföras så friktionsfritt som möjligt. 

 

Jag hade laddat upp med TVÅ glas vatten (en lärdom från förra gången, då jag hann tömma mitt vattenglas långt innan webbinariet var klart) samt försökte ta lite konstpauser emellanåt då jag både kunde dricka vatten, hosta och samla mig något samtidigt som deltagarna fick chansen att ta in det jag just sagt. 

 

På tisdag är det dags för ytterligare ett webbinarium, men jag ber till diverse högre makter att min kollega kommer att vara frisk tills dess - för att göra detta IGEN alldeles själv, och redan om mindre än en vecka, det gör jag bara inte. 😱😱😱 

 

Men det är då det. Nu vill jag bara försöka få njuta av dagens bedrift. 🙏 

 

Dagens peppmusik. ❤️🙏 

 

Idag har jag gjort något jag verkligen hatar. Jag har besökt en barnmorska för att förnya min PM(D)S-medicin. Eftersom jag har ägnat nästan ett decennium åt att kriga mot dessa omänskliga varelser för att få min medicin (som de helt heteronormativt anser att jag inte behöver, då de bara vill skriva ut den till kvinnor som har sex med män 🙄) var jag sjukt spänd och beredd på strid när jag kom dit. Och därför uppmätte hon såklart högt blodtryck på mig, trots att jag normalt har LÅGT blodtryck. Jag försökte få henne att fatta att det berodde på att situationen gör mig sjukt uppstressad, men hon mässade ändå på om att jag inte får ta de här tabletterna om jag har högt blodtryck. Så jag blev tvungen att lova att mäta blodtrycket själv någon annanstans denna eller nästa vecka och skicka de siffrorna till mottagningen. Och hon skrev faktiskt ut tabletterna åt mig under de förutsättningarna, efter påtalande från mig om att jag verkligen BEHÖVER dem för att må bra, för utan dem blir jag helt självmordsbenägen var och varannan månad. Så jag fick alltså tabletter, efter mycket om och men.

Men sedan började hon tjafsa om cellprov också. 😫 Jag påtalade att jag redan tagit ett sådant där HPV-test som visade negativt, så vad är problemet liksom. 🤷‍♀️ Men eftersom det gått fem år sedan dess hävdade hon att det är JÄTTEVIKTIGT att jag testar mig igen eller går på kontroll. 🙄 Jag frågade rent krasst om man kan få cellförändringar om man inte har HPV-virus, och hon medgav att man inte kan det. Jag frågade då om man kan få HPV-virus utan att ha sexuella kontakter, och hon medgav att man inte kan det. Och jag konstaterade att då har vi inget problem. 🤷‍♀️

Men hon försvarade sig med att hon SJÄLVKLART utgår ifrån att jag har sex när jag vill förnya recept på p-piller. Och jag blir så jävla trött, för jag måste liksom outa mig själv och svara på deras idiotiska heteronormativa frågor varenda jävla gång jag behöver förnya receptet på min PM(D)S-medicin (som jag från början fått utskriven av läkare just mot min PM(D)S men som av någon idiotisk anledning bara får förnyas av denna vidriga yrkeskår som kallas barnmorskor), men det verkar inte spela någon roll hur många gånger de skriver in i min journal VARFÖR jag behöver dessa tabletter för nästa gång har de lik förbannat inte koll på det och ifrågasätter mig. 😡

Fan ta dem. Men nu behöver jag inte ha med dem att göra på ett tag, jag ska bara få det jäkla blodtrycket överstökat. Sedan är det ett år till nästa idiotiska frågeformulär på nätet och två år till nästa kamp på mottagningen...

Nu är det sent och jag är trött men glad. 🥰 Har äntligen varit tillbaka på kontoret och jobbat idag efter sjukdomsperioden, och nu ikväll har jag varit på mitt andra queerhäng här i Vadstena. 🏳️‍🌈💖 De andra är väldigt trevliga och välkomnande, och jag tror nog att jag kommer komma in i det här gänget...även om det ju tar ett tag för mig att slappna av och öppna upp mig för nya människor. Men jag har redan så pass mycket inflytande att kvällens spellista under hänget bestod av Taylor-låtar. 😉

Jag började ju bli sjuk förra fredagen och det gick inte över under helgen, så i måndags och tisdags jobbade jag hemifrån. Jag kände mig piggare under tisdagseftermiddagen, så tanken var att jag äntligen skulle återvända till kontoret på onsdagen. Men istället blev jag betydligt sämre under natten, så onsdag-fredag var jag sjukfrånvarande. 🤒 En himla trist vecka, som annars skulle ha varit riktigt rolig. 

 

I måndags kväll var det årsmöte med Vadstena Queer. 🏳️‍🌈 Det kändes väldigt tråkigt att jag inte kunde vara med på, men jag blev i alla fall invald i styrelsen. 🥰💖 Jag var lite tveksam till om jag skulle anmäla mitt intresse för det, med tanke på att jag bara varit på ett enda av deras queerhäng hittills...men jag har ju gedigen erfarenhet av att sitta i styrelsen för East Pride och dessförinnan Norrköping Pride, och jag tänker att det är bra för mig att skaffa mig ett queert umgänge här i Vadstena också...så jag skrev att jag var intresserad. Och imorgon kväll kommer vi ha vårt första möte med nya styrelsen. 🥰🏳️‍🌈👍 

 

I onsdags förnyade jag mitt abonnemang hos min älskade teater. 🎭❤️ Jag hade skrivit in det i min kalender och löste det redan tidigt på morgonen, så när mejlutskicket väl kom om att förnyelseperioden hade öppnat var allt redan klappat och klart. 😁 Jag tror att det kommer bli ett riktigt spännande spelår. 🥰😍 

 

I torsdags kväll var det vårkickoff på jobbet och det kändes jättetråkigt att missa. 😔 Jag vet inte riktigt vad som stod på agendan, då det var lite hemligt, men jag kan tänka mig att det var riktigt roligt och trevligt. Men, men...sådant är livet. 

 

 

Jag kan väl inte påstå att jag är rakt igenom solsken nu heller, men jag befinner mig på en helt annan plats i livet och har en betydligt stadigare grund att stå på. 🙏 

Apropå mitt mående så har den emotionella bergochdalbanan varit avsevärt lugnare den här veckan, så jag tror att det finns hopp om att krisen är över för den här gången. 🙏 Det var någon natt jag vaknade och blev liggande och hade ångest över världsläget och våndades över ett tredje världskrig, men annars har det varit hanterbart. Jag försöker att fokusera på vad jag faktiskt kan påverka och vad jag kan och ska göra i min vardag. Jag har sjukt mycket att göra på jobbet, men känner mig faktiskt inte så himla stressad längre. Jag känner att jag har kommit ikapp och är i fas efter influensan då jag förlorade en hel arbetsvecka i början av februari. 👍

För övrigt är jag sjuk igen. 🤒 I fredags hade jag feber, och jag har fortfarande ont i halsen och känner mig risig. Som tur var hade jag tagit hem jobbdatorn på torsdagen för att testa skärmen som jag fått överta från en kollega och fått hemkörd av min praktikant i syfte att ha för att kunna jobba hemifrån. Så jag premiärjobbade hemifrån i fredags. Och det gick riktigt bra. 👍 Det är inget jag kommer göra regelbundet, men himla skönt att möjligheten finns.

På jobbfronten känns alltså läget under kontroll just nu. På studiefronten ser det lite annorlunda ut. Idag övervägde jag att lägga ner hela projektet med att skriva klart min kandidatuppsats i litteraturvetenskap. Jag har även på sista tiden snuddat vid tanken på att hoppa av bibliotekarieprogrammet. Men det är bara tillfälliga dumheter som dyker upp i mitt huvud. Mer rimliga tankar är dock att kanske inte plugga någonting alls i sommar, och att inte plugga mer än 50 % i höst. För jag pluggar 100 % just nu, parallellt med heltidsjobb under högsäsong...och jag är TRÖTT. Jag har liksom varken tid eller ork för...tja, livet...och det gör mig så less. 😣

Innan jag satte igång med dagens pluggande i förmiddags var jag i matbutiken och handlade lite, och då var det en jättegullig tant som gav mig komplimanger för mitt rosa hår och färgglada kläder. 🥰 Det gjorde min dag. Jag skuttade hem med ett leende på läpparna och tog tag i uppsatsskrivandet med helt ny energi. 🙏

Nu väntar en fullspäckad vecka, så jag ska se till att sova så att jag vaknar utvilad imorgon, redo att ta mig an allting som väntar. 😴

Jag märker att detta har blivit någon slags veckoblogg med uppdateringar varje söndag. Det är inte riktigt meningen, men det har blivit så på sista tiden. Mitt mående har gått upp och ner på värre bergochdalbanesätt än det brukar till och med under de senaste veckorna. Den här veckan har jag pendlat mellan djupaste förtvivlan och ett spirande hopp om ljusare tider. Syrran tror att jag håller på att gå in i väggen. Men det hoppas jag verkligen inte, för det har jag inte tid med. Men bara genom att hon nämnde det så kände jag mig på något sätt lite lugnare i sinnet - för det är skönt att få någon form av förklaring till att jag är så extremt skör just nu och börjar gråta för allt och ingenting. För det är inte rimligt att jag bryter ihop flera gånger om dagen när jag i grunden har det bra.