The Worrying Kind -

Kattvakt

Nu är jag kattvakt igen. Hela helgen! Känns himla mysigt. 😊 Precis som förra gången går jag hem till katten ifråga, den får inte komma hem till mig. Det här känns bra och hanterbart, såsom terapi bör göra. För det här är terapi för mig. Katterapi. 💖🐈

31 Augusti 2018, kl 18:46

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Snart kommer hjälpen

Idag ringde det en vänlig människa från psyk i Linköping och meddelade att jag ska få börja gå i terapi i mitten/slutet av september. Äntligen!! Jag har stått i kö i över ett år nu. Det känns surrealistiskt att det snart faktiskt ska bli av. Och jag har inte en jävla aning om hur jag vill lägga upp det hela. Hoppas bara att det är en klok och vänlig själ jag ska få träffa. Eller "träffa", samtalen ska tydligen ske via videolänk. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till det, men jag hoppas det blir bra.

30 Augusti 2018, kl 21:06

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

En bra onsdag

Vilken himla bra dag det har varit idag! 😄 Lyckat torgmöte med Gudrun, lyckat besök på sjukhuset - och nu ikväll ett lyckat möte med Pride-familjen. 😊💖 Jag känner mig mer än lovligt trött nu efter all social exponering och mer eller mindre påfrestande (om än mycket trevliga) situationer. Jag kommer förmodligen sova gott inatt. 😴 Imorgon ska jag tillbaka till jobbet igen efter denna lilla minisemester på typ en och en halv dag. Nattiskramar ❤🧡💛💚💙💜

29 Augusti 2018, kl 21:34

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lättnad

Lättnaden är total! Jag har precis varit på sjukhuset och förnyat min PMS-medicin (eller P-piller, som det heteronormativt irriterande står på mitt recept). Jag var så jävla nervös innan besöket, trodde att jag skulle tvingas gå med på gynundersökning och/eller behöva ljuga om relationsstatus och sexuell läggning för att anses vara i behov av tabletterna. Men barnmorskan jag träffade var helt fantastisk, vi bara satt och pratade en stund om min sjukdomshistorik och så tog hon mitt blodtryck (som var lite högt på grund av min ångestnivå, vilket hon förstod). Och sedan fick jag mitt recept. Och nu är jag på väg hem igen. 😊

29 Augusti 2018, kl 15:39

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gudrun i Norrköping

Jag har precis varit och träffat Gudrun Schyman så nu känner jag mig helt starstrucked. 😍 Hon har lite rockstjärnestatus sådär. Och hon säger allting så himla bra och begripligt. Jag önskar att jag hade hennes retoriska förmåga. Och jag hoppas innerligt att Feministiskt initiativ kommer in i riksdagen. Det har aldrig varit så viktigt som nu. Ett nytt parti som kommer in i riksdagen får som lägst 14(!) mandat - fattar ni hur mycket skillnad det kan göra?! Skillnad som verkligen behöver göras. Nu. Jag är på riktigt rädd för vad som kommer hända om det går åt helvete i det här valet, om nationalism och konservatism blir den nya regeringens och riksdagens utgångspunkt. Så gå och rösta! Och rösta med hjärtat. 💖

29 Augusti 2018, kl 13:32

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rosa

Har tillbringat fyra trevliga timmar hos frisören ikväll och blivit rosa och fin i håret - lagom till Gudruns besök i stan imorgon. 😊💖

28 Augusti 2018, kl 22:07

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sista helgen i augusti

I fredags var jag på förstasidan av lokaltidningen, med skräckblandad förtjusning. Igår var jag på utflykt med familjen runtom i Södermanland. Och idag har jag maratontittat på första säsongen av Game of Thrones. Lite blandad kompott sådär. Och imorgon börjar arbetsveckan igen. Känns konstigt att jag bara jobbat en enda vecka efter semestern. Kursregistreringen till höstterminen öppnar imorgon också. Och så ska jag ta kontakt med vården. Och göra matlådor. Och kanske städa lite. Vi får se. 🤔

I det där röda huset var mamma på körläger när hon var liten.

Porten till Gryts kyrka.

En av de coolaste dopfuntar jag sett.

Jag blir lite smått andaktig när jag besöker sådana här platser. 😇 Samtidigt som jag känner mig rätt malplacerad. 😒

Prata med damen i huset? Nej, det fick mamma göra. Prata med hennes får? Ja, tack! 😍

En av de vackraste och mest fridfulla platser jag någonsin har besökt. Jag hade velat stanna där längre, gå ner till vattnet och bara...vara. Få veta mer om bygden och hur det sett ut där förr i tiden. ❤

26 Augusti 2018, kl 21:05

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Konsten att vara människa

Ikväll har jag varit på specialvisning, anordnad av mitt kära parti, av filmen Gudrun - Konsten att vara människa. Och inte nog med det - jag hjälpte till att bära material från partilokalen till biografen och göra iordning innan de "vanliga" biobesökarna dök upp. En stor social prestation för mig, även om jag inte pratade överdrivet mycket (jag lyssnade mest) och definitivt inte deltog i den utåtriktade delen av evenemanget (typ välkomna folk dit och informera om politiken och dylikt). Jag blåste upp rosa F!-ballonger och hjälpte till att hänga upp dem utanför bion, det kändes som en betydligt mer hanterbar nivå för mig.

Filmen var helt fantastisk och jag rekommenderar verkligen ALLA att se den, oavsett om du ser dig själv som feminist eller inte och oavsett vilken relation du har till Gudrun Schyman. Det var en väldigt fin, peppig, rolig, sorglig och helt underbar film. 💖 Gå. Och. Se. Den. (Och rösta sedan rosa i valet!)

Jag fick en smärre chock när jag satt i foajén innan filmen, för in genom dörrarna kom en person jag inte haft med att göra på säkert sju år. Som tonåringar stod vi varandra mycket nära, men sedan gled vi ifrån varandra och till slut gick det riktigt åt helvete. Jag är fortfarande besviken på henne, insåg jag när jag såg henne ikväll. Och jag låtsades inte om att jag sett henne. Och antingen gjorde hon detsamma eller så lade hon faktiskt inte märke till mig. 🤔

21 Augusti 2018, kl 22:32

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bågskytten Malin

Igår kväll hade jag en klump i magen. Det kändes som slutet av sommarlovet när jag var yngre och var jättenervös för att börja skolan igen. Och idag började jag jobba igen efter semestern. Det gick bättre än väntat, även om jag var nära att bryta ihop vid ett tillfälle. På mitt skrivbord väntade ett berg av papper och att öppna mejlprogrammet var som ett detonera en bomb. Det tog nästan hela dagen att komma i fas igen och känna att jag hade någorlunda kontroll på läget.

Vid lunchtid fick jag ett mejl från bågskytteklubben här i stan. Jag mejlade dem förra veckan (det stod att en skulle ringa men jag letade såklart reda på en mejladress istället) och nu fick jag svar att jag kunde få komma och prova redan ikväll...och ombads ringa för att ge besked. Min första instinkt var att svara via mejl, men eftersom jag redan hade nonchalerat deras önskemål om kontaktsätt en gång kändes det dåligt att göra det igen. Så jag ringde faktiskt! Och sa att jag gärna ville komma och prova på ikväll.

Jag var väldigt nervös och var såklart på plats typ 45 minuter före utsatt tid. Efter sisådär en halvtimme dök instruktören upp och vi gick in i lokalen tillsammans för att vänta på de två andra personerna som också ville prova på. Jag fick nästan panik när jag såg pilbågarna (de var jättestora!) och måltavlorna (de var jättesmå!), tänkte att jag aldrig skulle klara av att genomföra detta, speciellt inte inför publik. Och paniken steg medan instruktören gick igenom alla tusen saker en måste tänka på och jag glömde omedelbart bort minst hälften.

Det var lite läskigt att skjuta i början och det var inte alla pilar som träffade tavlan (några studsade till och med tillbaka till mig). Men det var jätteroligt! Vi höll på och sköt i typ en och en halv timme och många av mina pilar hamnade inom det gula området (mitten). Jag fick förstås prestationsångest när jag tittade på hur de andras pilar hamnade, men jag försökte att fokusera på min egen tavla och mina egna pilar. Överlag gick det bättre och bättre, även om en del pilar hamnade ute i periferin även framåt slutet. Efter ett tag backade vi några meter, vilket jag trodde skulle göra det jättesvårt, men det gick nästan lika bra då också - och det var nästan roligare för då hann en faktiskt SE pilarna lite i luften innan de träffade tavlan.

Efteråt anmälde jag mitt intresse för att delta i en eventuell bågskytteskola framöver. Jag flinade hela vägen hem och nynnade på olika Hunger Games-låtar i duschen och kände mig mycket nöjd med mig själv.

20 Augusti 2018, kl 20:33

Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Inför hösten

Med tio dagar kvar tills kursregistreringen öppnar har jag idag läst ut nästan all tillgänglig kurslitteratur inför höstterminens första kurs. Jag avvaktar lite med en bok bara. 😉

Jag är lite rädd att jag ska bli rastlös under hösten, men förhoppningsvis kommer jag ha så mycket annat att göra att det är okej (kanske till och med önskvärt) att jag ligger så bra till med studierna. Jag vill ägna mig mer åt skrivandet och engagera mig mer politiskt och i Pride-familjen. Har lite lösa planer på att börja gå i yogaklass igen och kanske börja med bågskytte. Vi får se...

17 Augusti 2018, kl 20:14

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Utmed bäcken genom Getåravinen

Idag har syrran och jag vandrat i ett naturreservat en bit utanför stan. Jättemysigt! Så otroligt lugnt och vackert och rogivande. Hade ingen aning om att det fanns en så sagolik plats alldeles på närheten, men nu när vi vet det kommer vi absolut återvända dit fler gånger. 😊❤

16 Augusti 2018, kl 18:18

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Intensiv vecka

Oj då, nu har det gått över en vecka sedan jag bloggade sist. 😱 Det har varit en ganska turbulent och intensiv vecka. I början mådde jag skitdåligt, låg mest och sov och grät och tittade på film. Kände mig bara så himla...ledsen! 😢 Blev omhändertagen av både syrran och mamma och började sakta men säkert må bättre.

Utanför teatern i onsdags (för att boka om en av höstens biljetter). På bättringsvägen.

I torsdags fick jag besök av finaste Per. Himla mysigt! 😊 Och nu pågår ju Augustifesten också, så vi har haft massor att göra. Musik i parken, marknad på stan, guidade turer med mera...

Kaktusplanteringen. 🌵

I fredags kväll gick vi på en jätteintressant och välorganiserad stadsvandring genom Industrilandskapet och jag fick faktiskt lära mig en del saker om Norrköping som jag inte visste tidigare. 👍

Hällristningarna vid Himmelstalund.

Det är lite märkligt att det nästan alltid krävs en utsocknes besökare för att en ska besöka sevärdheter i sin egen stad. 😉 De senaste dagarna har vi både kollat in hällristningarna, åkt veteranspårvagn och besökt Visualiseringscenter. Det förstnämnda har jag gjort tidigare, men de båda senare har jag tänkt göra jättelänge men det har liksom inte blivit av...förrän nu.

Utanför Visualiseringscenter.

Vänskapsbänken. 🎶

Första gången någon av oss testade VR. Verkligen jätteroligt! Och jag är tydligen asgrym på att skjuta med pilbåge. 😄 Funderar faktiskt på att börja med det på riktigt... 😊

Idag kommer jag nog ta det ganska lugnt. Är mer än lovligt trött efter dessa aktivitetsfyllda dagar, även om det har varit jätteroligt. 😴😊

12 Augusti 2018, kl 10:40

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Källarstädning och kattvakt

Nu har syrran och jag ägnat två dagar åt att röja i källaren och ena garderoben. Vi har släpat iväg sex(!) kartonger fulla med grejer till Myrorna och fyllt två och en halv sopsäck med skräp och rensat ut en del gammal elektronik och dylikt. Och hittat en massa roliga saker som vi inte sett på jättelänge. 😊👍

Dockor föreställande syrran och mig som nyfödda. Jag i rosa och hon med en liten kalufs.

Teckning från bilden i nian föreställande mitt Lyckopiller och bandet han var med i då.

Min fantröja från nästa band mitt Lyckopiller var med i.

Vad mina klasskamrater hade för snälla saker att säga om mig när jag var tio år.

Utöver röjningen har vi gått och tittat till katten som jag har hand om till och med imorgon. Han blir väldigt glad över sällskapet och är superkelig, speciellt i början av besöken. Det känns fint att få ha såhär mycket närkontakt med en katt igen och jag är tacksam över att jag fått den här möjligheten att vara kattvakt några dagar. ❤

04 Augusti 2018, kl 19:07

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dag 2 i Stockholm

Nu är jag hemma igen. I min egen stad, i min egen säng. Känns skönt. Har haft en jättebra dag i Stockholm idag också, men herregud vad skönt det är att få komma hem! ❤

Gick upp tidigt imorse för att få äta hotellfrukost i relativ lugn och ro. Men precis som resten av hotellet var ju matsalen ombyggd sedan jag var där sist, så jag kände mig helt lost - och det blev ju inte precis mindre stressande av det faktum att det låg brickor som det stod "Reserved" på på vartenda bord. Jag gick runt där med min yoghurtskål och stigande panik. Till slut tassade jag fram till en kille som såg ut att jobba där och frågade var jag fick sitta någonstans. Han visade mig fram till ett bord och vände på brickan. Det stod fortfarande "Reserved" på den men nu var det ett litet rött streck på den istället för ett grönt. Himla förvirrande system! Men men...jag fick min frukost till slut.

Sedan återvände jag till mitt hotellrum och vilade, kollade på ett inspelat panelsamtal från gårdagen som jag inte hade sett live - och sedan sov jag en stund till. 😴 Fram på förmiddagen checkade jag ut. Himla social fobi-vänligt med utcheckning via en länk i mobilen och sedan bara att lägga nyckelkortet i en låda på receptionsdisken utan att behöva prata med en enda människa. 👍

Jag hamnade i samma hiss som en cuttergirl på vägen ner. Inte så att jag vrålstirrade på hennes armar, men det gick liksom inte att undvika att lägga märke till att de var fulla av spår efter självskador. Det gjorde mig både ledsen och glad. Jättehemskt att behöva döva sin ångest på det sättet (I know), men fint att hon inte gömmer undan och skäms över det. Och skönt att se att det bara verkade vara gamla skador, inga nygjorda. Hon kanske faktiskt är på väg ut ur mörkret. ❤

Jag stod utanför Kawaii-butiken när den öppnade klockan elva (ett besök där är i det närmaste obligatoriskt under varje vistelse i huvudstaden). Det var jag och två barnfamiljer som hängde på låset. 😉 Jag gick runt och kollade storögt och pillade på allting och lyssnade på den japanska popmusiken och trivdes enormt. 😍 Men det enda jag köpte var faktiskt ett diadem - det som jag kollade på i maj när jag var i Stockholm och tatuerade mig. Nu hade jag liksom hunnit bestämma mig. 😜 Tjejen i kassan talade om att hon tyckte att min klädstil var fin, vilket gjorde mig mycket glad. Hon försökte sälja en solfjäder med lila enhörningar på till mig, och den var verkligen helt underbar och skulle verkligen ha passat till min klädsel idag (och till det vidrigt varma vädret), men jag blev uppstressad av att behöva fatta ett så hastigt köpbeslut när jag stod i kassan och redan hade hunnit betala för mitt diadem, så jag avböjde. Men jag fick en annan solfjäder gratis, med reklam för butiken på. Så den har jag fläktat mig med hela dagen så jag har fått ont i handlederna.

Dagens första två föreläsningar var på temat familjebildning, den första ur ett juridiskt perspektiv och den andra ur ett medicinskt. Mycket intressant, även om jag själv inte planerar att skaffa några barn.

Efter det hade jag tänkt gå på en programpunkt med Mian Lodalen, men den blev inställd så jag satt kvar i samma lokal som dagens tidigare föreläsningar och lyssnade till ett panelsamtal med rubriken Fittfakta. De började med att släpa upp en enorm 3D-modell av en klitoris på scenen. Bara det var tillräckligt för att göra mig generad. Men sedan började de visa bilder också - på en stor projektionsduk! Först blev jag alldeles förskräckt, för det var liksom inte "bara" tecknade bilder ur en läkarbok, det var en himla massa foton också. 😳 Men efter en stund vande jag mig nog, för då kändes det inte lika jobbigt längre. Och samtalet var både jätteintressant och väldigt roligt. 😊👍

Det blev lite dramatik i publiken ungefär halvvägs, då en tjej fick någon form av anfall. Jag vet inte om det var epilepsi eller om hon "bara" svimmade, men hon fick hjälp av en ordningsvakt att komma därifrån i alla fall. Sedan såg jag inte till henne något mer, men jag hoppas att hon fick den hjälp hon behövde och att hon mådde bättre sedan. 💖

Därnäst gick jag på ännu ett panelsamtal om unga HBTQ-personers situation i skolan. Panelen bestod av unga människor (den yngsta var bara 14 år!) och jag blev så sjukt imponerad av hur otroligt medvetna och engagerade dagens ungdomar är och att de så tidigt känner sig trygga i sin identitet och verkligen ställer krav på sina skolor att vara inkluderande miljöer där alla har möjlighet att må bra. Wow. Det finns hopp för framtiden! 🌈

Ända sedan igår förmiddag hade jag gått och spanat in ett diadem med en regnbågsfärgad gloria ovanför i informationsdisken/shoppen i Pride House, så efter panelsamtalet gick jag faktiskt och köpte det. Och en regnbågspin och en förpackning med minimala regnbågsflaggor på cocktailpinnar (som jag tänker ha som husflaggor till dockskåpen) av bara farten. 😍

Avslutade min vistelse i Pride House med en föreläsning om RFSL:s HBTQ-certifiering. Och sedan traskade jag iväg till Söder för att ta tåget hem till Norrköping. Jag kom fram till stationen 40 minuter innan tåget skulle gå. Men det gick inte när det skulle (det verkade inget tåg göra idag) utan jag fick vänta i ytterligare 30 minuter. Stod och tittade på folk medan jag väntade. Jag fastnade speciellt för den romska kvinnan som satt utanför Ica-butiken och som med jämna mellanrum korsade gatan för att kolla papperskorgarna utanför tågstationens entré efter pantflaskor. Jag ville gå fram till henne och ge henne de pengar jag hade i plånboken och prata med henne och få höra hennes story. Hon gav ett sådant sprött och sorgligt intryck, jag ville liksom bara ta hand om henne. Men jag gjorde ingenting, jag stod bara och iakttog. Vid sådana tillfällen avskyr jag verkligen min sociala fobi. 😞

Tydligen åkte en kille från Pride-familjen i vagnen intill min, men det märkte vi inte förrän vi klev av på perrongen i Norrköping typ samtidigt. 😆 Och där väntade ännu en medlem av Pride-familjen, för jag ska passa hennes katt under helgen (när det är hennes tur att åka upp till Stockholm och gå på Pride 😉). Jag följde med henne hem och fick träffa en mycket kelig kattherre som genast verkade gilla mig. Såhär mycket närkontakt med en katt har jag inte haft sedan min älskling fick somna in för ett och ett halvt år sedan... Det kändes fint. Och jag ser den här helgen som terapi. ❤

Nu är det jättesent och jag är jättetrött. Mycket nöjd med min Stockholmsvistelse - och mycket nöjd med att vara hemma igen. Natti natti!

02 Augusti 2018, kl 23:43

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Labil liten Malin i nollåtteland

Fan, vad ledsen jag var igår! Jag fick något mycket orättvist slängt i ansiktet, och med tanke på hur utarbetad och trött och slutkörd jag är så klarade jag bara inte av det. Det blev för mycket. Jag grät och grät och var nere på suicidalnivåer. Pratade med familjen, tog en Imovane och chattade med Mind tills jag nästan somnade. Det var nog en rätt ovan volontär i chatten, jag har aldrig tidigare fått någon som rabblat upp så mycket floskler (de brukar vara mirakelgörande änglar i chatten). Det var som om hen hade en checklista framför sig över Saker Att Säga Till Någon Som Mår Dåligt och när alla punkterna på den listan var avbockade efter cirka en timmes chattande började hen runda av. Jag var fortfarande väldigt ledsen, men kände inte att jag fick ut så mycket av samtalet och dessutom började min sömntablett verka, så jag gick med på att avsluta.

Började dagen imorse med att gråta och prata med mamma. Min första semesterdag. Och med en inplanerad Pride-resa till Stockholm bara några timmar bort. Jag var fortfarande ledsen när jag gav mig iväg...

...och när jag kom fram. Kände mig inte alls entusiastisk över att vara i Stockholm och hade ingen större lust att gå på några evenemang.

Men jag begav mig ändå till Pride House och bytte in min biljett mot ett armband. Det är väl två år sedan jag var på Stockholm Pride senast och det mesta var sig likt. Men jag reagerade på hur otroligt många poliser och ordningsvakter som rörde sig i och omkring Pride House. Så kan jag inte minnas att det har varit förut, inte på den här nivån. Och det var ju likadant vid paraden hemma i Norrköping i våras - typ hela stans poliskår var inkallad för att skydda paraden. Det är så sorgligt att samhället har blivit såhär. Att vi behöver såhär mycket skydd för att hotet från nazisterna är så stort och påtagligt. Det är vidrigt. Fattar ni hur fucked up samhället håller på att bli?! Tänk på det när ni röstar i höst.

Jag hade planerat ungefär vilka programpunkter jag hade tänkt gå på, men ibland ändrade jag mig, ibland ställdes programpunkter in, ibland hittade jag inte till rätt lokal (och vågade inte fråga) och ibland vågade jag inte gå in för att jag kom så sent. Inte helt fearless beteende, men jag tänker att det är väldigt fearless av mig att överhuvudtaget åka till centrala Stockholm alldeles själv...så det är typ okej att fega ur lite. Jag har faktiskt inte fått en enda panikattack än. Vet inte om det beror på att min kropp inte pallar mer sådant efter att ha hyperventilerat så mycket igår kväll, eller om det beror på att jag slapp den vidriga Centralen idag eftersom de bygger om där så att tågen stannar på Söder istället...hur som helst är jag tacksam.

Den första programpunkten jag gick på var ett samtal om HBTQ-representation i teveserier. Mycket intressant, även om statistiken inte var så upplyftande (6,4 procent av karaktärerna i amerikanska teveserier senaste året)... Ett lite obehagligt inslag var när en kille (förmodligen ett nättroll) dök upp halvvägs igenom samtalet och satte sig bredvid mig och nästan omedelbart avbröt föreläsarna med en fråga om vad queer är. Och sedan inte nöjde sig med svaret han fick utan krävde mer ingående förklaringar. Strax därefter reste han sig, plockade upp sin väska som han placerat framför sig (innehållande inspelningsutrustning?) och gick därifrån med ett triumferande leende. Det kändes obehagligt. Jag har strategiskt undvikit i princip alla programpunkter som skulle kunna locka till sig avskummen (för två år sedan var jag med om att ett gäng från den bruna högersörjan sabbade ett panelsamtal som ironiskt nog tog upp vikten av trygga rum), men var inte beredd på att det skulle dyka upp en idiot på något som verkade så "harmlöst" som det här samtalet.

Sedan hamnade jag (slumpmässigt) på ett panelsamtal anordnat av ett fackförbund, där jag märkte att mina tankar fladdrade iväg rätt mycket. Insåg där och då hur mycket jag föredrar när de som står och pratar är aktivistiska HBTQ-personer (gärna med akademisk bakgrund) med stor erfarenhet inom ämnet, snarare än en samling välmenande heterosexuella cispersoner som vill vara PK men uttrycker sig lite klantigt och uppenbart inte riktigt vet vad de pratar om.

Därefter lyssnade jag till ett betydligt mer intressant panelsamtal om unga HBTQ-personers situation i den svenska skolan. Och sedan satt jag som publik vid ett livesänt radioprogram om lesbiskas situation i Mellanöstern. Också mycket intressant.

Sedan gick jag på en teaterföreställning som lät rolig i beskrivningen och började himla lovande, men snart spårade ur och mest kändes konstig. Tur att jag i alla fall inte behövde betala någonting för det. Egentligen var det inträde, men eftersom de missat att skriva det i programmet fick vi som dök upp där med Pride-armband men utan biljett komma in ändå, efter att alla betalande besökare satt sig. Först tänkte de bara släppa in fem av oss, men sedan bestämde de sig för att alla sjutton fick komma in. Jobbigt att gå in i en fullsatt lokal, men jag hittade ganska snart en ledig plats. Det var en sådan där obehaglig föreställning där skådespelarna interagerar med publiken (vilket jag tycker är skitjobbigt!) men tack och lov var det ingen som riktade sig till mig.

Föreställningen drog ut på tiden, så dagens sista programpunkter hade redan hunnit börja när den väl var slut. Därför gick jag inte på det jag hade tänkt, utan anslöt mig lite diskret till publiken till ett panelsamtal som pågick på en ganska öppen yta. Det handlade om bisexualitet, och jag insåg att det faktiskt var nyttigt för mig att hamna där. Bisexuella är väldigt osynliggjorda inom HBTQ-världen och det finns en utbredd bifobi och fördomar om bisexualitet (som jag skamset måste erkänna att jag bär en del på själv).

Många tankar och erfarenheter rikare travade jag iväg till mitt hotell. Samma som jag bott på några gånger när jag gått på kurs genom jobbet, men de har gjort om jättemycket sedan jag var här sist så jag kände inte alls igen mig när jag klev in genom entrén. Som om inte det var tillräckligt för att göra mig nervös var det en blond söt tjej som skötte receptionen. Jag tog inte till mig någonting alls av det hon sa om frukost och utcheckning, men jag hoppas att det finns någon information om det här på rummet också (har inte kollat, har bara fotat, duschat och kollapsat på sängen).

Som ni ser är jag lite mer stabil nu än imorse. Och imorgon väntar ännu en superintressant dag. Men jag är tack och lov hemma i stan igen redan imorgon kväll. Stockholm är trevligt - i små portioner. 😴

01 Augusti 2018, kl 19:56

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()