Retreat i Vadstena - dag 3

Idag fick jag sällskap av min finaste syster. ❤ Hon kom med bussen till Vadstena på förmiddagen och jag gick och mötte henne. Vi besökte vår gemensamma favoritbutik Änglakristallen där vi gick runt både länge och väl. Vi satt nere vid vattnet och åt lunch och strosade runt i stadskärnan.

På eftermiddagen gick vi en eminent stadsvandring med Eva Mattsson med fokus på tre historiska personer med koppling till Vadstena som ansågs/förklarades galna men som troligen inte var det. Vi började vandringen vid slottet och avslutade vid hospitalmuseet. Det var mycket intressant och jag hade gärna fortsatt en stund till. 😊


Syrran och jag hade lite planer på att spela äventyrsgolf innan vi åkte hem, men kom fram till att det nog skulle bli lite stressigt att hinna med bussen då. Så vi avlade en kort visit i klosterkyrkan (där det idag drällde av katoliker) och satte oss sedan i en park och bara tog det lugnt.


Det var betydligt mycket mer liv och rörelse i Vadstena idag jämfört med mina första två dagar, vilket väl delvis kan förklaras med att det är lördag idag - men främst med att Laleh har en konsert på slottets borggård ikväll. Vi åkte hem innan det hela drog igång, men det var redan mycket folk i området runt slottet. Det var nog en bra förberedelse för mig efter tre dagar i lugna lilla Vadstena att få uppleva lite folkliv innan återkomsten till Norrköping, så att det inte skulle bli en så stor chock för mig att komma hem igen (som det blev förra året). 😉

Jag är så himla nöjd med min lilla retreat i Vadstena. 😊 Nu är det andra sommaren i rad och jag är övertygad om att det här kommer bli en årlig tradition för mig. ❤

Retreat i Vadstena - dag 2

Imorse var jag trött. 😴 Jag är sannerligen inte van vid att vara vaken så sent som jag var igår. Men det var det värt. Det var en mycket fin dag. 😊 Idag har det också varit en fin dag, om än något mindre aktivitetsfylld. Jag inledde dagen med att ta en promenad bort till brevlådan och posta två vykort och återvände till hotellet lagom till frukost. Det är ett väldigt litet hotell det här, så vi gäster hälsade på varandra i frukostmatsalen. Det kändes fint och gemytligt. Jag försökte äta långsamt (vilket jag inte är van vid) och sedan återvände jag till mitt rum för att vila lite.

Dagens projekt var att besöka klostermuseet, vilket jag gjorde så fort det öppnade på förmiddagen. Jag kom dit cirka en timme innan dagens första guidade tur, så jag gick runt själv först. Jag har varit där förut, för ett antal år sedan, och kände igen miljöerna ganska bra. Allting var väldigt fint och jag blev riktigt andaktsfull - en känsla som kulminerade när jag besökte rummet med Heliga Birgittas reliker.

Jag gick till museibutiken för att köpa något Birgitta-relaterat, och när tjejen bakom disken fick syn på mina feministiska tygmärken på ryggsäcken blev hon alldeles till sig och började berätta för mig om inflytelserika kvinnor som präglat Vadstena genom historien. Det gjorde mig glad. ♀️✊ Förutom en liten Birgitta-figur köpte jag en bok om kvinnor i Birgittas fotspår.

Utanför museet. Jag tog inga bilder där inne. Det stod att man fick göra det endast för privat bruk, men även om min blogg är ganska liten är jag tveksam till om publicering i den klassas som privat användning. 🤔

Sedan började den guidade turen. Det var en intressant liten specialtur med fokus på Birgitta, som började inne på museet och avslutades i den intilliggande klosterkyrkan.



Heliga Birgitta.

Ateist på andaktsfullt studiebesök.

Vid guidningens slut inleddes en mässa som guiden sa att vi gärna fick delta i. Och hör och häpna men det gjorde jag faktiskt! 😲 Jag satte mig på en egen rad nästan längst bak och kände mig sjukt obekväm samtidigt som det ändå var lite spännande. Jag varken sjöng med i sångerna eller rabblade med i bönerna, men jag läste i programmet och höll koll på var vi var någonstans och jag reste mig och satte mig när alla andra gjorde det. Vid ett tillfälle vände sig de två personerna framför mig om och log mot mig och tog min hand och önskade mig "Herrens frid" eller något sådant och jag blev fan skräckslagen men försökte spela med så gott jag kunde. Ännu mer skräckslagen blev jag när det blev dags för nattvarden och jag trodde att jag skulle bli tvungen att delta, men upplägget var sådant att de församlade fick gå fram till prästen och ta nattvarden så jag kunde lugnt sitta kvar på min plats. Jag har aldrig tagit nattvarden förut och vet liksom inte riktigt hur det går till, samtidigt som det känns himla krystat att delta i en ritual som inte betyder någonting för mig men som är jätteviktig för alla andra närvarande (det var "illa nog" att jag överhuvudtaget befann mig i kyrkan under mässan).


Efteråt gick jag (såklart 😉) ner till vattnet och satte mig på en bänk. Men jag kände mig fortfarande väldigt trött och begav mig snart till mitt hotellrum - och ägnade resten av eftermiddagen åt att sova. 😴 Funderade på att gå en kvällspromenad nu när jag äntligen vaknat till, men tror att jag stannar i mitt rum faktiskt. Det är lugnt och behagligt här och jag är fortfarande trött. Det blir nog en tidig kväll ikväll. 😴

Retreat i Vadstena - dag 1

Jag tog 06.47-tåget från Norrköping imorse och var i Vadstena redan tjugo över åtta. Den lilla staden vid Vättern fyllde mig nästan omedelbart med ett stort lugn. Jag strosade genom den ännu ganska slumrande stadskärnan och slog mig sedan ner på en bänk vid vattnet, jag satt där en lång stund och lyssnade på vågorna och gjorde upp lite planer för dagen.


Leksaksmuseet öppnade tidigt, så jag begav mig dit. Det är ett ställe jag hade velat besöka när jag var här förra sommaren men som jag inte hann med då. Men nu blev det av och det kändes bra. Många fina gamla leksaker. 😊

Tillbaka till vattnet. Jag liksom dras dit hela tiden, det är nog den mest rogivande platsen i den här rogivande staden. Jag satte mig och läste i en av broschyrerna jag plockat på mig på museet, och beskrivningen av Vadstena kändes verkligen träffande (se bild nedan). Ingen falsk marknadsföring här inte. 👍


Några fåglar gjorde mig sällskap och jag blev alldeles till mig. Så himla söt kajunge! 😍

Slottet besökte jag förstås också när det öppnade. Jag tvekade lite innan jag köpte biljett till renässansvandringen, jag var ju på den förra sommaren. Men det var absolut värt det. Vi gick inte riktigt samma slinga som då och informationen var i stora drag densamma men innehöll en del variationer. Så jag är glad att jag gick i år också. Det hör liksom till.



Jag kikade in i "bokkiosken" vid parken och hittade en bok som liksom bara stod där och väntade på mig - den hade titeln Känn rädslan och våga ändå. Så den fick följa med mig. Jag slog mig åter igen ner vid vattnet, och läste ett kapitel.



Den här gången satte jag mig visst rakt ovanför en geocache, skulle det visa sig - efter en stund dök det upp en dam som hukade sig ner och spanade in under min bänk. 😉 Jag reste mig och lät henne kravla in och hämta sin skatt och sedan gick jag därifrån. Då hade jag suttit där en bra stund och läst och lyssnat på vågorna och beundrat segelbåtar och blivit alldeles till mig över en gräsandshona med ett helt koppel supersöta ungar...



Jag hade då varit i Vadstena i cirka fem timmar och var redan så harmonisk och andaktsfull att jag styrde stegen mot nunnornas lilla butik med avsikten att köpa en rosenkrans. Väl där inne vaknade jag dock upp lite, och det blev ingen rosenkrans - jag blev liksom avskräckt av att de var prydda med en korsfäst Jesus och såg ytterst religiösa ut (vilket jag förstås visste att de är, men det blev så himla påtagligt).

Dags att checka in på hotellet. Jag bor i ett jättegulligt litet hörnrum med underbar utsikt...



Efter dagens många upplevelser var jag helt slut och ägnade resten av eftermiddagen åt att sova. 😴 Men sedan fick jag gå upp och göra mig iordning lite, för jag skulle ju till Shakespearefabriken och se Macbeth. 🎭

Åkte Tuff Tuff-tåget dit. Jag är barnsligt förtjust i att åka Tuff Tuff-tåg! 😍 Men jag måste medge att det var lite läskigt när vi kom ut ur staden och hastigheten ökade.

Tornen på både slottet och klosterkyrkan syntes från fabriken, den låg inte alls särskilt långt bort från staden.



Jag kände inte riktigt till Macbeth innan så det var en intressant upplevelse. Sedan är ju Shakespeare överlag ganska svårtillgänglig tycker jag...men jag gillar ändå att se den här ensemblen framföra hans verk. Nu har jag gjort det två somrar i rad, så det börjar kännas som en tradition.

Oj, vad sent det är nu! Bäst att jag försöker få lite sömn. Vet inte om klockorna i klosterkyrkan kommer bångla någonting inatt, så som de gjort X antal gånger under dagen...haha, just som jag skrev det så satte de igång! 😂 Ja, ja...jag har ju min sömntablett, så det ska nog gå bra. Natti natti och Ave Maria! Imorgon ska jag besöka klostermuseet...

Strategier för att klara sommaren

Högsäsongen tär på mig. Jag är utarbetad och sönderstressad och det krävs inte mycket för att tårarna ska börja strömma okontrollerat. I måndags grät jag på kontoret i princip hela förmiddagen. Men nu är det bara två veckor kvar till den stora deadlinen. Sedan får jag vila ett tag. Men redan nu får jag viss återhämtning. I måndags eftermiddag kom finaste Per på besök och sov över till tisdagen. Det var fint att träffa honom igen och jag gick från vrak till glad och ganska harmonisk under kvällens gång. Och idag jobbade jag min sista dag den här veckan, nu väntar några avkopplande dagar i Vadstena när jag bara ska ta hand om mig själv och göra roliga saker och varva ner. På söndag blir det jobb igen - förutom midsommarhelgen har jag jobbat en dag varenda helg sedan i mitten av juni. Förhoppningsvis är jag redo för slutspurten efter min lilla retreat i Vadstena.

Kom på att jag fortfarande inte har skrivit om mitt senaste psykologsamtal som jag hade för nästan tre veckor sedan. Jag började gråta då också såklart, kanske just för att jag kände mig pressad och orolig för att det var vårt sista samtal på nästan två månader. Vi pratade mycket om stresshantering, att jag ska öva på att gå långsamt och även göra andra saker långsamt för att få ner mina stressnivåer i kroppen, att jag ska göra en sak i taget istället för att försöka göra flera saker samtidigt, att jag ska göra en plan för dagen över vad som är rimligt att hinna med, att jag ska våga säga nej och bolla tillbaka sådant jag inte har tid med. Vikten av pauser och återhämtning tryckte hon mycket på. Och att jag ska planera in förstärkande aktiviteter varje vecka för att minska risken för grubbel. Och om jag ändå hamnar i grubbel, bryta det med hjälp av strategier vi gått igenom tidigare. På social fobi-fronten har jag fått i läxa att svara i telefon en gång om dagen oavsett hur det känns. En gång i veckan ska jag stämma av med mig själv hur det fungerar att använda alla dessa strategier, hur jag jobbar med dem. Och så ska jag försöka ha i bakhuvudet vad min psykolog skulle ha sagt till mig om hon varit där när det blir jobbigt. Och även involvera någon annan som kan påminna mig. Blir läget akut under sommaren har psykologen lovat att jag får ringa till mottagningen i Stockholm, även om det egentligen inte är en akutmottagning. Just nu känner jag mig mest kass som inte jobbat så aktivt med mina uppgifter som jag borde, även om jag har använt mig av en del strategier (men utan att utvärdera och sådär).

Nu är det hög tid att jag försöker sova. Vill ju orka ge mig iväg ganska tidigt imorgon bitti...

Ett första försök att ta mig ur studienarkomanin

I torsdags kom antagningsbeskedet till höstterminen och det föranledde förstås en inre kris hos mig. 😱 Jag har ju sedan länge bestämt mig för att ta ett studieuppehåll nu efter tolv års högskolestudier, det är verkligen välbehövligt och efterlängtat...jag har dock ändå sökt kurser till hösten (jag kunde inte låta bli!) men intalat mig själv att jag ska tacka nej när antagningsbeskedet kommer. Men så kom det alltså nu i torsdags - och jag blev antagen till kandidatkursen i genusvetenskap! Och krisen var ett faktum...


Det tog flera timmar och mycket stöd från syrran innan jag framåt kvällen slutligen bockade i "Nej" på samtliga kurser och skickade in mitt antagningssvar. Syrran stod bredvid mig när jag genomförde denna kvalfyllda process och sa en massa kloka saker om hur bra det kommer bli, hur mycket tid och ork jag kommer få över till annat och så vidare. När det automatiska svarsmejlet från Antagning.se kom någon sekund senare flippade jag ur totalt...


Jag har aldrig fått ett mejl som är formulerat på det sättet förut - för jag har aldrig tackat nej till samtliga kurser jag sökt förut! 😱 Det känns jätteläskigt och hemskt och jobbigt, samtidigt som det även är lite av en befrielse. Senare på kvällen gick jag en liten nätkurs om beroenden och hur de fungerar - det kändes som en adekvat sysselsättning i det läget. 😉 Nu ska jag "bara" försöka låta den 26 juli passera utan att ändra mina "Nej"-svar...wish me luck!!

After Work

Ikväll har jag varit på after work med kollegorna. Mycket trevligt! 😊 Vi spelade äventyrsgolf och det hade jag lite prestationsångest inför, jag har ju den ständiga pressen från Duktig Flicka-syndromet att hela tiden vara duktig på allt jag gör samtidigt som jag vet att jag presterar avsevärt sämre inför publik. Att tänka på att alla kollegorna skulle stå och titta på mig när det var min tur att spela kändes jobbigt. Innan alltså. Men när vi väl var där var det jätteroligt - och jag vann dessutom! 😄🎉

Efteråt åkte vi till en restaurang (som för min skull var jordnötsfri för kvällen ❤) och åt jättegod mat. I menyn fanns rubriken "Vegetariska alternativ" - och under den rubriken fanns ETT vegetariskt alternativ (där jag fick be dem plocka bort en av ingredienserna på grund av allergi). Tur att detta enda valbara alternativ var gott - till och med väldigt gott. 👍

Nu har jag kommit hem och duschat och krupit ner i sängen. Får se hur lång tid det tar att varva ner, när jag kom hem var jag mer eller mindre speedad och inte alls sovklar. Men nu får jag nog göra ett försök. Natti natti! 💖



Rosa hår, läkarsamtal och mediciner


Ikväll har jag varit hos frisören och blivit rosa och fin i håret igen. 😊 Jag hade fortfarande kvar ett blågrönaktigt parti bakåt nacken sedan hon gav mig regnbågshår inför Pride och det gick visst inte att ta bort på ett bra sätt, så vi tänkte att det kunde bli en cool detalj mitt i det rosa...men när hon var klar blev det ännu bättre än väntat - istället för blågrönt (eller risken för brunt!) hade området nu antaget en lilaaktig ton och matchar precis min ryggsäck. 😄👍

Idag kom det länge väntade och lika länge fruktade samtalet från AT-läkaren på vårdcentralen om min psykofarmaka. Jag var fruktansvärt nervös och rädd för att han skulle fucka upp min medicinering. Men det gjorde han inte. Han började prata om alternativ för både mina antidepp och sömntabletter, javisst. Och det var faktiskt lite charmigt att han på fullaste allvar förklarade för mig att långvarigt Imovane-bruk kan göra att en utvecklar ett beroende (😂😂😂). Men jag förklarade för honom att det inte är aktuellt med några förändringar, att mina nuvarande mediciner fungerar bra och att jag behöver dem. Och han accepterade det. Så himla skönt! Visst går jag i tankar på att det kanske borde sättas in något stämningsstabiliserande läkemedel också (som psykologen föreslog någon gång) men att plocka bort av de mediciner jag redan har är verkligen inte aktuellt.

Dock kanske min psykofarmakaförskrivning bör flyttas från vårdcentralen till psykiatrin, det tyckte åtminstone den här AT-läkaren. Speciellt om det kan bli aktuellt med stämningsstabiliserande, det kan de tydligen inte skriva ut på vårdcentralen utan det måste ske inom "specialistpsykiatrin". Jag kanske alltså kommer att få en läkarkontakt på Cirkus Psyk i Linköping framöver, dit jag aldrig mer velat återvända (jag har förresten fortfarande inte fått något svar på mejlet jag skickade till verksamhetschefen efter det senaste bottenrekordet 😒). Eller så låter jag det vara som det är, det kanske bara är dumt att lägga till fler mediciner än dem jag redan har. 🤔

Apropå mediciner så fick jag hem en stooor ask med Imovane idag. Ja, faktiskt - riktig Imovane! 😀 Efter att ha tvingats knapra mer eller mindre äckliga Zopiklon-substitut ända sedan i höstas(!) har jag nu ÄNTLIGEN fått tag i originalet igen! Hurra, hurra, hurra!! 😄🎉


Ingen sorg i Göteborg!

NU HAR JAG ETT FUNGERANDE BREDBAND IGEN!!! 😄😄😄 Det första jag gjorde var att sätta igång Taylors senaste låt på Spotify på repeat. Det andra jag gjorde var att logga in på bloggen. Så nu tänker jag lägga upp en massa bilder från när mamma och syrran och jag var i Göteborg fredag-lördag förra veckan... 
 
 
 
Som en god bloggare måste jag såklart fota maten. 😉 
 
Kronhuset, ett av Göteborgs äldsta hus. 
 
Vi besökte också Emigranternas Hus, det var en jättefin och intressant utställning och personalen var väldigt engagerad, hjälpsam och kunnig - nästa gång vi åker till Göteborg får vi nog viga en hel dag åt det där museet, nu hade vi dessvärre inte ens i närheten av så mycket tid som hade varit önskvärt. 
 
San Francisco! 😍 Såklart den del av utställningen som gjorde mig mest exalterad. 😉 
 
Göteborgs grundare, Gustav II Adolf
 
Det första jag såg när vi anlände till hotellet var detta. Och ett hotell som har grenar från körsbärsträd i entrén...det måste ju bara vara ett bra hotell! 😍🌸 
 
🌸🌸🌸🌸🌸 
 
 
 
Och något som påminner om Golden Gate-bron utanför hotellrumsfönstret! I'm in heaven... 😍 
 
 
 
 
 
Sötaste andfamiljen i kanalen. 😍🦆 
 
 
 
Ombord på restaurangbåt som skulle föra oss ut i Göteborgs skärgård. Mycket förväntansfulla resenärer. 😄 
 
 
Min sjukt goda förrätt. 
 
Min rejält tilltagna huvudrätt (när jag ätit så mycket att jag var proppmätt såg det knappt ut som om jag hade börjat äta överhuvudtaget). 
 
Fatta att bo såhär?! Så himla fint! 😍 
 
 
 
Vi hittade ett trevligt litet hörn uppe på däck där vi slog oss ner efter middagen. 
 
 
 
 
 
 
 
Showtime! 🎶🎤 
 
Mitt finaste Lyckopiller. 💖 (Ja, det var för hans skull vi befann oss ombord på en partybåt i Göteborgs skärgård en fredagskväll.) 
 
 
 
 
 
 
 
Vår servitör in action. 😎 
 
Två mycket dansanta människor i en mycket liten båt som vi passerade med vårt flytande disco (jag tror att de uppskattade oss lika mycket som vi uppskattade dem). 
 
 
Ja, ni ser rätt. Det är jag som står där till vänster, nervöst pillande med håret och ska precis till att börja dansa(!) inför över 200(!) människor. De som står bredvid mig firade allihop olika bemärkelsedagar och blev framkallade av den anledningen. Men så ropades mitt namn upp också! Både för- och efternamn (de andra kallades bara vid förnamn, de var ju beredda på att bli uppmärksammade). Och jag frös till is där jag satt, och strax därpå dök mitt Lyckopiller (som inte alls kändes som ett lyckopiller just då) skrattande upp och släpade fram mig i rampljuset. Jag gick mekaniskt fram mellan alla applåderande människor och sällade mig till de övriga offren. Och så fick vi veta att vi skulle dansa! Samir & Viktors "Shuffla" sattes igång och så skulle vi härma de rörelser som showartisten framför oss utförde. Jag gjorde en snabb analys av läget - helst ville jag förstås bara springa tillbaka till min familj och gömma mig, men det skulle nog se konstigt ut, men till slut kom jag fram till att jag nog kunde genomföra dansen ändå, jag kände ju bara tre personer ombord på den där båten (och jag känner mig trygg med samtliga tre) och resten av publiken bestod ju av över 200 fullkomliga främlingar som jag aldrig skulle träffa igen efter den där kvällen och som dessutom var mer eller mindre aspackade och förmodligen inte skulle komma ihåg mig eller hur jag skämt ut mig inför dem. Så...jag dansade. Eller ja, FÖRSÖKTE dansa är väl en mer korrekt beskrivning. Det var fullkomligt vidrigt och jag gjorde mitt bästa för att stänga ute publiken och koncentrera mig på att härma showartisten så gott jag kunde... 
 
 
 
 
Efteråt rusade jag tillbaka till min familj och fångades upp i Lyckopillrets armar, han utbrast: "Älskling, du var jätteduktig!" varpå jag svarade: "Usch, fy vad du är elak!". Jag var helt skärrad en lång, lång stund efter uppträdandet och återhämtade mig ytterst långsamt, först i Lyckopillrets famn och sedan i syrrans. När den värsta chocken lagt sig började jag känna mig riktigt glad och stolt över mig själv som klarat av att göra något så fruktansvärt läskigt. HEJA MIG!!! ✌️✌️✌️ 
 
De otroligt vackra och rogivande omgivningarna bidrog absolut till att lugna ner mig efter den ofrivilliga, extrema exponeringsövningen. 
 
 
Partybåt by night. Inte alls var man förväntar sig att hitta mig (eller min familj, för den delen) en fredagskväll, men det var en ganska intressant och mycket trevlig upplevelse. 
 
 
Nästan "hemma" i Göteborg igen, klockan var beyond skitsent och jag var beyond skittrött och överstimulerad och i princip bara skrattade åt allting. 😴😂 
 
På kajen väntade en lång rad med lediga taxibilar. Det kändes nästan lite sorgligt. De vet liksom att det vid den tiden kommer anlända en partybåt fylld med berusade människor som inte kan ta sig hem på egen hand (och som inte varit förutseende nog att själva beställa taxi). 
 
God natt, Göteborg! 😴 
 
På lördagen besökte vi vackra Trädgårdsföreningen... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
...och strosade längs pampiga Avenyn
 
 
"Poseidon kalla' från sitt djup
och skapa' alla havens kryp
När himlakroppar smalt
var vatten överallt
intill den tredje da'n var all..."
(Ja, jag började sjunga på Atlantis nationalsång när vi passerade Poseidonstatyn, och syrran stämde genast in. 😄) 
 
 
Vi gick på gayklubb! Eller ja, vi gick FÖRBI i alla fall. Och jag blev såklart alldeles överlycklig. 😍🏳️‍🌈 
 
 
Det var verkligen en jättemysig resa som gav mig massor av energi och fina minnen. 😊❤️❤️❤️

#WeStandWithTaylorSwift

När Taylor var femton år lurades hon in i något slags slaveriliknande kontrakt med ett skivbolag. Om hon någon gång skulle välja att lämna skivbolaget skulle hon förlora alla rättigheter till all musik hon någonsin släppt via det skivbolaget. I tretton år stannade hon och släppte sex fantastiska album och drog in massor av pengar till skivbolagets ägare. Under tiden försökte hon i åratal förhandla sig till att få köpa tillbaka rättigheterna till sin egenproducerade musik, men fick inget gehör från skivbolaget. Hon har nu bytt till ett annat skivbolag med betydligt vettigare syn på artister och upphovsrätt. Men genom att lämna slaverikontraktet ligger hela hennes livsverk helt oskyddat. Och nu i söndags inträffade det värsta som kunde hända. Skivbolagets ägare valde att gå bakom ryggen på Taylor och sälja rättigheterna till hennes musik till ett riktigt ärkesvin inom musikbranschen som mobbat henne under hela hennes karriär. De kunde ha sålt rättigheterna till Taylor själv, men det gjorde de inte - de sålde dem till en av hennes värsta fiender. Och nu äger denna vidriga man rättigheterna till alla hennes tidigare mästerverk, alla framtida intäker från hennes tidigare album kommer att gå till honom och han skulle i princip kunna förbjuda Taylor att offentligt framföra de låtar hon själv skrivit. Det är så jävla sjukt så jag kan knappt fatta att det är sant. Jag bara väntar på att få vakna upp ur den här mardrömmen. 
 
#WeStandWithTaylorSwift
 

Den absurda bredbandssituationen

Ni får ursäkta bristen på uppdateringar. Först kom midsommarafton med releasen av nya expansionspaketet till Sims...så då satt jag ju och spelade hela helgen. 🏝 Sedan har jag varit trött och tokstressad och dessutom inte känt att jag haft så mycket att skriva om. Och i helgen var jag i Göteborg med mamma och syrran och träffade mitt Lyckopiller. ❤ Och sedan nästan en vecka tillbaka (sedan i onsdags) har jag inget bredband här hemma. 😱

Det kommer fler inlägg framöver, om Göteborg och om mina två senaste psykologsamtal med mera. Men just nu känner jag bara att jag behöver skriva av mig om bredbandet (jag bloggar via mobildata just nu). Det lade som sagt av i onsdags. Jag bekymrade mig dock inte så mycket över det just då, var fullt upptagen med att kolla på videon från De Geer-gymnasiets underbara första uppsättning av Atlantis från 2005 och tänkte att det nog bara var något tillfälligt fel. När det fortfarande inte fungerade på torsdagen kontaktade jag hyresvärden, som hänvisade till bredbandsoperatören. Så jag ringde till bredbandsoperatören och pratade med en kille där i nästan en halvtimme, men han kunde överhuvudtaget inte hitta vår lägenhet i deras system och eftersom det är hyresvärden och inte vi själva som tecknat avtalet så är det tydligen hyresvärden som måste felanmäla. Så jag hörde av mig till hyresvärden igen. Och sedan följde flera dagars telefon- och mejlcirkus där jag blev hänvisad fram och tillbaka. Jag har gråtit av spänning och frustration flera gånger. Och så idag hörde hyresvärden av sig och meddelade att de nu (efter nästan en veckas felsökning och kontakt med operatören) kommit fram till att bredbandet inte alls ingår i vår hyra och att vi måste teckna ett eget avtal med någon operatör om vi vill ha bredband. Det står på hemsidan att bredband ingår i grundhyran i samtliga fastigheter utom två, men det gäller tydligen bara studentlägenheter (vilket INTE framgår). Det sjuka är att vi ju har haft ett fungerande bredband ända sedan vi flyttade in i början av 2015 och vi har aldrig tecknat något avtal eller fått en enda bredbandsfaktura (jag visste inte ens vad vi hade för operatör), det har liksom bara fungerat och vi har inte haft anledning att tro annat än att det ingår i hyran - men nu hävdar hyresvärden att vi bara har "haft tur" de här åren. Men jag fattar inte, hur har vi kunnat ha ett bredband om vi inte har haft något bredband?! Det känns jättesnurrigt.

Nu har jag i alla fall gått till närmsta Telia-butik och beställt ett bredband. Den nuvarande operatören har inte varit särskilt hjälpsam eller smidig den senaste veckan så den tänker jag absolut inte stanna hos, och när jag ringde för att bli kund hos en annan operatör tidigare idag möttes jag av en robotröst som jag skulle beskriva mitt ärende för och blev sedan placerad i 30 minuters telefonkö...så det fick bli Telia via deras fysiska butik - RIKTIGA människor som en kan PRATA med och få HJÄLP av. Dock kommer bredbandet inte att kunna installeras förrän på måndag(!), vilket ger mig ett smått hysteriskt anfall...men nu ser jag i alla fall ljuset i slutet av denna vidriga tunnel. Och jag har varit fan så duktig som ringt alla dessa jobbiga samtal!!