Happy happy HAPPY!!!

Iiiiiiiiiiiiihhhh, Taylor kommer till Europa nästa år!!! :D
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Dimma, nagellack och Yaoi

Det är dimmigt i Norrköping idag. Förr fick det mig att tänka på deckare och ond bråd död. Nu tycker jag att det känns precis som att vara i San Francisco! :D Hm, ja, förutom att det i Norrköping är skitkallt, palmlöst och regnbågsflaggefattigt. Men dimman! Dimman har vi i alla fall. :D
 
Jag pratade förresten med syrran i telefon i över en timme igår kväll efter att jag skrivit mitt ångestinlägg. Hon är en väldigt bra ångestdämpare. :) Och medan vi pratade fick jag ett plötsligt infall att jag skulle måla mina naglar. Så det gjorde jag. Vita med röda spetsar - något som såg betydligt finare ut i mina visioner än i verkligheten. Och jag kom inte ihåg förrän jag redan målat klart att jag ju faktiskt ska ha möte med en ny kund idag och således borde tänka på att göra ett bra första intryck (vilket det troligen inte riktigt gör med naglar som ser ut som vita klor doppade i blod). Dessutom tog det aslång tid för lacket att torka och jag kom emot och kladdade av och skrapade bort lack vad jag än tog mig för, så till slut såg det fan inte riktigt klokt ut. Så det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig var att ta bort nagellacket igen.
 
Sedan blev det Imovane och sängen och Yaoi-klipp på YouTube i dutten. ;)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Söndagsångest

 
Pang bom, slog den till. Söndagsångesten. Jag har både handlat mat och pluggat japanska och tittat på Yaoi-filmer idag och det har känts allmänt bra. Men så närmade sig kvällen. Söndagskvällen. Och ångesten grep tag i mig. Så nu är jag rastlös och låg och allmänt stirrig. Jag borde väl hitta på någonting att göra, men det går liksom inte. Så jag bara väntar på att det ska bli sovdags. Vilket i och för sig inte dröjer särskilt länge nu.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Malins söndagsmatiné

 
 
Ju mer jag utforskar Yaoi, desto mer hittar jag som jag INTE uppskattar - våldtäkt och pedofili och andra hemskheter inpaketerat i någon slags skev kärlekssaga. :S
 
Men så hittade jag Tight Rope (se videor ovan). Herreguuud, vad gulligt! Ja ja, det handlar om den japanska maffian och det är slagsmål och övervåld och hej och hå...men Nao och Ryu - fan, vad söööta de är tillsammans! :D
 
Mitt överväldigade sinnestillstånd kan förvisso ha att göra med att jag precis innan sett den hemska filmen Maiden Rose, vilken puttenuttiga Tight Rope utgör en VÄLDIGT skarp kontrast till. Men jag är övertygad om att jag skulle ha älskat Nao och Ryu i vilket fall som helst...
 
 
Tips på fler söta Yaoi-par mottages tacksamt! :D
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kissen hjälper mig med studierna

これは わたしの ねこです。
 
Nu har jag ägnat större delen av dagen åt att plugga japanska på det seriösa sättet, med lärobok och talövningsskiva och stenciler. Jag har bland annat lärt mig att säga "det här är min katt". :P
 
Så nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av lite mindre seriösa studier à la Yaoi-videor... ;)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

En gång i tiden trodde jag att all manga var som Sailor Moon (det gör jag inte längre)

Efter en sådan här nöjesdag måste jag ju ta igen lite seriositet genom att plugga lite japanska...
 
 
...om man nu kan kalla att dregla till Yaoi för att plugga. ;) Det är fan tveksamt alltså. Men jag upptäckte faktiskt till min stora glädje att jag kunde urskilja och känna igen vissa ord (ja, de ägnar sig faktiskt även en del åt att PRATA med varandra i de här filmerna).
 
Hm...nu ska jag ta Imovane och gå och lägga mig. Imorgon ska jag plugga japanska på det seriösa sättet...med lärobok och talövningsskiva. ;) Natti!
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagens mer eller mindre kulturella händelser

Syrran och jag har haft en jättetrevlig Kulturnatten-dag på stan idag. :) Inte för att vi besökte så väldans många evenemang - till skillnad från förra året då vi sprang runt på typ allt. Lite shopping (så nu är mitt hem tre par skor och en jäkla massa körsbärsblommor i plast rikare), lite affischsnattande (vilket jag ju som bekant har talang för - den här gången var det showen med Magnus Betnér och Soran Ismail som vi ska gå på i november som fick följa med hem), lite äta-ute-på-stammisstället...och efter alla dessa random-saker-man-kan-göra-vilken-jäkla-dag-som-helst gick vi faktiskt på ETT Kulturnatten-evenemang. :P Pride-familjen, RFSL och Hallongrottans vänner hade ett samtal kring HBTQ och feminism som vi gick och lyssnade på. Eller ja, jag satt ju mest och trånade efter Neptune, som jag genom det världsomspännande spionagesystemet Facebook redan på förhand visste skulle befinna sig där. ;) Nävars, jag lyssnade faktiskt intresserat på det som avhandlades också (man har väl för helsike simultanförmåga).
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Norrköpings kulturgröt

Det värsta med att det är Kulturnatten idag är att det är så jäkla mycket folk på stan. Inte bara i centrum, utan i alla möjliga gränder och vrår där det aldrig är något folk annars. När jag kom till ett ställe där det var massor av folk som stod mellan två husväggar och tog upp hela utrymmet där var min första impuls att gå en omväg hellre än att ge mig in i den där gröten. Men jag gjorde faktiskt inte det, jag tryckte in naglarna i handflatorna och fäste blicken i backen och fokuserade på YOHIO i öronen och tog mig faktiskt förbi alla de där människorna. Applåd för mig! :-)

Är hemma hos syrran nu och vi ska snart ge oss ut i kulturgröten igen. Ska försöka att inte låta Ångestmonstret bestämma över dagens program alltför mycket.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Japanskt företag

Jag har fått respons från läraren på min första talövning i japanska. Hon tyckte att det var bra, förutom att jag uttalade ordet かいしゃいん lite otydligt. Det var faktiskt någonting jag tänkte på själv innan hon sa det, men jag orkade liksom inte göra en fjärde ljudinspelning bara för att ett ynka litet ord lät kasst när allt annat äntligen lät bra. Så...jag får väl vara nöjd med ett godkänt på den här uppgiften.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

När ska den välbehövliga drogspärren för mobiler komma ut på marknaden egentligen?!

När jag vaknade imorse och började blippa med mobilen upptäckte jag att syrran och jag tydligen hade en liten konversation på Facebook igår kväll...
 
 
Jag kan inte direkt säga att jag har några klara minnesbilder av det hela. ;)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ibland krävs det lite tröstäta-kvarblivet-fikabröd-från-kylskåpet för att man ska stå ut

Arbetsdagen började med att jag blev utskälld av en kund. Kul. Speciellt med tanke på att jag slitit hela veckan med deras jäkla bokslut och håller på att jobba ihjäl mig för att få det färdigt till imorgon. Chefen har nämligen lovat att det ska vara klart imorgon. Och där någonstans hade det tydligen uppstått ett missförstånd. Kunden kom instövlande på kontoret imorse och krävde att få sitt bokslut, och blev typ vansinnig när vi invände att överenskommelsen faktiskt var att det skulle bli klart till IMORGON och inte till idag.
 
Det är inget lätt bokslut heller. Det håller på att knäcka mig och jag balanserar på gränsen till nervöst sammanbrott typ hela tiden. Idag fick jag ta till både tröstäta-kvarblivet-fikabröd-från-kylskåpet och krypa-upp-i-chefens-soffa-och-gnälla-över-arbetssituationen för att överhuvudtaget stå ut.
 
Men men...imorgon kommer det förhoppningsvis bli klart. Annars lär jag väl inte få en lugn stund i helgen. Och jag har faktiskt inte tid att oroa mig för jobbet i helgen, när jag både ska plugga japanska och gå på Kulturnatten. Det finns liksom inte plats för några bokslut där.
 
Det var skönt att åka iväg på planeringsdag i tisdags i alla fall. Att få ett litet break och göra någonting annat. Herregud, jag har varit så stressad att jag inte haft tid att berätta om det för er ju! Jag höll ju för fan föredrag inför mina kollegor! "Pratade inför klassen", skulle man kunna säga. Och det gick BRA!!! :D Läskigt, självklart, men det kändes faktiskt lite roligt och spännande också. Och jag kunde till och med fokusera på det som avhandlades innan under förmiddagen, trots att jag visste att det skulle bli min tur att hamna i rampljuset efter lunch. Helt otroligt! :D Trevligt hade vi också. Och lokalerna var fina och maten var god och personalen jättetrevlig (vi hade förresten planeringsdag på samma ställe förra året också och det var väldigt bra då med, men då bestod Körsbärsdalens invånare delvis av andra personer och jag var inte alls lika självsäker i min roll inom företaget eller inom yrket, så det var inte alls samma upplevelse).
 
Väldigt fin och avslappnande miljö att ha planeringsdag i. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Så var ett problem ur världen

Utdrag från min receptförteckning på Mina Vårdkontakter. Som synes blir det inga två veckor utan Imovane. Yay!
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Två fasansfulla upptäckter

1) Jag har bara en enda ynka Imovane-tablett kvar i asken och jag har missat att förnya receptet och det kommer ta upp till 14 dagar för Cirkus Psyk att skriva ut ett nytt och hur fan ska jag kunna somna under dessa två veckor?!
 
2) Batteriet i min våg håller på att ta slut och jag vet inte hur man byter det (eller om det ens GÅR att byta det) och hur fan ska jag nu kunna utföra min väga-mig-minst-en-gång-om-dagen-ritual?!
 
 
(Och nu vill jag inte ha några kommentarer om att det inte är riktigt hälsosamt att droga ner sig varje kväll eller att kontrollera vikten varje dag. För det vet jag redan.)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Min nya idol

Vet ni vad mitt nya kvällsnöje är? Att titta på YouTube-klipp med Magnus Betnér. Varför har ingen talat om för mig hur jävla BRA han är?! När jag var yngre och såg honom i Parlamentet tyckte jag mest han verkade allmänt rå och lite läskig...men vad fan, han är ju helt underbar! Både smart och rolig. :D
 
Kolla bara...
 
 
Han kommer förresten till Norrköping i november. Och jag har självklart bokat biljetter. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

När hösten känns fin

Vad fan är det som händer med mig?! Jag brukar hata hösten. Verkligen HATA. Men dagar som den här, när solen skiner och det är lite småkyligt i luften och det virvlar löv över trottoaren som man kan sparka på och man kan tända levande ljus till förmiddagsfikat på jobbet...då tycker jag att det känns riktigt fint.
 
Ja, ni läste rätt! Ett erkännande från Hösthatar-Malin om att hösten faktiskt kan vara FIN. Herregud, ring Hänt Extra... ;)
 
Och så har vi ju den vackra flickpojken, som förstås lyckas kasta ett romantiskt skimmer över hösten...precis som över allt annat han befattar sig med.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Genus, japanska och utebliven scenskräck

Jahapp. Ännu en dag då jag pluggat från morgon till kväll är till ända. Jag undrar om det är riktigt hälsosamt att tillbringa sina helger på det här sättet när man jobbar heltid i veckorna?! Tveksamt faktiskt. Men men...nu är i alla fall inlämningsuppgiften och seminarieinläggen i genuskursen inlämnade och klara.
 
Rätt bra sammanfattning av vad det hela handlar om. :)

Någon japanska har jag inte hunnit med, men det får jag ta imorgon efter jobbet. Det jag ska göra senast tisdag är att lära mig uttala dessa meningar felfritt...
 

はじめまして

スベンソンです

どうぞよろしく

わたしは かいしゃいんです

３５さいです

スウェーデンじんです

 

...och sedan spela in dem och skicka in ljudfilen till läraren - som jag är rätt övertygad om har japanska som sitt modersmål. No pressure...

 

På tisdag ska jag förresten även hålla en liten föreläsning för mina kollegor. Jag förväntas prata i sisådär en halvtimme och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga - och det kommer jag förmodligen inte veta förrän det är riktigt dags eftersom ämnet är av en sådan art att jag måste improvisera mig fram och känna av vilken nivå som är lämplig för åhörarna.

 

Det är verkligen konstigt att jag inte känner mig fullkomligt skräckslagen inför detta. Men det kanske kommer imorgon...det kommer garanterat på tisdag i alla fall.

 

Nu ska jag sova!

Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Lördag hos studienarkomanen

Ända sedan tidigt imorse har jag ägnat mig åt att sönderanalysera liberalfeminism, radikalfeminism, marxistisk feminism och socialistisk radikalfeminism (och alla begrepp och teoribildningar som följer av dem). Jag börjar känna mig ganska så seg i huvudet nu och funderar på att lägga pluggandet åt sidan för dagen snart.
 
 
Imorgon ska jag ta tag i genussystemet - och kanske lite japanska. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

En ändlös fantasi

Jahapp. Så avslutar vi fredagen med lite nostalgi från förra fredagen. ;)
 
Jag hade egentligen inte tänkt ladda upp den här videon, för bildkvaliteten blir så jäkla kass framåt slutet. Men vad fan, jag ÄLSKAR ju "Our Story"! Det är en av mina favoriter. Klart att den ska vara med! :)
 
Så...här kommer den...
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kaffefilter och kattstudier

När jag kom hem från jobbet idag låg det ett kaffefilter på hallmattan (Livrädd sov över här inatt och eftersom jag går till jobbet redan vid halv sju på morgonen fick hon låna en extranyckel som hon paketerade in i ett kaffefilter och kastade in genom brevinkastet när hon lämnade lägenheten lite senare). Inte varje dag man ser det. :P
 
Bredvid kaffefiltret låg en räkning från Telia. Jag fick lite smått panik när jag såg kuvertet, och tänkte på allt ringande och surfande och messande jag ägnade mig åt under den där veckan i USA i augusti. :S Jag sköt upp öppnandet av kuvertet en god stund och när jag väl gjorde det var det med stor bävan.
 
Men vilken lättnad när jag väl såg beloppet. Bara ett par hundralappar mer än i vanliga fall! :D
 
Så sedan kunde jag i lugn och ro sätta mig och skriva på inlämningsuppgiften i genuskursen. (Jag gick hem ett par timmar tidigare från jobbet idag, om ni undrar hur fan jag kunnat hinna med allt detta.) Men nu orkar jag inte mer idag. Nu är det bara att vänta på att klockan ska bli tillräckligt mycket så att jag får gå och lägga mig. :P
 
Pluggandet blir onekligen lite mer komplicerat när kissen använder kurslitteraturen som huvudkudde...men det blir helt klart mycket mysigare! :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ett ljus i höstmörkret

 
Såhär såg det ut när jag åt frukost imorse. För igår fick jag "ett ljus i höstmörkret" av min söta syster. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Medmänsklighet i teorin

Jag blev vittne till något otäckt idag när jag gick genom stan på lunchen. En kvinna stod och skrek åt en man. Jag tyckte först att det var lite genant och tänkte att jag bara skulle gå förbi utan att låtsas om någonting, det verkade ju vara ett privat gräl som jag minsann inte hade med att göra.
 
Men när jag stängde av min mp3 hörde jag att det hon skrek, om och om igen, var "LÄMNA MIG IFRED!" och då insåg jag att det var allvar. Hon gick undan från honom och skrek hysteriskt, men han bara följde efter och han var så obehagligt lugn och målmedveten hela tiden. När hon började springa, sprang han efter.
 
Jag blev helt paralyserad, bara stod där som fastfrusen och tog in hela den obehagliga scenen. Jag började hyperventilera och var nära till tårarna. Men sa jag någonting? Gjorde jag någonting? Nej. Jag var helt jävla handlingsförlamad.
 
Som tur var fanns det mer handlingskraftiga personer i närheten. En kvinna försökte prata med kvinnan som ville bli lämnad ifred och med mannen som inte ville lämna henne ifred, och en man tog upp sin mobil och ringde till polisen. Själv gick jag därifrån, hem till syrran och berättade om den hemska händelsen.
 
Jag vet inte hur många gånger jag har rannsakat mig själv och funderat på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Jag borde ha sagt något, gjort något, ingripit, protesterat...men jag gjorde ingenting. Ingenting alls!
 
Jag bara sitter här hemma i min trygga vrå, och hoppas att kvinnan som ville bli lämnad ifred också kommer att finna en vrå där hon kan känna sig trygg. Men vad hjälper det henne att jag TÄNKER och KÄNNER, när jag inte GÖR någonting?!
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bloglovin

Vet inte om jag måste "börja om" på Bloglovin, men det verkar nästan så.
 
Alltså...
 
Följ min blogg med Bloglovin
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Shopping och sjukhus

Jag hade en läkartid idag, så jag tog ledigt från jobbet och åkte till Linköping med syrran. Vi hann med lite shopping innan det blev dags att ta bussen till sjukhuset. Jag köpte bland annat en japansk ordbok (så nu har jag två stycken - utöver kurslitteraturen), en rosa vattenflaska med Hello Kitty på, en hellång röd vampyrklänning (fullkomligt vulgär men samtidigt på något sätt elegant, vete fan när jag ska använda den men sådana petitesser kan man ju inte ta hänsyn till när man hittar något så häftigt), en stekpanna, en kattleksak (egentligen en babyleksak men jag tror nog att kissen kan ha roligt med den hon också) och en tröja från KappAhls barnavdelning. Lite gott och blandat sådär. ;)
 
Sedan var det då dags för sjukhuset. Vi var där i flera jäkla timmar! :O För det första kom vi dit väääldigt långt innan jag hade läkartid (man är väl tidspessimist). Och för det andra fick jag genomgå ungefär en miljon olika undersökningar. Jag trodde bara att det skulle vara ett enkelt återbesök, med utskrift av nya mediciner och sådär. Men nähädå - lyssna på lungor, kolla inhalationsteknik, sticka in långa metallföremål i både näsan och halsen, mäta lungkapacitet med två olika maskiner, fylla i astmautvärderingspapper, prata om hela min medicinska historia, gå igenom mina befintliga mediciner och diskutera förändringar av doser och preparat...kära nån, jag trodde aldrig att jag skulle komma därifrån! Fast det var nog värst för syrran, som bara satt i väntrummet - själv hade jag ju åtminstone full sysselsättning. :P
 
Jag fick min årliga bassning för att jag bor ihop med en katt trots att jag är allergisk, men när läkaren fick provresultaten och kunde konstatera att min lungkapacitet ökat med hela tre deciliter(!) sedan förra året så blev han lite mindre skeptisk till min lilla kisse. Som allergiläkare kunde han förstås inte säga rent ut att det är helt okej för mig att ständigt utsätta mig för något jag inte tål på det här viset (jag antar att det vore tjänstefel), men jag förstod ändå att det var det han ville få fram. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ny fas i mitt bloggande

Jahapp. Nu har jag uppgraderat min blogg till PRO och blivit "seriös bloggare". Reklamen är borta, vilket känns skönt om än lite tomt (men jag vänjer mig nog snart) och så håller adressen på att ändras till theworryingkind.se istället för den där långa webblogg-adressen jag har nu. Hoppas att ni kommer hitta hit även i fortsättningen. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

私の名前はマリンです

Idag har jag äntligen tagit tag i japanskastudierna. Det är jätteroligt - och jättesvårt! Och väldigt frustrerande. Jag fungerar nämligen så att jag vill vara duktig på saker och ting första gången jag provar på dem - är jag inte det så blir jag typ helt knäckt och vill inte försöka mer (som tur är brukar det gå över och ersättas av nä-nu-jävlar-ska-jag-fixa-det-här efter ett tag...och sedan pendlar jag fram och tillbaka mellan dessa båda inställningar).
 
Bara att skrivtecknen är annorlunda...och så ordföljden...och uttalen...det gör det så himla komplicerat att få fram minsta lilla mening! Herregud...jag fattar inte att den vackra flickpojken började studera detta på eget initiativ redan som BARN! Det är värt en hel del respekt faktiskt.
 
 
(Och angående rubriken, om ni nu har brytt er om att köra Google Translate på den och blivit lite förvirrade - nej, jag heter inte "Marin", men i japanskan verkar man inte kunna skilja mellan "R" och "L"...så jag får skriva mitt namn マリン helt enkelt.)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Relevant reklam för revisorsassistenten

I allmänhet tycker jag att det är rätt irriterande med reklamen som kommer efter de två senaste inläggen i bloggen. Men idag blev jag faktiskt riktigt glad över att se vad det var för reklam som visades...


Wow, äntligen någonting jag kan relatera till! :D
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dags för påfyllning av studienarkomanens lilla kunskapsspruta

Ni är väl alla medvetna om att anmälan till vårterminen 2014 öppnade idag? ;) Det är i alla fall jag väldigt medveten om (men det var väl ingen som hade trott något annat heller). Jag ställde för flera veckor sedan samman en lista över kurser jag vill söka till våren. Så nu har jag sökt dem... Och ja, jag är mycket väl medveten om att våren innebär högsäsong på jobbet. Och nej, det är ingen bra idé att plugga då. Och ja, jag kommer troligen gå in i väggen med buller och bång. Och fan, vad det är jobbigt att ha denna inre konflikt varenda gång det blir dags att söka kurser inför nästkommande termin. Men hittills har det ju gått bra (säger jag och förtränger fullkomligt alla jobbiga känslor av ångest och stress som följer av livet som studienarkoman). Jag kan väl i alla fall få gå en kurs i vår...eller två...allra mest tre. ;)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Här sitter jag och ugglar

Kära nån, nu är det nästan en vecka sedan japanskakursen startade - och jag har fortfarande inte kommit igång med studierna (om man nu inte räknar att lyssna på YOHIOs japanska låttexter som studier förstås...i så fall har jag pluggat jäkligt mycket). Jag fokuserar på genuskursen och tänker väl sisom så att jag ska gå över till japanskan när första genusuppgiften är inlämnad (vilket förhoppningsvis blir idag eller möjligen imorgon).
 
Jag smet från Körsbärsdalen en stund nu på förmiddagen för att införskaffa lite mer Sertralin (som tydligen kommer ta slut nu i dagarna, upptäckte jag när jag skulle fylla på veckodosetten igår) samt en pärm att samla alla papper till japanskakursen i. Jag ville egentligen ha en rosa med Hello Kitty eller möjligen körsbärsblommor på...men det fanns inte någonstans, så jag fick nöja mig med en grön pärm med ugglor och hjärtan på. Det var det närmaste jag kunde komma. Men den är också fin och duger alldeles utmärkt. Och jag känner mig redan mer motiverad att ta tag i studierna. Tänk vad en liten pärm kan göra. :P
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Drama på hög nivå

Igår kväll var det tydligen skottlossning här i stan - typ en halv kilometer från mitt hem! :O Scary... Det känns inte riktigt verkligt. Hallå, detta är fina lilla Norrköping - ingen jäkla actionfilm!
 
(Foto: Matz Glimhed)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Novell av Malin 12 år

Jag tänkte sätta mig och skriva lite på någon av mina romaner. Men så halkade jag in i mappen "Gamla berättelser" och hittade novellen Sjörövar-Jenny som jag skrev när jag var tolv år. Så jag blev sittande och läste igenom den istället. Herregud, vilken världsbild jag hade som tolvåring! Jag blir ju riktigt förskräckt. Läs själva...
 

Sjörövar-Jenny

 

Huvudpersoner:

 

Jenny

Jonna (Jennys syster)

Lovisa (Jennys mamma)

Rolfe (Jennys pappa)

Sjörövare:

Kanon-Kalle

Svärd-Olle

Mördar-Micke

Haj-Harald

Pistol-Putte

Granat-Gustav

Musköt-Markus

Kniv-Karlsson

Rövar-Rickard

Skräck-Hasse

 

Det var en stormig natt för mycket länge sedan. På en bondgård i en vik låg Lovisa och skulle föda barn. Hennes man Rolfe satt i köket och bläddrade slött i en tidning.

 

Lovisa fick tvillingar. De fick heta Jenny och Jonna. Man kunde se skillnad på Jenny och Jonna. Jonna var lite mindre än Jenny. 

 

Lovisa och Rolfe hade varit ihop i cirka ett år när tvillingarna föddes. Lovisa älskade Rolfe. De gifte sig inte, för bondgården låg alldeles enslig i den lilla viken. Långt från närmaste by där kyrka fanns.

 

Lovisa tyckte att det var mystiskt. Det började fattas saker i huset. Varje morgon när hon vaknade var Rolfe försvunnen. Han kom tillbaka på förmiddagen och sade att han hade tagit en promenad. Lovisa trodde honom.

-          Vart går du då? undrade Lovisa.

-          Det behöver du inte bry dig om! svarade Rolfe.

-          Får jag kanske följa med?

-          Nej! Absolut inte!

Då blev Lovisa misstänksam. Vart gick Rolfe? Och varför fick hon inte följa med? Det tänkte hon ta reda på.

 

En morgon gick hon upp tidigt och följde efter Rolfe. Hon väckte inte bebisarna Jonna och Jenny. Det var så mörkt att hon inte kunde se någonting i rummet. Till slut hittade hon dörren och skyndade efter Rolfe. När hon hade halvsprungit en bit fick hon syn på Rolfe framför sig på stigen. Han gick långsamt och bar på något. Han gick mot stranden. När Lovisa såg Rolfe försvinna bakom en krök stannade hon. Hade han sett henne? Bäst att vänta lite, tänkte hon. Plötsligt hördes  babyskrik. Lovisa kikade försiktigt fram. Hon såg Rolfe sitta i en liten roddbåt på väg ut till ett skepp. En annan man rodde. Rolfe höll en baby i sina armar. Lovisa blev förskräckt. Hon såg med detsamma vad det var för en baby. Det var Jenny! Lovisa hoppade fram från sitt gömställe och började hysteriskt skrika. Rolfe ropade åt henne:

-          Det här är det sista du ser av mig och Jenny.

När båten nådde fram till skeppet började männen ombord att jubla, och till Lovisas förfäran hissade man Jolle-Roger, sjörövarflaggan. Nu förstod Lovisa. Hon hade blivit grundlurad. Rolfe hade inte älskat henne. Bara utnyttjat hennes kärlek till honom. Det var han som hade stulit alla saker. Och nu hade han kidnappat Jenny. Han var en skurk, en sjörövare i grund och botten. Lovisa gick gråtande hemåt. När hon kom in i kammaren såg hon Jonna. Henne skulle ingen få ta ifrån Lovisa.

 

Jenny växte upp på fartyget. Hennes pappa Rolfe var sjörövarkapten. Han hade en tatuering föreställande en dödskalle på sin vänstra axel. Den hade han aldrig visat för Lovisa. Rolfe hade bestämt sig för att Jenny aldrig skulle få veta att hon hade en mamma.

 

Sjörövarna använde olika taktiker när de skulle röva. Ibland anföll de utan förvarning, ibland klädde de ut sig till hyggligt folk och gick helt enkelt in i staden för att ta reda på vilka hus som var värda att ta någonting från. Och så väntade de tills det blev natt och anföll då. Rolfe klädde ibland ut sig till general. Han hade en gång mördat en general och samtidigt stulit alla hans visitkort. Rolfe, eller Roffe som han också kallades, ägde ett sjörövarskepp som hette ”Sjöhäxan”. ”Sjöhäxan” hade fjorton kanoner, sju på varje sida, två utkiksplatser i masterna, två flaggor med Jolle-Roger på och sex segel. Rolfe hade tio rövare. De sov på nedre däck. En lucka ledde ner från övre däck och in till rövarna. Den luckan satt i fören. I aktern uppe på styrplatsen ledde en lucka ner till kaptenshytten där Rolfe och Jenny sov. I kaptenshytten stod ett skåp.Golvet i det skåpet gick att lyfta bort. Under fanns ett litet utrymme där man kunde gömma sig om fara hotade eller också gömma stöldgods om kustbevakningen ville genomsöka båten. I gömstället fick en person plats eller två barn. Jenny fick leksaker. Fast bara övningsgrejer. Rolfe ville att Jenny skulle bli sjörövare. Precis som han själv var. Jenny fick stenar och en måltavla att kasta stenarna på, träsvärd och halmdockor som hon skulle sticka svärdet i och lite annat. Jenny utvecklades till en tuff, orädd tjej. Nu är Jenny sju år.

-          Vad har du bakom ryggen pappa? undrade Jenny nyfiket.

Rolfe kom gående över däcket med händerna bakom ryggen.

-          En present. sa han. Till dig tuffing.

-          Vad är det för något?

Rolfe tog fram ett svärd. Gissa om Jenny blev glad. Hon hade inte haft något svärd förut. Bara knivar och så förstås träsvärden från när hon var riktigt liten.

-          Hurra! jublade hon.

-          Land i sikte! ropade utkiken kanon-Kalle uppifrån masten.

-          Alle man på däck! ropade kapten.       

-          Vad är det frågan om? undrade svärd-Olle.

-          Land i sikte! sa kanon-Kalle ännu en gång.

-          Vad är det för land pappa? undrade Jenny. Ska jag klä ut mig till herrskapsfröken?

-          Nej Jenny. Klä upp dig till strid. sa pappa Rolfe.

-          Ja! Vi ska kriga och slåss! tjoade Jenny medan hon klättrade ner i hytten.

Rolfe vände sig till rövarna:

-          Vi har kommit till Amerika. I just de här delarna sägs det finnas fullt med indianer…och guld.

-          Vad väntar ni på killar? Hämta era svärd! Vi ska ta guldet från de där indianerna! skrek rövar-Rickard nerifrån rövarsalen, som nedre däck kallades på det här fartyget.

 

De närmade sig stranden i detta nya land. Allting verkade öde. De gick sakta mot den tätbeväxta skogen. Då flög något glimmande ut ur skogen. Skräck-Hasse tog upp det.

-          Guld! utbrast han.

När de andra rövarna kom och skulle titta, kom en hel guldskur från skogen.

-          Jenny! Hämta säckar! skrek Rolfe.

Jenny sprang upp för landgången och kom tillbaka efter en stund. Sjörövarna började plocka upp guldet. Då slutade guldattacken. Sjörövarna kunde i lugn och ro plocka upp guldet. Säckarna blev proppfulla. Sjörövarna gick med säckarna till skeppet och åkte iväg. Inne i skogen i en guldhög satt några förvirrade indianer. De använde guld för att kasta på fiender. De förstod inte vad guldet var värt.

 

Skeppet ”sjöhäxan” gick vidare.

-          Hör ni killar. Ska vi inte hälsa på grabbarna i Port royal när vi ändå är i de här trakterna. sa kanon-Kalle.

-          Bra idé! sa Rolfe.

-          Vilka är det? undrade Jenny.

-          Port royal är en stad full av sjörövare. sa Rolfe. Där finns inga lagar. Där stjäl man för fullt.

-          Vad häftigt! Vi åker dit genast! skrek Jenny.

-          Absolut! utbrast skräck-Hasse.

Så var det bestämt. ”Sjöhäxan” seglade mot Jamaica. De styrde in i hamnen. När hela besättningen hade kommit i land, gick de mot närmaste krog. Där inne var det ingen ordning alls. Efter en stund lyckades ”Sjöhäxans” besättning komma fram till bardisken. Bakom disken stod en man med en papegoja på axeln.

-          Pappa. Kan jag få den fågeln? undrade Jenny.

-          Om du kan dricka upp ett glas öl så ska du få den. sa mannen bakom disken.

-          Okej. sa Jenny.

Jenny hade aldrig druckit alkohol förut. Hon var ju bara sju år. Men hon klarade det. Hon drack upp hela glaset. Alla på krogen stirrade på henne när hon sade:

-          En till tack.

 

På kvällen fick musköt-Markus och kanon-Kalle bära ombord Jenny på båten. Papegojan satt i masten och kraxade.

Jenny sov hela nästa dag. Hon märkte inte när skeppet lämnade Port royal. Hon bara sov i sin hytt.

”Sjöhäxan” styrde mot Kina. Eller som man sade då: Ostindien. Där fanns det fint porslin, vackra sammetstyger och annat värdefullt som sjörövare drömmer om. Det dumma var bara att man inte kunde stjäla i Ostindien. Vet inte varför, men det gick inte. För kapten Rolfe och hans besättning var detta inget större bekymmer. De hade ju guldet från Amerika. Rolfe köpte en apa, en vacker sammetsklänning, frukt och en porslinsskål till Jenny. Hon blev jätteglad. Hon tyckte att apan var roligast. Den klättrade omkring i masten och seglen. Klänningen använde hon bara ibland. Hon trivdes bättre i linne och kortbyxor.

 

När skeppet varit i Ostindien så styrde sjörövarna mot Stilla havet.

-          Vart ska vi? undrade Jenny.

-          Till Tahiti. svarade rövar-Rickard.

-          Tatti, vad då?

-          Tahiti, min lilla tuffing. sa Rolfe.

-          Vad är det?

-          En underbar ö. svarade Rolfe.

Och så styrde de mot Tahiti. Det var verkligen en underbar ö. Alla människor var trevliga. Det växte massor av frukter och bär överallt. Det var varmt. Stränderna var härliga. Jenny badade ofta.

-          Varför är vi här? undrade Jenny en dag. Vad finns det att stjäla här?

-          Ingenting. svarade Rolfe. Det är bara en liten avkoppling från rövarlivet.

 

Men det var fel. Mitt i natten kom det ett annat sjörövarskepp. Besättningen på det skeppet ville ta guldet som fanns ombord på ”Sjöhäxan”. Det blev en strid. Svärd-Olle skadades men inte allvarligt.

Rolfe och hans män vann. De andra gav sig iväg. Jenny hade suttit inne i kajutan och sett allting. Hon fick inte vara med i strider än. Hon var för liten tyckte Rolfe. När hon frågade sa han:

-          När du blir större. Om ett år eller så.

Jenny var nöjd med att få träna sig att slåss. Hon ville bli lika tuff som sin pappa Rolfe.

 

           

Första gången Jenny mördade någon var när hon var åtta år. Det gick till så här:

”Sjöhäxan” närmade sig Spaniens kust. De kom inte ihåg att ta ner Jolle­-Roger förrän de var nära kusten. Det var bara att hoppas på att ingen sett den. Sjörövarna klädde ut sig till hederliga engelsmän. När båten gled in i hamnen kom några beväpnade män från kustbevakningen och ville genomsöka båten. Sjörövarna anade ingenting. Kustbevakningspatrullen var fler till antalet än sjörövarna. De gick lugnt uppför landgången, men väl uppe tog de sjörövarna till fånga. De band dem vid ena masten och genomsökte båten. De hade sett Jolle-Roger innan sjörövarna tog ner den. Jenny hade ej blivit fångad. Patrullen som genomsökte båten hittade henne inte heller. Jenny hade krupit in i skåpet och ner i det hemliga gömstället. Generalen i den Spanska armén bestämde att sjörövarna skulle hängas morgonen därpå. De satte bara ut en vakt på skeppet och ingen på kajen. När det blev mörkt smög Jenny fram från sitt gömställe, tog sin kniv och klättrade upp genom luckan till styrplatsen. Rövarna stod bundna vid masten i fören. Vakten stod mitt på däck och gäspade. Jenny klättrade tyst ner på däck och smög närmare och närmare vakten. Han stod med ryggen mot henne. När Jenny var alldeles bakom vakten lyfte hon sin kniv och högg honom rakt i hjärtat. Vakten föll död ner på däck. Jenny torkade av den blodiga kniven på vaktens kläder. Sedan gick hon fram till masten och skar av repen som höll hennes pappa och de andra sjörövarna bundna. Mördar-Micke stal vaktens gevär. Sedan hjälptes han och haj-Harald åt att lyfta upp vakten och slänga honom över relingen och ner i vattnet. När morgonen kom låg det ingen ”Sjöhäxan” i hamnen. Skeppet var redan långt ute till havs.

-          Jenny. sa Rolfe.

-          Ja, vad är det? undrade Jenny.

-          Du var väldigt modig när du befriade oss, och som tack för det ska du få en tatuering. En sån som jag själv har. Den är ett tecken på mod.

-          Ja! sa Jenny.

Hon hade länge önskat sig en tatuering.

Kniv-Karlsson var duktig på att tatuera, så han fick göra det.

Jenny var jättestolt över sin tatuering föreställande en dödskalle. Jennys tatuering satt under knät på hennes vänstra ben. Alla sjörövarna på ”Sjöhäxan” hade tatueringar. Jenny var duktig att hantera kniv och mycket skicklig med svärd. Men kanonerna fick hon inte sköta.

När Jenny var nio år började hon fundera på varför hon inte hade någon mamma. Hon frågade pappa Rolfe. Han svarade undvikande:

-          En del barn har inte det. Så är det bara. Fundera inte på det. Klä på dig din trasklänning och kolla upp den där gården där borta vid vägen. Vi ankrar skeppet här och så ror vi i land.

Jenny satte på sig en hemskt trasig och smutsig klänning. Sedan gick hon haltande mot gården. Sjörövarna gömde sig bakom några klippor. När Jenny var nästan framme vid gården låtsades hon svimma. En tant kom utspringande och bar in Jenny. Hon hällde vatten på Jenny, som låtsades vakna.

-          Var inte orolig lilla vän. Nu är du i säkerhet. Här får du en mugg choklad.

Jenny såg sig om i rummet. Det var en fattig gård. Där fanns inget av värde, så Jenny sa:

-          Jag känner mig bättre. Tack för er gästvänlighet och adjö.

Jenny gick haltande ut ur huset och tillbaka till sjörövarna.

-          Nå? Fanns det något värdefullt? undrade de.

-          Nej, ingenting. sa Jenny.

Rolfe suckade.

-          Då ger vi oss av.

De rodde tillbaka till fartyget och for vidare. De råkade ut för många äventyr. Men vem kunde tro att deras äventyr skulle ta slut när Jenny bara var tio år?

 

Det var storm på havet. Sjörövarna var på väg mot kusten där en bondgård låg. Det var dimmigt. De såg bara några meter framför sig. De såg inte klipporna som sträckte upp sig ur havet alldeles framför ”Sjöhäxan”.

-          Se upp! skrek musköt-Markus.

Men det var för sent. Skeppet körde rakt in i klipporna och gick i tusen bitar.

 

Brott lönar sig inte!

 

Skeppet hade kraschat vid den vik där Lovisa och dottern Jonna bodde. Jonna sprang runt och lekte nere vid stranden. Plötsligt låg någonting framför henne. Det var en människa. Jonna blev rädd och sprang hem till Lovisa.

-          Mamma! Mamma!

-          Ja?

-          Det ligger någon nere vid stranden.

Lovisa sprang ner till stranden. Det var Jenny som låg där. Lovisa lyfte upp henne och bar in henne i huset. Den här gången fejkade inte Jenny. Hon hade verkligen svimmat. Lovisa tvättade av det medvetslösa barnet i ansiktet. Lovisa fick nästan en chock när hon såg likheten mellan Jonna och barnet här. Jenny vaknade.

-          Var är jag?

-          Du ligger i en säng här i mitt hus och är i full säkerhet.

Jenny hade drabbats av minnesförlust. Lovisa skötte om henne. När Jenny hade badat och skulle byta till en av Jonnas klänningar fick Lovisa syn på sjörövartatueringen.

-          Vad är det ? frågade hon.

Jenny fick också syn på tatueringen och kom ihåg allting.

-          Nu minns jag.

-          Vad då? undrade Lovisa.

-          Mitt förflutna.

-          Berätta för mig! bad Lovisa.

-          Tala inte om det för polisen bara! sa Jenny.

-          Nej då. lovade Lovisa.

Och så berättade Jenny om sitt sjörövarliv. Om guldet i Amerika, mördandet av vakten, att hon inte hade någon mamma och allt det andra.

-          Vad heter du? undrade Lovisa.

-          Jenny. sa Jenny.

Nu var Lovisa spänd.

-          Och din pappa?

-          Rolfe. sa Jenny.

Då svimmade Lovisa. När hon vaknade förklarade hon för Jenny och Jonna att de var syskon och att Lovisa och Rolfe var deras föräldrar.

-          Mamma! ropade Jenny.

Och för första gången i sitt liv grät hon av lycka.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Konserten i bilder

 
(Samtliga bilder är tagna av mig under YOHIOs spelning på Flygeln i Norrköping i fredags. Ursäkta den tattiga kvaliteten, det är lite svårt att ta bra bilder när det pågår en ljusshow av epilepsikaliber på scenen.)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

En hög kattvän

Bläddrade i min Facebook-logg och upptäckte att jag tydligen kommenterat och delat ett foto inatt, sisådär en halvtimme efter intaget av Imovane...
 
 
Jag är faktiskt imponerad av att jag lyckades med detta. Och kolla stavningen - inte ett enda fel! Ibland är det bra med dutt-dutt-telefon, som föreslår ord åt mig när jag skriver och får det att låta riktigt sansat även när jag är hög. Fast å andra sidan - om jag inte haft dutten skulle jag ju överhuvudtaget inte ha kunnat ligga i sängen och surfa i högt tillstånd. Och det kanske hade varit ännu bättre.
 
Nåväl. Jag utförde i alla fall en god gärning. Jag har bott i Kristianstad och har många skåningar bland mina Facebook-vänner, så förhoppningsvis kommer de söta små kattungarna få någon trygg plats att komma till snart.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Imovane och kyrkoval

Det fick bli Imovane igår kväll. Eller rättare sagt inatt. Klockan var väl bortåt halv ett när jag tröttnade på sömnlösheten och travade iväg till medicinskåpet.
 
Och idag är det söndag. Kyrkoval är det också. Själv är jag inte medlem i Svenska kyrkan, jag gick ur så fort jag bara kunde när jag blev myndig. Men ni som fortfarande är medlemmar - se fan till att gå och rösta idag! Låt inte SD ta över och ställa till med en massa skit.
 
Behöver ni övertygas ytterligare så tycker jag att ni ska lyssna på vad Magnus Betnér har att säga om det hela...
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

YOHIO-konsert

Men kära nån, vad seg jag är på att uppdatera! Jag skulle vilja säga att det är för att jag varit alltför upptagen av mina studier...men det skulle inte vara riktigt sant. Sanningen är att jag har ägnat i princip hela dagen åt att spela Sims! :O Men-herregud-fy-skäms-Malin!
 
Fast de senaste timmarna har jag ägnat åt att redigera och ladda upp klipp från gårdagens YOHIO-konsert...
 
 
 
 
Det var alldeles underbart på konserten igår. YOHIO är så duktig och vacker och fin på alla sätt och jag blir bara så...så himla LYCKLIG! Även om jag hade väntat mig lite mer klänningar och pojkpussar...men det var väldigt fint ändå. Bara att se publiken var helt fantastiskt - tänk att så många BARN gillar den vackra flickpojken...det ger mig verkligen hopp om framtida generationers värderingar. :)
 
Att se de hysteriskt gråtande tonårsflickorna i publiken var också rätt fascinerande...och jag såg mig själv i dem - hur jag kunde bete mig för sisådär tio år sedan (och insåg förfärat hur jäkla GAMMAL och MOGEN jag har gått och blivit).
 
By the way...jag somnade utan Imovane igår kväll. Första gången på jag-vet-inte-hur-länge. Dels var jag harmonisk efter konserten, dels hade jag syrran här. Så jag somnade hur lätt som helst. Får se om det går lika lätt ikväll...
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oroväckande

En vecka som innehåller både Elfte September och Fredagen Den Trettonde - det kan fan inte vara bra. Och jag känner mig också himla låg. Fast det beror nog inte på datumen, utan snarare på PMS och stress och oro och besvikelse och hösten.
 
Men ikväll blir det Yohio-konsert. Så då ska väl känslostämningskurvan skjuta i höjden, tänker jag.
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Energidränering

Igår hade jag en väldigt effektiv dag. Jag hann både jobba övertid, handla, plugga och spela Sims innan jag blev för trött för att orka göra någonting mer.
 
Idag känner jag mig betydligt segare. Jag har nämligen tillbringat hela arbetsdagen ute hos en kund. När jag kom "hem" till kontoret på eftermiddagen sa jag till chefen att jag kände mig alldeles utmattad, och han sa att det är fullt förståeligt och beror på spänningar. Att jobba på plats hos kund är inte alls samma sak som att jobba på kontoret - det är mycket, mycket mer påfrestande och uttröttande. Skönt att jag ska tillbringa resten av arbetsveckan i Körsbärsdalen! Det kommer ju kännas som rena rama semestern...! :P
 
Efter jobbet gick jag raka vägen hem och jag orkade verkligen inte plugga (inte en chans!) eller något annat ansträngande så jag satte mig och nördade mig lite på Sims istället...
 
Något som verkar bekant? ;)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Social fobi-relaterade tips

Jag vill tipsa om ett forum jag hittade igår. Social Fobi Support heter det och är en relativt nystartad mötesplats för personer med social fobi. Jag tycker att det är ett jättefint initiativ som säkert kan utvecklas till något väldigt bra. Så gå med, hör ni - det är gratis och man får vara anonym om man vill.
 
 
Jag vill även tipsa om en essäfilm om social fobi som håller på att produceras just nu. Den går under arbetsnamnet Insekten och har en projektdagbok som man kan följa här och en Facebook-sida man kan gilla här. Även det ett jättefint initiativ!
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag valde fönsterputsningen

Igår hade jag tänkt gå på en vernissage som en tjej i Pride-familjen bjudit in mig till. Jag hade skrivit in det i kalendern och berättat för mamma att jag skulle gå och allting. Men hur det nu var stannade jag hemma och putsade fönster och umgicks med syrran och tvättade och handlade mat istället. Jag är fortfarande lite osäker på huruvida det var Ångestmonstret som hindrade mig från att gå eller om jag helt enkelt inte kände att utställningens tema var tillräckligt intressant för att ägna en så pass stor del av lördagen åt. Kanske var det en kombination av båda.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sådant gör mig glad

När jag kom hem från jobbet idag stod syrran i mitt kök och bakade bullar. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (5) Trackbacks ()

Mörker

Jag stördes av vidriga drömmar inatt. Om förlust, ångest, förnedring...och det var personer som står eller har stått mig nära som utsatte mig för allt det hemska. Jag kände mig väldigt olycklig när jag vaknade. Det sitter fortfarande i litegrann.
 
Överlag så känner jag att mitt sinne blivit tyngre sedan månadsskiftet. Och jag börjar tro att det var lite väl kaxigt av mig att ändra bloggens underrubrik från "Att leva med social fobi, ångest och depression" till "Mitt liv med social fobi och ångest". Jag har de facto melankoliska anlag - en kurator jag hade för några år sedan kallade mig till och med kroniskt deprimerad! - och hösten är ju som bekant inte direkt min favoritårstid.
 
Jag tvivlar på att jag uppfyller kriterierna för depression i nuläget, men jag känner hur mörkret börjar smyga sig på inom mig - och det är ingen trevlig känsla. Ingen trevlig känsla alls.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

I can't breathe...

 
OMG!!! Nog för att jag älskar Twilight väldigt väldigt VÄLDIGT mycket...men det är först nu ikväll, sedan jag sett några klipp från Little Ashes (varför i HELVETE har ingen berättat för mig om den här filmen?!), som Robert Pattinson gjort mig riktigt lycklig. Herreguuud...
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Zombieinvasion i Körsbärsdalen

Det här med att man ska komma tillbaka från semestern så pigg och utvilad och full av energi och arbetsiver tror jag är en myt. Visst tycker jag att det är ROLIGT att börja jobba igen, men vad himla TRÖTT jag blir! Det blir en sådan chockartad kontrast mot att ha semester. Idag hade jag helt enkelt inget annat val än att gå hem en timme tidigare, för jag kände mig verkligen som en zombie där jag satt framför datorn. Så jag gick hem och lade mig och sov. Jätteskönt, men sedan mådde jag ju illa istället (som jag alltid gör när jag sovit på dagtid). Jag mår fortfarande illa, men jag har ändå lyckats plita ihop två sidor romantext - en väldig prestation faktiskt. Och nu ska jag snart gå och lägga mig för natten. Förhoppningsvis kommer jag känna mig mer som människa imorgon...
 
Jag är väldigt glad över att ha vad som saknas i den här filmen - flexibla arbetstider och en bra chef. :)
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Röd dag

Idag samlas människor världen över för att protestera mot det fruktansvärda som pågår i Ryssland. De svenska demonstrationerna kommer att äga rum i Göteborg och Stockholm och alla närvarande uppmanas att bära något rött (kärlekens färg). Jag har dessvärre inte möjlighet att själv närvara, men kände ändå att jag ville visa mitt stöd...
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Dödligt allvar

Jag var hög igår kväll (det håller jag förresten på att bli nu ikväll också). Och då funderade jag tydligen på något som jag bara MÅSTE diskutera med syrran...



Tack och lov att det var henne jag skickade det där messet till och inte någon annan! Jag tror inte att någon annan i min telefonbok skulle ha tagit det fullt lika sansat.
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Rivstart

Vad konstigt det kändes att gå tillbaka till jobbet imorse - efter en hel jäkla månads semester! Jag hade 138 olästa mejl i inkorgen (gaaah!) och en bunt med kuvert på skrivbordet. Den gamla kopiatorn hade visst blivit utbytt mot en ny (som jag genast utsåg till min fiende eftersom jag inte förstod mig på den först men som jag sedan insåg nog är rätt bra ändå) men annars var det mesta sig likt. Jag kom in i mina arbetsuppgifter förvånansvärt snabbt (till skillnad från förra sommaren när jag var helt lost efter bara två veckors bortavaro).
 
Det har varit en lång dag, men det känns bra att vara tillbaka i Körsbärsdalen igen. Även om det var rätt jobbigt när kollegorna bombarderade mig med frågor om USA så att jag hamnade i centrum under en stor del av förmiddagsfikat. Jag hade nästan ingenting att berätta, svarade mest enstavigt på deras frågor. Jag blir så låst när jag ska prata sådär - jag har hur mycket som helst att säga om USA, men det vill liksom inte bubbla fram sådär på beställning.
 
Och som om det inte vore nog med att jag har börjat jobba idag - skolan har också börjat. Första dagen på höstterminen idag. Jag höll på att bli vansinnig innan jag hittade till kurssidorna och så smått började lära mig navigera på dem - jag går två kurser på två olika universitet, och båda universiteten hade förstås bytt system sedan jag senast läste där så jag fattade ju inte ett skit.
 
Hm. Nu är jag trött. Jävligt trött. Men syrran tar hand om mig - hon har ägnat eftermiddagen åt att fylla min frys med matlådor och nu håller hon på och bakar svartvinbärsmuffins. Så snart blir det fika, och sedan ska jag sooova!
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Nervous breakdown

Jag missade ju en förhandsvisning av en film när vi var i San Francisco. Nu har jag varit och sett den filmen. Jag fick ett ryck för några timmar sedan och kände helt plötsligt att jag ville gå på bio. Så jag kollade upp vilka filmer som går idag. "Åh, Blue Jasmine börjar om femtio minuter - på med skorna och iväg till Filmstaden!" Jag undrar om det är riktigt normalt att vara så impulsiv.
 
Ångestmonstret tyckte helt klart illa om mitt handlande. Jag var stirrig som fan när jag gick in i byggnaden och fram till kassan, och inte blev det bättre av att det kändes som om tjejen i kassan tyckte att jag betedde mig konstigt och dessutom verkade tycka synd om mig för att jag gick på bio alldeles ensam. Då ville jag bara springa därifrån. Jag tog min biljett och tackade och smet runt hörnet och ringde syrran. Sedan gick jag tillbaka och stod i ett hörn och spelade Wordfeud och fixerade blicken vid mobilskärmen och tyckte att det kändes som om alla stirrade på mig och tyckte att jag var konstig.
 
Jag har gått i tillräckligt mycket terapi för att även i en sådan ångestladdad situation känna igen de klassiska tecknen på socialfobisk tankeläsning. Jag vet att jag inbillar mig att hela världen kretsar kring mig och att alla som ser mig tänker något negativt om mig - och jag vet också att det bara är inbillning. Och därför kände jag att jag kunde hantera situationen. Jag visste vad som hände och varför det hände - och jag visste att det inte var något farligt.
 
Väl inne i biosalongen kunde jag konstatera att jag sänkte medelåldern i publiken ganska så rejält (de flesta övriga besökare såg ut att klara kriterierna för pensionärsrabatt med råge). Och när filmen väl började insåg jag varför. Det var ett sådant där tungt relationsdrama med en hel del meningslöst babbel, långsam handling och utan något riktigt slut - allting bara återgick till hur det var från början liksom.
 
Jag antar att det är sådana saker man ska kolla upp INNAN man sätter sig i biosalongen...men för mig räckte det liksom att filmen utspelade sig i San Francisco - det var allt jag behövde veta för att vilja se den. Och det var väl i princip det faktum som gjorde att jag inte spydde totalt på filmen utan bara blev lite smått irriterad. Det var jättehäftigt att känna igen miljöer och atmosfärer, att veta vilket kvarter - och vilken typ av kvarter - något ligger i bara genom att höra gatuadressen. Och en del miljöer och detaljer gjorde mig så sprudlande lycklig att jag bara ville återvända till San Francisco nu nu NU.
 
För att sammanfatta det hela...jag är glad över att jag gick på bio idag. Det är jag faktiskt.
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Den första och den sista dagen

Jag somnade faktiskt sedan inatt, även om det tog en evinnerlig tid. Och jag drömde att jag var på Pride-festival i Finspång. Där fanns både Pride Park och Pride House - och till och med ett Mini Pride House (typ en informationsdisk på torget). Jag nästan skrattade när jag vaknade. För jag är uppvuxen i Finspång - och jag har aldrig någonsin sett så mycket som en enda ynka liten regnbågsflagga där.
 
Och efter denna surrealistiska dröm vaknade jag upp till en ny dag. En söndag. Den första dagen i september och den sista dagen på min semester. Självklart är jag rastlös. Självklart lurar Ångestmonstret i skuggorna. Men jag ska försöka göra något bra av den här dagen ändå. Jag ska åtminstone försöka pallra mig iväg till affären.
 
Men först av allt tror jag att vi tar och tittar på ett klipp från konserten. Bra medicin mot att grotta ner sig alltför mycket i rastlöshet. Tihi...
 
Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Snedtändning

Men vad faaaaan är det här! Jag tog Imovane för flera jäkla timmar sen men har fortfarande inte somnat. Bara ligger här och är allmänt väck men inte tillräckligt för att slumra in.

Follow on Bloglovin Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()


    Namn: Malin
    Ålder: 35 år
    Bor: Norrköping

    Jag skriver om hur vardagen påverkas av min sociala fobi och övriga psykiska problem.

    Kommentera gärna något av mina inlägg.

Follow on Bloglovin