Sjuk


Det svänger, som det brukar göra. De positiva känslorna från i söndags är borta. Igår kände jag mig helt nedbruten och grät flera gånger. Idag ligger jag hemma i sängen med feber (vilket väl är en delförklaring till att jag var så jäkla känslig igår). Hoppas att jag kan gå och jobba (och fungera någorlunda normalt) imorgon, för jag har verkligen inte tid med det här. 😫

En mycket effektiv och fin söndag

Jag vaknade vid femtiden imorse och kände mig relativt utvilad. En mycket ovan - men trevlig - känsla. 😊 Tvättade två maskiner, duschade, epilerade benen, läste, spelade Sims, gick och handlade lite, gjorde matlådor, fyllde på dosetten...allt detta hann jag med medan det fortfarande var morgon.

På vägen till affären såg jag de underbara dunbollarna igen...nu tre stycken! ❤

Sedan ägnade syrran och jag över två timmar åt att gå en långpromenad i regnet kors och tvärs genom centrala Norrköping. Det är en himla vacker stad egentligen och syrran agerade guide och hade en massa spännande saker att berätta om olika platser. 😊










Sedan städade vi golven, vilket inte blivit gjort på sju evigheter, och lade på en del nya mattor. Så nu är det jättefint här hemma. 😊

Fram på eftermiddagen började utmattningen smyga sig på igen och jag slocknade och sov till en bra bit in på kvällen. 😴 När jag vaknade öppnade jag lite slentrianmässigt Taylor-appen för att se om det hänt något spännande...och det hade det! En vänlig själ hade postat en länk till Google Drive där hon laddat upp en nästan två timmar lång video från en av de första konserterna på den här turnén. Jag blev genast klarvaken och rusade iväg till datorn för att ta del av detta magiska.

Så nu har jag ägnat nästan två timmar åt att ömsom sjunga, ömsom gråta hysteriskt (och ibland båda delarna samtidigt). Jag började gråta redan under tredje låten och blev även tvungen att bylta på mig i sommarvärmen för att jag hade så jäkla mycket gåshud. Herregud, vad jag älskar Taylor! 😍 Det är nog på sätt och vis tur att jag inte kom iväg till någon av konserterna i Storbritannien (hon är där just nu), för om jag blir såhär hysterisk bara av att se en skakig video som någon annan filmat är det tveksamt om jag hade överlevt att uppleva det hela live. Jag har visserligen sett henne live två gånger tidigare (i Los Angeles 2013 och i London 2015) men min kärlek verkar bara bli starkare och starkare och min hysteri större och större...

Oj, oj, oj...nu ska jag försöka sova. Får se hur det går. 😉

ZzzzzZzzzzzZzzZzzz


Det är verkligen inte många timmar jag varit vaken idag. Jag sov ju till långt in på förmiddagen, och på eftermiddagen somnade jag igen och sov fram till klockan sju ungefär. Det skulle inte förvåna mig om jag somnar snart igen och sover fram till imorgon bitti. Ganska bisarrt, men jävligt skönt - och välbehövligt! 😴😴😴

Fy fan vad jag är bra!


Helt skakig men jävligt stolt över mig själv. Var precis inne på Clas Ohlson (efter att ha sovit den utmattades sömn till långt in på förmiddagen) för att köpa glödlampor/LED-lampor/vad-fan-det-nu-heter-nuförtiden och istället för studentrabatt råkade kassören scanna koden bredvid som var för inköp av papper. Så istället för 7 kronor rabatt fick jag betala 40 kronor extra. Jag tyckte summan han sa var orimligt hög men betalade ändå snällt. Men när jag fick kvittot och insåg vad som gått snett påtalade jag faktiskt detta. Och medan kön bakom mig växte i takt med min stressnivå fick jag tillbaka pengarna för det icke inköpta papperet och skrev darrande under returkvittot. Och sedan - frågade mig inte hur jag klarade det i mitt ångestladdade tillstånd - bad jag att få tillbaka pengar motsvarande studentrabatten också. Sedan lämnade jag butiken och åkte upp för rulltrappan och sjönk ner på en soffa, där jag fortfarande sitter och skakar. Ska försöka ta mig samman snart och pallra mig iväg till matbutiken och bunkra upp så att jag kan hålla mig inne i hemmets trygga vrå resten av helgen.

Life is good

Jag jobbade nästan ända till klockan sex ikväll. Det var ju årets största deadline idag (fast vi får visst nästa vecka på oss också på grund av tekniska problem hos Skatteverket). Massor av deklarationer inlämnade och jag har varit tokstressad men faktiskt på rätt gott humör hela dagen. Nu ligger jag hemma i sängen och försöker ta in det faktum att jag faktiskt är LEDIG hela helgen. Life is good. 

Trött men nöjd liten Malin på väg hem från jobbet tidigare ikväll.

För några dagar sedan, när jag var helt nedbruten, såg jag att någon målat ett vidrigt hakkors på gångbanan (vilket inte precis gjorde mitt sinne ljusare). Och idag, när jag känner mig rätt tillfreds med livet, såg jag att någon målat över det. Och jag log en lång stund efter att jag hade passerat det. All kärlek till den person som varit framme med rödfärgen här. Så länge det finns motstånd mot hatet finns det hopp. ❤

Samtal från psyk

Jag har ju inte hört ett ljud från psykiatrin sedan jag var på ett bedömningssamtal i augusti och blev uppsatt på väntelistan och skulle få börja i terapi "inom någon månad". Men idag ringde det faktiskt en människa därifrån. Jag trodde knappt att det var sant. Efter tio(!) månaders total tystnad hör de plötsligt av sig och meddelar att jag står näst på tur och kommer att få börja i samtalsterapi till hösten. Inte i Norrköping, som jag hade hoppats, men i Linköping. Och med en kvinnlig terapeut, vågade jag mig på att ta med i kravspecifikationen. Jag visste inte om jag fick ställa sådana krav (jag tänkte att det kanske kunde klassas som könsdiskriminering), men det gick tydligen alldeles utmärkt, fast jag får vara beredd på att det kan ta lite längre tid innan jag får börja då eftersom de tydligen har fler manliga än kvinnliga terapeuter. Men alltså, om jag ändå måste vänta över ett helt jävla år från bedömningssamtal till terapistart så spelar några veckor eller månader hit eller dit faktiskt mindre roll. Och om jag skulle komma till en manlig terapeut är risken stor att jag skulle sluta mig som en mussla och inte kunna öppna mig överhuvudtaget (med associationer till idioten jag gick till på BUP som tonåring), vilket vore tämligen bortkastat, i synnerhet när jag väntat så jävla länge på att få börja. 
 
Vad terapin ska fokusera på vet jag faktiskt inte riktigt. Det jag sökte för förra sommaren var väl främst min sociala fobi, men med tanke på hur utmattad jag är nuförtiden så känns en målinriktad terapi med krävande hemuppgifter inte särskilt lockande eller ens genomförbar. Och det är nästan alltid så när jag söker mig till psykvården, att behovet jag har när jag söker och behovet jag har när jag väl får hjälp ser helt olika ut (eftersom det i regel går flera månader däremellan). Och ibland är terapeuten flexibel och tillmötesgående och försöker hjälpa mig med det som känns aktuellt i dagsläget, men på till exempel BUP var det bara det problem jag uppgett när jag sökte som jag kunde få hjälp med, ville jag ha hjälp med något annat fick jag ställa mig i kö på nytt. 
 
Men på den här psykmottagningen verkar de vara av den mer flexibla sorten, för när jag förklarade detta dilemma att det är jättesvårt för mig att avgöra nu i mitten av juni om det är social fobi eller depression eller utmattningssyndrom eller något annat som jag kommer behöva hjälp med till hösten så sa hon att det inte är något problem utan att jag får komma fram till det tillsammans med min terapeut där och då och att vi inte behöver bestämma ett enskilt område utan kan arbeta med flera olika. Underbart - och jävligt ovanligt, måste jag säga. Det brukar vara så att jag som patient måste avgöra vilket problem som är det primära och således det som ska behandlas. Men på den här mottagningen verkar de fatta att problemen går in i varandra. 
 
Jag blev riktigt upplivad av det där samtalet och ser faktiskt fram emot hösten när jag får börja i terapi igen. 
 

Sammanbrott

Idag har jag gråtit. På jobbet. Inte för att det hände något speciellt, utan helt enkelt som en reaktion på att jag är så jävla trött hela tiden och befinner mig under så hård press. Jag orkar bara inte. Jag vill dra täcket över huvudet och sova i flera veckor i sträck. Inte göra någonting annat än att sova. Vad skönt det vore

Peppigt utvärderingsmöte

Vad jag är glad att jag gick på Pride-mötet ikväll! Jag hade nästan tänkt stanna hemma, för jag hade noll energi och ville bara sova...men nu efteråt skuttar jag runt som en liten duracellkanin med hur mycket energi som helst. Årets festival blev en succé, vi har fått massor av fin respons och alla inblandade känner sig supertaggade för att göra festivalen till en ännu större succé nästa år. Vi har redan satt preliminära festivaldatum och bokat in ett första planeringsmöte till hösten. Det känns så himla fint och jag är så lycklig som är en del av det här. ❤️🧡💛💚💙💜 
 

Sovsöndag


Jag hade tänkt delta i en picknick i parken med partiet idag, men jag lade mig och sov några timmar istället. 😴 Det var så jäkla varmt ute och jag var så himla trött och jag kände ingen av dem som anmält att de skulle vara med på picknicken....så sängen kändes som ett betydligt mer lockande alternativ än parken. Förvisso en seger för Ångestmonstret, men jag orkar inte kämpa jämt. Dessutom ska jag på möte med Pride-familjen imorgon kväll och jag tror inte att jag skulle mäkta med två så sociala sammanhang så tätt inpå varandra just nu.

PS. Idag är det förresten tolv år sedan jag tog studenten. ✌

Babe 💔

 
Nu är den här, videon till "Babe". Och den är fantastisk och hjärtskärande på en och samma gång. Himla förvirrande att se Taylor i "fel" roll här bara, och jag är rädd att det kommer förstärka den missvisande mediabilden av henne som hänsynslös mansslukerska. Men kanske ikläder hon sig den rollen av ren ironi här, precis som i fallet med "Blank Space"... 🤔 För är det något som står klart för oss den här eran så är det att hon numera skiter fullkomligt i media. Hon promotade inte det senaste albumet överhuvudtaget utanför sina egna kanaler i sociala medier, hon ställde inte upp på några intervjuer eller tevesammanhang eller någonting. Och ändå blev albumet det mest sålda under 2017. Drottningen behöver inte bry sig om vad någon skriver eller säger om henne längre. Hon behöver inte försvara eller förklara sig längre. Och som hon själv uttrycker det: "There will be no further explanation. There will just be reputation."

Mammatid

Fick en hel del kvalitetstid med mamma idag. ❤ Vi gick och handlade på morgonen och såg två underbara små dunbollar (även kallade måsungar) som irrade runt på gatan med en hysterisk förälder skränande i luften ovanför dem. Tur att det knappt är någon trafik på den gatan... Vi putsade fönstren i lägenheten, något som är fullkomligt livsfarligt (vilket är anledningen till att det inte blivit gjort ordentligt tidigare, varken av oss eller av tidigare hyresgäster) då fönstren öppnas utåt och det är på tredje våningen...men det gick bra. 👍 Lyssnade på en skiva med sommarvisor, pratade och hade det allmänt mysigt. Mamma åkte inte hem förrän på eftermiddagen. Och besöket gav mig så mycket energi att jag for runt och grejade massor här hemma efter att hon hade åkt. Men nu är energin slut och jag vill bara sova. Ligger i sängen och försöker bestämma mig för om jag ska stänga fönstret och inte kunna somna för att jag då kommer svettas ihjäl eller om jag ska låta fönstret vara öppet och inte kunna somna för att det är sådant jävla liv från festande människor där ute. Decisions, decisions... 🤔 
 

I clickbait-journalistikens tidevarv är logiken ett minne blott

QX är väl lite roliga i alla fall. Strax före min födelsedag basunerade de ut att Taylors fans ofta är inskränkta homofober. Och igår hyllade de Taylor för att hon uppmärksammade Pride Month och höll ett tal till sina hbtq-fans under en konsert. Intressant hur vi både är homofober och hbtq-personer. Är det frågan om någon slags internaliserad homofobi? 😜 
 
 
Imorgon släpps förresten musikvideon till "Babe", och i väntan på det tycker jag att vi tar och tittar på videon till låten som hon dedikerade till oss hbtq-fans under konserten i Chicago i lördags... 
 

En hälsning från kissen

Jag avslutade mitt Harry Potter-läsmaraton ikväll genom att läsa klart den sista boken. Tror att det är tredje gången jag läser hela serien faktiskt. Och det hände något riktigt magiskt ikväll - medan jag höll på och läste ett kapitel där döden var starkt närvarande fick jag plötsligt syn på ett vitt morrhår som stack ut mellan sidorna. Mitt älskade hjärtegull...hon måste ha strukit sig mot boken någon gång, kanske medan jag läste den förra gången för X antal år sedan. Det fick mig att känna hennes närvaro så tydligt och jag blev verkligen rörd. Jag älskar dig. 

Väggen

Igår slog det mig plötsligt. Det kom verkligen som en käftsmäll av insikt. Jag håller faktiskt på att gå in i väggen. Det är helt sjukt, jag vill inte tro det, det skrämmer mig verkligen. Men all denna trötthet som inte går att vila bort, denna demensliknande svårighet att komma ihåg saker som jag borde komma ihåg, denna psykiska och fysiska utmattning, svårighet att ta mig för saker, obeslutsamhet, närhet till irritation och ledsenhet och så vidare...det går inte att bortförklara. Jag gjorde några tester på nätet igår och alla kom fram till samma resultat, att jag står på gränsen till utmattningssyndrom. Jag fick panik, för jag har verkligen inte tid att drabbas av något sådant...vilket väl talar för sig självt. Men jag beslutade mig i alla fall, i samråd med mina chefer, för att jag skulle stanna hemma och ta det lugnt idag istället för att gå och jobba som jag hade tänkt. Och det har jag gjort också. Har legat i sängen nästan hela dagen och skiftat mellan att sova och att läsa. Ett yogapass har jag mäktat med också, och det ska jag försöka genomföra ett varje dag från och med nu. Framåt kvällen började jag kvickna till någorlunda och satte mig och målade naglarna rosa framför tevesändningen från nationaldagsfirandet på Skansen. Jag hoppas innerligt att den här vilodagen gör att jag pallar med resten av högsäsongen, men jag fasar för att så inte är fallet. Pluggandet tänker jag i alla fall lägga på hyllan ett tag, jag ska verkligen försöka tacka nej när antagningsbeskedet till höstterminen kommer i juli, även om det tar emot. Och jag ska försöka ägna mig mer åt yoga och skrivande och syprojekt (när jag uppbådat tillräckligt mycket energi för att ta tag i det). Jag tror att det kommer göra mig gott. Jag hoppas att jag lyckas stoppa det som håller på att hända innan det går käpprätt åt helvete för mig...


Je suis très fatigué

Det är inte mycket jag minns av skolfranskan, men det minns jag. Jag är mycket trött. För jag ÄR verkligen mycket trött. Igår låg jag och sov flera timmar på eftermiddagen, men kunde ändå somna utan problem på kvällen - och när jag vaknade imorse kände jag mig helt förstörd, en känsla som fortfarande håller i sig. Imovane har jag bara behövt ett fåtal gånger den senaste månaden, jag somnar som en liten bebis om kvällarna. Jag vet inte om det är värmen kanske, den är verkligen outhärdlig. Och så är det stressen förstås. Den 15 juni ska alla privata deklarationer vara inlämnade och jag vet inte riktigt hur det ska gå till...men det brukar ju trots allt gå bra, så jag får väl förlita mig på att det kommer göra det i år också. Och värmen kan väl inte hålla i sig hur länge som helst...hoppas jag.