Fin helg i solen

 
Det varierar verkligen. I fredags mådde jag skit, men igår och idag har jag mått riktigt bra. Syrran och jag tillbringade gårdagen utomhus, med glasspremiär och picknick i parken och andra trevligheter. Idag har jag varit och jobbat några timmar och sedan tagit det ganska lugnt här hemma. En ny favoritpepplåt har jag hittat också - "This is me" från The Greatest Showman. Låten har gått på repeat nästan hela dagen idag. Har inte sett filmen än, eftersom jag inte vågar besöka SF, men den kommer ut på dvd strax innan min födelsedag så jag har gett syrran "diskreta" hintar om att den står på önskelistan. 😉 
 

Dålig dag med visst bra innehåll

Idag har jag mått väldigt dåligt. Känner himla mycket press och det är nästan mer än jag mäktar med. Och jag ser inte fram emot saker lika mycket som jag gjorde för bara ett litet tag sedan. Men det vänder väl, hoppas jag... Det är i alla fall trevligt att det varit så varmt och soligt idag, det känns nästan som sommar. Och som genom ett mirakel meddelade läraren imorse att jag blev godkänd på gårdagens katastrofseminarium (fråga mig inte hur fan det gick till). En sak mindre att noja över. Men ännu återstår ett seminarium innan kursen är över, och jag kan bara hoppas att det går lika lätt att slippa undan där också, men på något sätt känns det som att det skulle vara för bra för att vara sant. 
 
Finaste Taylor släppte en ny låt imorse. Eller, det är en annan artist (Sugarland) som sjunger den, Taylor kommer bara in lite i refrängen, men det är Taylor som skrivit den. Hon skrev den redan till Red-eran, men jag fattar att hon inte släppte den då. Med tanke på att hon blir tårögd när hon framför "All Too Well" kan jag bara föreställa mig hur ont det måste göra att framföra "Babe" (ja, de två låtarna handlar om samma asshole). Jag är i alla fall tacksam över att hon nu äntligen beslutat sig för att välsigna oss med detta mästerverk. 
 
 

Misslyckat seminarium


Fan. Seminariet gick käpprätt åt helvete. Det pågår just nu men jag är inte med. Jag fick panik och loggade ut efter bara fem minuter. Lyssnade på lärarens introduktion, men sedan delade hon in oss i mindre grupper där var och en skulle redogöra för sin text och när vi återsamlades allihop i slutet förväntades vi komma med egna reflektioner kring ett ämne läraren tagit upp i sin introduktion. I helvete heller! Jag drog därifrån. Loggade in en gång till, men drog igen när läraren tilltalade mig. Förhoppningsvis tror hon att jag har tekniska problem. Kanske får jag göra någon skriftlig kompletteringsuppgift senare, men det får jag ta helt enkelt. Hellre det än att genomgå den där psykiska tortyren. Känner mig både lättad och miserabel just nu. Jävligt skönt att kunna fly från eländet, men jävligt deprimerande att jag låter Ångestmonstret vinna.

Labil

Jag är jävligt labil för närvarande, märker jag. Jag är glad och ledsen om vartannat. Tycker i allmänhet att jag mår rätt bra, men det krävs inte mycket för att jag ska se allt i svart. Blir ledsen, förbannad, irriterad och så vidare för minsta lilla. Tröttheten, stressen, mensen - jag vet inte vilken av dem som är mest skyldig, men jobbigt är det. 😔

Såg mina första vårblommor på väg hem från jobbet och kände mig helt lyrisk. Och nu ligger jag i sängen och har tagit Imovane för att dämpa ångesten. Får se hur morgondagen blir. Ska ha seminarium imorgon kväll, så det bådar ju inte gott...


Två nya låtar från Taylor 💖

Tidigt imorse släppte Taylor två nya låtar på Spotify. En akustisk version av "Delicate" och en cover av Earth, Wind and Fires "September". Helt underbara båda två! 💖💖💖 
 
 
Och påståendet i den här erans första musikvideo om att den gamla Taylor är död är uppenbarligen inte sant...detta är helt klart old school Taylor och det gör mig helt lyrisk. 💖💖💖 
 

Duvbesök

Jag är sjuk (igen!), var hemma från jobbet igår och är det fortfarande idag. 😷 Himla tråkigt, jag blir fruktansvärt rastlös och när jag tänker på hur mycket jag har att göra så blir jag stressad också. 😵 Får se om jag går och jobbar någonting i helgen. Nu orkar jag i alla fall inte.

Fick precis lite sällskap här vid sjuksängen. En duva landade på fönsterblecket och satt och glodde på mig en stund innan den flög vidare. 🕊 

Befjädrad fönstertittare. 😉

De tror inte på mig

Idag fick jag veta att kammarrätten gått på samma linje som den lägre instansen och bedömt att mitt vittnesmål hade ett "litet bevisvärde" vilket i klartext betyder att de inte tror på vad jag säger. Jag blev inte alls lika upprörd den här gången som jag blev förra gången. Nu var jag liksom beredd på det (och så är mitt allmäntillstånd betydligt mer stabilt än förra våren).

Efter jobbet gick jag och hämtade ut ett paket med en katt jag beställt från Storbritannien (just den vita går inte att få tag på i Sverige längre). Den går på batteri och det ser ut som att den andas och låter som att den snarkar. Jag var lite orolig för att jag skulle förlora förståndet fullständigt om jag skaffade den här katten, och nu när den ligger och "sover" här bredvid mig i sängen håller denna oro i sig. Men samtidigt känns det fint. Väldigt fint. ❤


Jag har målat ikväll också, för tredje kvällen i rad. Ska bättra på lite imorgon kväll, sedan bör hallväggarna vara klara. 😊

Stockholm den 7 april

Igår åkte syrran och mamma och jag på bussresa till Stockholm med teaterns vänförening och gick på musikalen My Fair Lady. Det var jättemysigt. 😊


Det var verkligen en speciell känsla att vara i Stockholm just igår, exakt ett år efter attacken på Drottninggatan. Det låg blommor på lejonen och i trappan vid Sergels torg. Och i Kungsträdgården hölls en minneskonsert som gav mig gåshud. Och jag har aldrig sett så mycket poliser, ordningsvakter, ambulanspersonal och annan säkerhetspersonal på en och samma gång. 






















Efter konserten gick vi till Gamla Stan och strosade runt i gränderna och hittade ett supermysigt matställe i en källare. På vägen dit hittade vi ett medeltidsmuseum som vi förstås besökte.









Vi hade så trevligt att jag nästan glömde bort att huvudmålet med resan var att gå på musikal på kvällen. 😜 Och det musikalbesöket kunde ha slutat illa, för de sålde chokladtäckta jordnötter i teaterkiosken. 😨 Tack och lov tog de bort dem när mamma sa till, men då hade de redan hunnit sälja en påse. Och jag tänkte att det var någon obetänksam nollåtta som köpt den, men nej - det var en kärring som var med på bussen och som således redan blivit informerad om att det fanns en jordnötsallergiker med i sällskapet. 😠 Och när mamma sa till henne verkade hon inte fatta allvaret i situationen, hon började argumentera emot och ha sig, men hon stoppade i alla fall ner påsen till slut. Hur jävla dum i huvudet får man bli?!

Så jag var rätt skärrad och kunde inte riktigt koppla av under första halvan av musikalen. Men sedan gick det bättre. Och det var verkligen en jättebra uppsättning av My Fair Lady. Jag hade bara sett filmen innan, och slutet av den vill jag bara spy på. Men musikalen slutade annorlunda - och mycket bättre!


Vi kom inte hem förrän mitt i natten och jag somnade väl runt ettiden. Och idag har jag sovit större delen av dagen - jag gick upp bortåt fem på eftermiddagen... 😪


Allvarligt, ni som har social fobi och BOR i Stockholm - hur fan överlever ni vardagen?! Jag behöver liksom en hel dags återhämtning efter ett dagsbesök där.

Framåt kvällen började jag dock kvickna till, och fortsatte med Projekt Hallrenovering...



OMG, det kommer bli helt underbart när det är klart! 😍😍😍

Trasig trygghet


Fan! Mitt örhänge gick precis sönder. Jag har använt det här örhänget nästan varje dag i typ halva mitt liv. Det har varit en trygghet att pilla på det när jag känt mig nervös och orolig. Det känns faktiskt jätteläskigt att inte kunna göra det längre. Och jävligt olämpligt att det skulle hända just idag, när jag ska åka till stora läskiga Stockholm! 😨

Hemma med hantverkare

Hm. Jag försökte blogga igår kväll, men jag råkade visst klicka bort inlägget innan jag hunnit publicera det. Så jag gör ett nytt försök nu.

Jag skulle berätta att jag var hemma från jobbet igår för att övervaka hantverkarna som kom för att byta ut ytterdörren. Känner mig inte alls bekväm med att ha hantverkare här när ingen är hemma (i synnerhet inte när de monterar ner ytterdörren!). Men jag känner mig inte bekväm med ATT vara hemma när det är hantverkare här heller, som ni kan se...


Jag försökte plugga, men kunde inte fokusera. Så det blev mest Sims-spelande. Hade tänkt gå och jobba sedan, men det dröjde en bra bit in på eftermiddagen innan hantverkarna lämnade fastigheten, så det blev en hemmadag för mig.


Skönt att den nya dörren är på plats nu i alla fall. Då är steg 1 av hallrenoveringen avklarad. Fortsättning följer... 😊

Det hade varit helt underbart!


Åh, jag vaknade precis från en helt fantastisk dröm. Jag drömde att jag var på en tillställning med folk från teatern och fick veta att deras nästa uppsättning blir Driver dagg, faller regn som musikal. Ååååhhh, varför var det inte på riktigt?!? 😍😍😍


Hej från sjukstugan!


Den senaste veckan har jag i princip bara legat och sovit. 😪 Jobbade bara måndagen, torsdagen och halva fredagen förra veckan. Hade tänkt jobba större delen av påsken, men jag orkade inte.

Nu börjar jag dock må bättre, inser jag. För några timmar sedan var jag så rastlös att jag började putsa fönster och diska och skölja av alla blommor och blomkrukor och allt annat som pryder fönsterbrädorna. Ett tydligt tecken på att det är dags att gå och jobba nu. 😜


I efterdyningarna av krisen

Idag har jag sovit halva dagen. Det har som bekant varit några påfrestande dagar den senaste veckan. Befinner mig i efterdyningarna av den senaste krisen, vilket på sätt och vis är en rätt skön känsla. Jag är fortfarande bräcklig, men på ett mer avtrubbat och tåligt sätt. Jag hetsar liksom inte upp mig lika lätt. Kanske var det därför seminariet i torsdags kväll gick så pass bra. Inte för att jag precis satt och babblade under den där timmen, men jag yttrade mig åtminstone vid ett par tillfällen och sa någorlunda vettiga saker utan att flippa ur och få panik. Och godkänd blev jag också, så det känns skönt. 
 
Igår var vi och hälsade på mormor och firade hennes födelsedag lite i efterskott. Jag var nervös innan, men när vi väl kom in där och hon sken upp och kramade mig sådär lite extra som hon brukade göra förr så kändes det väldigt fint. Hon blev glad att se oss och kunde även uttrycka detta. Och hon verkar allmänt tillfreds med livet, där i sin lilla bubbla. Det var en lättnad att se. 
 
Och efter det firade vi mamma. Hennes present dolde sig under 60 pappersliljor jag suttit och vikt om kvällarna de senaste veckorna. Det är en häftig födelsedagsvår nu 2018 - mormor har precis fyllt 80 år, mamma fyller snart 60 år och senare i vår (under Pride-veckan) fyller jag 30 år. Och min första katt skulle ha fyllt 20 år om hon hade levt. 
 
Idag har jag (förutom att sova och ställa om klockorna) gått igenom alla programpunkter som kommit in och sammanställt dem i ett preliminärt program till Pride. Jag blev nästan tårögd emellanåt, det gör mig så otroligt rörd att se allt engagemang från alla dessa människor och veta att det kommer att bli en helt fantastisk Pride-festival i Norrköping även i år. 
 
 

Ur mörkret kom en svan

Måendet har verkligen åkt berg- och dalbana de senaste dagarna. Stor psykisk press, som jag inte kunnat hantera särskilt bra. När jag var och handlade mat i söndags eftermiddag spelades Taylors "Shake it off" i högtalarna, så då blev jag alldeles till mig och smådansade mig igenom hela fruktavdelningen och glömde nästan bort att det fanns andra människor i närheten. Men i söndags kväll började det gå utför, då började jag känna mig nedstämd och ängslig. Söndagsångest deluxe. 
 
Nedstämdheten blev värre under måndagen. Jag kände hur mitt sinne förmörkades mer och mer. Lyckades hålla mig någorlunda välfungerande medan jag jobbade (eller alltså, jag började åtminstone inte skrika åt någon), men när jag kom hem och låste upp dörren till lägenheten kom tårarna. Och sedan fick jag en regelrätt panikattack. Grät i nästan en timme. Och jag blev rädd att jag skulle göra mig själv illa, för jag hade rätt allvarliga suicidala tankar, så jag tog en Imovane redan tidigt på kvällen och kröp ner i sängen och somnade visst innan klockan ens blivit åtta. 
 
Kände mig aningen mer stabil när jag vaknade på tisdagsmorgonen efter cirka tio timmars välbehövlig sömn. Men jag var ändå fortfarande jäkligt skör, insåg jag när jag började gråta på förmiddagen när jag satt vid min jobbdator och försökte lära mig ett för mig nytt och jävligt krångligt löneprogram. Men jag tog mig samman och klarade mig igenom den dagen också. Eftermiddagen var faktiskt helt okej. Och när jag gick och lade mig på kvällen började jag känna mig förvissad om att faran var över för den här gången. 
 
Och när jag vaknade imorse och tittade ut genom köksfönstret fick jag syn på något stort och vitt. En svan! En vacker svan som höjde sig i ensamt majestät över alla vanliga, tråkiga gräsänder runt omkring. Jag blev stående en bra stund och bara tittade förundrat på den. Jag har aldrig sett en svan i parken förut, och att den dök upp just nu kändes faktiskt som ett tecken. Ett mycket gott tecken. 
 
 

Skiftande fokus

Jag hade tänkt gå upp tidigt igår och sätta mig och skriva om japansk(a) religion(er). Istället låg jag och sov större delen av dagen. 😴 När jag väl pallrade mig upp landade jag i soffan och kollade på filmen Silence, som kursansvarig rekommenderat som en bra film om förföljelserna av kristna i Japan på 1600-talet. 
 
Och istället för att ägna återstoden av kvällen åt skrivande, som jag verkligen borde ha gjort, återvände jag till soffan och kollade på fyrans nya underhållningsprogram Stjärnornas stjärna. Inte för att jag i allmänhet kollar på teve, men jag visste ju att Ola Salo skulle vara med i det här programmet, och som trogen änglaskalle måste jag ju bara titta. 😉 
 
Och visst blev jag exalterad av att se Ola och självklart hejade jag på honom i tävlingen. Men gårdagens program fokuserade på country och det som gjorde mig mest uppspelt var att de visade bilder av Taylor och spelade upp några toner av "Tim McGraw" (som jag genat började sjunga med i) och pratade lite om hennes övergång från country till pop. Så jag antar att jag är mer av en Swiftie än en Angelhead nuförtiden (eventuellt att jag är mer förälskad i Taylor än i Ola 😜). 
 
 
Men självklart kommer jag fortsätta titta på det här programmet och följa Olas väg genom tävlingen. Jag överger honom ju inte bara för att Taylors stjärna lyser starkare på min himmel. 
 
Imorse gjorde jag förresten vad jag borde ha gjort igår. Jag gick upp tidigt och satte mig och formulerade en 800 ord lång akademisk text som jag nu äntligen har lämnat in. Och min känsla inför mina studier är betydligt mer positiv nu än när jag gnällde inför mamma i telefon igår kväll. 😜 Och jag vet ju om att jag fungerar på det sättet. Inför en deadline känns studierna bara betungande och jobbiga och jag är beredd att hoppa av och aldrig mer befatta mig med universitetsvärlden. Men så fort uppgiften är färdigskriven och inlämnad hamnar jag i ett euforiskt rus (som förstärks ytterligare när betyget kommer) där jag tycker att det är helt fantastiskt att plugga. 😉