Panelsamtal på teatern

Ikväll har jag varit på teatern och lyssnat på ett panelsamtal (om Rocky Horror Show i allmänhet och Frank N Further i synnerhet) under ledning av Tiina Rosenberg. Jag tyckte att det verkade spännande när jag hörde talas om panelsamtalet, men det var först när jag såg att Tiina skulle vara moderator som jag slutligt bestämde mig för att gå. 🤩

Det jobbiga med sådana här programkvällar på teatern är dock att en måste RINGA och boka biljetter, det går inte att göra via det vanliga social fobi-vänliga bokningssystemet på hemsidan. 😫 Och jag ringde faktiskt igår! Nästan precis när biljettkassan öppnade. Och det gick bra. Men sedan släpptes biljetterna till ett annat evenemang två timmar senare som jag också vill gå på, och det stod att det skulle gå att boka via nätet men det gick inte och det kändes så dumt att ringa till teatern igen så tätt inpå så jag gjorde inte det. Tänkte ringa idag istället, men det kändes fortfarande för tätt inpå. Övervägde nästan att be mamma eller syrran ringa åt mig, men försöker att inte ägna mig åt sådana undvikandebeteenden... Men ikväll löste det sig! Efter panelsamtalet besökte jag biljettkassan personligen och bokade biljett direkt på plats. Så i början av mars ska jag gå på min första teaterkväll för abonnenter. 😊

Men det var en parentes i sammanhanget. Åter till panelsamtalet. Jag misstänker att det var fler än jag som var där för Tiinas skull. 😉 Utöver det vanliga teaterbesökarklientelet (typ äldre heterosexuella par eller mindre grupper av seniora väninnor, gärna lite finklädda) var det även några (som jag tolkade som) unga flator som i likhet med mig bänkat sig ganska långt bak i lokalen och satt med tindrande ögon och lyssnade när Tiina pratade. 😍

Jag hade lätt kunnat lyssna på BARA Tiina under den där timmen. Att göra ett panelsamtal av det var överflödigt. Eller, teaterchefens inlägg var också tänkvärda och givande, så de två hade gärna kunnat ha ett samtal, eventuellt tillsammans med en av de inbjudna. Men den andra inbjudna, en man som spelat Frank någon gång för lääänge sedan, satt jag mest och störde mig på under hela samtalet. Jag har ingen aning om vem han är, men han gav inget sympatiskt första intryck. Väldigt självupptagen och ganska ohyfsad, han avbröt en lång intressant utläggning som Tiina höll och frågade om hon skulle komma till någon fråga (som han kunde svara på) någon gång. Han sågade allt vad allvar, budskap och gripande berättelse heter när det gäller teater i allmänhet och musikal i synnerhet, enligt honom ska det bara vara kul underhållning. HBTQ-personers utsatthet, nu såväl som när musikalen först kom på 1970-talet, negligerade han, liksom musikalens politiska betydelse för oss och vår situation. Alltså...jag kan verkligen inte se denna människa i rollen som Frank! 😖

Men Tiina var som sagt grym. 😍 Hon pratade om crossdressing inom teatervärlden genom tiderna, jämförde populärkultur och finkultur (även om hon är emot denna uppdelning), problematiserade möjligheten till queera uttryck på respektive utanför scenen, diskuterade utvecklingen och mottagandet av Rocky Horror Show från 1970-talet till idag och kopplade till samhällsförändringar. Och så vidare, och så vidare. Heja Tiina! 👏


Ännu en bra dag och en ny terapihemuppgift


Det har varit en himla bra dag idag också. 😊 Förutom att jag är skittrött. 😴 Jag var så extremt uppe i varv igår kväll att jag inte kunde somna förrän efter tolv någon gång (trots sömntablett). Så jag kände mig ganska miserabel när alarmet ringde imorse. 😖 Men det var bara att gå upp.

Jag hade samtal med psykologen på morgonen. Vi pratade om hur ledsen jag var förra gången och hur bra jag mått sedan dess (och hur jätteduktig jag var som höll föredrag igår 😊), vi gick igenom min aktivitetsdagbok för den senaste veckan och det blev väldigt påtagligt hur viktigt det är för mitt mående att hela tiden aktivera mig med sådant jag kan fokusera på (vilken tur att jag hade så mycket inplanerat förra helgen som kunde lyfta upp mig ur mörkret!), och hur lätt jag faller ner i nedstämdhet när jag inte har något att fokusera på och låter de negativa tankarna ta över (söndagsångest, hej hej, söndagsångest... 😒). Jag mår i allmänhet bra så länge jag har något roligt och meningsfullt att ägna mig åt, annars blir jag rastlös och nedstämd.

Jag ska fortsätta fylla i aktivitetsdagboken under de kommande två veckorna fram till vårt nästa besök. Och så har jag även fått ett beteendeexperiment i hemuppgift. Beteendeexperimentet går ut på att när jag öppnar dörren för kunder på jobbet ska jag fråga om de vill ha något att dricka och inte bara be dem sitta ner och vänta som jag brukar (vilket är ett säkerhetsbeteende för att så snabbt som möjligt komma ur situationen och undvika frågor och riskera att svara fel på dem). Jag ska ha fokus utåt och titta på personen. Jag ska observera hur det känns i kroppen och skriva ner det. Jag ska utvärdera hur det blev, vad som hände när jag genomförde beteendeexperimentet och hur jag hanterade eventuella negativa konsekvenser.


Efter psykologsamtalet kände jag mig glad men såklart fortfarande väldigt trött. Ville mest bara åka hem och lägga mig igen, men jag har ju redan varit borta alldeles för mycket från jobbet den senaste veckan så jag kände att jag behövde komma ifatt lite där. Och det blev en bra eftermiddag på kontoret, jag kände mig lite stressad men på en hanterbar nivå och jag kände mig fortsatt glad. 😊 Några kunder som jag kunde göra beteendeexperiment på dök det dock inte upp, vilket jag väl egentligen inte väntade mig heller då fredagar i allmänhet är en väldigt lugn dag besöksmässigt. Får sikta på måndag...

Nu ska jag sova, det behöver jag verkligen. 😴 Imorgon ska syrran och mamma och jag gå på bio, det ska bli mysigt. 😊 Och på söndag har jag två studiedeadlines, som jag inte ens börjat skriva på än men trots det inte känner mig särskilt uppstressad över (ännu 😉). Natti natti! 💖

När Malin plötsligt började gilla Alla hjärtans dag 💖

Vilken himla bra dag det har varit idag! 😊 Jag har nog aldrig tidigare varit såhär exalterad över Alla hjärtans dag faktiskt. 💖 Efter två dygns komaliknande maratonsömn är jag äntligen något sånär frisk, så jag har återvände till kontoret idag. Yay! Igår kväll gjorde jag hjärtformad choklad som jag tog med och bjöd mina kollegor på idag. Jag bjöd även några kunder som chefen och jag åkte ut på kundbesök till på eftermiddagen. 
 
Inte så vackra kanske, men väldigt goda. Och uppskattade. 💖 
 
På förmiddagen gjorde jag något jätteläskigt. Vi hade personalmöte och jag ansvarade för en av punkterna på dagordningen och höll ett litet föredrag för mina kollegor. Jag hade förberett mig minutiöst och gjort en jättesnygg PowerPoint-presentation, men när det började närma sig min tur att ta ordet blev jag illamående och ville bara fly från konferensrummet. Men det gjorde jag inte. Jag började prata, med stöd i bilderna som visades på skärmen. Och det blev som ett samtal av det hela, då kollegorna kom med både inpass, synpunkter och frågor. Och efteråt sa en kollega till mig att han tyckte att det gått jättebra, jag berättade att jag mått skitdåligt innan och han sa att det inte alls märktes. Och jag anmälde mig frivilligt till att hålla ett nytt föredrag under nästa personalmöte! Känner mig så himla stolt och duktig och nöjd med mig själv. 😊 
 
På eftermiddagen åkte chefen och jag som sagt ut på kundbesök, och det gick också jättebra. Jag blev nervös när företagets ekonomiansvariga sa att hon hade en lista med frågor åt mig, jag får alltid sådan prestationsångest och är rädd för att svara fel när jag direktkonfronteras på det där sättet. Men jag kunde svara på alla hennes frågor och hjälpa henne lösa några saker som kört ihop sig i bokföringsprogrammet. Och hon blev väldigt nöjd och tacksam, och jag kände mig väldigt stolt och lättad. Heja mig! 😊 
 
Har varit glad och positiv hela dagen, nästan lite speedad. Jag tror att det är glädjeenergi över att vara på benen och tillbaka i vanliga rutiner igen, kombinerat med stolthet över dagens sociala prestationer och Alla hjärtans dag-lycka. HAPPY VALENTINE'S DAY!!! 💖💖💖 
 
Jag har faktiskt helt skamlöst beställt en Alla hjärtans dag-present till mig själv (varför inte liksom 😄) som jag var och hämtade ut idag efter jobbet. Och när en beställde för över ett visst värde ingick en "hemlig kinkpresent" som ett Alla hjärtans dag-erbjudande, det lät ju spännande så jag tackade ja till erbjudandet - och har nu, utöver min beställning, fått hem en röd liten...dammvippa?! 😂😉 
 
Himla underbar video som syrran hittade för några dagar sedan. Vacker och hoppfull och väldigt Malin-tilltalande och romantisk, dagen till ära. 😍

Fuck privatiseringen av apoteken!

Igår kväll skulle jag klicka hem en förpackning med sömntabletter.

Jag loggade in på Apotea. Där fanns de inte i lager.

Jag loggade in på Apotek Hjärtat. Där fanns de inte i lager.

Jag loggade in på Kronans Apotek. Där fanns de inte i lager.

Jag loggade in på Apoteket. Där fanns de! Eller ja, inte rätt sort förstås, men ett helt okej substitut.

Fattar ni hur sjukt detta är?! Och att apoteken inte kan svara på vilka andra apotek i närheten som har produkterna hemma, såvida de inte ingår i samma kedja. Det är jävligt irriterande när det gäller mina sömntabletter, men fan livsfarligt när det gäller mina adrenalinsprutor (som ALDRIG finns inne när jag frågar efter dem utan måste beställas)... 

Apoteksverksamheten handlar inte längre om att se till att människor kan hämta ut de läkemedel de behöver. Det handlar om att lagerhålla de produkter som är lättsålda och skita i resten. För att maximera vinster. Det är så jävla vidrigt. 😡

Vabruari (utan barn)


Jahapp. Tyckte att jag började må betydligt bättre under helgen och jag gick och jobbade igår - men nu är jag tillbaka i sjuksängen. 🤒 Har sovit typ hela morgonen och förmiddagen, det var skönt men jag känner mig fortfarande ynklig. Och jag har inte tid med sådant här! 😣

Vacker avslutning på kulturell helg

 
Den sedvanliga söndagsångesten har infunnit sig idag, främst i form av rastlöshet. Men det har varit rätt okej ändå. Jag har fått en hel del gjort på studiefronten och jag har till och med gjort matlådor för nästan två veckor. Och så har jag varit och sett den oerhört berörande föreställningen Lola med Tommy Körberg. 
 
Det har varit en väldigt kulturell helg - bio i fredags, musikal igår och teater idag. Jag har varit lite orolig för hur jag skulle orka med så mycket aktiviteter utanför hemmet på en enda helg (det verkade som ren galenskap redan när jag planerade det), en oro som inte precis dämpades av mitt kassa mående i torsdags och fredags (då ville jag bara stanna hemma hela helgen och skita i alltihop). Men det har varit bra för mig att komma ut och göra trevliga saker dessa tre dagar. 
 
Tommy Körberg har jag inte direkt haft någon relation till innan (förutom att jag såklart vet vem han är), men nu idag blev jag helt betagen. Det var en otroligt gripande, vacker och smärtsam historia han berättade på scenen idag om mod, sorg, utanförskap och att våga vara den man är och jag rekommenderar varmt ALLA att gå och se Lola. 💖 
 
 
 
Nu har jag plötsligt en himla lust att starta upp något nytt, glittrigt klänningssyprojekt... 😍

Rocky Horror Show

Jag mår bättre idag, både fysiskt och psykiskt. Bara gula och gröna markeringar på aktivitetsschemat än så länge idag. 😊 Har pluggat, tvättat, sovit, handlat, spelat Sims...och varit på teatern. 😍

Alltså, Rocky Horror Show på Östgötateatern...vilken uppenbarelse! Efter publikrepetitionen för några veckor sedan var jag helt lyrisk, men efter att ha köpt och sett filmen från 70-talet kände jag mig lite halvskeptisk och konfunderad...men nu, när jag sett hela föreställningen live, vet jag inte till mig av lycka och extas. 😍 Det är verkligen jättekonstigt, jättesnuskigt, jättebögigt och jättebefriande. Jag kommer absolut att gå och se detta igen! 😍

Hänförd, förfärad och förförd. 😍😳😊😂

Coolaste och mest creepy huset ever.

Aaahh, varför fick vi inte sådana här underbara goodiebags till La Cage aux Folles?!? 😱 Supersnygg tygpåse (som jag kommer använda typ varje dag), musikalaffisch (som snart kommer pryda någon vägg här hemma), klistermärke (som snart kommer pryda något föremål här hemma), program (som jag lusläste från pärm till pärm innan föreställningen), godisklubba (som jag ätit upp för länge sedan) och kondom (som jag gladeligen skänker till bättre behövande).

Väldigt skör just nu

Det har varit en jobbig vecka. Det har gått både upp och ner. Väldigt lätt ner. Under gårdagen kulminerade det i ett massivt tårflöde och suicidala tankar. Jag är förstås extra känslig just nu på grund av tvåårsdagen, och imorse vaknade jag dessutom med både feber och mens. Minsta lilla grej kan göra mig helt knäckt. 
 
 
Jag grät mig igenom i princip hela psykologsamtalet imorse. Vi pratade knappt om social fobi eller utmanande övningar överhuvudtaget, fokus låg såklart på mitt depressiva tillstånd. Psykologen sitter ju i Stockholm och verkade bestört över att det inte finns något mobilt psykakutsteam här som kan åka hem till en när en mår dåligt (det känns nästan värt att flytta till Stockholm bara för det, tycker jag!) och att den psykakut som finns på sjukhuset här i Norrköping behandlat mig som skit de flesta gånger jag åkt dit. 
 
Hon kontaktade psykakuten i Linköping istället och ringde mig senare under dagen för att ge mig ett nummer jag kan ringa om läget blir akut (jag tvivlar dock starkt på att jag kommer att ringa, mitt förtroende för akutpsykiatrin är av förklarliga skäl lika med noll). Hon sa även att jag kan ringa till mottagningen där hon sitter i Stockholm (även om det egentligen inte är någon akutmottagning), eller kontakta mottagningen i Linköping där jag har mina videosamtal med henne och be dem kontakta henne om jag behöver prata med henne innan vårt nästa inbokade samtal. Hon bryr sig verkligen, det känns fint. 
 
Jag fick ett aktivitetsschema som jag ska fylla i under den kommande veckan. Jag ska skriva någon kort notering om vad jag gör varje timme och färgmarkera med rött om jag mår dåligt (deprimerad, nedstämd, ångestfylld), med gult om jag varken mår bra eller dåligt (neutral, blandad sinnesstämning) och med grönt om jag mår bra (positiv, nöjd, tillfreds, glad). Hittills under dagen har samtliga färger använts. 
 
Jag stannade hemma från jobbet idag. Främst på grund av febern, som gör mig helt matt och orkeslös, men även på grund av mitt allmänt labila tillstånd som inte gör mig lämplig att befinna mig i professionella sammanhang just nu. Jag började gråta på kontoret igår, jag ville inte att det skulle hända idag igen. När jag varit hos psykologen åkte jag hem och bäddade ner mig, låg och skakade i frossa under en yllefilt. Syrran och jag gick en sväng på stan på eftermiddagen och köpte en glödlampa till min nya sovrumslampa. Kände mig fruktansvärt omoralisk som var ute och sprang på det viset trots sjukfrånvaro från jobbet. Och ännu mer när jag gick på bio på kvällen... 
 
Hade jag inte redan köpt biljett och informerat biografen om min jordnötsallergi och fått löfte om att de skulle se till att det var säkert för mig att vistas i lokalerna denna kväll och hade det inte varit premiären för en film som jag har två statistroller i - då hade jag fan stannat hemma och sovit istället. Men nu släpade jag mig alltså, feberöm och ynklig, iväg till bion. Det är andra gången jag bevistar en biopremiär där jag får se mig själv på bioduken (förra gången var jag till och med i ännu mer olämpligt skick för dylika strapatser) och det är verkligen en himla cool känsla. Min filmstjärnekarriär går sakta (om än inte så säkert) uppåt. 
 
 
Betyg för förra delkursen i B-kursen i genusvetenskap fick jag idag också (vilket gav upphov till en grön ruta i aktivitetsschemat). Min analys av två svenska branschupprop från MeToo-rörelsen resulterade i ett stort A och massor av beröm från lärarna... 
 
 
Som vanligt var jag panikartat övertygad om att jag missuppfattat kurslitteraturen och hemtentaanvisningarna och hela kursen totalt, och jag hade avvaktat med att lämna tillbaka kurslitteraturen till biblioteket i händelse av att jag skulle behöva skriva en omtenta. När ska jag fatta att jag faktiskt är jäkligt BRA på att leverera akademisk rappakalja?! Efter elva och ett halvt år som student är jag liksom lite av ett proffs på området...

Den svåraste dagen


Idag är det två år sedan min älskling gick bort. Jag har haft ångest och känt mig nedstämd inför den här dagen, vilket började bli mycket påtagligt i fredags. Ett tungt täcke av sorg, saknad och hopplöshet lade sig över mitt tidigare relativt ljusa sinne och jag fungerade inte helt optimalt på jobbet. Terapin gick sådär, även om psykologen hävdade att det gick bra, och jag har inte gjort mina övningar en enda gång under helgen. 

På väg från psykologen i fredags. Lite stolt över att jag åtminstone inte började gråta under samtalet.

Har kommit på mig själv flera gånger med att bara sitta och stirra framför mig. Igår fick jag dock någon slags manisk dunderenergi och organiserade om i alla köksskåpen. Men när jag vaknade imorse fanns ingen sådan energi kvar, allting kändes bara tungt och jag ville mest bara dra täcket över huvudet och sova mig igenom den här vidriga dagen. Och jag har faktiskt tillbringat större delen av dagen i sängen, och varvat sovande med pluggande. 


Skönt att dagen snart är slut. Hoppas att jag mår bättre imorgon. Nattiskramar 💖

Ett av gårdagens inköp. Mitt hem pryds av fler och fler vita katter...

Skattekurs och Pride-möte

Idag har jag varit på skattekurs hela dagen på ett hotell här i stan. Det var väldigt intressant, och maten var jättegod. Men det är ju rätt jobbigt att sitta och bara lyssna koncentrerat en hel dag, jag blir himla trött av det faktiskt. En annan jobbig aspekt av att gå på kurs är ju också att man förväntas mingla och småprata med de andra kursdeltagarna, något som jag dock i stort sett slapp den här gången eftersom jag var där tillsammans med tre kollegor och kunde hänga med dem i alla pauser. 👍



Nu ikväll har jag varit på möte med Pride-familjen. Mysigt att träffa dem igen, och både trevligt och lite läskigt att träffa de två nykomlingarna. Jag var nog lite mer tystlåten än vanligt (inte för att jag är någon pratkvarn i vanliga fall heller, men ändå) men jag trivdes med att mest sitta och lyssna på de andra också, det är så fina och kloka människor och vi har skrattat mycket tillsammans ikväll. Vi har kommit långt i planeringen inför årets pridefirande och det känns verkligen att detta kommer bli riktigt stort. ❤🧡💛💚💙💜

Fyraåringen verkade glad att se mig också. Han kom in i rummet med en nyinköpt liten leksakshund och ropade: "Malin! Den här heter också Malin!" Och mitt hjärta bara smälte. Vi pratade lite om rosa hår och han var stolt över att han minsann hade glitter i sin hårspray vilket fick mig att uttrycka viss avundsjuka så då sa han att jag kan få låna hans.

Jag har fortfarande svårt att fatta att jag lyckats bli så omtyckt av ett litet barn, jag som verkligen inte är någon barnperson. Jag har noll erfarenhet av att umgås med yngre människor och jag känner mig sjukt obekväm när jag väl hamnar i någon sådan situation. Men denna unge har visst bestämt sig för att jag är en supercool person. Det är väl bara att tacka och ta emot, antar jag. 💖

Nu ligger jag hemma i sängen och är helt utmattad och har en sprängande huvudvärk efter en lång dag av mer eller mindre social exponering. Normalt består mina vardagar av att jobba på kontoret och sedan tillbringa kvällen i hemmets lugna vrå, inte vistas hela dagen i hotellets konferensanläggning och sedan ha kombinerad middag och möte hemma hos någon annan. Jag är verkligen helt slut nu. Natti natti! 😴😴😴

En bra dag i en bra period

🎶 Vad är det för en dag? 🎶
🎶 Är det en vanlig dag? 🎶
🎶 Nej, det är ingen vanlig dag 🎶
🎶 för det är syrrans födelsedag! 🎶
🎶 Hurra, hurra, HURRA!!! 🎶


Det har varit en bra dag idag. Flera bra dagar i rad faktiskt. Jag måste vara inne i en bra period just nu, för jag känner mig både relativt pigg och glad och hoppfull. Det är kallt och jag måste pulsa fram i snön på de oplogade trottoarerna på väg till och från jobbet, jag är överbelamrad med arbete på kontoret och läser en väldigt intensiv och krävande kurs på universitetet, men det känns hanterbart och till och med roligt. Snön är vacker och både jobbet och studierna känns givande (påminn mig gärna om det när högsäsongen och tentaperioden närmar sig 😉). 

Jag har varit duktig och gjort övningarna jag fick av psykologen i fredags varje kväll sedan dess. Övning 4 skippar jag dock från och med ikväll, för den känns mest krystad, men övningarna 1-3 tycker jag är jättebra. 👍

Ikväll skulle jag egentligen ha gått på feministiskt politiskt möte, men jag fegade ur och stannade hemma istället. Jag ska gå på möte med Pride-familjen imorgon kväll (möten två kvällar i rad skulle förmodligen göra mig helt utmattad, så jag får prioritera lite här), och det känns inte alls lika läskigt eftersom jag känner de personerna bättre (förutom två nykomlingar som jag ska träffa för första gången imorgon, läskigt!) och redan har min etablerade roll i gruppen såväl socialt som arbetsmässigt. Att komma in som ny i en grupp och förväntas ha en massa idéer och ta en massa plats och lära känna nya människor tar emot mycket mer, även om jag verkligen skulle vilja bli en mer aktiv del av F! Norrköping också. Men tills vidare ligger mitt fokus på East Pride. ❤🧡💛💚💙💜

Nya övningar för att avdramatisera negativa tankar

Jag fick flera nya bra övningar av psykologen imorse...

Övning 1:
En uppdaterad version av den gångna veckans övning. Jag ska ägna tre minuter varje kväll åt att ha fokus utåt.

Övning 2:
Jag ska välja någon negativ tanke jag har och säga den högt i snabbt tempo om och om igen. Jag ska ägna cirka 45 sekunder åt varje tanke per kväll.

Övning 3:
Påminner om övning 2, men istället för att säga tankarna högt ska jag sjunga dem till någon glättig melodi, typ "Nu är det jul igen", under cirka en minut.

Övning 4:
Jag ska skriva knasiga meningar som inkluderar de negativa tankarna. Typ att det kommer en rymdvarelse och säger de där sakerna till mig.

Allt detta går ut på att avdramatisera mina negativa tankar så att jag inte ska vara så rädd för dem och ta dem för absoluta sanningar utan se dem som just tankar.

Vi pratade om lite jobbiga saker också, så även denna vecka slutade samtalet med att jag satt och grät. Psykologen sa att det inte gör någonting, att jag inte ska känna mig dum eller dålig och döma mig själv så hårt för detta (vilket jag gör). Hon hävdar att jag gör framsteg. Jag hoppas att hon har rätt.

När jag kom till kontoret framåt lunch ringde jag för att boka fler tider. Men det var inte den personen vars direktnummer jag ringde på som svarade, så jag blev lite ställd men rabblade ändå upp min lilla inövade ramsa och hon hjälpte mig att boka tider. Så nu har jag säkrat mina psykologtider ända fram till påsk. Känner mig duktig som ringde faktiskt, men förnärmad över det opsykologiska i att det är det enda sättet att boka tider på...jag skulle såklart ha föredragit att boka på nätet.

Har känt mig skör hela eftermiddagen, men det har sakta men säkert blivit lite bättre. Nu är jag mest trött.

På väg till tågstationen imorse. Nervös.


Precis efter samtalet. Helt uppriven.

Alldeles nyss. Relativt stabil men trött.

Zombievecka och queer skräckmusikal

Jag har varit jäkligt trött den här veckan, ända sedan jag fick den idiotiska idén att försöka somna utan sömntablett i måndags kväll. Låg vaken till mitt i natten och fick gå upp och ta en till slut i alla fall. Fick inte alls tillräckligt många timmars sömn och kände mig som en zombie hela tisdagen. Mamma kom på besök på eftermiddagen och stannade till onsdagsmorgonen, det var mysigt - även om vi slocknade rätt tidigt på kvällen. Har känt mig fortsatt trött både igår och idag, och även lite låg (vilket förmodligen har med både tröttheten och mensen att göra). Trots det var jag på kontoret före halv sju imorse, och jag stannade ända till kvart över fyra på eftermiddagen.

På väg hem från jobbet idag. Beyond jättetrött.

Men himlen var fin i alla fall. 💖

Gick förbi affären, skyndade hem och slängde i mig lite mat och satte igång en tvättmaskin, sedan travade jag iväg till teatern. En del av mig ville bara gå och lägga mig istället, och den delen hejades på av Ångestmonstret som poängterade hur jäkla mycket folk det skulle vara på teatern. Det var öppen repetition av musikalen Rocky Horror Show, och med tanke på att det var gratis och förlagt på kvällstid utan krav om föranmälan insåg jag hur jobbigt det skulle bli. Och det blev det. I alla fall att stå och vänta innan, först i en fullpackad foajé och sedan på att dörrarna till salongen skulle öppna. Det var sjukt mycket folk, jag kunde knappt röra mig och ännu mindre andas. Fokuserade på min telefon och på programbladet jag fått.

Teatern är min favoritplats. Men fan vad jag hatar när det är så mycket folk...

Jag har aldrig sett eller ens hört talas om Rocky Horror Show innan, vilket gör mig alldeles förundrad. Detta är andra gången som min älskade teater sätter upp en queer musikal som jag inte kände till innan och som gör mig alldeles hänförd. Vi fick bara se ett par scener under kvällens repetition och alla skådespelarna hade inte rätt kläder på sig och sådär, men jag kunde redan se att detta är något alldeles storslaget som jag gatanterat kommer gå och se mer än en gång (om än kanske inte fullt så många gånger som La Cage aux Folles 😉).



Personalen stod och delade ut ballonger på vägen ut vilket gjorde mig barnsligt lycklig. 😍🎈

Avsevärt uppiggad av kvällens upplevelse. 😊

Imorgon ska jag till psykologen igen. Jag är lite nervös. Känns alltid jobbigt att komma dit nästa gång efter att jag börjat gråta. Och så vet jag inte om jag gjort läxan tillräckligt "bra". I tisdags gjorde jag den förresten inte alls, jag var alldeles för trött. Jag är rädd att jag ska börja gråta igen imorgon, är ju lite mer skör den här veckan och vi kommer förmodligen göra ångestskapande övningar... 😖 Men jag hoppas att det blir bra. Hon är så himla bra, min psykolog. Jag skulle vilja ha henne med mig konstant i vardagen, men jag fattar att det inte går så jag får väl nöja mig med 45 minuter i veckan.

Ingen måne och inga svar

Vilket antiklimax det var att kliva ut på gatan imorse. Himlen var bara ett enda stort mörker som det föll snö ifrån och det syntes inte minsta lilla spår av blodmånen. 😫 Här hade jag sett fram emot en läskig varulvsvandring till jobbet och så var allting bara precis som vanligt. Suck. 😒

I övrigt har det varit en bra dag. Jag har såklart haft mycket att göra, men jag har ändå känt att jag haft läget under kontroll. Och jag fick ett fint mejl av en kund som gjorde mig alldeles rörd. 😊

Har ägnat kvällen åt att spela Sims, äta semlor och läsa. Hade tänkt börja läsa kurslitteraturen för nästa delkurs som börjar idag, men känner inte att det är någon brådska med det än. Jag förtjänar faktiskt att bara få ta det lugnt en kväll. 👍

En kollega frågade mig idag vad jag får göra under terapin och jag hade svårt att svara på det. Jag kunde heller inte förklara varför jag blir så himla trött efteråt. Och det stör mig, att jag låser mig och inte kan leverera något bra svar. Inte bara i den situationen utan i största allmänhet när folk ställer frågor till mig. Varför kan jag inte bara svara?! Hatar att jag överanalyserar sönder allting... 😔

You all know what the blood moon means...

Det kommer vara superblodmåne när jag går till jobbet imorgon bitti. 🌕 Så ikväll har jag laddat upp inför detta genom att titta på Red Riding Hood. 🐺 Väldigt lämpligt eller väldigt olämpligt, beroende på hur en ser det. 😉




Jag blev äntligen klar med min hemtenta igår. En tyngd föll från mina axlar och imorse vaknade jag med världens energi och städade undan allt julpynt och hängde upp några tavlor. På eftermiddagen gick syrran och jag på en spännande föreläsning om Norrköpings kvartersnamn (och sänkte medelåldern i publiken rätt rejält 😉). Och sedan slängde jag ihop åtta matlådor. Har fått lite nya idéer till inredning i mitt sovrum också. Och igår kväll satt jag en stund och provade mig fram hur jag skulle kunna spela några låtar från La  Cage aux Folles på blockflöjt. Jag började läsa en bok jag velat läsa länge också. Att avsluta en kurs fyller mig med både energi, inspiration och rastlöshet. Plötsligt kan jag göra precis vad jag vill med min lediga tid...och det är både härligt och skrämmande. Under en svag stund när jag befann mig mitt i hemtentaskrivandet hävdade jag visst att jag inte kommer söka några kurser till nästa hösttermin utan faktiskt få mer tid till annat istället. Vi får väl se hur det blir med den saken - inte lätt att ta mig ur ett studiemissbruk som pågått i elva och ett halvt år nu... 😵