Övningar i fokusskifte

Idag hade jag samtal med psykologen. Och eftersom läget är ganska stabilt med nedstämdhet, sömnproblem, PM(D)S, stress och annat som brukar kräva fokus så kunde vi för en gångs skull främst ägna oss åt min sociala fobi. 👍 
 
Lite pratade vi dock om stress först, och min bristande benägenhet att ta korta pauser från jobbet samt stänga av mejlen och bara kolla den ibland istället för att ha den på hela tiden. Jag har inte känt mig så superstressad den senaste veckan (inte på en ohälsosam nivå i alla fall), vilket gjort att jag inte känt något behov av att vidta dessa stressdämpande åtgärder. Psykologen poängterade att det dels är lättare att öva på detta när jag INTE känner mig stressad (vilket är en anledning till att göra det då) och dels är en förebyggande åtgärd för att jag inte ska BLI stressad (vilket är en ännu större anledning till att göra det då). Så ja...jag ska försöka. Imorgon. Idag blev det inte av. 
 
I övrigt handlade dagens samtal mest om fokusskifte och vikten av att ha fokus utåt i sociala situationer. För att inte fastna i självfokus när jag befinner mig i olika sociala situationer (vilket jag alltid gör) ska jag öva på att vara nyfiken på den andra personen och ta reda på viss information genom att ställa intresserade frågor. Att lägga fokus på den andra personen istället för på mitt inre kaos. Jag ÄR redan intresserad av andra människor, jag har bara svårt att ta mig över tröskeln till att ställa frågor och småprata eftersom jag överanalyserar sönder allting inne i huvudet innan jag säger något. 😖 Så jag ska öva på att ställa mer frågor, och inte bara enkla VAD-frågor utan mer utvecklande HUR-frågor. 
 
Psykologen föreslog en övning som hon frågade om jag ville göra med henne eller med någon annan som jag känner mig trygg med, och jag svarade förstås att jag vill göra den med syrran eftersom det känns mindre läskigt. Den går till så att syrran låtsas vara någon offentlig person och så får jag ställa en massa frågor för att lista ut vem hon är. Detta blir en övning för mig i att skifta fokus utåt, att ställa frågor och att släppa självfokus. Och jag tror att det kan bli ganska roligt också. 👍 När vi gör övningen ska jag dessutom testa att skifta mellan att ha fokus inåt och fokus utåt för att jämföra hur det känns. 
 
Vi gjorde några andra övningar i fokusskifte under samtalet. Det var delvis övningar vi gjort förut, men det var länge sedan så de tålde att upprepas. Först skulle jag blunda och lyssna på ljud omkring mig, och skifta mellan att ha fokus inåt och fokus utåt. Det kändes ganska bra och jag märkte ingen större skillnad. Men sedan bad hon mig räkna ljuden jag hörde och säga till när jag kommit upp i trettio ljud, och då blev det jobbigare. För vad är ETT ljud - är klockslagen ett gemensamt ljud eller är varje klockslag ett eget ljud, är bilarna som passerar utanför ett gemensamt ljud eller är varje bil ett eget ljud?! 😱 Där kickade min rädsla för att göra fel in och jag hamnade väldigt mycket i självfokus. Och då blev det svårt att fokusera på uppgiften. Psykologen försäkrade mig om att det inte fanns något rätt eller fel sätt att göra uppgiften på och att det väsentliga inte var att räkna ljuden utan att utforska skillnaden i hur självfokus och fokus utåt känns. 
 
En annan övning var att blunda och lyssna på en låt som psykologen satte igång och skifta mellan att ha fokus på låten och att ha fokus på mig själv, och meddela psykologen genom att vifta lite med handen när jag bytte fokus. Först hörde jag inte musiken så bra, men så fort hon höjde volymen sken jag upp i hela ansiktet och började glädjeskutta lite på stolen... 
 
 
Jag hörde inte bara att det var "Lover" med Taylor, jag hörde dessutom vilken VERSION av "Lover" det var (det finns väl typ fyra olika på Spotify 😉). Där var det väldigt lätt att ha fokus utåt, på låten. 😍😍😍 Men eftersom jag var medveten om att det var en övning så var det också väldigt lätt att svepas tillbaka till självfokus och oroa mig för att jag gjorde övningen fel, att jag inte meddelade fokusskifte tillräckligt ofta eller kanske tvärtom FÖR ofta. 😖 
 
Efteråt sa psykologen att hon ju såg att det hände någonting med mig när jag hörde vilken låt det var. Och hon konstaterade att det är när vi har fokus utåt som vi tar in omgivningen och lägger märke till saker, medan självfokus gör att vi missar saker - och det vore ju synd om en Taylor-låt spelade och jag inte skulle märka det. Nämen, skämt åsido (för det skulle aldrig hända!) och sammanfattningsvis så är fokus utåt hjälpsamt medan självfokus inte är det. Självfokus ger en illusion och känsla av kontroll, medan det i själva verket hindrar en från att ta in omgivningen. Att fokusera utåt är svårt - men skönt när jag väl gör det. Det handlar om att våga släppa kontrollen, vilket är både läskigt och svårt, men väl värt mödan. ❤️ 
 
Jag fick som övning för den kommande veckan att ta några minuter varje dag (förslagsvis som en mikropaus från jobbet, så att jag får den uppgiften gjord samtidigt 😉) och lyssna på en låt och skifta mellan att ha fokus inåt och fokus utåt och skriva ner hur det känns. Det ska jag börja med imorgon. 🎶

Frozen II ❄️

Eftersom jag sov större delen av dagen igår så vaknade jag i gryningen imorse och kände mig pigg. Så det var ju bara att stiga upp. Och följdaktligen klev jag in på kontoret redan nio minuter över sex imorse, redo att sätta igång med en ny arbetsvecka. Så utan att ha jobbat senare på eftermiddagen än vad jag brukar har jag jobbat övertid 45 minuter idag. 😊 
 
Mitt födelsedagsfirande bara fortsätter och fortsätter. Idag fick jag en jättefin (och jättegod!) tårta på jobbet... 
 
 
...och när jag kom hem väntade Frozen II på mig i brevlådan (den släpps på DVD idag, och den var ju en av syrrans födelsedagspresenter till mig). Så den har jag tittat på nu, och blivit så exalterad att jag skyndat in på Disneys officiella webbshop och klickat hem prylar för chockerande summor. (Vad kan jag säga, jag har ett barns sinne och en vuxens ekonomi. 😉) Påverkad som jag var av filmen var det främst Elsa jag var ute efter, men det slank med en Anna och några Rapunzel också. 😊 
 
Filmen var verkligen jättefin. Och jag är så glad att jag äntligen fick se den - jag undviker ju helst biografer på grund av jordnötsallergin, så jag har (mer eller mindre) tålmodigt väntat på att den här dagen skulle komma när jag äntligen kan se filmen på DVD. Och det var väl värt väntan. ❤️ Jag är i största allmänhet skeptisk till uppföljare, men den här var väldigt bra. Så...se den! ❄️❄️❄️ 
 

Sovsöndag 😴


Idag är jag helt slut. 😴 Jag var uppe en stund vid sextiden imorse för att gå på toaletten, ta mina morgonmediciner, äta lite frukost och prata en stund med mamma i telefon, men sedan gick jag och lade mig igen - och sov till efter elva! 😱 Och efter att ha ätit lite lunch och suttit en stund vid datorn är jag nu tillbaka i sängen - och skulle vilja sova resten av dagen. 😴😴😴 Jag är verkligen helt slut. Det var jätteroligt att fira min födelsedag igår, men baksidan är ju att jag blir fruktansvärt trött efteråt. Tur att jag har denna sovsöndag innan jag börjar jobba igen imorgon. Jag fasar lite för hur det ska bli nästa år, när min födelsedag ju faktiskt infaller på en söndag och jag således inte har någon vilodag efteråt... 😵

Malin 32 år! 🎂

 
Den stora dagen är äntligen här! Min födelsedag! Den dag då vi firar att jag fyller 32 år - och att jag nu varit vegetarian i exakt halva mitt liv. Woohoo! 🎉 Jag har känt mig helt exalterad hela dagen. Jag älskar verkligen att fylla år. Och jag blir varm i hjärtat av att se alla födelsedagshälsningar som trillat in under dagen, och förundrad över hur många människor jag faktiskt känner från olika sammanhang och som bryr sig om att uppvakta mig på min dag. 🤗❤️ 
 
Födelsedagsmiddagsdukningen. Regnbågar och enhörningar, vad annars? 😉 
 
Superfina syrenblommor (FEM stycken såklart 😉) som syrran var ute och plockade åt mig imorse. ❤️ 
 
De fick snart sällskap av blommor som mamma plockat åt mig i deras trädgård. ❤️ Jag fick även tre rosa ringblommor i plast, men dem fångade jag visst inte på bild och jag börjar bli ganska trött nu så jag orkar inte fota dem nu. Men de var också jättefina. ❤️ 
 
Pride-sallad! ❤️🧡💛💚💙💜 Blåbären var ett desperat inslag för att få med den blå färgen, men det funkade faktiskt riktigt bra ihop med resten. 👍 
 
"Kan man färga ris?" undrade jag. 🤔 Syrran visste inte. Men vi provade, och det gick ju jättebra. Klart att jag ska ha rosa mat på min födelsedag liksom. 😉 
 
Pride-scones bakade igår kväll. 🏳️‍🌈 
 
 
 
Tårta och fika av varierande nyttighetsgrad. 😉 Väldigt gott och väldigt fint alltihop. 😊 
 
En himla massa presenter fick jag också. 😍 Nog för att jag brukar få det när jag fyller år, men jag blir ändå helt rörd av omtanken och barnsligt exalterad över att få öppna paket... 🎁 
 
En hel radda filmer från syrran. 😊 Downton Abbey - The Movie hade jag önskat mig, Bohemian Rhapsody och A Star is Born har jag velat se men inte kommit ihåg att skriva upp på önskelistan och Porträtt av en kvinna i brand har jag skamligt nog inte ens hört talas om men den verkar helt perfekt för mig att döma av baksidestexten. ❤️ Dessutom kommer jag få Frozen II och Cats, vilka jag båda har önskat mig - de har bara inte släppts på DVD än. 
 
Coolaste pusslet ever från syrran. 🧩 Med bilder på 54 fantastiska kvinnor genom historien. ♀️ 
 
Livrädd hörde av sig igår och meddelade att hon hade en present till mig och frågade om hon kunde skicka den med min mamma. Synd att hon inte fick vara med när jag öppnade paketet, men jag tror nog att hon kan se det framför sig. 😉 Och jag messade henne efteråt. ❤️ Jag hade aldrig hört talas om den här boken innan, men den låter väldigt lovande att döma av baksidestexten - och jag har fullt förtroende för Livrädd i bokfrågor. 👍 
 
Jag har önskat mig en febertermometer för örat, men på grund av coronasituationen går det visst inte att få tag på sådana på apoteket just nu...så jag fick ett presentkort på en sådan och mammas gamla febertermometer till låns så länge. 😉 
 
Supermysiga handdukar i en mycket oväntad färg. 😉 
 
Jättefina gardinlängder som kommer passa jättebra som draperier i hallen. 💖 
 
Jag visste inte att jag behövde ett rosa nyckelband med strass-stenar på. Men det gör jag definitivt. 💖 
 
Efter några timmars firande med familjen traskade jag iväg för att träffa Pride-familjen för ett kombinerat firande av min födelsedag och att det är sista dagen av årets East Pride idag. 🏳️‍🌈 Vi åt smulpaj, spelade ett sällskapsspel, pratade om Pride och en massa annat, tog en gruppbild att posta i sociala medier - och jag fick en födelsedagspresent... 
 
En rosa Mumin-termos, utvald av sexåringen. Så fin! 💖 
 
Tack och hej för årets East Pride! Det har fungerat över förväntan att arrangera ett digitalt pridefirande - den senaste en och en halv veckan har vi haft totalt nästan 50 000(!) visningar av våra inlägg och videoklipp i sociala medier. Men nästa år hoppas vi förstås kunna återgå till ett coronafritt firande IRL på Norrköpings gator och torg. ❤️🧡💛💚💙💜 
 
Jag är väldigt nöjd med min födelsedag i år. 😊 Nu är jag dock helt slut och vill bara gå och lägga mig. 😴 Så det ska jag göra alldeles strax. Natti natti, alla fina människor! ❤️❤️❤️

Sista kvällen som 31-åring

Iiiiiihhh!!! Imorgon fyller jag år! ☺☺☺ Jag antar att det är därför jag fortfarande är vaken, för att jag är så exalterad att jag inte kan somna. 😊

Jag har bakat nu ikväll. Först en ny kärleksmumstårta, eftersom den första gick sönder. Den här gången blev den jättebra (den fick stå kvar betydligt längre i ugnen). 💖 Och det blev inte en massa glasyrkladd på tallriken, för mamma hade tipsat om att klippa ett hål i ett bakplåtspapper i samma form som bakformen och lägga runt tårtan när jag skulle ha på glasyren. 👍


Sedan bakade jag Pride-scones. 🏳️‍🌈 De blev inte lika bra som jag hade föreställt mig dem inne i huvudet, men helt okej för att vara första försöket. 👍 Får se om vi gör nya imorgon eller om vi nöjer oss med dessa. 🤔




Nu ska jag nog försöka sova ändå. 😴 Jag är himla trött, även om jag samtidigt är uppe i varv. Natti natti från snart 32-åringen. 💖

Hajfilmsfrossa 🦈

Jag gillar inte skräckfilmer. Det är inte min grej alls. 😱 Men ingen regel utan undantag - jag älskar nämligen hajfilmer. 🦈 Varför då? Ja, det kan man verkligen undra. 🤔🤷‍♀️ Och det är inte alltid jag känner för att titta på dem, långt därifrån, det krävs rätt sinnesstämning. Såsom PMS.

Min PMS-app säger att jag kommer få PMS inom kort. Jag tror att det stämmer - för idag har jag tittat på inte mindre än fyra(!) hajfilmer. 😱😉


Det är faktiskt rekord. Och ändå känner jag mig inte så värst ledsen eller aggressiv, så jag fattar inte varför det kändes lockande att se människor slitas i stycken av hungriga hajar idag. Men det gjorde det tydligen. 🤷‍♀️

Vill ni ha tips på en riktigt bra hajfilm så skulle jag rekommendera den sista jag såg idag - The Shallows. En väldigt psykologisk film, och för en gångs skull en hajfilm som INTE handlar om en grupp tanklösa individer som ger sig ut för att göra något idiotiskt som självklart går åt helvete och sedan dör (nästan) alla...nej, den här tjejen är smart och går in för att överlista hajen istället för att sprattla och skrika och dö. Det är nog den bästa hajfilm jag har sett faktiskt. 👍

Jag hoppas innerligt att månadens PM(D)S inte blir värre än såhär. Och det borde den inte bli - min förtjusning över min födelsedag på lördag kommer förhoppningsvis väga upp mot eventuella mörka tankar och känslor. 🎂🎈🎉🎁 Annars får jag väl titta på en till hajfilm... 😉

Verkningslös åksjuketablett och regnbågsfärgat munskydd 🏳️‍🌈

Idag skulle chefen och jag åka bil till en kund i Finspång. Och eftersom jag sedan två år tillbaka har en tatuering på min högra handled just där åksjukearmbandet borde sitta (inte jättesmart, jag vet, men jag VILLE ha den just där av flera skäl) så har jag nu äntligen införskaffat åksjuketabletter. Så jag tog en imorse. Och det var himla onödigt - den hjälpte inte alls mot illamåendet (eller lite grann kanske - svårt att veta hur illa jag skulle ha mått om jag inte tagit den) och den hade biverkningen dåsighet. Så jag har inte bara mått illa långt efter att jag klivit ur bilen, jag har dessutom suttit och gäspat större delen av dagen. 😒 Tröttheten kan förstås delvis också ha att göra med att spänningen släppte när vi åkte från kunden, jag tycker alltid att det är mer eller mindre jobbigt att besöka kunder eller på annat sätt jobba utanför det trygga kontoret. 😖 Det är ett under att jag orkat jobba hela dagen, men nu kommer jag nog inte hålla mig vaken särskilt länge till. 😴

Jag tänkte bara visa er ett av mina senaste inköp, som låg i ett paket jag var och hämtade ut efter jobbet idag...


Ett regnbågsfärgat munskydd, den perfekta accessoaren såhär när Pride-veckan infaller i coronatider. 😉 Inte för att jag kommer använda det speciellt mycket, jag har provat det ett par gånger här hemma nu ikväll och fått lite lätt panik av att täcka över näsa och mun på det där sättet. 😖 Men jag tyckte att det var en rolig grej, och de säljs till stöd för arbetet mot homofobi och HBTQ-fria zoner i Polen. 🏳️‍🌈 Så det känns bra att bidra lite. 💖

På det stora hela råder det dock inköpsförbud för mig just nu, det har syrran gjort klart för mig. Det är bara tre dagar kvar till min födelsedag ju. ☺🎂🎁🎈🎉 Jag är barnsligt förtjust i att fylla år, jag tycker att det är jätteroligt. 😊❤

Dagens psykologsamtal

Idag kom det tämligen väntade men ändå väldigt ledsamma beskedet att The Ark ställer in sin sommarturné. 😔 Jahapp. Där försvann det sista av alla evenemang jag hade inplanerade den här sommaren som skulle bli så storslagen. Inga konserter, ingen teater, ingen kultur överhuvudtaget. Har jag nämnt hur mycket jag hatar det här jävla skitviruset?! ☹️ 
 
 
Imorse hade jag samtal med psykologen (det var strax innan det här vidriga beskedet kom). Det var två veckor sedan sist, vilket alltid är jobbigt eftersom det blir svårt att sammanfatta hur mitt mående har sett ut sedan sist och att avgöra vilka händelser som är viktigast att ta upp. Så vi pratade mest om stress och vikten av att göra en sak i taget, och vi gjorde en SORK-analys av när någon ber mig utföra en uppgift på jobbet när jag är upptagen med något annat... 
 
 
Situation: Jag får en uppgift när jag är upptagen med en annan uppgift. 
Organism: Jag blir stressad och spänd. Och splittrad. Jag känner att jag inte har tid med den nya uppgiften just nu, men är rädd att det ska verka som att jag inte vill hjälpa min kollega eller klarar av att utföra vad hen bett mig om. Det blir jobbigt. Jag får svårt med fokus på det jag höll på med, jag har svårt att släppa tankarna på den nya uppgiften. Jag hamnar i grubbel. 
Respons: Jag grubblar och oroar mig, vilket är en form av kontrollbeteende. 
Konsekvens: På kort sikt leder detta beteende till att obehaget minskar, för att jag skapar en illusion av kontroll. På lång sikt leder det till att obehaget kommer tillbaka. Jag fortsätter tänka på uppgiften. 
 
Och så är vi tillbaka i en ny SORK... 
 
Situation: Jag fortsätter tänka på den nya uppgiften. 
Organism: Jag känner starkt att jag måste göra den nu. Får upp en massa tankar på negativa konsekvenser om jag inte gör den nu. 
Respons: Jag släpper det jag höll på med och sätter igång med den nya uppgiften. 
Konsekvens: På kort sikt får det oron att minska, jag behöver inte fundera på den nya uppgiften mer eftersom den är utförd. På lång sikt kommer jag fortsätta fastna i detta mönster och göra likadant nästa gång. Och jag blir antagligen inte tagen på allvar när jag säger att jag är upptagen, eftersom jag ju ändå snabbt gör det jag sa mig inte ha tid med just då. 
 
Situation och Organism är sådant som inte går att påverka, jag kommer oundvikligen att hamna i situationer som triggar saker inom mig. Det jag behöver jobba på är Respons, om jag vill få en annan Konsekvens. Och det vill jag. Jag vill kunna slutföra det jag håller på med och inte hoppa från uppgift till uppgift eller försöka göra tusen saker samtidigt. För det blir inte bra. 😕 
 
Vi repeterade en del av de vi pratade om förra gången, som vikten av att ta korta pauser lite då och då för att bli mer effektiv, stänga ner mejlen och bara kolla den två gånger i timmen, dra ner på tempot och göra en sak i taget, släppa jobbet när jag går hem och om jag kommer på mig själv med att tänka jobbrelaterade tankar när jag är hemma ska jag se det som en signal om att jag behöver ta hand om mig själv och göra något helt annat och inte som en signal om att tänka ännu mer på jobbet. Och att observera utan att döma, att vara snäll emot mig själv. ❤️

Rekordkort möte på psyk och ännu en ensam bågskytteträning

 
Imorse var jag på psyk och hade möte med min läkare och min sjuksköterska. Och det var nog det kortaste möte jag någonsin haft inom psykiatrin. Det varade bara tio minuter - så lång tid som det tog att konstatera att det fungerar bra med min psykolog och med mina mediciner, att förnya mina recept och att fundera över om det var något mer jag ville ta upp (det var det inte). Det enda som bekymrade mig var att läkaren meddelade att hon kommer att sluta på mottagningen och att jag kommer få träffa en annan läkare nästa gång jag kommer dit i höst. Det gjorde mig ängslig. Jag tycker om min läkare, jag har aldrig haft någon läkarkontakt inom psykiatrin som varit så bra som hon är. Så nu är jag såkart orolig för hur det kommer att bli med den nya läkaren. Men sjuksköterskan är kvar i alla fall, vilket är en enorm trygghet. Så jag hoppas att det blir bra. ❤️ 
 
 
 
Efter jobbet gick jag till bågskytteklubben, för första gången på evigheter (okej, typ två veckor). 🏹 Som vanligt i dessa coronatider var det ingen annan i lokalen, vilket på ett sätt var skönt eftersom jag sköt så himla dåligt idag och på ett annat sätt var synd eftersom ingen kunde coacha mig att skjuta bättre. 🤷‍♀️ Jag har tänkt länge att jag borde höra av mig till en eller annan person i klubben och försöka samordna vår träning...men det har inte blivit av än. Inte för att jag inte vill, utan för att...ja, det är lite jobbigt. Jag är skitdålig på att höra av mig till folk som jag vill umgås med, vilket till stor del grundar sig i oro för att önskan om att träffas inte ska vara ömsesidig. 😕 
 
 
Och nu sitter jag framför datorn och nästan hyperventilerar för att jag är så exalterad över ljudklippen från Taylors exklusiva City of Lover Concert i Paris i höstas som hon lagt ut på Spotify och YouTube idag. OMG, OMG, OMG!!! 😍😍😍 Den första inspelningen jag lyssnade på var "Cornelia Street" och jag visste fan inte vart jag skulle ta vägen med alla mina känslor...! 💖💔❤️💘💗💓 
 
 
 

Killar i förbipasserande bilar 😒

We're here, we're queer - get used to it! (Or go fuck yourselves...) ✊✊✊🏳️‍🌈🏳️‍🌈🏳️‍🌈 Ja, det är väl vad jag vill säga till dessa killar i förbipasserande bilar. 🤷‍♀️

De här fina flaggorna såg jag vaja utanför konstmuseet imorse. 🏳️‍🌈 Så fint att se kärleken spridas, i synnerhet när det verkar så mörka krafter i samhället...

Igår kväll gick två tjejer genom Norrköping hand i hand, den ena med en regnbågsflagga uppstickande ur ryggsäcken. De hade tittat på livesändningen och kände sig glada och Pride-peppade och var på väg för att träffa en vän som uppträtt i livesändningen. 🏳️‍🌈 Och då kom det en bil, med fyra män i, och de gapade "Jävla Pridehoror" till det lyckliga paret. Och genast var stämningen en annan. Först chock ("vad fan hände?!", liksom). Sedan skräck ("tänk om de kommer göra mer än att ropa?!"). Sedan en rädsloblandad beslutsamhet om att inte låta hatet vinna, att fortsätta hålla varandra i handen trots impulsen att släppa taget. Det blev ett långt inlägg på Facebook, som krossade mitt hjärta när jag läste det (den ena tjejen är så pass bekant till mig att vi har en Facebook-relation). Och ett kortare inlägg i Norrköpingsgruppen på Facebook - som krossade mitt hjärta när jag läste de vidriga kommentarerna till det. Vad fan är det för FEL på folk?! Hur kan det finnas människor som tycker att det är okej att sprida hat? 😢

Vi ventilerade händelsen i chatten för Pride-familjens "innersta krets" och jag nämnde att en kille i en bil skrek efter mig också när jag gick hem från parken i min ytterst Pride-relaterade outfit igår kväll. Och då nämndes ord som "hatbrott" och "polisanmälan". Och jag blev helt ställd. Och kände mig ganska dum. Liksom, varför har jag inte tänkt på det själv?! Jag är ändå en ganska smart person. 🤔 Men jag är väl lite luttrad, eftersom en kille i en bil vrålade "BÖGAR OCH HORUNGAR!" åt mig om och om igen när mamma och syrran och jag (i egensydd regnbågsklänning) var på väg hem efter paraden förra året. 😕 Och jag har liksom inte så mycket att gå på när det gäller gårdagens händelse. Någon gång strax före halv åtta igår kväll gick jag nedför Västgötebacken i Norrköping klädd i regnbågar från topp till tå. Jag blev omkörd av en blå sportig bil (jag kan tyvärr inte skilja olika bilmärken åt) med en kille bakom ratten som jag tror hade mörkt hår och solglasögon. Framrutan var nedvevad och när han passerade mig ropade han någonting, jag uppfattade inte exakt vad men han lät inte speciellt trevlig. Det kändes obehagligt och jag skyndade på mina steg. Jag hade mamma i telefonen som en upplevd trygghet ända tills jag kom hem. (Det var även en kille som ropade något åt mig från ett lägenhetsfönster, men han var ju på behörigt avstånd och uppenbart berusad och dessutom var jag nästan hemma då, så det kändes inte lika läskigt.) Imorse tvekade jag att sätta på mig min regnbågsjacka när jag skulle gå ut och tänkte nästan ta min rosa vårjacka istället trots att det är för kallt för den just nu. Och det gjorde mig jävligt upprörd. Så jag tog på mig regnbågsjackan av ren jävlar anamma - och sedan var jag supernojig över att någon som syrran och jag mötte skulle säga eller göra någonting. Ingenting hände dock, allt var lugnt. Men jag hatar hatar HATAR att inskränkta idioter tar sig rätten att begränsa vårt utrymme i samhälle, att begränsa OSS. 😔

Tjejerna som blev trakasserade igår kväll kommer att polisanmäla händelsen (om de inte redan hunnit göra det nu). Och det tycker jag är jättebra, för även om jag inte tror att det kommer leda till att de där dräggen hittas och straffas eller att deras attityder ändras så blir det ändå en pinne i statistiken och ett synliggörande av varför sammanhang som Pride och andra trygga rum behövs och att vi fan inte kan luta oss tillbaka och vara nöjda med hur "bra" allting är i Sverige idag utan fortsätta kämpa för våra relativt nya och jävligt sköra rättigheter och vår plats i samhället som inte är så självklar som den borde vara. Huruvida jag själv kommer att polisanmäla årets (och förra årets) händelse är lite mer tveksamt, jag känner väl inte att jag har ett lika tydligt "case" som de två tjejerna, när det gäller gårdagens händelse hörde jag ju inte ens vad han skrek - jag lade mest ihop förra årets händelse med att sådant här (att killar i bilar ropar otrevligheter till mig) bara verkar hända när jag är uppenbart Pride- eller feministklädd. Knappast en slump. 😒

IDAHOT 🏳️‍🌈

Idag är det IDAHOT. Väldigt passande att den infaller under vår Pride-vecka här i Norrköping. 🏳️‍🌈 Så jag tänkte dela med mig av några av våra klipp om varför Pride behövs... 
 
 
 
 
Ta hand om er och ta hand om varandra. Och håll utkik i East Prides sociala medier efter fler sådana här underbara klipp som kommer att publiceras under veckan. HAPPY PRIDE!!! ❤️🧡💛💚💙💜

Barnvakt och parkhäng 🏳️‍🌈

Okej, nu är jag helt jävla mentalt utmattad - men glad. Först en hel dags barnvaktande, sedan en hel kvälls vuxenumgänge. Det är mycket mer social exponering än vad Ångestmonstret tillåter, och det känns verkligen. Jag har en fruktansvärd huvudvärk nu och känner mig helt slut. 😴😖 Men jag är mycket nöjd med dagen och stolt över att jag tagit mig igenom den. 💖 
 
Tack och lov att vi var två personer som var barnvakter och att den andra tjejen tog lite kommandot över det hela, jag hade aldrig tagit mig igenom dagen på egen hand. Först skulle vi bygga en hinderbana genom hela lägenheten och ta oss igenom den en och en. Jag fick världens ångest när det var min tur och ville bara springa hem och gömma mig och avsäga mig barnvaktsuppdraget - men det var ju lite sent påtänkt när barnets mamma redan hunnit lämna hemmet och jag var den av oss två barnvakter som barnet känner bäst...så det var bara att bita ihop och hoppa från kudde till kudde på golvet och leta efter gömda strumpor och låtsas vara ett flygplan och jag vet inte allt. Sedan gick vi till lekparken och på hemvägen köpte vi glass trots den inte särskilt varma väderleken. Vi byggde med lego och lekte med playmo, och sedan blev det dags för dagens Pride-höjdpunkt - livesändningen... 
 
 
Det jag uppfattade av den var helt fantastiskt, men jag ska kolla på den igen imorgon när det inte råder en vild playmobilpolisjakt på köksbordet samtidigt och när jag inte är så himla trött som jag är nu. Maja och Maria var asgrymma som programledare och jag är så stolt över att vi fått ihop en så proffsig produktion som ett coronavänligt alternativ till en prideparad. 🏳️‍🌈 
 
Efteråt var vi ett gäng som samlades i parken på picknickfiltar och satt och pratade i flera timmar. De andra drack bubbel och Corona-öl (😉😂) och jag drack Festis och ingen gjorde någon grej av det. Så himla skönt att hänga med folk som inte håller på och tjatar och tycker att man är tråkig om man inte dricker alkohol. 💖 Och det var flera personer där som jag inte kände sedan innan, och jag kan väl inte säga att jag direkt pratade med dem (jag pratade inte så mycket överhuvudtaget, jag var helt energidränerad), men de verkade himla trevliga och roliga. Och det kändes fint att få sitta där och vara en del av gemenskapen, även om jag som vanligt inte tog supermycket plats i gruppen. 
 
När en annan person reste sig för att leta reda på en toalett passade jag på att också resa mig och packa ihop mina saker och gå hem. Dels var jag ju supertrött och dels började jag känna mig tämligen frusen. Så jag gick hemåt genom stan med mina paljettprydda kattöron, min enhörningsmönstrade klänning, min regnbågsfärgade jacka, mina regnbågsrandiga strumpor, min regnbågsrandiga kasse och min regnbågsrandiga picknickfilt under armen...och det var åtminstone två olika personer (unga killar, big surprise 😒) som skrek saker efter mig under den där promenaden. Sådant känns alltid olustigt, men jag vägrar krypa tillbaka in i garderoben och låta hatet diktera mina levnadsvillkor. ❤️🧡💛💚💙💜 
 
Dagens outfit. Jag hann ta en liten selfie i hallspegeln medan den andra barnvakten hade högläsning för barnet. 😉 
 
Nu ska jag försöka orka hålla mig vaken genom hela Eurovision: Europe shine a light, men jag gissar att jag kommer slockna långt innan programmet är slut. 😴😴😴

Nu är det PRIDE!!! 🏳️‍🌈

 
Nu, mina vänner, är vi äntligen igång med årets EAST PRIDE!!! 🏳️‍🌈 Digitalt såklart, med anledning av coronaeländet. Men det känns ändå väldigt stort och peppigt och fint. Idag har vi redan hunnit posta flera videor i sociala medier (Facebook och Instagram), vilket vi kommer fortsätta med under hela Pride-veckan som håller på ända till min födelsedag nästa lördag. Den största händelsen äger rum imorgon kl. 12, då vi kommer ha en livesändning med massor av spännande innehåll. Eller, vi och vi - jag är som vanligt en bakgrundsfigur som inte figurerar i de utåtriktade sammanhangen, men ni kommer att få se några av mina Pride-vänner i alla fall. ❤️🧡💛💚💙💜 
 
 
Igår kväll kände jag mig ganska vemodig, ledsen och ångestfylld. 😔 Jag fick en massa dumma tankar om att jag inte är önskvärd eller behövd vare sig på jobbet eller i Pride-familjen (vilket jag egentligen vet inte är sant men som kändes väldigt sant i det tillståndet). Idag ser jag mer ljust på min plats i tillvaron. Jag behövs och jag gör bra saker. 💖 Idag uppstod en panikartad situation inför morgondagens livesändning, och jag insåg att JAG behövde RINGA(!) ett telefonsamtal för att lösa den - och det gjorde jag. Det var läskigt, men jag höll mig skenbart lugn och lyckades reda ut situationen. Och jag fick beröm av övriga Pride-familjen efteråt. Heja mig! 👏👏👏 
 
Vad kommer jag göra imorgon då? Jo, jag kommer faktiskt vara barnvakt. Efter flera dagars ångestfylld betänketid och velande fram och tillbaka skrev jag till barnets mamma att jag kan ställa upp. Hon har sedan dess dubbelkollat med mig flera gånger att det verkligen är okej, och visst känner jag mig fullkomligt skräckslagen inför att ge mig ut på okänd mark på det här sättet, men samtidigt känns det bra och roligt. Och det kommer vara en till tjej från Pride-familjen närvarande nästan hela tiden, så jag kommer inte ha HELA ansvaret för barnets väl och ve under de där fem timmarna det handlar om, vilket verkligen är en lättnad. Nästa gång (om det blir en nästa gång) kanske jag klarar det själv, men såhär första gången känns det tryggt att vara två vuxna. 👍 
 
 
Rosa och fin i håret har jag också blivit under veckan. Vilket ju tydligen är det som främst gör mig till en perfekt barnvakt för barnet ifråga. 😉 Jag hade jättetrevligt hos frisören, precis som vanligt, och jag är så tacksam över att ha hittat en frisör som både är skicklig och seriös i sin yrkesutövning, rolig och vettig att prata med och som får mig att känna mig lugn och avslappnad. Sedan snart fyra år tillbaka är min frisörskräck ett minne blott och frisörbesök är inte längre ett nödvändigt ont (vilket det varit ända sedan jag flyttade hemifrån som nittonåring sisådär 40 mil och följaktligen slutade gå till samma frisör som mamma) utan något som jag faktiskt ser fram emot och njuter av. 💖 
 
Och nu ser jag fram emot morgondagen. Först barnvaktandet och sedan häng i parken med Pride-familjen (med lite lagom coronaavstånd) så länge vi står ut med att sitta ute i kylan. HAPPY PRIDE!!! ❤️🧡💛💚💙💜 
 

Det rosa födelsedagsbageriet

Jag vaknade redan vid fem imorse, trots att jag somnade efter elva igår kväll. 😵 Följaktligen har jag varit jättetrött och haft ont i huvudet hela dagen idag. 😖 Men trots det har det varit en väldigt fin dag idag. Syrran och jag har bakat inför min födelsedag och således invigt den nya, rosa elvispen. 😊💖


Först gjorde vi rosa muffins med hallon i enhörningsformar...


Sedan gjorde vi rosa kakor formade som enhörningar, regnbågar, hjärtan och Hello Kitty...



Och så till slut gjorde vi en hjärtformad kärleksmumstårta med rosa glasyr och massor av hjärtströssel ovanpå...





Tyvärr gick den sönder när jag försökte flytta den från tallriken till ett mer fryståligt underlag (den var nog inte helt färdiggräddad). 😔 Så vi får helt enkelt göra en ny senare, allra helst på min födelsedag så att vi slipper stoppa den i frysen utan kan äta den direkt. Det blir nog bäst. Tråkigt att det blev såhär - men vi får väl betrakta detta som en övningstårta inför den slutgiltiga tårtan. 🤷‍♀️ Och muffinsen och kakorna blev ju i alla fall jättebra och goda. 😋💖💖💖

Nu ska jag nog försöka sova snart. Jag är helt slut. 😴😴😴

Eurovision trots allt


Oj, oj, oj, nu är det verkligen jättesent och jag är verkligen jättetrött. Det här är alldeles för sent för mig även i vanliga fall, men i synnerhet idag när jag var på jobbet redan tjugo över sex imorse (ja, vi högsäsongsjobbade denna lördag). Så nu är jag TRÖTT. 😴😴😴 Men jag var ju bara tvungen att se teveprogrammet Eurovision: Inför ESC som höll på ända till halv elva. Jag tittar i allmänhet inte alls på teve, men Melodifestivalen och ESC är heligt. Och jag är så glad att Sverige sänder ett slags ESC även i år och visar alla bidragen och låter tevepubliken rösta trots att tävlingen är inställd på grund av coronahelvetet. 💖 Många bra låtar, en del mindre bra låtar och somliga tämligen suspekta låtar och/eller nummer - och några som jag ännu inte är säker på om jag gillar eller inte. Precis som det ska vara i ESC. 😂

Kollade ni ikväll? Vad tyckte ni?