Snart ägare till egen pilbåge - och kanske snart student igen

Jag känner mig inte lika ledsen längre. Jag känner mig faktiskt ganska glad (även om jag halkar ner i mörkret emellanåt). Jag hade tänkt skriva ett inlägg redan i tisdags kväll, men jag var för trött. Och igår kväll var det ju bågskytteträning, och efter det var jag också för trött. 😴 
 
Jag var på bågskytteklubben i över två timmar igår kväll, men jag sköt bara i cirka en timme. Resten av tiden satt jag i köket tillsammans med min mentor och gjorde en lista över de produkter jag ska investera i. Han bekräftade att den stock jag valt var bra (som tur var, eftersom jag redan hunnit bli upp över öronen förälskad i just den stocken 😍), och jag hade redan själv bestämt vilket armskydd, koger och väska jag ska köpa. Men han hjälpte mig välja lemmar, sträng, pilhylla, plunger, handledsrem (fast ikväll valde jag en annan, eftersom den vi tittade på tydligen delvis var gjord av läder), pilskaft, nock, pilspetsar och fenor. Bågställ behöver jag inte köpa, för det nämnde en annan klubbmedlem som kom ut i köket att jag kunde få överta ett som han hade hemma. 🏹 Nu ikväll har jag suttit och lagt allting jag vill ha i kundkorgen på sajten jag tänker handla från - utom pilskaft. När jag kom till dem insåg jag att jag inte fått veta vilken längd jag ska köpa. Jag vet vilken storts pilskaft jag ska köpa, vilken styvhet de ska ha, vilken nocktyp de ska anpassas till och hur många jag ska köpa - men jag vet inte hur långa de ska vara! 😱 Har skrivit till min mentor och frågat, men han har inte svarat än (jag gissar att han tränar ikväll). Så jag antar att det inte blir någon beställning gjord ikväll. 😞 Buuhuu, jag vill ju shoppa NUUU!!! Men men...det får väl bli imorgon kväll istället. 
 
Idag öppnade anmälan till sommarkurserna och jag chockade mig själv genom att inte komma på det förrän nu ikväll. 😱😱😱 Nu är undergången nära... 😉 Jag gick såklart direkt in på Antagning.se och sökte fram listan över sommarkurser på deltid och distans, allt medan jag försäkrade syrran om att jag ju självklart inte tänker plugga någonting i sommar... En kvalificerad gissning - hur tror ni att det gick? 😉😉😉 Japp, mycket riktigt - jag har nu både sökt en kurs, bedömt det som sannolikt att jag kommer in, skapat en undermapp för kursen i min studiemapp på datorn och laddat ner såväl kursplan som den kurslitteratur som fanns att tillgå elektroniskt. Hm... Det är åratal sedan jag slutade plugga på somrarna, för att jag har så mycket att göra på jobbet då och helt enkelt inte orkar...men nu när jag tog studieuppehåll under hösten och efter bara några veckor in på vårterminen hoppade av den kurs jag tänkt läsa nu, så tänker jag att jag kanske har lite studieenergi kvar till i sommar...? Jag hoppas det i alla fall. Det verkar vara en väldigt intressant kurs och jag är redan alldeles exalterad inför att få gå den. 🤩 
 
Eftersom det inte verkar som att min mentor tänker svara ikväll, tror jag att jag tar och går och lägger mig och tittar på ett avsnitt av The Witcher istället. Jag började kolla på den serien nyligen, efter enträgna uppmaningar från min kära syster, och jag börjar tycka att den är riktigt bra. I början kände jag mig mest förvirrad (och äcklad av alla explicita våldsskildringar), men nu börjar jag komma in i det. Jag har saknat en episk serie sedan Game of Thrones tog slut (eller snarare sedan den började spåra ur när det återstod ett par säsonger) och den här har goda potential att fylla det tomrummet. 👍 
 

När en hänger på låset...

Kl. 10.00 släpptes biljetterna till The Arks spelning i Linköping i sommar.

Kl. 10.02 fick jag bekräftelsemejl på genomfört köp. 😉


Det var såklart ett väldigt trevligt inslag idag. ❤ Men ledsenheten från i fredags håller i sig, och jag känner mig i största allmänhet ganska låg. 😔 Undrar när den här skiten tänker ge med sig. Jag önskar att jag vore bättre på att släppa saker, att glömma och gå vidare och att inte ta åt mig så mycket av vad folk säger. Hur gör man det?!?


Omvald kassör

Idag har vi haft årsmöte i partiets lokalavdelning. ♀️ Och som kassör redogjorde jag för både resultaträkningen, balansräkningen och kommande års budget samt (då inga revisorer var närvarande) revisionsberättelsen. Och det var läskigt, men samtidigt roligt. Jag pratade ju om ett ämnesområde jag behärskar väldigt väl och jag pratade inför folk som jag vet är vänliga själar som vill mig väl. Så det gick ganska okej. Och jag kände mig väldigt duktig som klarade av det. Omvald som kassör blev jag också. Inte för att det brukar vara en superåtråvärd roll inom föreningar, men det känns ändå fint att få fortsatt förtroende att inneha en så ansvarsfylld och viktig post. ❤️ 
 
 
Utanför årsmöteslokalen visade naturen tecken på att börja vakna till liv igen efter vintern. ❤️ 
 
Efter mötet släpade jag iväg ett par ton kurslitteratur till biblioteket. Sedan hade jag tänkt gå en långpromenad, men vädret var rätt trist så istället har jag spelat Sims, läst om Al-Andalus under medeltiden och kollat på diverse YouTube-klipp. Och nu sitter jag mest och väntar på Melodifestivalen. För första gången i år har jag faktiskt möjlighet att se den i direktsändning! 🥳🎉 Jag hade ju tydligen planerat min vår så sjukt ostrategiskt att jag var på musikal under den första deltävlingen och på teater under den andra deltävlingen och fick titta på båda två efteråt under söndagen istället. Jag som älskar Melodifestivalen - hur kunde jag planera så tokigt?! 😵 Men nu är ordningen återställd. Ikväll kommer jag sitta bänkad framför teven, som sig bör. 😊👍 Gud, jag måste kolla så att jag har rätt version och senaste uppdateringen av appen nedladdad...

Avhopp = frihet

Nu har jag hoppat av kursen. Herregud, vilken befrielse! Jag har velat fram och tillbaka hela dagen idag och diskuterat saken grundligt med både syrran och mamma. Det var svårt att trycka på den där avbrottsknappen, men när det väl var gjort kändes det bara så himla skönt. Den där kursen har varit totalt kaos ända från dag ett...och nu känns det som att en tung sten har lättat från mitt hjärta.


Något gott förde i alla fall den här farsartade kursen med sig - jag upptäckte en superintressant bok om korstågen i litteraturlistan (som jag nu har beställt till min samling av medeltidsresearch) och jag fick studentrabatt på ett par underbara rosa skor som jag beställde till bågskyttet. 👍 Ja, jag har faktiskt äntligen fått tag på ett par skor. De fanns bara att prova i typ Stockholm-Göteborg-Malmö, så jag chansade på storlek när jag lade beställningen...och idag fick jag hem dem och de sitter så himla bra och är så himla fina. 😍 Himla dyra var de också, så tack och lov för studentrabatten. Men jag ville verkligen ha dem, och de kommer passa så bra ihop med alla andra bågskytteprylar jag ska investera i. 😊


Ikväll har jag varit på teatern och sett Ingenting av det jag vet om mig stämmer, ett performance lecture av och med Madeleine In Hwa Björk. En väldigt stark och tankeväckande föreställning om adoptionens baksidor som vid flera tillfällen gav mig gåshud. Premiären var ikväll och sista föreställningen är redan imorgon, vilket jag tycker är väldigt synd för det här är en berättelse som borde komma fler till del. Jag imponerades av hur hon kunde hålla sig så pass saklig och se saker och ting ur olika perspektiv och flytta blicken mellan mikro- och makronivå. Det var känslosamt, absolut, men samtidigt balanserat och det framgick tydligt hur mycket hon funderat och grävt i ämnet.

Efter denna omvälvande upplevelse borde jag väl kunna skjuta mina egna bekymmer åt sidan ett tag. Men icke! Jag har känt mig ganska ledsen ända sedan i eftermiddags. Och jag tänker varken skriva eller prata om det i sak, för jag hör själv hur bagatellartat det låter. Men jag har väldigt svårt för att ta tillrättavisningar, i synnerhet när jag inte har gjort något medvetet fel. Då blir jag bara ledsen. 😔 Övervägde faktiskt ett tag att ta en halv Imovane ikväll, för att det vore så skönt att bli harmonisk och domna bort, men jag vet ju hur zombieaktig jag skulle bli imorgon i så fall (på grund av olämplig kombination av mediciner) och det är ingen bra idé. Imorgon ska jag ju redogöra för ekonomin under partiets lokalavdelnings årsmöte och (hoppas/utgår jag ifrån) bli omvald som kassör. Så då behöver jag vara lite skärpt.

Kärleksbombning, kurskollaps och apokalypsens återkomst

Jag ringde till syrran på lunchen idag och ojade mig över morgonens dramatik. Hon hade ett lite mer nyktert sätt att se på saken, och konstaterade att det ju inte var MITT fel att kvinnans skosnöre inte var knutet. Och nej...det var det såklart inte. Men ändå...känslan säger något annat. Vi kom i alla fall fram till att det här är någonting jag behöver öva på, att våga säga saker som jag vill säga. Och det har ju även psykologen gett mig i läxa flera gånger - att säga saker utan att tveka och tänka efter för mycket innan. Efter vad som hände imorse känns det ännu mer angeläget att öva och bli bättre på detta. 
 
Jag antar att det inte har undgått någon här i landet hur brunhögern har psykat ur på Norrköpings Stadsmuseum på sista tiden på grund av deras utställning "Medlöperi och Motstånd - Nazismen i Norrköping då och nu". Idag anordnades en kärleksbombning av muséets entrédörr, som en motreaktion efter allt hatande och hotande, och jag var självklart på plats och placerade ett hjärta där. ❤️ 
 
Motståndet lever och jag är en stolt del av det. ✊ 
 
Så himla fint med all denna kärlek! ❤️ 
 
Media var på plats, bland andra Peter Weyde från Sveriges Radio som lyckades fånga mig på bild här. 
 
Nu ikväll har jag ägnat mig åt studierna. Och när jag trodde att kursen inte kunde bli mer frustrerande än vad den redan är - så blev den just det. Den kursplan som jag laddade ner från universitetets hemsida i slutet av december och vars kurslitteratur jag igår slutligt tog mig helt igenom...den slutade tydligen gälla för flera år sedan! Någon påtalade i kursens forum att kursplanen var ganska gammal och frågade om den fortfarande var aktuell...och hux flux dök det upp en ny kursplan! Eller ny och ny - den började gälla 2017. Men ny för oss studenter, som hittills bara sett den gamla kursplanen. Så...nu måste jag fort som fan införskaffa ett antal böcker som jag inte hade en aning om att jag förväntades läsa...och återlämna ett antal böcker som jag tydligen inte alls behövde läsa till biblioteket. Alltså, jag orkar inte! Snart hoppar jag fan av den här skitkursen. 😩😩😩 
 
Hm. Innan jag kreverar av irritation här är det bäst att vi går över till ett betydligt trevligare ämne - nämligen det faktum att mitt älskade The Ark idag meddelade att de kommer att återförenas för en sommarturné i sommar! 😍😍😍 Livrädd var först med att meddela mig nyheten, och sedan fullkomligt exploderade det i sociala medier... Iiiiiiiiiihhhh!!! 😍😍😍 Linköping 17 juli, here I come! 💖💖💖 
 
 

Min samhällsfarliga sociala fobi


Fan, fan, fan! 😱😟😔😫😵 Min sociala fobi drabbar inte bara mig, den drabbar även min omgivning. Och det blev väldigt påtagligt nu på morgonen.

På väg till jobbet hamnade jag bakom en kvinna vars vänstra skosnöre hade gått upp. Jag noterade det ganska genast och gick sedan och övervägde att uppmärksamma henne på detta. Gå fram och säga något i stil med: "Ursäkta, ditt skosnöre har gått upp." Gjorde jag det? Nej. Jag fortsatte gå strax bakom henne och stirra på hennes fladdrande skosnöre.

När vi kom till ett ställe där vi skulle passera en bilväg passade jag däremot på att gå om henne, eftersom hon gick lite långsammare än vad jag skulle vilja göra. Jag småsprang över vägen, och precis när jag nått trottoaren på andra sidan hörde jag ett skrik bakom mig.

Hon låg raklång mitt på vägen med ansiktet nedåt. Jag skyndade fram och ställde den idiotiska frågan om hon var okej. Hon satte sig darrande upp och svarade att hon snubblat på sitt skosnöre. Och jag ville bara dö. Jag följde henne tafatt när hon linkade in till vägkanten och satte sig ner för att knyta sitt skosnöre. Sedan skyndade jag därifrån.

Allt det här hade kunnat undvikas om jag bara sagt till henne om skosnöret när jag först såg det. VARFÖR SA JAG INGENTING?!? 😫😫😫

Fan ta min sociala fobi! 😫

Veckans första någorlunda vakna kväll

Onsdagskväll betyder normalt bågskytte. 🏹 Men ikväll var det ju programkväll på teatern, så istället för att stå i klubblokalen och öva har jag suttit i teatercaféet och lyssnat på ett samtal om Rampfeber. 🎭 Det var både roligt och intressant. Och som vanligt uppfylldes hela jag av glädje över att befinna mig på min älskade teater. 😊💖



För ovanlighetens skull var jag lite sent ute, och medan jag hängde av mig jacka och halsduk och hörde sorlet inifrån caféet fick jag genast en ångestklump i magen. 😱 Men när jag kom in upptäckte jag till min stora lättnad att det fortfarande fanns lediga bord kvar - jag behövde inte tränga mig på något av sällskapen. 👍 Däremot kom det snart fram en kvinna och frågade om platsen bredvid mig var ledig, vilket kändes jobbigt - men inte lika jobbigt som att själv vara den som frågar. Eftersom jag misstänkte att den situationen skulle uppstå (samt som ett sätt att avskärma mig lite från omvärlden) satt jag redan med mobilen i högsta hugg och låtsades strängt upptagen av mitt Facebook-flöde. 📱

För att kompensera för min missade bågskytteträning ikväll hade jag tänkt gå och träna i måndags och/eller igår istället. Gjorde jag det? Nej. 😖 Jag var tokstressad på jobbet och jobbade över båda dagarna och sedan gick jag hem och mer eller mindre kollapsade. Rivstart efter sjukfrånvaron... I måndags var jag så trött att jag somnade redan vid sjutiden på kvällen. 😴😴😴 Jag är fortfarande stressad, men det är på en mer hanterbar nivå nu. Jag börjar landa i att vara tillbaka på jobbet och ha mycket att göra. 👍 (Ja, och så är mensen över och jag befinner mig i den mest sprudlande humörfasen av menscykeln. 🎉🎈✨) Får se när jag kommer tillbaka till bågskytteklubben. Jag tror dessvärre inte att det kommer hinnas med den här veckan. 😕 Jag vet att det är dumt om det går för lång tid, både för att jag hinner glömma bort mycket av träningen och för att min mentala tröskel för att ta mig iväg till klubben blir högre och högre ju längre tid som går. Så...jag ska försöka hinna/orka en stund i helgen. 🏹

Sedan jag kom hem ikväll har jag läst ut det sista av kurslitteraturen. Så nu ska jag "bara" plåga mig igenom de X antal återstående föreläsningsvideorna (läraren pratar en obegriplig blandning av norska och svenska och har ägnat exakt noll minuter åt redigering, så ibland säger han fel och ibland försvinner ljudet och för det mesta får jag psykbryt 😵) innan jag sätter igång med att försöka tyda de luddigt formulerade och språkligt inkorrekta instruktionerna till inlämningsuppgifterna... 🙄 (Nej, jag tycker inte att den här kursen har visat sig vara så jätterolig. Jo, jag tänker hålla ut till det bittra slutet. För jag är både envis och plikttrogen, om än för närvarande tämligen omotiverad. 😒)

Fikadejt och standup

Idag har jag haft finaste Monika på besök. Vi satt och fikade och pratade i flera timmar. 😊💖 Vi planerar in regelbundna träffar nuförtiden så att det verkligen ska bli av att vi ses med något sånär jämna mellanrum. Jag är ju rätt dålig på att sträcka ut handen och ta kontakt med människor jag vill umgås med...men nu har i alla fall Monika och jag fått in en fungerande rutin - i slutet av varje träff bestämmer vi när vi ska ses nästa gång. 👍

Och ikväll har jag varit och sett standupshowen Världens historia - den osminkade sanningen med Özz Nûjen och Måns Möller. Jag hade ångestpåslag i foajén både innan och efter föreställningen, för att det var så mycket folk och trångt där, men att sitta i salongen gick bra. Och föreställningen var jätterolig! 😂 Den kostade mig inte ett öre heller, utöver garderobsavgiften. Jag kände mig som värsta rockstjärnan när jag bara kunde gå fram till informationsdisken och hämta en gratisbiljett som lagts undan i mitt namn. En bra plats var det också - på tredje raden! Jag känner mig riktigt bortskämd, och tacksam över att ha kontakter som kommer med såhär fina erbjudanden. 😊



Föreställningen var en bra blandning av humor och allvar, av historiska fakta och nutida samhällsanalys. En härlig upplevelse som jag verkligen kan rekommendera! 😊 Jag fick lite smått panik å de fyra personers vägnar som släpades upp på scenen i slutet av föreställningen som "frivilliga" deltagare i en liten pjäs om klimatförändringarna. Tack och lov att det inte var jag - jag skulle ha dött av skräck! 😱 Men de fyra utvalda offren verkade ta det ganska bra. 👍

Nu ska jag försöka varva ner och somna i någorlunda vettig tid så att jag orkar gå och jobba tidigt imorgon bitti. Det ska bli skönt att komma tillbaka till kontoret och vardagsrutinerna igen efter sjukdom och helg. Det känns som att jag varit borta i evigheter...

Årets första blommor

Idag såg syrran och jag årets första blommor. 🌱 Det är något som alltid gör mig glad, att se våren och livet återvända efter hösten och vintern. 💖 Jag har hört en del småfåglar ett tag, och det är som ljuv musik i mina öron. 🐦 Det finns hopp! 😊



Och ikväll har jag varit på min älskade teater och sett Rampfeber igen. Den var lika bra som under publikrepetitionen, men jag kände faktiskt att jag fick ut mer av den nu när jag såg den för andra gången - det var lite lättare att hänga med i alla relationer och förvecklingar. 👍

Innan jag gick in i salongen upptäckte jag något som rörde mig djupt. Trapphuset som varit avspärrat sedan branden är nu öppet igen! Så jag var ju bara tvungen att gå in där en stund och glädjas åt teaterhusets sakta men säkra återhämtning efter det hemska som hände. ❤


The Man ♀️

Idag släpptes den episka låttextvideon till "The Man", så jag har goda förhoppningar om att musikvideon kommer inom en inte alltför avlägsen framtid. 😊💖 Eftersom det här är Taylors mest explicit feministiska låt hittills trodde jag att musikvideon skulle komma i samband med 8 mars, men eftersom låttextvideon släppts redan nu så börjar jag tveka...kanske kommer den faktiskt tidigare än så! 😄 
 
 
Apropå Taylor så befinner sig en gammal låtskrivarkollega till henne just nu här i stan. Liz Rose är här! 😍 Och det gör mig helt starstrucked, att någon som har arbetat ihop med Taylor och varit med och skapat flera fantastiska mästerverk faktiskt kommit hit till lilla Norrköping. 😍😍😍 Jag skulle vilja vara på Arbis ikväll och se henne och Jill Johnson uppträda, men av (främst) tre anledningar stannar jag istället hemma. För det första har jag inte den omoral som krävs för att gå ut och roa mig på kvällen när jag varit sjukledig från jobbet under dagen, även om jag känner mig betydligt piggare nu. För det andra var biljetterna ganska dyra, eller åtminstone dyrare än vad jag hade räknat med. Och för det tredje har jag inte hunnit kolla upp vad Arbis har för inställning till jordnötter och allergiker, om de har en miljö som är tillgänglig för mig eller om det vore direkt farligt för mig att gå dit. Så...jag stannar hemma och maratontittar på låttextvideon istället. 
 
Utsikten från mitt sovrumsfönster. 😍

Mitt sparsmakade resande under januari

Lite uppföljning på Google Maps kartläggning av mitt resande under 2019 - nu har jag fått en karta över januari 2020 också...


...och den visar att om det inte varit för bågskyttetävlingen i Finspång och Robin Hood-musikalen i Linköping (som båda ägde rum under en och samma helg) så skulle jag inte ha lämnat Norrköping överhuvudtaget under en hel månad. 😲 Wow...jag ÄR verkligen en hemmaråtta!

Snart dags för egen pilbåge 🏹

Den här dagen är inte mycket att skriva om. Jag vaknade imorse och kände mig febrig och allmänt eländig. 🤒 Så jag sjukanmälde mig, och har nu legat och sovit större delen av dagen. 😴 Himla trist.


Igår däremot var en betydligt mer angenäm dag. Som jag skrev igår så inledde jag ju dagen med ett lyckat möte på psyk. Och jag avslutade dagen med att testa mina gränser på bågskytteklubben. 💪🏹 Jag började med min vanliga 20-pound-båge, avancerade snabbt till en 22-pound-båge - och sköt större delen av kvällen med en 24-pound-båge! Det var jobbigt, men det gick. Och jag känner mig så duktig - har ju aldrig skjutit med 24 förut och knappt klarat av 22. Jag fick dock ganska ont i ryggen och i fingrarna på dragarmen, så efter två timmar fick jag erkänna mig besegrad och gå hem. Jag hade en tränare till hjälp för att mäta min förmåga, och hon skrev en lapp som jag delgivit min mentor...


Det börjar bli dags för mig att köpa en egen pilbåge, jag har redan bestämt vilken stock jag ska köpa (en rosa såklart! 😍) och nu börjar det klarna vilka lemmar jag ska satsa på. Spännande! 😊👍

Möte på psyk

Jag inledde dagen med ett möte med min läkare och sjuksköterska på psyk. Det kändes bra, även om jag såklart hade ångestpåslag av situationen. Vi pratade om min psykofarmaka och mitt psykiska mående. Jag lyfte frågan om eventuella justeringar i min medicinering, med anledning av att jag varit ganska labil den senaste månaden. Men jag insåg medan jag sa det att jag nog faktiskt kan härleda de flesta dipparna (om inte alla?) till yttre faktorer och omständigheter. Och det går ju inte att medicinera bort. Så jag släppte det ganska snart. Och när jag fick höra alternativen kändes det heller inte så lockande. Läkaren pratade om möjligheten att höja Sertralinet, men det är jag inte intresserad av under några omständigheter - efter över tretton års Setralin-knaprande med doser som legat på allt mellan 25 mg och 150 mg vet jag alldeles säkert att 75 mg är den optimala dosen för mig och jag är dessutom plågsamt medveten om hur jävla dåligt jag mår vid in- och utsättning, så jag är verkligen inte hågad att vare sig öka eller minska dosen. Jag frågade om möjligheten att öka Quetiapin-dosen istället, men det verkade krångligt och innebar dessutom risk för ökad trötthet - så det kändes inte heller som ett alternativ. Åtminstone inte nu. Men om jag ändrar mig är det bara att jag hör av mig till dem så ordnar de det. 
 
En förändring i min medicinering (eller snarare i min medicinlista) gjordes dock. Läkaren plockade bort Imovane från mina mediciner. Och jag tyckte att det kändes helt okej att hon gjorde det. Fattar ni vilket stort steg det här är för mig?! Jag har tagit Imovane nästan varje kväll i nio och ett halvt år och helt klart varit beroende av dessa tabletter. Men jag slutade med dem i höstas, eftersom de inte fungerade ihop med Quetiapin som jag fick insatt då, och har somnat utan dem sedan dess (tack vare att Quetiapinet gör mig så trött). Jag har fortfarande en trave Imovane-askar i medicinskåpet, som en ren trygghet, och läkaren sa att det är helt okej att jag har det - och om jag behöver ett nytt "trygghetsrecept" när tabletterna jag har hemma passerar utgångsdatum så kommer hon att skriva ut det åt mig. 
 
Både läkaren och sjuksköterskan är så himla fina och snälla mot mig. Jag är verkligen inte van vid att bli såhär väl omhändertagen inom psykiatrin, och det talade jag om för dem. Eftersom dagens samtal visade på ett så pass stabilt läge trodde jag att de inte skulle vilja se mig igen förrän om ett bra tag (om ens alls) men de kommer faktiskt att kalla mig på ett nytt möte någon gång i maj. Och om jag behöver ha kontakt med dem tidigare än så (för medicinjusteringar eller liknande) är det bara att jag hör av mig. Alltså, wow! Jag har verkligen tur med psykiatrin nuförtiden - en bra psykolog, en bra läkare och en bra sjuksköterska. ❤️

Intolerans för osäkerhet

Mensen kom idag - och genast känns livet lite lättare. Flera veckor kvar till nästa PM(D)S-helvete... 
 
Idag hade jag samtal med psykologen och hon nämnde begreppet intermittent förstärkning då vi pratade om mitt beteende att alltid ha konversationer loopande inne i huvudet, oftast sådana som ägt rum ganska nyligen (men även sådana som ägde rum för typ två decennier sedan) och som jag "behöver" gå igenom om och om igen för att skapa någon slags (bild av) kontroll över "hur det gick". Typ post mortem, fast inte bara efter ångestladdade situationer. Jag ska öva på att registrera när det händer gällande vardagskonversationer under den kommande veckan. Notera hur många gånger det händer per dag. Beskrivande konstatera att "nu händer det" utan att värdera det. Fundera över om det är en bra idé att hålla på med det, om det verkligen är där jag vill ha mitt fokus. Öva på medveten närvaro och fokus utåt när jag kommer på mig själv med loopandet. Och se hur många gånger jag kan skifta fokus när det händer. Och jag ska fortsätta att öva även om det inte fungerar direkt (vilket nog kommer bli det svåraste). 
 
Vi pratade lite om bågskyttet också, vilken bra övning det är för mitt Duktig Flicka-syndrom att vara i ett sammanhang där andra är så himla mycket duktigare än jag - att öva på att acceptera det och ändå fortsätta kämpa istället för att bara ge upp (som jag tenderar att vilja göra när jag inte är asgrym på någonting redan från början). 
 
Vi behandlade även min telefonskräck, bland annat med utgångspunkt i att jag avstod från att ringa och boka en taxi i Gävle i lördags. Och vi närmade oss problemet på ett nytt sätt, där vi tittade mer på bakomliggande orsaker till min telefonskräck. Vi kom fram till att det hela i grunden handlar om ovisshet och brist på kontroll. Jag vet ju inte vad ett telefonsamtal kommer innebära, jag får ingen chans att tänka efter (som vid mejlande), det finns risk att det blir fel och att jag inte kan ge bra svar till den jag pratar med. Ovissheten och den bristande kontrollen triggar ångest vilket leder till att jag tolkar situationen som farlig och därför undviker den i möjligaste mån. Ångesten kommer innan jag ens befinner mig i den faktiska situationen att prata i telefon. Det är alltså mer föreställningen om vad som kan hända snarare än vad som faktiskt händer som skapar ångesten. Det jag behöver öva på är förmågan att stå ut med ovissheten (att inte veta exakt vad jag ska säga/svara i förväg) och därmed minska mina kontrollbeteenden. Relaterat till detta ska jag även öva på att vara mer spontan i vanliga samtal (ej telefon), att våga säga vad jag tänker utan att överanalysera och tveka först. 
 
Jag fick en text med exempel på hur intolerans för osäkerhet kan visa sig. Texten innehöll två listor, en för närmandestrategier och en för undvikandestrategier... 
 
Närmandestrategier: 
✔️ Göra allting själv, inte delegera, för att vara säker på att det blir rätt. 
✔️ Söka MASSOR av information innan en börjar med något. 
✔️ Ifrågasätta sina tidigare beslut av osäkerhet kring om det var det bästa beslutet. 
✔️ Söka yttre försäkran, få andra att lugna en. 
✔️ Kontrollera och göra om saker flera gånger av osäkerhet om det blev rätt. 
✔️ Vara överbeskyddande gentemot andra. 
 
Undvikandestrategier: 
✔️ Att inte ge sig hän i olika situationer (relationer, åtaganden m.m.) för att utgången är osäker. 
✔️ Komma med ursäkter/anledningar till att inte göra saker på grund av osäkerhet kring den egna förmågan att klara av det. 
✔️ Skjuta upp saker istället för att göra dem direkt på grund av osäkerhet. 
 
Visst ägnar jag mig en del åt undvikandestrategier, men jag känner mig mer träffad av beskrivningarna av närmandestrategier faktiskt. 🤔 Jag fick ett registreringsformulär för osäkerhetsintolerans där jag under den kommande veckan ska fylla i olika situationer, vad de väcker för reaktioner hos mig och vad jag använder för hanteringsstrategi. Det känns svårt, men jag ska försöka.

Treårsdagen 💔

 
Idag är det tre år sedan min älskling fick somna in. En vidrig årsdag, som brukar sänka mig ner i det mörkaste mörkret (och säkerligen kan förklara en del av min labila sinnesstämning på sista tiden). Det här är första gången årsdagen infaller på en vardag, och i förebyggande syfte hade jag tagit en semesterdag idag - för att inte vara ett vrak på jobbet. Jag låg i sängen som ett kolli till bortåt niotiden. Sedan tvingade jag ut mig själv på en långpromenad på sju kilometer. Sedan jag gick jag och handlade lite. Sedan utförde jag ett längre yogapass. Och nu har jag tittat på några föreläsningar från kursen. Jag är dämpad, men inte riktigt så illa däran som jag befarade. Känner dock för att gå och lägga mig snart, och få dagen att sluta snabbare. 
 
 
I remember your bare paws down the hallway
I remember your little meow
Cat toys on the kitchen floor, plastic ping pong balls
I love you to the moon and back

I remember your green eyes looking into mine
Like we had our own secret club
I remember you racing before bed time
Then poking on me, waking me up

I can still feel you lick my hand, little cat
And even the moment I knew
You fought it hard like an army guy
Remember I leaned in and whispered to you

Come on baby with me, we're gonna fly away from here
You were my best seven years

I remember the drive home
When the blind hope turned to crying and screaming "Why?"
Flowers pile up in the worst way, no one knows what to say
About a beautiful cat who died

And it's about to be dinner time
You could have anything you wanted if you were still here
I remember the last day when I kissed your face
And whispered in your ear

Come on baby with me, we're gonna fly away from here
Out of this white walled room in this veterinary clinic, we'll just disappear
Come on baby with me, we're gonna fly away from here
You were my best seven years

What if I'm sitting by your urn trying to talk to you?
What if I kept your favourite toys you won't play with again?
And what if I really thought some miracle would see us through?
What if the miracle was even getting one moment with you?

Come on baby with me, we're gonna fly away from here
Come on baby with me, we're gonna fly away from here
You were my best seven years

I remember your bare paws down the hallway
I love you to the moon and back