Idag har jag krigat mot Cirkus Psyk. Jag hade i våras bett min psykiatrimottagning i Norrköping att remittera mig till en psykiatrimottagning i Linköping istället, dels för att jag inte har förtroende för dem längre efter min överdosering under vintern och våren och dels för att det är smidigare för mig att ta mig till en mottagning i Linköping. Den här remissbegäran såg de jävla asen som ett ypperligt tillfälle att försöka förpassa mig till primärvården istället, fick jag veta idag. Vilket jag verkligen inte tänkte finna mig i, så jag tog strid. Och efter några timmars ångestfylld kamp (som fick mig att inse hur skör jag alltjämt är) fick jag till slut ett meddelande om att jag kunde få bli flyttad till en mottagning i Linköping. Inte den jag ville, men bättre än inget i alla fall. Men varför kunde de inte bara ordna detta på en gång, istället för att ägna flera timmar åt att bryta ner mig?! 🤬🤬🤬

Det här är många timmar sedan nu, men jag är fortfarande upprörd och jag vågar inte riktigt lita på att de faktiskt ordnat med överflyttningen. Inte förrän jag får ett klart besked om det. Jag känner mig väldigt sårbar och orolig och förbannad och ledsen och maktlös. Det är så nedslående att se hur lite jag som patient betyder för psykiatrin, de fullständigt skiter i mitt psykiska välbefinnande.

Nu ska jag försöka sova, och hoppas att jag är mer stabil imorgon. Jag ska ha två möten med nya kunder, så det blir till att plocka fram mitt gladaste, trevligaste och proffsigaste jag - vilket jag bör kunna lyckas med, om inte Cirkus Psyk hittar på mer djävulskap under morgondagen...