Så var det söndagskväll igen. Det har varit en både effektiv, rolig och ganska slapp dag idag. En bra söndag helt enkelt. 👍

Jag var i bågskytteklubbens lokal och tränade med min bågskyttekompis i en och en halv timme imorse. 🏹 Resultatmässigt gick det väl inte så bra, jag var av någon anledning ganska ofokuserad så pilarna träffade lite hur som helst, men det var roligt i alla fall och jag sköt hela 136 pilar (vilket jag tror är nytt rekord för mig faktiskt 😊).

Jag har även pluggat en del idag. Jag har läst alla fyra texterna (och markerat relevanta stycken i dem) till den första examinationsuppgiften. Så jag känner mig väl förberedd inför kursstarten imorgon. 😉

Och så har jag städat lite grann. Och även hunnit med att sova en stund (vilket jag kanske inte borde ha gjort - jag kan bara hoppas att det inte försvårar insomnandet nu ikväll) och spelat Sims.

Nu ska jag försöka sova för natten. Så...natti natti! ❤

 

Jag ligger nerbäddad i sängen och lyssnar på regnet som smattrar mot fönsterrutorna. 🌧 Såhär tycker jag om att uppleva regnet. Såhär är det mysigt. När jag själv är varm och torr och bara upplever regnets närvaro genom det rogivande smattrandet. Det är nästan lite meditativt. 😊❤

 

Det har ösregnat hela dagen idag, så syrran och jag har hållit oss inomhus så mycket som möjligt. Och när vi varit ute har vi nynnat på "Singin' in the Rain". ☔😉 Nu är regnet på en lite mer stabil nivå, och till imorgon hoppas jag att det upphört helt för då räknar jag med att gå och träna bågskytte. 🏹

 

Det känns märkligt att det faktiskt är en dag kvar av helgen, eftersom jag ju redan varit ledig i två dagar. Men det är väl bara att jag vänjer mig, för jag kommer vara ledig varje fredag nästan hela hösten från och med nu. En av fördelarna med att jag jobbade så groteskt mycket i somras...det lönar sig nu. 😊👍

 

På måndag börjar förresten höstterminen och idag gjordes kursinnehållet för första halvan av hösten tillgängligt. Redan tidigt imorse läste jag igenom instruktionerna för examinationerna och ställde en fråga i kursens forum. Och nu ikväll har jag tittat på den första föreläsningen och skrivit ytterligare en fråga i ett meddelande till kursansvarig. Imorgon tänker jag försöka ta mig igenom litteraturen till den första examinationsuppgiften och markera relevanta stycken i texten, så att jag kan börja skriva uppgiften (som har deadline i oktober) under nästa vecka. Jag vet inte riktigt om detta ska ses som att jag är en erfaren och ambitiös student, inte har något liv eller är svårt nedgången i min studienarkomani. 😉 Hur som helst är jag väldigt exalterad inför utsikten att ta min kandidatexamen i genusvetenskap detta läsår! ☺

 

Nu ska jag sova. Natti natti! 💖

 

Men åh! Idag är det ju exakt ett år sedan jag vaknade upp till den fasansfulla nyheten att min älskade teater stod i lågor. 😭🔥 Så fruktansvärt hemskt det var...men sådan oerhörd lycka och tacksamhet jag känner över att skadorna inte blev värre än vad de blev. 🙏 

 

Det finns en jättefin artikel på teaterns hemsida med anledning av denna ettårsdag, gå gärna in och läs den. ❤️

 

Min MP3-spelare tvärdog under gårdagens långpromenad. Jag trodde att det bara var batteriet som tog slut, men efter att ha låtit spelaren ligga på laddning i X antal timmar visade den fortfarande inga livstecken. Så jag antar att den slutligen har gett upp nu. 😔

 

Det känns tråkigt, men samtidigt har den varit strulig i ljudet länge och den börjar ju bli rätt gammal nu. Jag köpte den för ganska exakt nio år sedan, och för att vara en relativt billig och tämligen välanvänd MP3-spelare måste jag säga att den klarat sig exceptionellt länge och väl.

 

Men nu är det alltså dags att säga farväl och se mig om efter en ny. Tips mottages tacksamt! Önskemål: mycket utrymme (det kan ju vara trevligt att få plats med någonting mer än "bara" Taylor 😉), inte hutlöst dyr men inget billigt skräp heller, och gärna rosa färg. 💖

 

Den absolut sista låten som spelades i min MP3-spelare. Det känns som en fin avslutning, tycker jag. ❤️🧡💛💚💙💜

I tisdags eftermiddag var min bågskyttekompis och jag och tränade i en timme. 🏹 Jag märkte verkligen skillnad mot i söndags morse - det var mycket jobbigare att skjuta efter en hel arbetsdag än som dagens första aktivitet. Jag har dock inget minne av att det var så innan Coronaeländet, då jag ju tränade relativt regelbundet på kvällstid, så jag funderar på om det kan ha med pollen att göra? 🤔 Det har liksom varit tyngre och jobbigare att andas på sista tiden vilket vissa dagar gjort mig helt slut. Gråbo? Hur som helst är det jobbigt och jag hoppas att det går över snart. 😕

Vi skulle ha tränat igen igår kväll, men hon ställde tyvärr in på grund av eventuell sjukdom. Och då blev det inte av att jag heller gick till lokalen. Dels för att jag var trött och dels för att det inte är lika roligt att träna ensam. Jag hade tänkt gå och skjuta lite vid lunchtid idag (jag har tagit en semesterdag idag), men jag bestämde mig för att gå en långpromenad istället. Och det gjorde att jag stötte ihop med en tjej från Pride-familjen, som även hon hade semester idag och promenerade samma sträcka som jag fast i motsatt riktning. Så vi blev stående och pratade en stund. 😊🏳️‍🌈

Igår hade jag samtal med psykologen. Förra veckan gav hon mig två uppgifter, men jag hade inte gjort någon av dem - mitt fokus har varit på att hon kommer sluta som min psykolog under hösten och vad som ska hända med mig då. 😱 Och det var mitt fokus under gårdagens samtal också. Mitt huvud är fullt av katastroftankar och skräckscenarion över hur hemskt det kommer bli. 😔 Psykologen påtalade att det inte är hjälpsamt för mig att tänka sådana tankar, vilket jag förstås är mycket väl medveten om. Att jag föreställer mig katastrofer ökar inte sannolikheten för att dessa faktiskt kommer inträffa, men däremot stärks kopplingarna i hjärnan som ökar min ångest kring det hela.

Psykologen föreslog att jag under en veckas tid ska tänka att det kanske kommer inträffa en jordbävning i närheten av mitt hus. Att jag ska tänka jättemycket på det och skräckfantisera om hur det kommer bli och tänka ut olika strategier för hur jag ska agera när det händer. Hon sa att om jag gör detta så kommer det garanterat leda till ett ökat ångestpåslag - men sannolikheten för att det faktiskt kommer inträffa en jordbävning i närheten av mitt hus ökar ju inte bara för att jag går runt och tänker på det.

Jag tror inte att jag kommer att göra den övningen. Men jag fattar poängen. Allt handlar om var jag lägger mitt fokus.

Katastroftänkandet blir ett "överinlärande" för att vara garderad för negativa konsekvenser, men det gör det samtidigt svårt att agera annorlunda och leder ofta till att en missar sådant som faktiskt skulle kunna hjälpa. Det gäller att hitta en balans där, för att vara lite lagom garderad men samtidigt öppen för andra lösningar och möjligheter.

Psykologen tog ett lejon på savannen som exempel. Om lejonet ligger och gömmer sig i gräset hela tiden och inte rör sig ur fläcken av rädsla för att det ska komma en grupp hyenor och attackera så är ju lejonet tryggt där i gräset. Inga hyenor kommer att hitta lejonet. Men om lejonet inte vågar sig ut från sitt gömställe för att jaga så kommer det ju att svälta ihjäl. Och vad är tryggheten i gräset värd då? 🦁

Kontentan av det hela var att det är viktigt att våga leva. Att finna livskvalitet. Det finns ingenting som är viktigt som inte har en sårbar baksida. Och det är viktigt att våga vara sårbar, att ta den risken för att kunna leva. ❤

När jag oroar mig för hur det kommer bli när jag inte har min psykolog längre så hindrar det mig från att faktiskt ta tag i situationen och hitta en lösning. Vi gick igenom tre möjliga alternativ (ny psykolog via psykmottagningen där jag är patient, helt ny mottagning i Stockholm som min psykolog rekommenderar, egen kontakt via appar som till exempel Mindler), men jag lyckades komma med oroliga invändningar mot samtliga alternativ. Psykologen påtalade skillnaden mellan oro och faktisk problemlösning - när jag oroar mig för vad de olika alternativen kommer leda till så hindrar det mig från att faktiskt testa något av alternativen och hitta en lösning.

Vi kom i alla fall fram till att jag ska kontakta Mindler. Jag såg faktiskt deras reklam på stan samma dag som min psykolog släppte bomben att hon kommer lämna mig. Där gick jag och oroade mig över vem som ska ta hand om mig framöver - och så reste sig en hög reklampelare framför mig om att snabbt få komma i kontakt med en psykolog online. Det kändes som ödet. Jag vet inte om reklamkampanjen drog igång just den dagen eller om jag helt enkelt lade märke till den just då för att det var så extremt relevant. 🤷‍♀️

Hur som helst har jag gått och funderat på det sedan dess. Egentligen är jag principiellt emot den typen av vårdappar, som dränerar vårdcentralen på pengar utan att denna remitterat patienten dit eller har någon som helst kontroll över kostnaderna. Att skattepengar skyfflas ut ur välfärden och in i privata bolag skaver väldigt mycket mot min politiska och moraliska övertygelse. 😕 Men som både mamma och psykologen påtalar är det ju inte MITT ansvar att rädda den offentliga sektorns finanser, utan jag måste i första hand tänka på vad som är bäst för MIG och mitt psykiska välbefinnande. Och det har de förstås rätt i. Dessutom har ju landstinget inte visat något större intresse av att hjälpa mig med mina psykiska problem (psykmottagningen på sjukhuset här i stan vill ju inte veta av mig eftersom jag är "för frisk" - men vårdcentralen klarar inte av att hantera mig eftersom jag är "för sjuk"), så rent krasst kan de gärna få betala för den vård jag behöver. 😒

Igår laddade jag faktiskt ner Mindler-appen. Och jag gick även igenom deras psykologer som sysslar med ångest och social fobi och sammanställde en lista över potentiella samtalskontakter. 👍 Hela situationen kändes dock lite märklig, det var nästan som en dejtingsajt. Jag fick fylla i vad jag sökte och då fick jag upp bilder på personer som matchade mina preferenser. Och utifrån bild, namn och information om hur länge de arbetat som psykologer fick jag avgöra om jag ville klicka och läsa mer om personen ifråga eller om jag ville scrolla vidare. Ett upplägg som gjorde mig ganska kluven - det kändes himla ytligt, samtidigt som jag ju snabbt kunde få en känsla av huruvida personen såg förtroendeingivande ut eller inte. Den preliminära listan blev dock ganska lång, så jag ska gå igenom den igen mer kritiskt under helgen.

Så. Det blev en lång utläggning om Mindler. Men jag kommer ju fortsätta gå hos min vanliga psykolog ett tag till, och nästa vecka ska vi prata mer om vad det är som får mig att dippa i måendet och vad som gör att jag ibland lyckas bryta och ibland inte. För att skapa en långsiktig plan mot vidmakthållande behöver jag göra en kartläggning över detta, genom att ställa frågor som: "Hur mår jag idag?", "Vad har hänt idag?", "Har jag gjort något speciellt?", för att upptäcka mönster. Det tror jag är bra.

För att ta det hela till nästa nivå har jag nu införskaffat ett par pyjamasbyxor med Kakmonstret på, som jag lullat runt i här hemma i flera timmar nu på eftermiddagen och kvällen - och som jag snart kommer somna i. Mysigt! 😊🍪

 

Jag trodde att det skulle göra mig helt energidränerad att börja jobba igen den här veckan efter att ha haft semester i två veckor. Men det har gått hur bra som helst. Jag pratade med mamma i telefon när jag gick hem från jobbet i fredags eftermiddag, och hon reagerade på att jag lät så väldigt pigg - jag brukar liksom vara helt slut på fredagseftermiddagar. Energin har hållit i sig över helgen - igår morse vaknade jag klockan fyra och imorse vaknade jag klockan fem. Och jag har fått massor gjort i helgen. 

 

Jag tror att denna superenergi har flera orsaker. Dels är det relativt lugnt på jobbet just nu - jämfört med nära-döden-stressen i juli. Dels har jag lagt om mina arbetstider så att jag istället för 7-16 jobbar 6-15, vilket passar min dygnsrytm betydligt bättre - jag får mer gjort på jobbet på morgonen som är min mest effektiva tid på dagen samtidigt som jag fortfarande orkar ha någon form av vettig fritid när jag kommer hem på eftermiddagen. Och dels ser jag till att bara jobba åtta timmar om dagen (den totala övertiden den här veckan uppgick till 15 minuter - jämfört med i snitt cirka 10 timmar under högsäsongen) och att ta en hel timme lunch varje dag där jag bland annat går en promenad - vilket jag inte haft tid med på hela sommaren, då jag bara kastat i mig maten och sedan fortsatt jobba. Jag har alltså vidtagit flera hälsofrämjande åtgärder för en hållbar tillvaro. 👍 

 

Imorse gick jag till bågskytteklubbens lokal och tränade med min bågskyttekompis. 🏹 Vi sköt bara i en timme och en kvart, men det kändes ganska lagom. Totalt 84 pilar fick jag iväg, varav ovanligt många träffade i mitten. 😊 Det är verkligen roligt att träna tillsammans, att inte bara stå där själv och skjuta. Nu i veckan som kommer har vi planerat in att träna tillsammans hela tre gånger, vilket känns väldigt bra. 👍 

 

 

 

Resten av dagen har jag bland annat ägnat åt origami - en mycket rogivande sysselsättning. Min trankoloni bara växer och växer - i synnerhet nu när jag köpt 1 000(!) nya origamipapper med en massa fina mönster... 😉 

 

Idag hade jag samtal med min psykolog, efter ett alldeles för långt sommaruppehåll på två månader. Och hon inledde samtalet (efter att ha checkat av mitt mående) med att släppa bomben att hon kommer sluta vara min psykolog under hösten. 😟 Hon sa att hon inte längre kommer ha "sådana här samtal" i sin tjänst. Om hon syftar på videosessioner eller på patientsamtal överhuvudtaget framgick inte. Hur som helst kommer hon försvinna ur mitt liv. Vilket är en jävla KATASTROF. 😱 Hon är den bästa samtalskontakt jag någonsin haft inom psykiatrin. Vem kommer jag få istället? Kommer jag överhuvudtaget att få någon ny?! Det verkar inte alls säkert. Hon sa att hon skulle höra sig för bland sina kollegor och bland andra mottagningar om någon kan ta sig an mig...vilket känns jävligt svajigt. Hon rekommenderade en annan mottagning i Stockholm, men till skillnad från hennes arbetsplats så har den mottagningen inget samarbete med Region Östergötland...så den dörren är nog tyvärr låst. Jag har mejlat min sjuksköterska på mottagningen här i Norrköping och uttryckt min oro för hur det kommer bli framöver, men hon har inte svarat än. Psykologen kommer även att kontakta min läkare inom psykiatrin, men jag vet inte ens vem det är längre - på det senaste mötet i våras meddelade ju min läkare att hon kommer sluta och att jag kommer få en ny till hösten. Så jag förlorar alltså två av mina tre kontakter inom psykiatrin nästan samtidigt! 😟 Så bra som jag har haft det inom psykiatrin de senaste åren, med en bra psykolog och en bra läkare och en bra sjuksköterska, har jag fan aldrig haft det innan. Och nu ska jag kastas ut i kylan igen och behöva kriga för att få den hjälp jag behöver. 😔 Det är en jävla tur att mitt mående ändå är relativt stabilt just nu, att jag inte är totalt nere på botten när det kommer ett sådant här besked. Som det är nu så har jag förhoppningsvis tillräckligt mycket energi för att orka stånga mig blodig mot vårdbyråkratins väggar för att hävda min rätt...

 

Och vad fick jag hem i brevlådan idag om inte deluxeversionen av Taylors nya album! 😍😍😍 Och med den kommer den underbara bonuslåten "The Lakes" som inte funnits tillgänglig att lyssna på förrän idag... 

 

Jag tittade på bilderna och tyckte att gungstolen var underbart vacker. Den såg ut precis som jag föreställt mig den. Och så läste jag beskrivningen, och fick en väldigt bra känsla. Annonsen lades upp igår och jag upptäckte den tidigt imorse, och jag slösade ingen tid innan jag skrev till säljaren och frågade om jag fick komma och titta på den på eftermiddagen. Det fick jag gärna. 😊

Vi fortsatte skriva lite till varandra, och det blev uppenbart för mig att hon verkligen älskade sin gungstol, att hon bara gjorde sig av med den på grund av platsbrist och att det var viktigare för henne vem som köpte gungstolen av henne än hur mycket hon fick för den. Och jag levde tydligen upp till hennes förväntningar. 💖

Hon har haft den sedan hon var 19 och den har tydligen en mycket lugnande och nästan magisk inverkan när en sitter i den. Den har hjälpt henne väldigt mycket genom åren och jag är säker på att den kommer kunna hjälpa mig också. ❤

På vägen dit gastade Ångestmonstret någonstans i bakgrunden om det oerhörda i att jag var på väg hem till en fullkomligt främmande människa. 😱 Men det var lätt att ignorera, för när vi väl träffades kändes det väldigt naturligt. Under vår korta bekantskap har vi redan konstaterat att vi är lika gamla, att vi är feminister och att vi har en historia av psykisk ohälsa. Och jag är säker på att vi har ännu mer gemensamt. 💖 Hon fick mig att lova att om jag någonsin säljer gungstolen (vilket jag verkligen inte har några planer på!) så ska det vara till någon med liknande värderingar och erfarenheter.

Det kändes lite sorgligt att gå därifrån. Hon verkade liksom vara en sådan fin person, som jag skulle vilja lära känna. Och jag snuddade vid tanken att lägga till henne som vän på Facebook, men där smög min osäkerhet in och invände att hon säkert tyckte att vår bekantskap var över i och med att affären var avslutad. Men jag vågade mig i alla fall på att skicka en bild till henne på gungstolen när jag lyckats baxa in den i min hall, och meddela att allt gått bra. Och efter det frågade HON om hon fick lägga till mig på Facebook för att hon tyckte att JAG verkade vara en så fin individ. Alltså...wow! Jag är helt rörd. ❤ Och jag tror att hon har rätt i att det är något magiskt med den här gungstolen... 😊💖💖💖

Resten av dagen har jag tillbringat med syrran. I den här värmen orkade vi inte hitta på så mycket, men vi gick i alla fall och köpte ordentligt med choklad. 🍫 Min bågskyttekompis var snäll och bjöd mig på choklad från Malmö Chokladfabrik i förmiddags (en av fördelarna med att umgås med andra nötallergiker 😉) och jag blev påmind om hur sjukt god deras choklad är - och att jag kommer få mens snart (enligt mensappen startar nästa PMS-period imorgon)...så jag såg till att bunkra upp rejält när syrran och jag gick på stan...

Skickat in slutinlämningen till sommarkursen har jag också gjort. Så nu är det bara att vänta på betyget - och sedan kommer jag ha exakt 600(!) avklarade högskolepoäng. En himla trevlig milstolpe. 😊🏆

Och imorgon börjar jag jobba igen, efter två veckor av semester. Det känns bra. 👍 Det känns som att jag har varit borta hur länge som helst, och jag tror faktiskt att jag har fått den återhämtning jag behöver. Men visst blir det en omställning att börja jobba igen efter att ha varit ledig och jag räknar med att jag kommer bli väldigt trött (i synnerhet om den här värmen håller i sig ☀️🌡), så jag har underlättat för mig själv så mycket jag kan genom att ägna kvällen åt att göra matlådor för flera arbetsveckor framöver...

Och nu är jag väldigt trött, eftersom jag har varit vaken ända sedan klockan fem imorse, så nu ska jag sova. 😴 Natti natti...

Idag har det varit en mycket varm men mycket trevlig dag. Och jag har varit mycket aktiv. Jag började dagen med att gå till bågskytteklubben och träffa min bågskyttekompis och skjuta i över två timmar. 🏹 Det var roligt. Skönt att komma igång ordentligt med träningen igen, och trevligt att få sällskap i lokalen. Vi ska göra om det igen imorgon bitti. 👍 

 

Igår kväll träffade jag Pride-familjen. 🏳️‍🌈 Vi åt middag och spelade in en liten videohälsning till Pride Finspångs livesändning den 5 september. De andra tre pratade en liten stund var i videon (helt utan manus!), men jag sa förstås ingenting utöver att stämma in i det unisona "HAPPY PRIDE!!!". Och jag kände att det var helt okej, det var liksom ingen som förväntade sig att jag skulle hålla någon lång utläggning, det var helt accepterat att jag bara satt där och viftade med en regnbågsflagga. 🏳️‍🌈 Väldigt skönt att slippa press att göra saker som jag inte behärskar. Herregud, bara att överhuvudtaget VARA MED i videon gjorde mig alldeles genomsvettig. 😵 Så jag känner mig duktig som åtminstone gjorde det. 👍

Idag har jag träffat delar av Pride-familjen igen, vi gick till Färgargården och fikade på eftermiddagen. Att jag blev inbjuden till denna fredagsfikatradition som två vänner har som sin grej (och att de ändrade dagens tilltänkta fikaställe till ett mer jordnötssäkert för min skull) gjorde mig väldigt rörd. ❤ Och imorgon ska vi umgås igen! Efter fikat föreslog en av dem att vi gör någon form av utflykt imorgon. Och då blev jag om möjligt ännu mer rörd, och även tacksam. Tänk att de vill hänga med mig tre(!) dagar i rad. Ja, tänk att de överhuvudtaget vill ha med mig när de umgås, de har ju redan varandra liksom. (Här kommer min rädsla för att vara oönskad och bli bortvald in och fyller mitt huvud med griller. Jag får försöka lyssna på mamma istället, som bestämt hävdar att det inte alls är konstigt att de vill umgås med mig.)

Imorgon ska jag även träffa min bågskyttekompis och träna en stund på morgonen, innan utflykten. Vi ska även träffas på söndag. 😊🏹 Jag var lite nervös när jag frågade henne om planerna för helgen, men hon hade ju skrivit till mig tidigare i sommar att hon gärna tränar tillsammans med mig. Så därför vågade jag fråga.

Jag har även kontaktat Livrädd idag och föreslagit att vi ska träffas framöver. ❤ Det är väääldigt länge sedan sist nu, jag fattar inte hur tiden kan gå så fort. 😕 Hon visade sig dock vara sjuk just nu (jag hoppas verkligen att det inte är coronaviruset 😱), så vi får höras senare om att umgås. Hon trodde till hösten. 🍁

Till hösten får det väl även bli att jag träffar Per, vilket inte heller blivit av i sommar. Precis som med alla andra vänner är jag dålig på att höra av mig till honom och ta initiativ till umgänge. Det är något jag överlag behöver jobba på, det vet jag mycket väl. Och jag vet också att problemet åter igen handlar om min rädsla för att vara oönskad, bli bortvald och så vidare. Det spelar liksom ingen roll hur mycket vänner visar att de vill vara med mig, jag vågar ändå inte tro på det fullt ut. 😕

Jag får nog ta upp detta med psykologen faktiskt. Det och mycket annat. Vi har ju inte pratat sedan mitten av juni(!), innan hon gick på semester, men igår tog jag äntligen tag i att ringa(!) till kliniken i Stockholm och boka fler tider. Så från och med nästa vecka har vi samtal inbokade en gång i veckan fram till början av oktober. Det känns bra. Samtidigt som det känns jobbigt att komma igång igen eftersom vi har över två månaders händelser att bearbeta under vår första session efter sommaren.

Nåväl. Nu ska jag sova. 😴 Jag har en intensiv dag framför mig imorgon, med först bågskytteträning och sedan utflykt. Och jag är både förundrad, stolt och tacksam över att jag trots min sociala fobi lyckas ha ett så pass rikt och socialt liv som jag faktiskt har. Det känns fint. ❤

Det var en stor lättnad att det gick så bra. Jag var sjukt spänd och nervös innan. För även om jag älskar mormor av hela mitt hjärta så är det jättejobbigt att hantera att hon inte är som hon var förr längre. Det är en stor och svårbearbetad sorg. 😔 Så det går åt väldigt mycket energi för att besöka henne. Följaktligen har jag sovit större delen av dagen idag. 😴

Lite annat har jag dock hunnit med idag. Min älskade teater öppnade biljettbokningen till höstens föreställningar kl. 10 i förmiddags - och jag hängde förstås på låset och bokade biljetter till tre olika evenemang. 😍 Jag är sjukt svältfödd på teater vid det här laget och ville försäkra mig om att få se det jag vill se - på grund av coronahelvetet säljs det ju bara 50(!) biljetter per föreställning i höst (tack och lov har vi som abonnenter "paxade" biljetter till de stora föreställningarna, men övriga föreställningar kräver bokning).

Jag har även plöjt några avsnitt av Xena: Warrior Princess som jag fick hem i brevlådan igår. Syrran och jag älskade den teveserien när vi var barn/prepubertala, även om vi bara såg något sporadiskt avsnitt här och där eftersom serien gick på en kanal som vi bara kunde se hemma hos pappa. Och nu har jag återupptäckt serien genom kurslitteraturen på min sommarkurs där ett helt kapitel ägnades åt Xena och andra amasonliknande krigare i populärkulturen. Kurslitteraturen tog bland annat upp de lesbiska undertonerna i relationen mellan Xena och Gabrielle, vilket gjorde mig alldeles eld och lågor. 😍 Och jag undrar om jag totalt missade den aspekten när jag var yngre - eller om det faktiskt var en del av anledningen till att jag gillade serien så mycket. 🤔 Jag diskuterade saken med syrran, och hon tror att vi bara tyckte att Xena var cool helt enkelt. Och så kan det mycket väl vara. 🤷‍♀️ Men det är en intressant tanke i alla fall...

Tack och lov har ju jag ett bra jobb sedan mer än åtta och ett halvt år tillbaka, men jag minns fortfarande hur vidrigt det var att vara arbetslös och hur nedslående det var att ständigt bli ratad på grund av sådant som kunde kopplas till min sociala fobi. 😔 

 

Därför blev jag så himla glad nu när jag såg att min absoluta favoritbutik Kawaii söker ny personal - och att de skriver uttryckligen i annonsen att ångest och social fobi inte utgör ett hinder för att jobba hos dem... 

 

En fönsterremsa till köksfönstret satte jag mig och sydde också, när jag ändå var i farten...

Och jag städade duschen och tvättade tre maskiner och strök fönsterremsorna innan jag lade på dem och satte upp några vykort på min vykortsvägg och jag vet inte allt.

Vid lunchtid gick jag ut för att handla lite. Men det kändes jättejobbigt att vara ute bland folk idag, jag hade konstant ångestpåslag och kände mig allmänt obekväm och ville bara springa hem igen. 😕 Så det blev ingen vidare lång runda på stan.

Väl hemma igen satte jag mig på golvet och lyssnade på Taylors nya album och vek tranor i origamipapper. Det var väldigt behagligt och lugnande. ❤

Framåt kvällen gick jag ut igen och traskade iväg till bågskytteklubben, för jag skulle ju få hjälp med att fixa min pilhylla. 🏹 Det kändes lite jobbigt att vara ute då också, men inte lika mycket som tidigare idag. Själva lagningsprocessen gick snabbt. Han som hjälpte mig frågade om jag ville följa med till utomhusbanan och skjuta lite efteråt, men jag avböjde. Jag var helt slut och ville bara få komma hem igen, så jag bara provsköt några pilar för att kolla att bågen fungerar som den ska igen och sedan lämnade jag lokalen. Men det känns skönt att ha en okej pilbåge igen, så att jag kan gå och skjuta framöver när det passar. 😊🏹

Nu har jag bäddat ner mig i sängen och kommer förmodligen somna ganska snart. Jag har varit uppe sedan tidigt imorse och det har ju varit en tämligen intensiv dag. 😴

Idag blev gårdagens planerade dagsutflykt till Vadstena äntligen av. 😊 Det är ju inte alls länge sedan jag var där, men det kändes ändå väldigt fint att få komma dit igen. Jag känner mig så hemma och tillfreds där. ❤ Och inom den första timmen efter min ankomst imorse hann jag springa ihop med två olika personer som hälsade igenkännande på mig, den ena stannade till och med och pratade en stund. 😊 Så det börjar verkligen bli "min" stad nu.

Men då bestämde jag mig för att gå till bågskytteklubben och skjuta - för första gången på hela sommaren. 🏹 Det var ett extremt spontant beslut, annars hade jag såklart hört av mig till min bågskyttekompis och frågat om vi skulle gå dit tillsammans. Men nu var jag helt ensam i lokalen.

Jag var förklarligt nog ganska ringrostig, men jag kom in i det igen förvånansvärt snabbt ändå. 👍 Och jag sköt hela 116(!) pilar - normalt brukar jag skjuta 60. Jag hade förmodligen skjutit ännu fler, om det inte hade blivit fel på min pilhylla...

Jag ska få hjälp att fixa den på måndag. Så nästa vecka ska jag försöka skjuta fler gånger. 😊

Resten av dagen har syrran och jag varit på Ingelsta och shoppat. Också ett spontant och trevligt beslut. 😊👍

Får se om det blir en tur till Vadstena imorgon istället - eller om jag behöver vara hemma och vila efter all social exponering under shoppingen... 😴

Nu har semestern börjat "på riktigt". Måndag till onsdag var mamma och syrran och jag på roadtrip till Sörmland och besökte en massa fina platser och hade det allmänt mysigt. ❤ Platser som syrran och jag minns, platser som mamma minns, platser som ingen av oss minns men som var värda ett besök ändå. Det var tre väldigt fina (om än intensiva) dagar som utgjorde en härlig start på min semester. ❤

Igår grejade syrran och mamma och jag massor i källaren, så idag har jag fullt med blåmärken på armar och ben och känner mig mer eller mindre mörbultad efter allt bärande. 😵 Men det blev jättefint i källarförrådet. Och det kommer bli jättefint i lägenheten också. 👍

Imorse vaknade jag upp till fina ord från en kurskamrat på sommarkursen...

En mycket trevlig start på dagen. 😊👍 Jag mår bra av och behöver mycket bekräftelse (i synnerhet gällande att jag är duktig), så det här kändes jättebra. 💖

Tröttheten efter att ha jobbat så sjukt mycket övertid på sista tiden kom ifatt mig idag, så jag lade mig och sov en stund på eftermiddagen. 😴 Egentligen hade jag tänkt höra av mig till min bågskyttekompis och fråga om vi skulle gå till lokalen och skjuta tillsammans en stund, men jag orkade inte. Det får bli nästa vecka. Några dagar hit eller dit gör väl varken till eller ifrån i min träning, med tanke på att jag varken har hunnit eller orkat gå till lokalen sedan i våras(!)... Det är nästan så att jag behöver gå om bågskytteskolan för att lära mig allting igen. 😱 Nämen, hoppas att jag kommer in i det snart igen...för det vill jag verkligen. 🏹

Jag har spelat ganska mycket Sims idag. Det kom ju ett nytt prylpaket i torsdags, och sådant utökar alltid mina speltimmar. 😉 Och så har jag letat fram mitt gamla Belville och byggt ihop en del av det och känt mig nostalgisk...

Att det är Stockholm Pride den här veckan vet jag ju egentligen (eftersom det alltid är den här veckan), men på något sätt hade jag lyckats glömma bort det mitt i all stressen...så det är ju "tur" att så många företag håller på med pinkwashing och regnbågsfärgar sin marknadsföring den här veckan och därigenom påminner mig. 😉 Jag har inte hunnit ta del av någon sändning än, men jag har sett i sociala medier att kronprinsessan hållit ett fint tal och det gör mig alldeles varm i hjärtat. ❤🏳️‍🌈 Jag ska titta på det (och annat intressant) vid tillfälle, men just nu sträcker sig mitt engagemang inte längre än till att dekorera profilbilden på Facebook...

Och nu är det sovdags. 😴 Räknar liksom med att gå upp klockan fem imorgon också...