Det kakätande Ångestmonstret

 
Nu är det VÅR på riktigt! På lunchen idag kunde jag sitta på en bänk utomhus utan jacka för första gången i år. ☀️☀️☀️ Tills solen gick i moln och det blev kallt igen. 😉
 
Imorse hade jag samtal med psykologen, efter ett uppehåll på två veckor (hon fick förhinder förra veckan). Vi pratade bland annat om Ångestmonstret, om hur det får näring genom att jag agerar i enlighet med rädslan. Varje gång jag låter bli att göra någonting för att det känns läskigt är det som om jag ger monstret en kaka, och så kan fanskapet leva vidare och få fler kakor av mig och så bara fortsätter det så. Jag sa att jag vill att Ångestmonstret ska svälta, och psykologen sa att i så fall måste jag låta monstret vara där och skrika efter sina kakor men utan att jag ger det några, att jag gör saker även om det känns läskigt. Det är det som får monstret att svälta och mig att växa.
 

 

Jag berättade att jag har svårt för att avbryta loopandet av konversationer inne i huvudet, även om jag uppmärksammar dem och försöker avbryta. Psykologen gav mig i läxa att gå all in i loopandet istället för att försöka avbryta det, att sätta ett alarm på 5 minuter och sätta mig ner och bara fokusera på loopandet. (Förmodligen för att jag ska få min hjärna att tycka att det är skittråkigt och på sikt sluta med detta beteende, antar jag.) När alarmet ringer ska jag gå iväg och göra någonting annat som kräver mitt fulla fokus. Alltså ägna mig åt inkompatibla beteenden för att bryta post mortem. Jag tycker att det låter som en ganska rolig övning faktiskt. 👍

 
Vi pratade även om bågskyttet, att jag ska fokusera på nyckelbeteenden istället för resultat och prestationer. Och målet med det är att jag ska bli bättre, genom ökad kontroll och påverkan på hur det går. Psykologen jämförde bågskytteträningen med att lära sig ett nytt språk, att det inte går att lära sig alla aspekter på en gång utan att det gäller att välja ut en sak i taget att fokusera på. Så på bågskytteträningen imorgon ska jag fokusera på att fullfölja i släppet, jag ska verkligen försöka ha mitt huvudfokus där och inte försöka tänka på tusen aspekter samtidigt och definitivt inte på var pilarna träffar tavlan. 🏹 Och i utvärderingen av hur det gick ska jag tänka på hur väl jag klarade av att öva på nyckelbeteendet - inte på något annat.
 
För att nå målet gäller det att ta små steg och ha delmål. Att plocka ut en bit och strunta i helheten. När jag går promenader ska jag öva på att rikta fokus utåt, att inregistrera olika sorters träd och fåglar jag ser. I sociala situationer ska jag också bestämma mig för något beteende att fokusera på, såsom att ge komplimanger eller berätta om någonting roligt jag gjort. Och bara fokusera på det steget, inte på situationen som helhet.
 
På stressfronten ska jag öva på att säga ifrån och inte ta på mig för mycket saker, och göra klart det jag håller på med innan jag påbörjar något nytt. Att säga nej på ett bra sätt.
 
På det stora hela handlar det om att ta steg åt rätt håll för att jag ska må bättre och nå mina mål.

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback