Panelsamtal på teatern

Ikväll har jag varit på teatern och lyssnat på ett panelsamtal (om Rocky Horror Show i allmänhet och Frank N Further i synnerhet) under ledning av Tiina Rosenberg. Jag tyckte att det verkade spännande när jag hörde talas om panelsamtalet, men det var först när jag såg att Tiina skulle vara moderator som jag slutligt bestämde mig för att gå. 🤩

Det jobbiga med sådana här programkvällar på teatern är dock att en måste RINGA och boka biljetter, det går inte att göra via det vanliga social fobi-vänliga bokningssystemet på hemsidan. 😫 Och jag ringde faktiskt igår! Nästan precis när biljettkassan öppnade. Och det gick bra. Men sedan släpptes biljetterna till ett annat evenemang två timmar senare som jag också vill gå på, och det stod att det skulle gå att boka via nätet men det gick inte och det kändes så dumt att ringa till teatern igen så tätt inpå så jag gjorde inte det. Tänkte ringa idag istället, men det kändes fortfarande för tätt inpå. Övervägde nästan att be mamma eller syrran ringa åt mig, men försöker att inte ägna mig åt sådana undvikandebeteenden... Men ikväll löste det sig! Efter panelsamtalet besökte jag biljettkassan personligen och bokade biljett direkt på plats. Så i början av mars ska jag gå på min första teaterkväll för abonnenter. 😊

Men det var en parentes i sammanhanget. Åter till panelsamtalet. Jag misstänker att det var fler än jag som var där för Tiinas skull. 😉 Utöver det vanliga teaterbesökarklientelet (typ äldre heterosexuella par eller mindre grupper av seniora väninnor, gärna lite finklädda) var det även några (som jag tolkade som) unga flator som i likhet med mig bänkat sig ganska långt bak i lokalen och satt med tindrande ögon och lyssnade när Tiina pratade. 😍

Jag hade lätt kunnat lyssna på BARA Tiina under den där timmen. Att göra ett panelsamtal av det var överflödigt. Eller, teaterchefens inlägg var också tänkvärda och givande, så de två hade gärna kunnat ha ett samtal, eventuellt tillsammans med en av de inbjudna. Men den andra inbjudna, en man som spelat Frank någon gång för lääänge sedan, satt jag mest och störde mig på under hela samtalet. Jag har ingen aning om vem han är, men han gav inget sympatiskt första intryck. Väldigt självupptagen och ganska ohyfsad, han avbröt en lång intressant utläggning som Tiina höll och frågade om hon skulle komma till någon fråga (som han kunde svara på) någon gång. Han sågade allt vad allvar, budskap och gripande berättelse heter när det gäller teater i allmänhet och musikal i synnerhet, enligt honom ska det bara vara kul underhållning. HBTQ-personers utsatthet, nu såväl som när musikalen först kom på 1970-talet, negligerade han, liksom musikalens politiska betydelse för oss och vår situation. Alltså...jag kan verkligen inte se denna människa i rollen som Frank! 😖

Men Tiina var som sagt grym. 😍 Hon pratade om crossdressing inom teatervärlden genom tiderna, jämförde populärkultur och finkultur (även om hon är emot denna uppdelning), problematiserade möjligheten till queera uttryck på respektive utanför scenen, diskuterade utvecklingen och mottagandet av Rocky Horror Show från 1970-talet till idag och kopplade till samhällsförändringar. Och så vidare, och så vidare. Heja Tiina! 👏


Ännu en bra dag och en ny terapihemuppgift


Det har varit en himla bra dag idag också. 😊 Förutom att jag är skittrött. 😴 Jag var så extremt uppe i varv igår kväll att jag inte kunde somna förrän efter tolv någon gång (trots sömntablett). Så jag kände mig ganska miserabel när alarmet ringde imorse. 😖 Men det var bara att gå upp.

Jag hade samtal med psykologen på morgonen. Vi pratade om hur ledsen jag var förra gången och hur bra jag mått sedan dess (och hur jätteduktig jag var som höll föredrag igår 😊), vi gick igenom min aktivitetsdagbok för den senaste veckan och det blev väldigt påtagligt hur viktigt det är för mitt mående att hela tiden aktivera mig med sådant jag kan fokusera på (vilken tur att jag hade så mycket inplanerat förra helgen som kunde lyfta upp mig ur mörkret!), och hur lätt jag faller ner i nedstämdhet när jag inte har något att fokusera på och låter de negativa tankarna ta över (söndagsångest, hej hej, söndagsångest... 😒). Jag mår i allmänhet bra så länge jag har något roligt och meningsfullt att ägna mig åt, annars blir jag rastlös och nedstämd.

Jag ska fortsätta fylla i aktivitetsdagboken under de kommande två veckorna fram till vårt nästa besök. Och så har jag även fått ett beteendeexperiment i hemuppgift. Beteendeexperimentet går ut på att när jag öppnar dörren för kunder på jobbet ska jag fråga om de vill ha något att dricka och inte bara be dem sitta ner och vänta som jag brukar (vilket är ett säkerhetsbeteende för att så snabbt som möjligt komma ur situationen och undvika frågor och riskera att svara fel på dem). Jag ska ha fokus utåt och titta på personen. Jag ska observera hur det känns i kroppen och skriva ner det. Jag ska utvärdera hur det blev, vad som hände när jag genomförde beteendeexperimentet och hur jag hanterade eventuella negativa konsekvenser.


Efter psykologsamtalet kände jag mig glad men såklart fortfarande väldigt trött. Ville mest bara åka hem och lägga mig igen, men jag har ju redan varit borta alldeles för mycket från jobbet den senaste veckan så jag kände att jag behövde komma ifatt lite där. Och det blev en bra eftermiddag på kontoret, jag kände mig lite stressad men på en hanterbar nivå och jag kände mig fortsatt glad. 😊 Några kunder som jag kunde göra beteendeexperiment på dök det dock inte upp, vilket jag väl egentligen inte väntade mig heller då fredagar i allmänhet är en väldigt lugn dag besöksmässigt. Får sikta på måndag...

Nu ska jag sova, det behöver jag verkligen. 😴 Imorgon ska syrran och mamma och jag gå på bio, det ska bli mysigt. 😊 Och på söndag har jag två studiedeadlines, som jag inte ens börjat skriva på än men trots det inte känner mig särskilt uppstressad över (ännu 😉). Natti natti! 💖

När Malin plötsligt började gilla Alla hjärtans dag 💖

Vilken himla bra dag det har varit idag! 😊 Jag har nog aldrig tidigare varit såhär exalterad över Alla hjärtans dag faktiskt. 💖 Efter två dygns komaliknande maratonsömn är jag äntligen något sånär frisk, så jag har återvände till kontoret idag. Yay! Igår kväll gjorde jag hjärtformad choklad som jag tog med och bjöd mina kollegor på idag. Jag bjöd även några kunder som chefen och jag åkte ut på kundbesök till på eftermiddagen. 
 
Inte så vackra kanske, men väldigt goda. Och uppskattade. 💖 
 
På förmiddagen gjorde jag något jätteläskigt. Vi hade personalmöte och jag ansvarade för en av punkterna på dagordningen och höll ett litet föredrag för mina kollegor. Jag hade förberett mig minutiöst och gjort en jättesnygg PowerPoint-presentation, men när det började närma sig min tur att ta ordet blev jag illamående och ville bara fly från konferensrummet. Men det gjorde jag inte. Jag började prata, med stöd i bilderna som visades på skärmen. Och det blev som ett samtal av det hela, då kollegorna kom med både inpass, synpunkter och frågor. Och efteråt sa en kollega till mig att han tyckte att det gått jättebra, jag berättade att jag mått skitdåligt innan och han sa att det inte alls märktes. Och jag anmälde mig frivilligt till att hålla ett nytt föredrag under nästa personalmöte! Känner mig så himla stolt och duktig och nöjd med mig själv. 😊 
 
På eftermiddagen åkte chefen och jag som sagt ut på kundbesök, och det gick också jättebra. Jag blev nervös när företagets ekonomiansvariga sa att hon hade en lista med frågor åt mig, jag får alltid sådan prestationsångest och är rädd för att svara fel när jag direktkonfronteras på det där sättet. Men jag kunde svara på alla hennes frågor och hjälpa henne lösa några saker som kört ihop sig i bokföringsprogrammet. Och hon blev väldigt nöjd och tacksam, och jag kände mig väldigt stolt och lättad. Heja mig! 😊 
 
Har varit glad och positiv hela dagen, nästan lite speedad. Jag tror att det är glädjeenergi över att vara på benen och tillbaka i vanliga rutiner igen, kombinerat med stolthet över dagens sociala prestationer och Alla hjärtans dag-lycka. HAPPY VALENTINE'S DAY!!! 💖💖💖 
 
Jag har faktiskt helt skamlöst beställt en Alla hjärtans dag-present till mig själv (varför inte liksom 😄) som jag var och hämtade ut idag efter jobbet. Och när en beställde för över ett visst värde ingick en "hemlig kinkpresent" som ett Alla hjärtans dag-erbjudande, det lät ju spännande så jag tackade ja till erbjudandet - och har nu, utöver min beställning, fått hem en röd liten...dammvippa?! 😂😉 
 
Himla underbar video som syrran hittade för några dagar sedan. Vacker och hoppfull och väldigt Malin-tilltalande och romantisk, dagen till ära. 😍

Fuck privatiseringen av apoteken!

Igår kväll skulle jag klicka hem en förpackning med sömntabletter.

Jag loggade in på Apotea. Där fanns de inte i lager.

Jag loggade in på Apotek Hjärtat. Där fanns de inte i lager.

Jag loggade in på Kronans Apotek. Där fanns de inte i lager.

Jag loggade in på Apoteket. Där fanns de! Eller ja, inte rätt sort förstås, men ett helt okej substitut.

Fattar ni hur sjukt detta är?! Och att apoteken inte kan svara på vilka andra apotek i närheten som har produkterna hemma, såvida de inte ingår i samma kedja. Det är jävligt irriterande när det gäller mina sömntabletter, men fan livsfarligt när det gäller mina adrenalinsprutor (som ALDRIG finns inne när jag frågar efter dem utan måste beställas)... 

Apoteksverksamheten handlar inte längre om att se till att människor kan hämta ut de läkemedel de behöver. Det handlar om att lagerhålla de produkter som är lättsålda och skita i resten. För att maximera vinster. Det är så jävla vidrigt. 😡

Vabruari (utan barn)


Jahapp. Tyckte att jag började må betydligt bättre under helgen och jag gick och jobbade igår - men nu är jag tillbaka i sjuksängen. 🤒 Har sovit typ hela morgonen och förmiddagen, det var skönt men jag känner mig fortfarande ynklig. Och jag har inte tid med sådant här! 😣

Vacker avslutning på kulturell helg

 
Den sedvanliga söndagsångesten har infunnit sig idag, främst i form av rastlöshet. Men det har varit rätt okej ändå. Jag har fått en hel del gjort på studiefronten och jag har till och med gjort matlådor för nästan två veckor. Och så har jag varit och sett den oerhört berörande föreställningen Lola med Tommy Körberg. 
 
Det har varit en väldigt kulturell helg - bio i fredags, musikal igår och teater idag. Jag har varit lite orolig för hur jag skulle orka med så mycket aktiviteter utanför hemmet på en enda helg (det verkade som ren galenskap redan när jag planerade det), en oro som inte precis dämpades av mitt kassa mående i torsdags och fredags (då ville jag bara stanna hemma hela helgen och skita i alltihop). Men det har varit bra för mig att komma ut och göra trevliga saker dessa tre dagar. 
 
Tommy Körberg har jag inte direkt haft någon relation till innan (förutom att jag såklart vet vem han är), men nu idag blev jag helt betagen. Det var en otroligt gripande, vacker och smärtsam historia han berättade på scenen idag om mod, sorg, utanförskap och att våga vara den man är och jag rekommenderar varmt ALLA att gå och se Lola. 💖 
 
 
 
Nu har jag plötsligt en himla lust att starta upp något nytt, glittrigt klänningssyprojekt... 😍

Rocky Horror Show

Jag mår bättre idag, både fysiskt och psykiskt. Bara gula och gröna markeringar på aktivitetsschemat än så länge idag. 😊 Har pluggat, tvättat, sovit, handlat, spelat Sims...och varit på teatern. 😍

Alltså, Rocky Horror Show på Östgötateatern...vilken uppenbarelse! Efter publikrepetitionen för några veckor sedan var jag helt lyrisk, men efter att ha köpt och sett filmen från 70-talet kände jag mig lite halvskeptisk och konfunderad...men nu, när jag sett hela föreställningen live, vet jag inte till mig av lycka och extas. 😍 Det är verkligen jättekonstigt, jättesnuskigt, jättebögigt och jättebefriande. Jag kommer absolut att gå och se detta igen! 😍

Hänförd, förfärad och förförd. 😍😳😊😂

Coolaste och mest creepy huset ever.

Aaahh, varför fick vi inte sådana här underbara goodiebags till La Cage aux Folles?!? 😱 Supersnygg tygpåse (som jag kommer använda typ varje dag), musikalaffisch (som snart kommer pryda någon vägg här hemma), klistermärke (som snart kommer pryda något föremål här hemma), program (som jag lusläste från pärm till pärm innan föreställningen), godisklubba (som jag ätit upp för länge sedan) och kondom (som jag gladeligen skänker till bättre behövande).

Väldigt skör just nu

Det har varit en jobbig vecka. Det har gått både upp och ner. Väldigt lätt ner. Under gårdagen kulminerade det i ett massivt tårflöde och suicidala tankar. Jag är förstås extra känslig just nu på grund av tvåårsdagen, och imorse vaknade jag dessutom med både feber och mens. Minsta lilla grej kan göra mig helt knäckt. 
 
 
Jag grät mig igenom i princip hela psykologsamtalet imorse. Vi pratade knappt om social fobi eller utmanande övningar överhuvudtaget, fokus låg såklart på mitt depressiva tillstånd. Psykologen sitter ju i Stockholm och verkade bestört över att det inte finns något mobilt psykakutsteam här som kan åka hem till en när en mår dåligt (det känns nästan värt att flytta till Stockholm bara för det, tycker jag!) och att den psykakut som finns på sjukhuset här i Norrköping behandlat mig som skit de flesta gånger jag åkt dit. 
 
Hon kontaktade psykakuten i Linköping istället och ringde mig senare under dagen för att ge mig ett nummer jag kan ringa om läget blir akut (jag tvivlar dock starkt på att jag kommer att ringa, mitt förtroende för akutpsykiatrin är av förklarliga skäl lika med noll). Hon sa även att jag kan ringa till mottagningen där hon sitter i Stockholm (även om det egentligen inte är någon akutmottagning), eller kontakta mottagningen i Linköping där jag har mina videosamtal med henne och be dem kontakta henne om jag behöver prata med henne innan vårt nästa inbokade samtal. Hon bryr sig verkligen, det känns fint. 
 
Jag fick ett aktivitetsschema som jag ska fylla i under den kommande veckan. Jag ska skriva någon kort notering om vad jag gör varje timme och färgmarkera med rött om jag mår dåligt (deprimerad, nedstämd, ångestfylld), med gult om jag varken mår bra eller dåligt (neutral, blandad sinnesstämning) och med grönt om jag mår bra (positiv, nöjd, tillfreds, glad). Hittills under dagen har samtliga färger använts. 
 
Jag stannade hemma från jobbet idag. Främst på grund av febern, som gör mig helt matt och orkeslös, men även på grund av mitt allmänt labila tillstånd som inte gör mig lämplig att befinna mig i professionella sammanhang just nu. Jag började gråta på kontoret igår, jag ville inte att det skulle hända idag igen. När jag varit hos psykologen åkte jag hem och bäddade ner mig, låg och skakade i frossa under en yllefilt. Syrran och jag gick en sväng på stan på eftermiddagen och köpte en glödlampa till min nya sovrumslampa. Kände mig fruktansvärt omoralisk som var ute och sprang på det viset trots sjukfrånvaro från jobbet. Och ännu mer när jag gick på bio på kvällen... 
 
Hade jag inte redan köpt biljett och informerat biografen om min jordnötsallergi och fått löfte om att de skulle se till att det var säkert för mig att vistas i lokalerna denna kväll och hade det inte varit premiären för en film som jag har två statistroller i - då hade jag fan stannat hemma och sovit istället. Men nu släpade jag mig alltså, feberöm och ynklig, iväg till bion. Det är andra gången jag bevistar en biopremiär där jag får se mig själv på bioduken (förra gången var jag till och med i ännu mer olämpligt skick för dylika strapatser) och det är verkligen en himla cool känsla. Min filmstjärnekarriär går sakta (om än inte så säkert) uppåt. 
 
 
Betyg för förra delkursen i B-kursen i genusvetenskap fick jag idag också (vilket gav upphov till en grön ruta i aktivitetsschemat). Min analys av två svenska branschupprop från MeToo-rörelsen resulterade i ett stort A och massor av beröm från lärarna... 
 
 
Som vanligt var jag panikartat övertygad om att jag missuppfattat kurslitteraturen och hemtentaanvisningarna och hela kursen totalt, och jag hade avvaktat med att lämna tillbaka kurslitteraturen till biblioteket i händelse av att jag skulle behöva skriva en omtenta. När ska jag fatta att jag faktiskt är jäkligt BRA på att leverera akademisk rappakalja?! Efter elva och ett halvt år som student är jag liksom lite av ett proffs på området...

Den svåraste dagen


Idag är det två år sedan min älskling gick bort. Jag har haft ångest och känt mig nedstämd inför den här dagen, vilket började bli mycket påtagligt i fredags. Ett tungt täcke av sorg, saknad och hopplöshet lade sig över mitt tidigare relativt ljusa sinne och jag fungerade inte helt optimalt på jobbet. Terapin gick sådär, även om psykologen hävdade att det gick bra, och jag har inte gjort mina övningar en enda gång under helgen. 

På väg från psykologen i fredags. Lite stolt över att jag åtminstone inte började gråta under samtalet.

Har kommit på mig själv flera gånger med att bara sitta och stirra framför mig. Igår fick jag dock någon slags manisk dunderenergi och organiserade om i alla köksskåpen. Men när jag vaknade imorse fanns ingen sådan energi kvar, allting kändes bara tungt och jag ville mest bara dra täcket över huvudet och sova mig igenom den här vidriga dagen. Och jag har faktiskt tillbringat större delen av dagen i sängen, och varvat sovande med pluggande. 


Skönt att dagen snart är slut. Hoppas att jag mår bättre imorgon. Nattiskramar 💖

Ett av gårdagens inköp. Mitt hem pryds av fler och fler vita katter...