Den svåraste dagen


Idag är det två år sedan min älskling gick bort. Jag har haft ångest och känt mig nedstämd inför den här dagen, vilket började bli mycket påtagligt i fredags. Ett tungt täcke av sorg, saknad och hopplöshet lade sig över mitt tidigare relativt ljusa sinne och jag fungerade inte helt optimalt på jobbet. Terapin gick sådär, även om psykologen hävdade att det gick bra, och jag har inte gjort mina övningar en enda gång under helgen. 

På väg från psykologen i fredags. Lite stolt över att jag åtminstone inte började gråta under samtalet.

Har kommit på mig själv flera gånger med att bara sitta och stirra framför mig. Igår fick jag dock någon slags manisk dunderenergi och organiserade om i alla köksskåpen. Men när jag vaknade imorse fanns ingen sådan energi kvar, allting kändes bara tungt och jag ville mest bara dra täcket över huvudet och sova mig igenom den här vidriga dagen. Och jag har faktiskt tillbringat större delen av dagen i sängen, och varvat sovande med pluggande. 


Skönt att dagen snart är slut. Hoppas att jag mår bättre imorgon. Nattiskramar 💖

Ett av gårdagens inköp. Mitt hem pryds av fler och fler vita katter...

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback