Idag hade jag samtal med min psykolog, efter ett alldeles för långt sommaruppehåll på två månader. Och hon inledde samtalet (efter att ha checkat av mitt mående) med att släppa bomben att hon kommer sluta vara min psykolog under hösten. 😟 Hon sa att hon inte längre kommer ha "sådana här samtal" i sin tjänst. Om hon syftar på videosessioner eller på patientsamtal överhuvudtaget framgick inte. Hur som helst kommer hon försvinna ur mitt liv. Vilket är en jävla KATASTROF. 😱 Hon är den bästa samtalskontakt jag någonsin haft inom psykiatrin. Vem kommer jag få istället? Kommer jag överhuvudtaget att få någon ny?! Det verkar inte alls säkert. Hon sa att hon skulle höra sig för bland sina kollegor och bland andra mottagningar om någon kan ta sig an mig...vilket känns jävligt svajigt. Hon rekommenderade en annan mottagning i Stockholm, men till skillnad från hennes arbetsplats så har den mottagningen inget samarbete med Region Östergötland...så den dörren är nog tyvärr låst. Jag har mejlat min sjuksköterska på mottagningen här i Norrköping och uttryckt min oro för hur det kommer bli framöver, men hon har inte svarat än. Psykologen kommer även att kontakta min läkare inom psykiatrin, men jag vet inte ens vem det är längre - på det senaste mötet i våras meddelade ju min läkare att hon kommer sluta och att jag kommer få en ny till hösten. Så jag förlorar alltså två av mina tre kontakter inom psykiatrin nästan samtidigt! 😟 Så bra som jag har haft det inom psykiatrin de senaste åren, med en bra psykolog och en bra läkare och en bra sjuksköterska, har jag fan aldrig haft det innan. Och nu ska jag kastas ut i kylan igen och behöva kriga för att få den hjälp jag behöver. 😔 Det är en jävla tur att mitt mående ändå är relativt stabilt just nu, att jag inte är totalt nere på botten när det kommer ett sådant här besked. Som det är nu så har jag förhoppningsvis tillräckligt mycket energi för att orka stånga mig blodig mot vårdbyråkratins väggar för att hävda min rätt...