Jag somnade faktiskt sedan inatt, även om det tog en evinnerlig tid. Och jag drömde att jag var på Pride-festival i Finspång. Där fanns både Pride Park och Pride House - och till och med ett Mini Pride House (typ en informationsdisk på torget). Jag nästan skrattade när jag vaknade. För jag är uppvuxen i Finspång - och jag har aldrig någonsin sett så mycket som en enda ynka liten regnbågsflagga där.

 

Och efter denna surrealistiska dröm vaknade jag upp till en ny dag. En söndag. Den första dagen i september och den sista dagen på min semester. Självklart är jag rastlös. Självklart lurar Ångestmonstret i skuggorna. Men jag ska försöka göra något bra av den här dagen ändå. Jag ska åtminstone försöka pallra mig iväg till affären.

 

Men först av allt tror jag att vi tar och tittar på ett klipp från konserten. Bra medicin mot att grotta ner sig alltför mycket i rastlöshet. Tihi...