Noll energi 😴
Jag vet inte om det fortfarande är omställningen till sommartid som gör mig såhär förstörd, eller om det är astman och allergierna som spökar såhär i dessa pollentider, eller om jag faktiskt gått och drabbats av coronaviruset. 😵 Trots att jag sover tillräckligt många timmar per natt känner jag mig helt slut om dagarna, det känns tungt att andas (imorse blev jag helt flåsig av promenaden till jobbet - vilket är fullkomligt orimligt) och jag orkar typ ingenting. Sjukt jobbigt!
Men psykiskt börjar det gå uppåt igen, så jag får väl vara glad för det i alla fall. 🙏 Imorse var jag duktig och RINGDE(!) till en kund jag inte känner så väl istället för att mejla, och det gick hur bra som helst. Heja mig! 👏 Och efter jobbet gick jag in i en liten butik jag aldrig handlat i förut (och verkligen inte tillhör målgruppen för 😂), vilket var jätteläskigt - men jag gjorde det för en väns skull, så jag fokuserade på hur glad hon (förhoppningsvis) kommer bli över mina omtänksamma och personliga presenter, och jag tog mig igenom det hela med lyckat resultat. 👍
Kvällen har jag ägnat åt att plöja igenom några avsnitt av Gilmore Girls. Egentligen borde jag väl ha målat lite, eller skrivit några stycken på min kandidatuppsats, men att ligga i sängen och titta på Netflix kändes betydligt mer hanterbart i mitt nuvarande skick. 😴 Och nu ska jag sova. Hoppas att jag känner mig piggare imorgon...
Sommartider, snooze snooze...
Jag brukar inte ha så stora problem med omställningen mellan vintertid och sommartid. Men den här gången känns det verkligen jättejobbigt! 😖 Jag snoozade mer än en timme imorse och släpade mig sedan iväg till kontoret. Och jag har fortsatt känna mig trött hela dagen. 😴 Helt förstörd.
På eftermiddagen var det dags för gymbesök med kollegorna igen. Och det var också jättejobbigt, kanske delvis för att jag var så trött. Men det var också mycket fokus på flås, och det var riktigt plågsamt för mig (trots att jag använt inhalatorn innan passet). Jag satte mig ner på golvet och drack vatten mellan varje övning och halvvägs igenom passet slutade jag göra den jobbigaste övningen helt och hållet, för att skona mina luftvägar. Jag mådde vid det laget nästan illa av ansträngning. 🤢 Så sjukt frustrerande när min kropp inte vill samarbeta med mig. Jag hade ju sett fram emot dagens träning. 😒 Men, men...hoppas att det går bättre nästa gång.
Väderomslag
Igår var det vackert vårväder, och syrran och jag rörde oss ute på stan. ☀️ Vi gick i en del affärer, och i en secondhandaffär förälskade jag mig i en spegel som jag varken har behov av eller plats för...men den fick i alla fall följa med hem (och står nu lite bortkommen på mitt hallgolv 😉). Men det positiva med det var att jag fick öva på att be personalen om hjälp (eftersom den stod lite oåtkomligt till i butiken), något jag annars brukar undvika i butiker. Min förälskelse i spegeln var liksom större än min rädsla för att be om hjälp. 😍 Mitt självfokus var dock så stort att jag inte var säker på om den person som hämtade spegeln och placerade den bakom disken i väntan på att vi skulle kolla färdigt i butiken var samma person som sedan tog betalt (det var det inte, visade det sig - men båda två var brunhåriga kvinnor, och mitt självfokus under ångestpåslag är så stort att jag inte lägger märke till närmare yttre detaljer än så 😖). Nåväl. Jag fick i alla fall en liten exponeringsövning - och en mycket vacker spegel. 👍
Vackert och djurvänligt alternativ till påskfjädrar. 👍 Heja Norrköpings kommun! 👏
Imorse vaknade jag upp till regn och hagel och snö. Och kände inte alls för att ge mig ut och träna bågskytte. 😣🌧🌨 Så jag ställde in. Stannade hemma och läste en bok om queerteori och ställde om klockorna till sommartid och spelade Sims istället.
Jag älskar snö. När den först kommer på senhösten och lägger ett gnistrande vitt täcke över det grå och deppiga mörkret. 😍 När den kommer på våren är jag inte fullt så förtjust. 😒
Igår ställde jag också in en bågskytterelaterad aktivitet (att åka och kolla på en potentiell ny lokal), jag hade räknat med att kunna åka spårvagn dit men upptäckte att spårvagnarna ersätts av bussar just nu på grund av spårarbete - och jag har inte åkt buss sedan vomeringsincidenten och känner inte jättestor lust att utsätta mig för det igen...så jag överlät med varm hand åt övriga intresserade klubbmedlemmar att inspektera och fatta beslut om lokalen, och ägnade som sagt istället gårdagen åt shopping tillsammans med syrran.
För övrigt är mitt psykiska mående ganska svajigt just nu. 😕 Det känns som att jag balanserar över avgrunden, stundvis i en skenbar stabilitet och stundvis på väg att störta ner i mörkret. Jag behöver hanteras med extra varsamhet just nu.
Nygammalt underverk från Taylor 💖
Igår morse släpptes Taylors nya låt "You All Over Me". Eller nya och nya, hon skrev den till Fearless-albumet men tog aldrig med den på skivan. Men på det NYA Fearless-albumet (som släpps 9 april 😍) får den vara med - tillsammans med fem andra låtar som hon skrev till den första versionen av albumet men som vi aldrig fått höra förut. Vi vet ännu inte vilka de fem andra låtarna är. Om jag ser fram emot att få höra dessa hemlighetsfulla underverk? Och de nya versionerna av de låtar jag redan kan? JAAA!!! 💖💖💖💖💖
Mittseminarium
Igår fick jag äntligen chansen att inviga mitt padelracket. 🎾 Jag var ju sjuk sist vi skulle spela med jobbet, men nu så! Det var jätteroligt, och det märks verkligen att vi blir bättre och bättre för matcherna blir längre och längre (i början bestod de mest av servar 😉). Det innebär också att det blir jobbigare och jobbigare, eftersom vi får springa mer. Igår var vi dessutom bara fyra personer, så det blev ingen vila med avbyten utan alla var på planen hela tiden. Jag fick lite astmakänningar, och imorse vaknade jag upp med träningsvärk typ överallt. Men det var det värt. 👍
Sjukt obekväm med att ta selfies inför folk... 😖
Idag har jag semester. Men tro för all del inte att det innebär någon avkoppling! Anledningen till ledigheten var att vi hade mittseminarium i kandidatkursen i genusvetenskap nu på eftermiddagen. Så det har jag förstås varit nervös för hela dagen. 😵😱 Men jag har försökt hålla mig sysselsatt. Jag gick upp tidigt imorse och satte igång en diskmaskin och en tvättmaskin. Och så målade jag ett lager till på en hylla jag håller på och fixar i ordning (det har jag visst inte skrivit någonting om tidigare, men det kommer bilder och sådant framöver).
Och så har jag städat undan vintern från trapphuset och plockat fram våren istället (med dukar som mamma sytt av gamla handdukar 😊)...
Och så har jag gått till universitetsbiblioteket och hämtat ut en bok jag behöver till uppsatsskrivandet (jag får ju passa på idag när jag är hemma på dagtid och kan gå dit under bibliotekets coronabegränsade öppettider). Handlade lite gjorde jag också när jag ändå var ute, bland annat en kärleksmumstårta (att tröstäta om seminariet skulle gå dåligt eller fira med om seminariet skulle gå bra 😉).
Jag beställde nyligen en tyngdfilt, som kom fram idag. Så den var jag också och hämtade ut. Och sedan tillbringade jag typ två timmar under den på sängen. Väldigt lugnande! En utmärkt sysselsättning sådär timmarna innan ett ångestframkallande seminarium. 👍 Jag pratade med syrran i telefon under tiden, vilket förstås också bidrog till att lugna mig. ❤
Sista halvtimmen innan seminariet satt jag och googlade på ramar och rosa glitter till en installation i hallen. Också ganska distraherande. 👍 Men sedan kom seminariet obönhörligt. Och det var bara att ta på headsetet och logga in i videomötet. 😖 Jag var SÅ nervös. Vi var visserligen "bara" fem personer (läraren och jag och tre andra studenter, varav en var tvungen att logga ut efter en timme), men det var människor jag inte känner och jag skulle ju komma att både behöva kommentera på en annan students uppsatsutkast och ta emot och svara på kommentarer om mitt eget uppsatsutkast. Så ångestpåslaget var tämligen högt. 😖😵😱
Jag var den tredje i "tur" att lämna mina kommentarer och den fjärde och sista att ta emot kommentarer. Så första halvan av seminariet kändes helt okej, jag satt mest och lyssnade och kom med någon enstaka kommentar i diskussionen. Men sedan blev det ju tyvärr dags för mig att hamna i fokus. 😱😱😱 Och det kändes som att jag bara svamlade och sa alldeles fel saker och alldeles för lite. Jag hade dock skrivit ner en massa kommentarer som jag nu har laddat upp i kursens forum, så jag hoppas att det väger upp emot min bristande muntliga prestationsförmåga och att den andra studenten känner att hon trots allt får ut någonting av min respons. Jag hade förresten mejlat till läraren innan och förklarat att jag har social fobi och tycker att det är väldigt jobbigt med muntliga seminarier, för att hon skulle vara medveten om det, och hon var superförstående och frågade om hon kunde göra någonting för att underlätta för mig. Så himla fint! ❤ Jag bad om att få veta det ungefärliga upplägget på seminariet i förväg, för att känna mig lite lugnare. Men bara det faktum att hon var medveten om problemet och visade förståelse gjorde att jag kände mig lugnare. 👍
Att ta emot respons på mitt eget uppsatsutkast var också jobbigt, men på ett annat sätt. Nu var det ju inte främst jag som skulle prata, men ämnet var ju det jag skrivit och kommer att skriva så det var ju ändå liksom fokus på mig. Men den andra studenten var väldigt snäll och konstruktiv, och även hon kommer att lägga upp sina kommentarer i kursens forum sedan så att jag kan läsa dem i lugn och ro - vilket jag är oerhört tacksam över, då mitt höga ångestpåslag och självfokus under seminariet gjorde det svårt för mig att ta till mig allting där och då.
Men nu är det över. Och jag överlevde! Jag klarade det! Det var inte perfekt, men jag började i alla fall inte gråta och jag flydde inte från situationen utan stannade kvar i videomötet ända tills läraren avslutade seminariet. Så det är ju en klar förbättring jämfört med förra gången... Och nu är jag tillbaka under min trygga tyngdfilt för att varva ner efter denna pärs. Helt slut men klart nöjd.
Helande helg ❤
Det tar tid för mig att resa mig upp igen efter en krasch. 😔 Men nu känner jag att det börjar finnas hopp om livet igen. Jag är dock fortfarande skör och rädd för att falla tillbaka ner i mörkret igen. Så jag tassar försiktigt fram genom tillvaron.
Igår hjälpte syrran mig att städa här hemma, vilket var välbehövligt både för lägenheten (som i princip har utgjort inofficiell reklam för det nya dammråttekittet i Sims 4 😉) och för mitt sinne (som blir ljusare när jag har det fint omkring mig). ❤
Syrran och jag såg en del vårblommor igår - också någonting som påverkar mitt mående positivt.
Imorse gick jag till bågskytteklubbens lokal och tränade i en timme tillsammans med min bågskyttekompis. 🏹 Det är två veckor sedan sist, så det kändes fint att det blev av idag (nu är det ju inget Melodifestivalen på lördagskvällarna längre, så jag orkar gå upp i anständig tid på söndagar igen 👍).
Jag fick lite lätt panik när jag skulle gå och hämta min utrustning dock - för jag hittade inte min pilbåge! 😱 Den stod inte där den brukar stå. Min älskade Miracle var bara BORTA!!! 😱😱😱 Jag hann bli ganska skärrad innan jag fick syn på den - någon hade hängt upp den på väggen och skrivit mitt namn på en tejpbit ovanför. Jag noterade att även min bågskyttekompis båge hängde en bit bort på väggen. Lättnaden var omedelbar. Och det kändes så fint, att vi nu är så etablerade medlemmar i klubben att vi fått egna platser för våra bågar. ☺❤
Den här helgen är det tydligen klubbmästerskap, något vi lyckats missa totalt båda två. 🙈 Men vi körde ett eget litet mästerskap imorse, en 30-pilsserie med poängräkning (barebow, inomhus, 18 meter). Jag har aldrig räknat poäng när jag skjutit tidigare, så jag vet inte om jag sköt bättre eller sämre än vanligt (det kändes dock som att jag ansträngde mig lite mer nu när verkligen varje pil räknades). Jag kom upp i 184 poäng, vilket jag känner mig nöjd med. Det ska bli spännande att jämföra med kommande gånger. 🏹
Väl hemma igen tog jag (äntligen!) tag i den sista inlämningsuppgiften till arkeologikursen. Och när den var klar och inlämnad belönade jag mig själv med en härlig långpromenad på sju kilometer i eftermiddagssolen. 🌞
Och nu är det väl snart läggdags, så att jag är ordentligt utvilad inför den nya arbetsveckan. Den här veckan har jag jobbat 7,5 timmar övertid - och det finns väl inget som tyder på att nästa vecka kommer bli lugnare... Så...natti natti!
Vändpunkt?
Jag började gråta inför en kollega imorse och har i största allmänhet känt mig ganska låg idag. 😔 Nu ikväll börjar det väl bli ganska stabilt dock. Så jag hoppas på en okej avslutning på arbetsveckan imorgon...
Ny dag, nya tag
Livet känns lite lättare nu när jag har sovit. Men gud, vad gråtsvullna mina ögonlock ser ut! Hoppas att de blir normala snart igen. Och hoppas att den här dagen blir bättre än gårdagen.
Krasch 😢
Det är mormors födelsedag idag. Den första sedan hon dog. 💔 Det gör mig extra känslig och sårbar, med noll motståndskraft. Och jag mår skit just nu. 😔 Jag har gråtit på jobbet idag, och jag har gråtit ännu mer här hemma ikväll. 😢 Suicidtankarna har kommit och gått, tårarna har flödat fritt, mamma har försökt trösta mig via telefon...och nu ligger jag i sängen och känner mig helt matt och trött, så himla trött. Sprängande huvudvärk har jag också efter allt gråtande. Hoppas att jag kan somna snart och att morgondagen blir bättre...
Väsande andning och sol i sinne
Här kommer ytterligare några bilder från gymmet igår...
Idag har vi nästan haft som ytterligare ett träningspass på jobbet. Men inte på gymmet utan nere i källarförrådet. Jag och två kollegor ägnade typ en timme åt att släpa kartonger med gammalt material som ska rensas ut. Och precis som på gymmet igår ledde dagens prövningar till att jag fick astmakänningar. Det gör mig så frustrerad, jag hatar att vara så begränsad av mina uppfuckade luftvägar. 😣 Men det blev bra resultat i källaren i alla fall, och så fick vi ju ett styrketräningspass på köpet. 🏋️♀️ Jag föredrar dock det mer stillsamma arbetet framför datorn och var tacksam när jag fick återvända till det...
Mamma kom och hämtade mig efter jobbet och så åkte vi hem till mig och umgicks en stund. Himla mysigt! 😊❤ Efteråt gick jag en sväng till affären, egentligen hade jag väl inte behövt handla förrän imorgon kanske, men det var ett så underbart soligt vårväder att jag bara måste ut en stund. 🌞 Sedan har jag ägnat kvällen åt min kandidatuppsats i genusvetenskap. Det går sakta men säkert framåt och känns just nu ganska bra. Precis som stressnivån över högsäsongen känns ganska bra idag. Jag vet inte om det är skillnaden i väder som får mig att se ljusare på saker och ting idag än igår (igår regnade det - idag skiner solen)...? 🤔 Hur som helst, jag är tacksam så länge det varar. 🙏
Avslutar inlägget med videon från finaste Taylors underbara framträdande på Grammy-galan...
Så har en ny vecka inletts
Imorse vaknade jag upp till den underbara nyheten att finaste Taylor vunnit en Grammy i kategorin Album Of The Year för folklore. Så otroligt välförtjänt! 💖💖💖
Det var vad som till slut fick mig upp ur sängen imorse. 😍 Min trötthet håller i sig - jag var inte på kontoret förrän tjugo över sju imorse. Katastrof! 😱 Hoppas att det vänder snart. Såhär kan vi inte ha det.
Idag öppnade förresten anmälan till höstterminen. Jag hade redan sedan tidigare favoritmarkerat åtta kurser, som jag nu har sökt till. I sommar däremot kommer jag inte plugga någonting alls, vilket känns jätteskönt. Jag hittade ingen sommarkurs som kändes tillräckligt intressant (förutom sådana jag redan läst tidigare 😉), så jag unnar mig tio veckor utan studier i sommar. Jag kommer ha fullt upp på jobbet ändå. Jag slits mellan hopp och förtvivlan över hur den här högsäsongen ska gå ihop sig... 😖
Arbetsdagen avslutades med ett besök på gymmet. Det var ganska mycket fokus på flås idag, så trots att jag använt inhalatorn innan och gjorde alternativa mer Malin-vänliga övningar till några av övningarna klarade jag inte av att köra hela passet. Sisådär halvvägs igenom den sista av de tre stationerna satte jag mig ner på golvet med begynnande astmaanfall och bara flämtade. Jag gjorde några tappra försök att fortsätta ändå, men blev tvungen att avbryta igen. Så frustrerande. 😣 Men fram till dess var det roligt i alla fall.
Lördagsshopping och söndagspluggande
Jag kände mig halvdöd av trötthet när jag vaknade imorse. 😵😴 Men det var det värt för att stanna uppe och titta på finalen av Melodifestivalen igår kväll. 🎉 Skönt att det är över nu dock, så att jag kan få tillbaka min normala dygnsrytm på helgerna. Jag ställde in bågskytteträningen imorse, för att jag var så himla trött. 😕 Men det var förhoppningsvis sista gången! 🏹
När jag väl pallrade mig upp idag satte jag mig och arbetade med min kandidatuppsats. Och det har jag gjort typ hela dagen. Jag skiftar mellan att tycka att det går riktigt bra - och att tycka att det är total katastrof. 😖 Har skickat det jag skrivit hittills till min handledare, får se vad hon säger...
Igår hängde jag med syrran hela dagen, och förutom att laga mat gick vi även en sväng på stan. Vilket såklart gjorde mig helt energidränerad. Men det var samtidigt väldigt roligt (det är en helt annan sak att gå på stan tillsammans med syrran än att gå själv - jag känner mig både tryggare, bekvämare och mindre ångestfylld och har mer roligt), och jag hittade en helt underbar klänning att bära vid premiären av Atlantis i Danmark i höst (om corona tillåter att den blir av)...
Jag hade svårt för att välja mellan den långa och den korta varianten. Men jag konstaterade att den korta säkerligen kommer komma till användning oftare, och att den långa var så lång att jag skulle behöva högklackade skor (vilket jag inte kan gå i 😖) för att hindra den från att släpa i marken...så jag bestämde mig för den korta. 👗
Och nu är jag trött och behöver sova för att ladda batterierna inför en intensiv morgondag. Så jag säger natti natti och lämnar er här med en riktigt vacker bild från mataffären igår...
Jag blev nästan orimligt lycklig när jag fick syn på en potatis bland kiwifrukterna. Och jag lät den ligga kvar där den verkade vilja höra hemma. 🥝 Låt ingen annan definiera vem du är, det kan bara du göra. ❤
JAAAAAAAA!!!!!
JAAAAAAAA!!!!!
Egentligen är jag alldeles för trött för att blogga nu. Men jag måste bara få ge utlopp för min totala lycka över att Tusse precis vann Melodifestivalen. Så himla rätt på alla sätt!
Eftersom jag inte kollar på teve (förutom på Melodifestivalen och Vasaloppet) hade jag aldrig hört talas om Tusse innan han dök upp i tredje deltävlingen av årets Melodifestivalen. Så jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig. Och jag blev helt golvad av hur fantastiskt alltihop var - Tusse, låten, framträdandet, budskapet... Det var bara helt outstanding. Och jag insåg där och då att det här är bidraget som kommer vinna hela Melodifestivalen, ja förmodligen hela Eurovision Song Contest. Det var många bra låtar med i Melodifestivalen i år, men det här...det var något alldeles extra.
TACK, Tusse! För att du finns, för att du är så fin och fantastisk, för att du inger hopp och sprider kärlek. Världen behöver dig. ❤️
Tack och god natt från en trött men lycklig liten Malin.
Veckans recept: Ratatouille med vitlöksris
Idag har syrran och jag lagat mat tillsammans igen. Det var roligt, som det brukar vara. 😊Den här gången blev det ratatouille, något jag aldrig lagat förut. Det blev väldigt gott, men kanske lite väl milt i smaken så nästa gång får vi vara lite mer vågade med kryddorna.
Ingredienser:
Gul lök (2 st)
Gul paprika (3 st)
Plommontomater (7 st)
Zucchini (1 st)
Vitlöksklyftor (6 st)
Jasminris (3 dl)
Olivolja (att steka i)
Vatten (5 dl)
Citronjuice (3 msk)
Salt
Timjan
Paprikakrydda
Vi (läs syrran, för jag är alldeles för känslig 😭) började med att skala och skära den gula löken i små bitar. Sedan skar syrran paprikan i små bitar, medan jag hällde i olivolja i en stekpanna och började steka löken (under högljutt klagande när lökångorna började stiga 😭). Efter en stund fick löken sällskap av paprikan i stekpannan. Medan jag fortsatte med stekningen skar syrran tomaterna och zucchinin i små bitar, som även de åkte ner i stekpannan. 🍅 Vi hällde riset, vattnet och lite salt i en kastrull och pressade ner tre av vitlöksklyftorna där och lät det koka under lock på låg värme efter att det kokat upp. De resterande tre vitlöksklyftorna pressade vi ner i stekpannan. Vi hällde även i citronjuicen i stekpannan, och kryddade med salt, timjan och (lite för lite) paprikakrydda. Stekpannans innehåll fick koka på låg värme tills riset var klart (ja, det kokade faktiskt tack vare vätskan från tomaterna).
Det blev som sagt gott, om än lite väl milt, och räckte till hela sex portioner. 👍
Den intensiva feberveckan
Nu har det varit tyst ifrån mig ett tag igen. I måndags och tisdags låg jag däckad i feber. 🤒 Och det gjorde mig förstås hyperstressad, så i onsdags tog jag mig upp ur sängen och satte mig vid datorn och jobbade så mycket jag orkade (vilket blev två pass på cirka två timmar vardera, med vilopaus emellan). Och igår kände jag mig så pass pigg att jag gick tillbaka till kontoret. För att kompensera för min sjukfrånvaro jobbade jag elva timmar igår och tio timmar idag. Inte särskilt sunt, jag vet, men det är liksom högsäsong... 😕 En av mina fina kollegor hade ett allvarligt snack med mig innan jag gick hem idag, att jag måste ta hand om mig själv, att ingenting är värt att jag går in i väggen för och att de vill ha mig på kontoret välmående och välfungerande under lång tid framöver. Det fick mig nästan att börja gråta. Tack! ❤
Kraschlandning igår kväll efter elva timmar jobb och en timme Pride-möte.
Igår hann jag precis hem och duscha och få på mig pyjamas innan det blev dags för digitalt stormöte med Pride-familjen. 🏳️🌈 Jag känner mig inte särskilt bekväm med stormöten, det är väl de enda Pride-möten jag brukar lämna återbud till på grund av ångest. Och igår var det dessutom en ny person med, så då körde vi såklart en presentationsrunda - som om det inte var tillräckligt jobbigt ändå. 😱 Jag tänkte nästan fejka tekniska problem och logga ur innan det blev min tur att presentera mig, men det gjorde jag inte (det var bara en ytterst lockande tanke). Jag sa inte så mycket dock, bara det allra nödvändigaste. Lite senare under mötet hamnade fokus på mig igen (på grund av ekonomifrågor) och då kom tanken på flykt tillbaka igen, men även denna gång samlade jag mig och sa det jag behövde säga istället för att logga ur. 👍
I tisdags eftermiddag hade jag samtal med min terapeut. Jag kommer ärligt talat inte ihåg allt vi pratade om, men hon gick i alla fall igenom en fokusövning som är min hemläxa till nästa vecka. Jag bad henne skicka den till mig skriftligt också, för att jag skulle komma ihåg alla detaljer, och det gjorde hon så gärna...
🔊 🔊 🔊 🔊 🔊
Uppmärksamhetsträning
Fokusera på olika ljud (som kommer från olika håll, höger, vänster, närmare och längre bort, ute och inne). Ex bygget utanför, blåsten, fågelkvitter, trafik, radio, människor som pratar, tv, kylskåp, diskmaskin)
Bestäm vilka tre ljud du vill fokusera på (Vi pratade om trafik, bygget och även radio). Om det blir för svårt så börja med två ljud.
Öva uppmärksamheten i 10 minuter två gånger om dagen. Du tyckte eftermiddag och kväll var bra.
Steg 1: Först använda 4 minuter med selektivt fokus på olika individuella ljud. Placera hela ditt fokus på ett av ljuden, till exempel trafiken på gatan, och fokusera på det ljudet i 10 sekunder (kanske behöver du timer så att du inte börjar räkna sekunderna). Alla andra ljud är just då likgiltiga. Därefter flytta ditt fokus till ett annat ljud (ex bygget utanför, och koncentrera dig på det ljudet i 10 sekunder, medan alla andra övriga ljud är likgiltiga). Sedan byt fokus till det tredje ljudet (radion) i 10 sekunder. Sen upprepar du detta tills det gått 4 minuter.
Steg 2: Efter fyra minuter ska du avbryta (behöver ev timer här med). Och nu ska du i 4 minuter göra blixtsnabba växlingar mellan ljuden (2-4 sekunder för varje ljud).
Steg 3. I detta steg ska du ha delad uppmärksamhet i två minuter. Detta innebär att du ska dela din uppmärksamhet och fokusera lika mycket på alla ljud på en och samma gång.
🔊 🔊 🔊 🔊 🔊
Jag känner mig som en usel patient som hittills bara försökt göra övningen EN enda gång. 😒 Men jag får väl skylla på att jag varit för upptagen och för trött. Fast mest handlar det väl om att övningen är ganska krånglig att genomföra själv, med att hålla reda på tiden (himla stressigt att trycka igång alarmet var tionde sekund och därutöver hålla reda på hur många minuter som gått utan att det tar fokus från lyssnandet). 😕 Det är nog lättare att göra den tillsammans med en terapeut som säger till när det är dags att skifta fokus och när det är dags att gå vidare till nästa steg. Men samtidigt har jag svårt för att göra övningar under terapisessioner, jag får sådan jäkla prestationsångest och är rädd att göra fel. 😔 Så på så vis är det bättre att jag gör övningarna själv. 🤔 Får se om jag lyckas få till någonting i helgen. Hm, jag borde ha en sådan där nu-är-det-dags-att-vända-blad-trudelutt till den här övningen. 😉
Tyvärr missade jag ju tisdagens padelspelande med kollegorna på grund av febern. Men nu har jag i alla fall fått hem mitt superfina padelracket, så till nästa gång är jag redo att inta banan med stil. 😎🎾
På väg till uthämtningsstället för att hämta paketet med mitt padelracket fick jag se vårens första blommor. Och dem måste jag ju bara stanna och fota. 🌱
8 mars ♀️✊
Den 8 mars. Internationella kvinnodagen. En väldigt viktig dag för mig som jag hade velat uppmärksamma storslaget. ♀️ Istället vaknade jag upp sjuk och orkeslös imorse och har legat i sängen och sovit nästan hela dagen. 😴 Himla trist. 😔
Men även om jag själv inte orkat skriva något fint och uppmärksammande - har jag fått något fint och uppmärksammande skrivet om mig på Facebook av en kille från Pride-familjen...
Det gjorde mig verkligen glad. Finaste Pride-familjen. 🏳️🌈😘
Jag orkar som sagt inte skriva så mycket själv, men tänkte lämna er med tre av Taylors mest empowering musikvideor, dagen till ära...
Vasaloppet
Inledde dagen med Vasaloppet och blåbärssoppa. Sport i allmänhet intresserar mig inte nämnvärt, men Vasaloppet är nästan lika heligt att titta på som Melodifestivalen. Just för att det är så speciellt, en folkfest och en tradition. I år blev det ju förstås annorlunda på grund av pandemin, med bara elitåkare och knappt någon publik. Men det var helt klart sevärt ändå. Jag hejade på Lina Korsgren - och hon vann. 😊
Något längre inlägg än såhär blir det inte ikväll, för jag är jättetrött (som vanligt numera). 😴 Natti natti!
Lördagsaktiviteter 🏹
Tröttheten håller i sig. 😴 Men jag pallrade mig ändå upp och iväg till bågskyttelokalen imorse. 🏹 Jag ville verkligen inte ställa in idag också - speciellt inte eftersom jag ställde in förra helgen och eftersom den här helgens träning flyttades till idag för min skull för att jag vill vara hemma och titta på Vasaloppet imorgon bitti. ⛷ Och jag är glad över att jag kom iväg imorse. Det kändes fint att träffa min bågskyttekompis igen, och jag orkade skjuta hela 60 pilar trots två veckors uppehåll. 😊
Sedan gick jag hem och lade mig och sov. 😴 Jag hade massor av fortsatta planer för dagen, men det enda som blev av var att köra en tvättmaskin, bädda sängen och gå och handla. Ja, och så letade jag fram nya potentiella referenser till min kandidatuppsats i genusvetenskap och mejlade till min handledare. Och läste några kapitel i en av romanerna jag ämnar analysera. Och nu tittar jag på Melodifestivalen (Andra chansen). Och ja, jag bloggar samtidigt - för att jag inte hann innan och knappast kommer orka efter. Och nu får jag snart äntligen fortsätta sova. Natti natti! 😴
Svacka
Det här med uppmärksamhetstekniken uppskjutande har gått ganska bra - fram till idag. Idag har jag ältat som fan och inte lyckats stänga av det mer än några sekunder åt gången. Jag har även fått mens. Och jag misstänker att det finns ett samband däremellan. 😒 Fortsatt trött är jag också. Helt jäkla slut. Och det påverkar väl också mitt psyke en hel del. 😕
Blä. Tycker inte om när det blir såhär. Jag vill må bra ju! 😔
Hoppas att det blir bättre när jag fått sova. Natti natti!
Pollentrubbel och tid för grubbel
Jag mår fortsatt bra - psykiskt. Men fysiskt känner jag mig helt förstörd. Jag misstänker att det är pollensäsongen som börjat komma igång på allvar nu. 🤧 Jag har haft symptom i flera veckor redan, men inte på den här nivån. Jag tog mig knappt upp ur sängen imorse för att jag kände mig så himla trött, trots att jag sovit tillräckligt många timmar inatt, och tröttheten har hållit i sig hela dagen. 😴 Snuvig är jag också, det är jag förvisso alltid men det känns som att det är värre nu. Kliar i ögonen gör det också.
Det här blir min första pollensäsong på fyra år utan Theralen-tabletter. 💊 Och det märks redan. Kombinationen Theralen och Desloratadin har gjort pollensäsongerna riktigt hanterbara för mig ända sedan 2017, jag hade nästan glömt hur vidrigt det var innan...men det börjar jag bli varse nu igen. 😒 Varför, åh VARFÖR, säljs inte Theralen-tabletter längre?! 😭 Helt sjukt att sluta tillhandahålla dem utan att erbjuda ett vettigt alternativ...
Jag hade förresten samtal med min terapeut igår. Vi pratade om grubbel och ältande och hon förklarade att det faktiskt är ett val att grubbla/älta - och att inte göra det. Jag har svårt att se det på det sättet, jag känner mig mer som ett offer för mina tankar - för även om jag lyckas bryta grubbel tillfälligt så sätter det snart fart igen och när det händer om och om igen ger jag till slut liksom upp och bara låter det fortsätta utan att kämpa emot längre eftersom det ändå inte hjälper. 😕 Enligt terapeuten beror det sannolikt på att jag ännu inte hittat de optimala verktygen för mig att bryta grubbel med. Jag hoppas att hon har rätt.
Terapeuten läste upp en liten text om en person som var mitt uppe i sitt ältande när det plötsligt ringde på dörren, personen gick och öppnade och där utanför stod grannen och bad om att få låna lite mjöl, personen blev då fokuserad på uppgiften att gå till köket och hämta mjöl åt grannen och när grannen gått igen insåg personen att hen upphörde (tillfälligt) med sitt ältande när grannen ringde på dörren. Terapeutens fråga till mig var om det var grannen eller personen själv som avbröt ältandet...? 🤔 Jag ser det som att det var en kombination. Det var ju en yttre händelse som gjorde att personen blev distraherad från sitt ältande. Men enligt terapeuten var det ett val personen gjorde att fokusera på grannen och uppgiften att hämta mjölet istället för att fortsätta älta. Jag vet inte, jag... 🤔 Vad säger ni?
Jag ska hur som helst få lära mig tre metoder för att styra/bryta grubbel. Terapeuten gick lite översiktligt igenom dessa tre uppmärksamhetstekniker igår:
✔ Uppskjutande. Att avsätta 30 minuter "grubbeltid" vid samma tidpunkt varje dag och ägna den tiden åt att vältra mig i ältande, men så fort jag kommer på mig själv med att grubbla/älta utanför den tiden hejda mig själv och tänka att jag får vänta med de där tankarna till min schemalagda grubbeltid.
✔ Lära mig styra min uppmärksamhet.
✔ Lära mig koppla loss min uppmärksamhet.
De två sistnämnda gick hon bara igenom lite ytligt, och hon erkände att hon behöver läsa på mer om dem innan hon kan lära ut dem till mig. Den första metoden pratade hon däremot ganska mycket om och berättade att den hjälpt henne själv väldigt väl. En charmig och ganska befriande aspekt av att ha en relativt nyutbildad terapeut är att hon inte riktigt har den där professionella barriären än utan pratar på ganska ohämmat om sig själv och sina egna problem (till skillnad från psykologen jag haft sedan 2018, som är som en mussla och inte ger mig ens en antydan om vad som pågår i hennes privatliv trots att det är uppenbart för mig att allt inte står rätt till och jag vid flera tillfällen har uttryckt oro och omtanke för henne).
Jag har faktiskt börjat prova på den första metoden nu. Varje dag kl. 17.30 ringer alarmet "GRUBBELTID!"...men hittills (det är andra dagen idag) har jag inte lyckats sätta igång något ältande under den tiden, trots tappra försök (det är himla svårt att älta/grubbla på beställning!). Jag har dock lyckats avstyra det ganska väl när det kommit under dygnets övriga timmar, och vänligt men bestämt sagt till mig själv att det där får vänta till min grubbeltid. 👍
Terapeuten gav mig även i hemläxa att aktivt försöka fortsätta älta även om jag blir avbruten. Exemplet ovan med grannen är väl inget troligt scenario, för om det mot förmodan plötsligt ringde på dörren här så skulle jag sannolikt inte öppna - mamma och syrran har egna nycklar och övriga besökare meddelar sin ankomst via SMS eller Messenger för att bli insläppta i porten och ingen dyker upp här utan att det är bestämt i förväg. Men det kan ju hända på jobbet att jag sitter och ältar någonting när en kollega kommer in i mitt rum och ber mig om hjälp. Eller att jag sitter hemma och ältar när mamma ringer. Och det är väl två situationer där jag kan öva på att fortsätta älta trots distraktion.
Nu ska jag försöka sova, och förhoppningsvis vakna upp med lite mer energi imorgon. Natti natti!
Livet på topp 👍
Vad jag mår BRA just nu! 😊❤❤❤ Jag tror att det är mycket tack vare det vackra vårvädret. Men inte bara det, det är liksom bra i största allmänhet. Jag befinner mig på toppen av min känslomässiga bergochdalbana - och jag njuter fullt ut så länge det varar. 🤗
Det har varit en fin dag idag. Vädermässigt, absolut, men det var inte bara det jag menade. Jag trivs med livet just nu, jag trivs med de människor jag har omkring mig och jag trivs med det jag ägnar min tid åt. Arbetsdagen bara susade förbi idag och den avslutades med ett gymbesök tillsammans med kollegorna. Det var som vanligt väldigt roligt, och väldigt ansträngande. Men jag hade använt inhalatorn innan den här gången också, så det fungerade ganska bra och jag vågade ta i lite mer även i de flåsiga övningarna. 👍
Efter passet plockade jag upp min mobil och såg att jag fått en spontaninbjudan till middag med Pride-familjen en timme senare. 🏳️🌈 Så det var ju bara att skynda hem och duscha och byta om, och sedan ge mig ut igen. 😊 Så nu har denna fina dag avslutats med en fin kväll i trevligt sällskap. En matlåda fick jag med mig hem efteråt också. 👍
Innan jag gick och lade mig öppnade jag paketet jag hämtade ut på väg hem från gymmet (ja, jag hann med det också) och placerade dess innehåll utanför min lägenhetsdörr...
Jag vill ju gärna att besökare ska känna sig säkra på att de kommit till rätt dörr. 😉 Och i kombination med min välkomstskylt torde min nya dörrmatta svepa alla tvivel åt sidan...
Välkommen hem till Malin liksom. 😉
