Idag har jag semester. Men tro för all del inte att det innebär någon avkoppling! Anledningen till ledigheten var att vi hade mittseminarium i kandidatkursen i genusvetenskap nu på eftermiddagen. Så det har jag förstås varit nervös för hela dagen. 😵😱 Men jag har försökt hålla mig sysselsatt. Jag gick upp tidigt imorse och satte igång en diskmaskin och en tvättmaskin. Och så målade jag ett lager till på en hylla jag håller på och fixar i ordning (det har jag visst inte skrivit någonting om tidigare, men det kommer bilder och sådant framöver).

Och så har jag städat undan vintern från trapphuset och plockat fram våren istället (med dukar som mamma sytt av gamla handdukar 😊)...

Och så har jag gått till universitetsbiblioteket och hämtat ut en bok jag behöver till uppsatsskrivandet (jag får ju passa på idag när jag är hemma på dagtid och kan gå dit under bibliotekets coronabegränsade öppettider). Handlade lite gjorde jag också när jag ändå var ute, bland annat en kärleksmumstårta (att tröstäta om seminariet skulle gå dåligt eller fira med om seminariet skulle gå bra 😉).

Jag beställde nyligen en tyngdfilt, som kom fram idag. Så den var jag också och hämtade ut. Och sedan tillbringade jag typ två timmar under den på sängen. Väldigt lugnande! En utmärkt sysselsättning sådär timmarna innan ett ångestframkallande seminarium. 👍 Jag pratade med syrran i telefon under tiden, vilket förstås också bidrog till att lugna mig. ❤

Sista halvtimmen innan seminariet satt jag och googlade på ramar och rosa glitter till en installation i hallen. Också ganska distraherande. 👍 Men sedan kom seminariet obönhörligt. Och det var bara att ta på headsetet och logga in i videomötet. 😖 Jag var SÅ nervös. Vi var visserligen "bara" fem personer (läraren och jag och tre andra studenter, varav en var tvungen att logga ut efter en timme), men det var människor jag inte känner och jag skulle ju komma att både behöva kommentera på en annan students uppsatsutkast och ta emot och svara på kommentarer om mitt eget uppsatsutkast. Så ångestpåslaget var tämligen högt. 😖😵😱

Jag var den tredje i "tur" att lämna mina kommentarer och den fjärde och sista att ta emot kommentarer. Så första halvan av seminariet kändes helt okej, jag satt mest och lyssnade och kom med någon enstaka kommentar i diskussionen. Men sedan blev det ju tyvärr dags för mig att hamna i fokus. 😱😱😱 Och det kändes som att jag bara svamlade och sa alldeles fel saker och alldeles för lite. Jag hade dock skrivit ner en massa kommentarer som jag nu har laddat upp i kursens forum, så jag hoppas att det väger upp emot min bristande muntliga prestationsförmåga och att den andra studenten känner att hon trots allt får ut någonting av min respons. Jag hade förresten mejlat till läraren innan och förklarat att jag har social fobi och tycker att det är väldigt jobbigt med muntliga seminarier, för att hon skulle vara medveten om det, och hon var superförstående och frågade om hon kunde göra någonting för att underlätta för mig. Så himla fint! ❤ Jag bad om att få veta det ungefärliga upplägget på seminariet i förväg, för att känna mig lite lugnare. Men bara det faktum att hon var medveten om problemet och visade förståelse gjorde att jag kände mig lugnare. 👍

Att ta emot respons på mitt eget uppsatsutkast var också jobbigt, men på ett annat sätt. Nu var det ju inte främst jag som skulle prata, men ämnet var ju det jag skrivit och kommer att skriva så det var ju ändå liksom fokus på mig. Men den andra studenten var väldigt snäll och konstruktiv, och även hon kommer att lägga upp sina kommentarer i kursens forum sedan så att jag kan läsa dem i lugn och ro - vilket jag är oerhört tacksam över, då mitt höga ångestpåslag och självfokus under seminariet gjorde det svårt för mig att ta till mig allting där och då.

Men nu är det över. Och jag överlevde! Jag klarade det! Det var inte perfekt, men jag började i alla fall inte gråta och jag flydde inte från situationen utan stannade kvar i videomötet ända tills läraren avslutade seminariet. Så det är ju en klar förbättring jämfört med förra gången... Och nu är jag tillbaka under min trygga tyngdfilt för att varva ner efter denna pärs. Helt slut men klart nöjd.