Malins nyårskarameller

Det känns inte alls länge sedan jag sammanfattade 2012, och nu har det redan blivit dags att sammanfatta 2013. Vad fort det har gått! Och vad mycket som har hänt!
 
 
JANUARI
 
Duvdrottningen lämnade Körsbärsdalen för att börja jobba på en större byrå. Jag kände mig fullkomligt livrädd över att förlora min trygga klippa som jag kunnat luta mig mot och ställa frågor till under mitt första år i Körsbärsdalen, men hon hävdade att det skulle hjälpa mig att utvecklas i min yrkesroll i och med att jag nu måste lära mig att stå på egna ben (och med facit i hand kan jag ju konstatera att hon hade rätt).
 
Min arbetsbörda ökade betydligt i och med Duvdrottningens avfärd. Dels tog jag över en del av hennes kunder och dels engagerade jag mig mycket i rekryteringsprocessen av nya kollegor. "Astrött" blev mitt nya standardtillstånd.
 
 
 
FEBRUARI
 

Melodifestivalen drog igång och jag fann plötsligt mig själv upp över öronen förälskad i en sjuttonårig(!) pojke(!) vid namn Yohio. En smärre identitetskris utbröt inom mig.

 

En annan omvälvande upplevelse var att skicka tack-för-visat-intresse-men-vi-vill-inte-ha-dig-mejl till alla sökande som inte gått vidare i Körsbärsdalens rekryteringsprocess. Jag har ju själv befunnit mig i jobbsökarträsket och fått X antal sådana mejl skickade till mig, så att plötsligt befinna mig på "andra sidan" och vara den som skickade dessa mejl kändes väldigt...märkligt.

 

Jag genomförde mitt första egna uppdrag som påskrivande revisor. Ja, förtroendevald revisor i en ideell förening alltså. Inte "riktig" revisor. Men ändå! Det var väldigt stort för mig.

 

 
 
 

De stora kalasens månad - min stödperson fyllde 50 och min mormor fyllde 75. Norrköping fick finbesök i form av både Ola Salo och Yohio, och syrran och jag gick förstås och tittade på båda två. Och så var jag i Stockholm på utbildning under några dagar, och passade då på att träffa mitt Lyckopiller (för första gången på typ fem år - här snackar vi grav abstinens).

 

 
 
 

Det här var månaden då Körsbärsdalen fick en ny invånare – och det hamnade på mitt bord att introducera henne. Och under ett personalmöte tog jag självmant på mig den läskiga ordföranderollen. Och när en kund bad någon från Körsbärsdalen att närvara under en utfrågning med Skatteverket valde chefen att skicka mig. Och vid ett tillfälle höll jag i en hel timme lång lektion för mina kollegor.

 

Men det var inte bara på jobbet som ny mark bröts. För detta var även månaden då jag upptäckte Yaoi, började kolla på Buffy...och fick möjlighet att köpa exklusiva biljetter till en av Taylors konserter i Los Angeles i augusti.

 

 
 
 

Jag köpte min allra första dutt (smartphone på Malin-språket). Och så gick jag förstås på underbara Norrköping Pride. Och så skrev jag klart min C-uppsats i svenska med inriktning kreativt skrivande. Fyllde 25 år gjorde jag visst också, och det firade jag mycket "moget" tillsammans med syrran genom ett besök i Astrid Lindgrens Värld.

 

 
 
 

Det dök upp några mystiska små prickar/blåsor/whatever på min hud, och när jag gick till läkaren fick jag ett verkligt chockbesked – det var herpes! Vilket med extremt stor sannolikhet betyder att mitt ex var otrogen mot mig.

 

Inte precis den sortens besked man behöver när man är mitt uppe i den värsta deklarationshysterin på jobbet och tillbringar i princip sju dagar i veckan på kontoret och måste vara helfokuserad på det man gör.

 

Men juni var inte enbart eländig. Syrran och jag drog till Borås en helg för att träffa Livrädd och Lyckopillret, och så hade syrran vernissage på ett museum i Vadstena - och förberedelserna inför augusti månads resa till Kalifornien gick framåt med stormsteg.

 

 
 
 
Min mamma gick minsann och gifte sig med sin karl i mitten av juli. Så hon befann sig förstås i sjunde himlen. Själv befann jag mig i zombieland. Jag kände mig konstant trött och chefen uttryckte en viss oro för att jag var på väg att gå in i väggen. Ändå fanns det tid och ork till såväl besök på Titanic-utställningen som ännu en resa till Lyckopillrets hemstad.
 
 
 
 
Så blev det äntligen dags för resan till Kalifornien som syrran och jag planerat ända sedan våren (sedan vi fick beskedet om Taylor-konsertbiljetterna). Första flygresan i hela mitt liv. Första vistelsen i ett land utanför Skandinavien. Första Taylor-konserten. Och en ytterst efterlängtad och lyckad semestervecka i min favoritstadsdel (Castro) i min favoritstad (San Francisco). Självklart innebar resan en jäkla massa ångest (i synnerhet den lilla utflykten till Los Angeles och konserten där), men allting gick jättebra och jag är så himla stolt och lycklig över att ha varit med om och klarat av detta. Mitt självförtroende fick verkligen en jätteskjuts uppåt av den här resan.
 
 
 
 

Rivstart med både jobb och studier efter en hel månads semester. En av höstens kurser var en introduktionskurs i japanska – vilket fick till följd att mitt intresse för Yaoi fördjupades ytterligare.

 

Det japanska temat fortsatte i och med att Yohio kom till Norrköping igen och höll en alldeles underbar konsert (som jag självklart hämtade ut biljetter till redan i våras).

 

Jag bestämde mig även för att "ta ett steg uppåt" i mitt bloggande och ändrade bloggadressen från theworryingkind.webblogg.se till theworryingkind.se.

 

 
 
 

Oktober var som vanligt en väldigt jobbig månad. Det gamla vanliga – att det blev höst och att L fyllde år. Men också att jag hade en sysselsättningsgrad på 200 procent (100 procent jobb och 100 procent studier) och var konstant utarbetad. Och att jag fick klart för mig hur extremt mycket ett visst psykfall hatar mig. (Exakt hur jobbig den här månaden var framgår nog inte av bloggen, men ni får väl läsa lite mellan raderna.)

 

Annars då? Jag kom denna månad till insikt om att jag blivit Yaoi-beroende. Jag kollade på samtliga avsnitt av Sekai-ichi Hatsukoi och började även kolla på Junjou Romantica. Jag genomförde, trots bedrägerivarningar från min bank, ett riskabelt köp via nätet av samtliga Junjou Romantica-avsnitt på dvd (vilket väl visar hur nerdekad i Yaoi-träsket jag gått och blivit).

 

Jag fick också en jobb-dutt (så nu har jag TVÅ duttar att leka med). Och min blogg förvandlades tillfälligt till modeblogg, då jag tvångsmässigt började ta bilder av dagens outfits.

 

 
 
 

Månaden inleddes med stort polispådrag på min annars så fridfulla innergård. Tömning av bagageutrymme och förhör av bilförare pågick för fullt utanför mitt köksfönster en kväll när jag skulle gå och lägga mig. Inte varje dag det händer.

 

Körsbärsdalen firade denna månad 15 år som företag och det firade kollegorna och jag med att gå ut och bowla en kväll. Och en helg packade jag min rosa Yohio-ryggsäck och åkte och hälsade på finaste Per. Och så hade andra Hungerspelen-filmen biopremiär, och jag släpade med mig både syrran och Livrädd dit.

 

Och jag kollade klart på samtliga Junjou Romantica-avsnitt, och övergick till att börja läsa mangaversionen istället – vilken är MYCKET mer pornografisk än den censurerade animeversionen...

 

 
 
 

Syrran och jag klädde min julgran redan den första december – och kissen hoppade förstås över alla de mellanliggande stegen och gick direkt på julgransplundringen.

 

Chefen sände ut mig på uppdrag till Karmanjaka, och jag klarade faktiskt av det riktigt bra. Jag fick även vara alldeles ensam i Körsbärsdalen en hel dag och ta hand om alla kunder och besök och samtal på egen hand – och det gick också bra.

 

Det blev dags för ännu en utbildningsvistelse i Stockholm, vilket som vanligt var både spännande och roligt och läskigt. När jag ändå var i huvudstaden passade jag på att köpa Yohios parfym, eftersom den inte finns att få tag på i Norrköping.

 

Pepparkaksbak, Taylor-dagen (även känt som Lucia), julkalendern, julfirande...och nu är vi plötsligt framme vid nyårsafton.

 

 
Jag minns att jag vid förra årets sammanfattning skrev att det varit ett av de bästa år jag haft. Det här året har också varit bra. Visserligen mycket tuffare än förra året, men också väldigt utvecklande. Och extremt händelserikt!
 
Det är med skräckblandad förtjusning som jag nu ser fram emot 2014. Vad kommer att hända, vad kommer jag att känna och uppleva? Vem kommer jag att ha blivit när jag sitter här nästa nyårsafton och ska sammanfatta de tolv månader som gått?
 
Jag har inte en jävla aning. Vi får se, helt enkelt. Och jag hoppas att ni, mina fina läsare, vill följa med mig in i 2014 och hålla min hand under de upp- och nergångar som väntar. GOTT NYTT ÅR!!!
 

Kartongkatten

 
Kissen älskar kartonger. Hon älskar dem verkligen. Hon kan kliva ner i en kartong, och sedan kan hon sitta eller stå där en lång stund och vara helnöjd med det.
 
Är detta ett allmänt beteende bland katter, eller är det bara min katt som är lite speciell? :P

Mardröm

Vilken vidrig mardröm jag hade inatt! Jag tror faktiskt att den inkluderade varenda jävel som någonsin stått mig nära men som sedan gjort mig illa och försvunnit ur mitt liv. Fy fan!

Slut på julledigheten

Söndagkväll. Och det vet vi ju alla vad det innebär. Men jag har tagit en Imovane, så det ska nog bli bra snart. Men nu är det över en vecka sedan jag var på jobbet senast, och när jag varit ifrån någonting ett tag blir det liksom extra ångestfyllt att komma tillbaka till det. Så var det med helger och lov när jjag gick i skolan och så är det även nu när jag jobbar. Även om jag äölskar mitt jobb så blir det ångestfyllt att gå dit när jag inte varit där på länge.
 
Hmm...men det vlir nog bra. Det brkar det bli. när jag väl kommer difg.Och nu ska jag nog gå och lägga mig, märker jag på min stavning.
 
E liten nattvisa bara...
 

Malins mangakris

Innan klockan ens hunnit bli tolv hade jag redan avverkat ett kapitel i läroboken i japanskakursen, kollat på två föreläsningar och en film i genuskursen, städat badrummet, plockat ur diskstället, gått ut med soporna och bokat en tvättid (mitt hembiträde har julledigt).
 
Så nu under eftermiddagen har jag unnat mig att grotta ner mig i Junjou Romantica i flera timmar. Men ve och fasa, jag har bara EN ENDA volym kvar nu (av dem som hittills utkommit och översatts till engelska). Paniiik! What to do?!? Tack och lov finns åtta volymer av Sekai-ichi Hatsukoi att tillgå vid ett kristillfälle som detta...men vad ska jag ta mig till när de också är slut?!
 
Nog för att nätet svämmar över av Yaoi...men jag gillar verkligen Nakamura Shungiku, hennes stories och karaktärer och teckningsstil. Hur ska jag kunna hitta någon som är lika bra i denna djungel av mer eller mindre suspekt manga?!? Buhuuu... (Dagens I-landsproblem, jag vet.)
 

Dagens Sherwood-författande

Jag gick faktiskt och lade mig och sov en stund mitt på dagen. Jätteskönt - och för en gångs skull blev jag inte illamående efteråt. Sedan traskade jag iväg till biblioteket och lånade tre böcker om familjen Plantagenet. Och som en följd av detta ägnade jag sedan eftermiddagen åt att grotta ner mig i engelskt 1100-tal. Och nu har Sherwood-romanen passerat 29 000 ord, åtgärder har vidtagits för att öka sympatin för den stackars missförstådda prins John och de fredlösa kommer snart att äntligen (cirka 100 sidor in i historien) börja göra det som det ju enligt legenden är meningen att de ska göra - att ge till de fattiga (att ta från de rika gjorde de redan från början). Läget verkar vara under kontroll, så jag tror att jag lämnar Sherwoodskogen för dagen och ägnar kvällen åt att se på film eller något istället.

En hundraåring och två oregelbundna verb

Jag gick på bio med familjen igår kväll. Vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag hade inte läst boken så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men den visade sig vara jätterolig - jag satt och skrattade nästan hela tiden. Annars brukar jag vara ganska skeptisk mot sådana där, ni vet, Svenska Komedier Som Har Premiär Runt Jul. De brukar vara rätt kassa. Men den här var ett undantag.
 
 
Nu under förmiddagen har jag pluggat japanska. Och vet ni vad - jag upptäckte att det bara finns TVÅ oregelbundna verb i japanskan, する och くる. Efter åratals tragglande av engelskans och franskans oregelbundna verb i skolan känns det som rena himmelriket. Bara TVÅ oregelbundna verb att hålla reda på...jag kan knappt tro att det är sant.
 
Funderar på att göra ett nytt försök med mellandagsrean senare idag...fast vid närmare eftertanke stannar jag nog hellre hemma och ägnar mig åt romanskrivande eller något annat rofyllt.

Mellandagsrean på fem minuter

Jag har varit så himla effektiv idag. Pluggat japanska, skrivit revisionsberättelse till Pride-familjens bokslut och till och med skrivit några sidor på Sherwood-romanen. Så jag tyckte att jag skulle belöna mig själv med lite mellandagsreashopping.
 
En mycket dum idé.
 
Det var så vansinnigt mycket folk i centrum (FINNS det ens så mycket folk i Norrköping?!) och jag var uppstressad till tusen och småsprang tvärs igenom hela raden av gallerior utan att stanna till och titta på någonting. Till slut smet jag in på Pressbyrån och fyllde på mitt busskort och sedan ringde jag syrran och tog en relativt folktom bakgata hem till tryggheten i lägenheten. Suck.
 
"Let your body decide where you want to go", sjöng Ola i mina öron medan jag gick på stan. I andra sammanhang ett mycket bra budskap - men kanske inte sådär lysande när en befinner sig i högsta panikstadium och ens kropp fullkomligt skriker åt en att fly fly FLY.

Nattvakt

 
Såhär ser det ut hos mig om kvällarna och nätterna nuförtiden. Kissen anser tydligen att jag behöver övervakas när jag sover, så hon har börjat sitta på nattduksbordet och stirra på mig. Ganska charmigt...om än lite creepy när jag vaknar mitt i natten och ser något vitt luta sig över mig. :P

Post-jul-utmattning

Idag sov jag till efter klockan tio! :O Helt sjukt. (Ja, jag var förstås uppe och besökte kylskåpet och toaletten och umgicks med kissen en del under natten och tidiga morgonen som vanligt, men det var inte förrän framåt förmiddagen som jag bestämde mig för att det fick vara definitivt slut på nattsömnen.)
 
Har ägnat mina få vakna timmar åt att plugga japanska. Ett och ett halvt kapitel i läroboken...och så en volym Junjou Romantica. ;)
 
Funderar på att packa upp de tre stora kassarna med julklappar som jag tillfälligt dumpat i garderoben i väntan på att jag skulle få tid och ork att ge dem en värdigare behandling. Jag fick så många fina julklappar i år, jag blev alldeles rörd. Bland annat hade syrran specialbeställt en fotobok med bilder från vår Kalifornien-resa i augusti. Jättefin!
 
Fast jag vet inte om jag orkar packa upp just nu. Jag orkar inte ägna mig åt romanskrivande heller, även om det också är något jag känner för att göra. Jag funderade lite på att besöka mellandagsrean tidigare idag, men bara tanken gjorde mig smått illamående. Egentligen vill jag nog helst bara gå och lägga mig och sova igen. Jag är så himla trött.
 

Kärt barn har många namn

Dagen har bara börjat, men jag har redan hunnit bli kallad både Bakelsen och Snövit och Marie Antoinette...
 
 
...jag förstår inte alls vad de grundar det på. ;)

Julklappar dagen innan

Idag har jag skämt bort kissen med julklappar för över 1 100 spänn. :O Ett klösträd (som gjorde omedelbar succé), en rosa vattenskål som det står "Cat Princess" på och en påse mat. Hon blev jätteglad. :)
 
Och syrran har skämt bort mig minsann. Idag gav hon mig en härmskrikebrosch och en alldeles underbar röd och vit klänning med volanger och spetsar och snörning och jag vet inte allt. Förmodligen kommer jag bara kunna använda den på julafton och på Yohio-konserter (för den är VÄLDIGT speciell) men den är jättevacker och jag älskar den! :D Bilder kommer förmodligen imorgon...tills dess får ni nöja er med en liten julbild på Usagi och Misaki. ;)
 

Utmattande

Syrran och jag gick på stan igår. En ytterst dum idé! Det var ju både Lördag Efter Lön (för många) och Lördag Innan Jul. Det var alltså extremt mycket folk på stan. Och dessutom drällde det av sverigedemokrater och tiggare och annat pack som ville ha ens uppmärksamhet. Och köerna till kassorna i affärerna var så sanslöst långa att jag höll på att få krupp. Och det var en sådan trängsel, ett sådant virrvarr, en sådan hysteri - det var hemskt! Yrsel, panik, svettningar, andningssvårigheter...jag ville bara springa hem igen (syrran höll fast mig och talade lugnande till mig för att förhindra detta).
 
Väl hemma igen föll jag ihop på sängen och blev liggande där i flera timmar, fullkomligt utmattad. Jag orkade verkligen inte göra någonting. Så jag bara låg där, tills det blev kväll - då gick jag upp och tog mina kvällsmediciner och sedan gick jag och lade mig igen.
 

Full fart hela fredagen

Att jobba sista dagen innan en längre ledighet är alltid hysteriskt. För man måste avsluta allt man håller på med och ordna inför tiden man kommer vara borta och förbereda inför att man kommer tillbaka igen. Helt hysteriskt. Och efter arbetsdagens slut skyndade jag iväg till en restaurang för att träffa Pride-familjens överhuvud och diskutera föreningens bokslut. Och sedan bar det av till närbutiken för att hämta ut några av syrrans julklappar och införskaffa lite mat inför helgen. Väl hemma orkade jag inget annat än att spela Sims. Och det var knappt att jag orkade det ens. Jag slutade ganska snart och egentligen orkar jag inte blogga heller men jag kände ändå att jag borde ge ett litet livstecken ifrån mig så här är det och nu går jag och lägger mig, natti natti!

En zombie gör entré

Shit alltså. Att baka pepparkakor till mitt i natten är verkligen inte att rekommendera. Jag kände mig halvdöd när klockan ringde imorse och snoozade i flera timmar(!) innan jag äntligen orkade pallra mig upp ur sängen. Det dunkade i huvudet och jag kände mig nästan bakfull. Tryckte i mig några värktabletter tillsammans med de ordinarie morgonmedicinerna, mejlade till chefen och förklarade min frånvaro, drog på mig lite kläder och traskade sent omsider iväg till jobbet och kom dit lagom till förmiddagsfikat.
 
Så det blev en ganska kort dag idag, denna min näst sista arbetsdag innan julledigheten. Och när jag kom hem förut satte jag igång en skiva med mina stora idoler från högstadietiden och lade mig i ett lavendeldoftande bad. Väldigt avkopplande, så nu känner jag mig lite sådär mysigt groggy som jag ju tenderar att göra när jag har badat. Funderar på att gå och lägga mig snart. Egentligen känner jag för att skriva lite på Sherwood-romanen, men det orkar jag nog inte. Så det får nog bli sängen i alla fall. Natti!

Pepparkakeland

Extremt trött nu. Det har varit en lång och påfrestande dag. Men den avslutades på ett trevligt sätt, med pepparkaksbak tillsammans med syrran (även om det tog liiite längre tid än vad vi hade räknat med).







Kvällsdyslektisk Wordfeud-spelare

Boom! Imovane på fastande mage hade betydligt snabbare effet än o vanöigs fall. jag blrhar tedan känna mig alldeles väck.

letade efter min pyjsnas och undrade vargör d3n intw jängde på badrumsdörren där den brukar.sen lom jag på att jag hade den på mig redan.

ligger och dprlar Wordfeud (mycket lämligt i detta tilldtånd) och stör mig på att jag intw går lägga de orz jag vill.



UKE är visst ett ord och hör sen! Läs lita yaoi och bli lite allmänbildafe ocj uyöka ordfärtådet, dumma spelskapare!

Reaktioner på kränkning

Imorse snubblade jag över ett ytterst homofobiskt inlägg som en person i min omgivning skrivit på Facebook. Och därför har jag varit upprörd hela jäkla dagen. Ledsen, arg, kränkt...för även om det inte var något som riktades emot mig personligen, utan allmänt emot HBTQ-personer, så tar jag det ändå väldigt personligt. För det ÄR personligt. Genom att säga att homosexualitet är fel, säger ju hen faktiskt att det är fel på MIG. Och det tar jag väldigt illa vid mig av.
 
Jag har känt mig som en tickande bomb hela dagen. Lyssnat på YOHIO från morgonen till sena eftermiddagen (julmusik kändes lite för harmoniskt i sammanhanget och Taylors puttinuttiga sånger övervägde jag inte ens). Inte för att jag blev direkt lugnare av det, men jag fick i alla fall utlopp för en del frustration.
 
Aww...underbara flickpojken!
 
Men för att bli glad igen krävdes det visst något mer. Så nu under kvällen plöjde jag igenom några volymer Junjou Romantica. Först var jag bara rastlös och tog inte till mig så värst mycket av handlingen, men sedan började jag så sakteliga känna den berusande Usagi-effekten (läs: NOSEBLEED)...
 
 
Oj oj...! Egentligen är det ju faktiskt SYND OM en person som är så jäkla inskränkt att hen inte har förmågan att uppskatta någonting så vackert som detta. Så jag antar att jag borde gå på Nelson Mandela-linjen och känna medkänsla istället för aversion mot den som gjort mig illa. Men en SÅ bra människa är jag nog inte...även om jag är tusen gånger bättre än idioten som skrev det där vidriga Facebook-inlägget.

En vecka kvar

Whaaat! Är det bara EN VECKA till julafton?! Hur gick det till? :O Det känns som oktober ute (när solen skiner och temperaturen stiger känns det ibland som mars, men oftast som oktober och absolut inte som december).
 
Men men...hur det än känns så är det de facto julafton om en vecka. Så då lämpar det sig väl att lägga upp en julrelaterad Taylor-video...
 
 
Den första video jag kunnat lägga upp på bloggen på evigheter! Det har varit något fel, så jag har varken kunnat bädda in videor eller göra så att länkar öppnas i nytt fönster. Extremt störande. Men nu verkar det vara löst. :)

Inställt möte

Ikväll hade jag tänkt gå på möte med Pride-familjen. Ångestmonstret motsatte sig förstås detta och gick bärsärkagång inom mig och vrålade åt mig att stanna hemma istället. Men jag sa åt fanskapet att hålla käften och så gick jag i alla fall. Fram till lokalen. Sedan stod jag utanför och frös och våndades och pratade med syrran (som hindrade mig från att gå hem), jag såg inte till någon jag kände igen och jag vågade inte gå in och kolla om de redan var där och efter sisådär tjugo minuter gick jag hem till syrran istället.
 
Den omedelbara känslan när jag gick från möteslokalen var förstås lättnad. Det är alltid den första känslan som infinner sig när jag gett efter för flyktimpulsen. Men sedan kom de där andra känslorna. De jobbiga känslorna av besvikelse och misslyckande och Ångestmonstrets hånfulla vad-var-det-jag-sa.
 
Men på något sätt känns det rätt okej ändå. Lite tungt förstås, men inte som världens undergång. Det blir fler mötestillfällen och jag vet att jag inte kommer att förlora mot Ångestmonstret varje gång. Kanske vinner jag redan nästa gång?

Fangirl Behavior

Kl. 09.00. Biljettsläpp till YOHIOs första spelning på vårturnén.
 
Kl. 09.07. Bekräftelsemejl på genomfört biljettköp. ;)
 

Trevlig söndag

Jag vaknade vid femtiden imorse av en hemsk mardröm. Jag drömde att syrran började knarka och umgås med en person som ingen av oss tycker om. Så då kände jag mig förstås nödgad att ringa till henne och kolla upp om det var sant eller inte. Hon försäkrade mig om att det bara var en dröm.
 
Kissen och jag låg och halvslumrade en stund, men sedan kände jag att det var dags att ta tag i japanskauppgiften igen. Det tog inte alls lång tid, jag var nog klar redan bortåt halv nio.
 
Och då kände jag mig himla duktig. Så då tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av några timmars total onyttig aktivitet (läs: X antal timmars Sims-spelande). Gick till syrran och fikade gjorde jag också. På vägen dit kom jag plötsligt att tänka på Pride-familjens bokslut, som jag lovat att granska den här veckan (det hade konkurrerats ut ur närminnet av alla japanska tecken), så när jag kom hem igen fick jag ta tag i det illa kvickt.
 
Söndagsångesten har lyst med sin frånvaro och det har varit en rätt nice dag. Och nu ska denna söndag avslutas med en puttinuttig femtiotalsfilm och sedan ska jag sooova.

Jag kommer förmodligen att drömma om japanska tecken inatt

Har ägnat hela långa lördagen åt examinationsuppgift i japansk grammatik och japanska bastecken (hiragana och katakana). Jag är inte klar än, jag har fortfarande den sista och största deluppgiften kvar, men den får jag ta tag i imorgon för nu orkar jag faktiskt inte mer idag.
 
 
 
Jag gillar hiragana bäst. Jag tycker att de tecknen är både vackrare och lättare att särskilja från varandra än vad katakana-tecknen är. Superkrångliga kanji är tack och lov överkurs för mig än så länge (det kanske kommer under fortsättningskursen i vår - men den dagen, den sorgen).
 
Nu ska jag sova. おやすみなさい。

Den rödaste dagen på hela året

Idag är det en mycket speciell dag. För att det är Lucia? För att det är fredagen den trettonde? Nej nej NEJ! Det är ju Taylors födelsedag idag! :D
 
 
HAPPY BIRTHDAY, TAYLOR!!!

Ångestmonstret på lussevaka

Idag undertecknade jag hela 300(!) julkort på jobbet. Jag kände mig lite som en kändis som signerade idolbilder. För det var verkligen löpande-band-principen som gällde - och dessutom var julkorten specialbeställda och hade ett foto av Körsbärsdalens invånare på framsidan. :P
 
Efter jobbet fortsatte julkortsskrivandet hemma hos syrran. Fast då av lite mer personlig och lite mindre löpande-band-aktig karaktär.
 
Sedan gick vi iväg till Pride-familjens lussevaka. Ångestmonstret ställde till det rejält för mig. Det fanskapet försökte få mig att återvända hem innan vi ens kommit dit. :O Tack och lov hade jag ju syrran med mig, och hon är rätt bra på att sätta Ångestmonstret på plats.
 
Så vi gick dit. Och vi gick in. Och vi hälsade på folket som var där. Och vi satte oss i ett hörn. Och sedan kom familjens överhuvud och satte oss i arbete med att ställa ut värmeljus på borden i lokalen. Och sedan satte vi oss i vår lilla hörna igen och jag tjatade massor på syrran att vi skulle gå hem men hon höll hela tiden fast vid att vi skulle stanna en stund till.
 
Jag hade råångest och var livrädd för alla fina människor som befann sig i lokalen och jag ville inte prata med någon eller delta i någonting, jag ville bara springa därifrån. Syrran hämtade lussekatt och mjölk åt mig och plötsligt dök underbara Neptune upp (jag stirrade ner i bordet och låtsades inte se henne) och egentligen var det ett himla trevligt evenemang - men eftersom jag är så jäkla störd kände jag mig mest gråtfärdig och glömde hela tiden bort att andas och ville bara skynda hem till min trygga lägenhet och gömma mig undan omvärlden.
 
Efter sisådär en och en halv timme lyckades Ångestmonstret övertyga både syrran och mig om att det var dags att gå hem (jag var i och för sig inte sådär jättesvår att övertyga om detta). Jag hade en himla konstig känsla i magen när vi gick därifrån. En blandning av lättnad och besvikelse och stolthet och sorg. Men jag är ändå glad över att vi gick dit. Att jag inte lät Ångestmonstret vinna helt och hållet.

Några rader om moms, nollåttor, plugg och queer

Oj, nu känns det som om det är jättelänge sedan jag bloggade sist! :O Det har hänt mycket sedan igår morse som jag vill berätta om.
 
Den andra och avslutande dagen på momskursen var bra. Lite mer avslappnad än den första dagen också. Folk började skämta lite mer och sådär. När lärarna gick igenom ett krångligt exempel om byggmoms var det en tjej som sa att "jamen, såna där tjänster utförs ju ofta svart och då blir det ju ingen moms". Inte riktigt det svar lärarna på momskursen ville höra. :P
 
 
En sak jag reagerade på men som jag inte kommenterade (under en kurs som bara varar två dagar hinner jag liksom inte bli så pass avslappnad att jag vågar yttra mig i klassrummet) var att det är 25 % moms på dansbandsspelningar - till skillnad från övriga spelningar som det är 6 % på. Detta förklarade lärarna med att besökare på dansbandsspelningar går dit för att dansa medan besökare på övriga spelningar går dit för att lyssna. Och då klassificeras det som helt olika sorters evenemang och får således olika momssatser. Och det var här någonstans jag ville flika in en kommentar. För på den tiden när jag sprang på dansbandsspelningar (för sisådär ett decennium sedan) gjorde jag det minsann aldrig för att dansa, jag gjorde det för att stå och hänga framme vid scenen - och för att klänga på sångaren efter spelningens slut. Vanligt hederligt konsertbeteende alltså. ;) Så varför skulle just detta momsas annorlunda än andra spelningar?! Vetskapen om denna skevhet gjorde mig mycket upprörd. Men jag sa inget. Dels vågade jag inte yttra mig i klassrummet - och dels misstänkte jag att folk nog skulle ha fått en lite märklig bild av mig om jag fällt en dylik kommentar. ;)
 
Back in the days. Inte för att jag brydde mig om momssatser på den tiden...men tydligen var det 25 % på entrén till detta evenemang. :P
 
Varenda gång som jag åkt iväg på kurs så har min vegetariska livsstil blivit ett samtalsämne vid lunchen. Men den här gången blev det faktiskt inte det. Bordsgrannarna bara konstaterade att "jaha, du tog det vegetariska" och sedan var det liksom inget mer med det. De frågade ingenting, krävde ingen lång utläggning om Varför Jag Inte Äter Kött. Det här gjorde mig väldigt förvånad, eftersom jag är van vid att alltid behöva förklara och försvara varför jag inte följer likätarnormen. Men jag tror faktiskt att denna omedelbara acceptans berodde på att de flesta av kursdeltagarna den här gången var från Stockholm (på andra kurser jag varit på har det varit folk från alla möjliga håll runtom i landet). Säga vad man vill om nollåttor, men liiite mer öppna för avvikelser är de faktiskt. :)
 
 
By the way så var hon som kommenterade det här med svartjobb inom byggbranschen väldigt lik Neptune till utseendet. Vilket förstås var himla trevligt. Satt inom mitt omedelbara synfält i klassrummet gjorde hon också. Vilket ytterligare ökade på trivselfaktorn. :)
 
Och apropå Pride-familjen så blev jag utbjuden på lunch av familjens överhuvud idag. Jag visste inte om det i förväg, hon bara messade och frågade om vi kunde ses om en och en halv timme så jag hann nästan inte ens bli nervös. Himla stirrig var jag förstås under själva lunchen, men hon var som vanligt väldigt snäll och trevlig och kom på saker att prata om. Så det kändes himla bra. Efteråt bombarderade såklart Ångestmonstret mig med negativa tankar och försökte övertyga mig om att jag gjort ett jättedåligt intryck och att den här tjejen tyckte att jag var jättetråkig och konstig och att hon drog en lättnadens suck när lunchen äntligen var över och hon slapp ifrån mig. Men jag vill verkligen inte tänka på det sättet, så jag sa åt Ångestmonstret att hålla käften och sedan försökte jag fokusera på eftermiddagens arbetsuppgifter.
 
 
Jag hade ju inte varit i Körsbärsdalen sedan i fredags, och det kändes verkligen jättelänge sedan. Massor av brådskande uppgifter tornade upp sig framför mig, inkorgen bågnade av olästa mejl och jag visste inte alls i vilken ände jag skulle börja. Men trots det har jag ändå känt mig ganska lugn idag. Inte alls sådär tickande-bomb-irriterad som i slutet av förra veckan. Jag antar att det beror på att mensen har gjort entré nu (den kom som en liten "namnsdagspresent" igår). Och på att jag varit iväg till Stockholm och fått lite andra intryck och kunnat "ladda batterierna" lite.
 
Antagningsbeskedet till vårterminen kom förresten idag, det hade ni väl alla full koll på? ;) Jävligt upprörd blev jag när jag läste det. Jag blev visserligen antagen till den enda kurs jag har tänkt gå - men jag blev inte antagen till nästan någon av de andra! :O Detta är verkligen helt sjukt, eftersom en av antagningsgrupperna till alla kurserna utom rockhistoriekursen baserades på högskolepoäng - och jag har maxresultat där (jag har så många poäng att alla inte ens räknas med i detta sammanhang). Och trots detta har jag blivit RESERVPLACERAD på kurs efter kurs efter kurs. Jag skyndade förstås genast in på sajten där antagningsstatistiken publiceras, och kunde ganska snabbt konstatera att ALLA som blivit antagna på sina högskolepoäng i likhet med mig haft maxresultat. Så vad fan har universiteten gjort, LOTTAT fram vilka som ska få gå kurserna eller?!? Jävligt upprörande. I praktiken har det väl egentligen ingen betydelse för mig, eftersom jag ändå bara tänkt läsa fortsättningskursen i japanska och tacka nej till alla andra kurser. Men på något sätt ville jag ändå ha den här möjligheten, att kunna tacka nej. För det känns så otroligt mycket bättre att aktivt kunna välja bort, än att själv vara den som blir bortvald.
 
 
Imorgon kväll ska jag göra någonting som känns både läskigt och roligt och spännande. Jag ska gå på lussevaka. Och inte vilken lussevaka som helst, utan en som anordnas av Pride-familjen. Jag är väldigt nervös, även om syrran ska med och även om jag vet att alla som kommer dit är otroligt snälla och fina människor. Men det blir nog bra. Lördagens queera nattklubb (som jag också är inbjuden till) kommer jag dock inte gå på. Där har man liksom passerat gränsen för situationer som The Worrying Kind kan bemästra. Det är alldeles tillräckligt med lussevaka...
 

Frukostäventyret

Jag var jättenervös för att gå ner till frukosten. Verkligen jättenervös! Jag föreställde mig att det skulle vara hur mycket folk som helst där och att jag skulle bli tvungen att sätta mig vid samma bord som någon främling.

Det visade sig vara fullkomligt obefogat. Någon enstaka kostymnisse vid något bord här och där. Jag kunde i lugn och ro välja det jag ville ha från buffén (jag tar i och för sig alltid samma när jag bor här - två mackor med ost och gurka och en tallrik jordgubbsyoghurt och ett glas mjölk och ett glas juice) och sedan slå mig ner i en vrå och äta min frukost.

Så nu känns det jättebra. Mätt och glad är jag nu tillbaka på hotellrummet. Ligger i sängen och lyssnar roat på lokalradions trafikvarningar (ett av mina stora nöjen när jag är i nollåtteland).


Vita duvor

Syrran och jag ger varandra ett paket om dagen fram till julafton. Paket nummer 10 fick förstås följa med till Stockholm, och nu har jag öppnat det. Så himla fint!




Hög tittare, lågt program

En rolig sak med att bo på hotell är att man kan titta på teve. För det gör jag aldrig hemma (även om möjligheten finns). Ikväll kollade jag på något SOS-program. Intressanta ämnen, men shit vilket störande upplägg. Halva programmet gick typ åt till att berätta (och upprepa X antal gånger) vad som hänt tidigare i programmet och vad som skulle hända senare. Man kan ju få psykbryt för mindre. Jag menar, programmet var inte mer än en timme långt. Även jag hade lätt att hänga med i händelseutvecklingen genom dimmorna. Och jag antar att de flesta som tittar inte har tagit Imovane, och för dem måste ju det här programupplägget vara ännu mer enerverande. Gaaahh! Nu är det slut i alla fall. Och jag har ännu en gång påmints om varför jag en gång i tiden slutade spendera en massa tid framför den där dumburken.

Nu ska jag låta dimmorna ta överhanden och föra mig in i drömlandet. Natti!


Dag 1 i Stockholm avklarad

Ligger i min hotellsäng och känner mig lite lagom halvdöd av trötthet. Jag är nöjd med dagen, även om den varit väldigt lång och påfrestande.

Till att börja med fick jag andnöd när jag klev in i väntsalen på tågstationen hemma i Norrköping. Det var massor av folk och trångt och stimmigt. Jag insåg att jag inte skulle överleva en hel lång halvtimmes väntetid därinne, så jag gick ut och ställde mig och frös på perrongen istället. Brrrr...

Själva tågresan var rätt behaglig. Jag lyssnade på musik och åt clementin och funderade på allt och ingenting.

Men när vi rullade in i Stockholm...när jag såg alla husen och människorna...då fick jag ångest igen. Och jag tänkte att jag inte skulle fixa det. Jag fick påminna mig själv om att jag faktiskt gjort detta förut - och att jag dessutom klarat av att vandra runt i såväl San Francisco som Los Angeles. Två dagar i Stockholm borde inte vara någon big deal.

Och det kändes faktiskt ganska bra att promenera från Centralen till hotellet. Jag har ju bott på det här hotellet några gånger vid det här laget och känner mig rätt hemma här (och överväldigas inte längre av den eleganta miljön eller alla kostymnissarna).

Mina kurskamrater verkade snälla, om än inte så pratsamma. Under hela dagen har vi knappt pratat med varandra, i varje paus har liksom alla i klassrummet tagit upp sina dutt-dutt-telefoner och suttit och blippat med dem istället för att småprata med bordsgrannarna - en umgängesform som förstås passar osociala mig alldeles utmärkt. ;)

Efter kursdagens slut bestämde jag mig för att gå på jakt efter Yohios parfym, eftersom den inte säljs i Norrköping. Shopping i centrala Stockholm visade sig vara fullkomligt livsfarligt - på bara några minuter hann jag göra av med nästan 800 spänn! :O Så jag bestämde mig ganska snart för att återvända "hem" till hotellet.

Nu ska jag kolla på julkalendern och sedan ska jag sooova! Natti natti!










Mot huvudstaden!

Sitter på tåget på väg till Stockholm för en tvådagarskurs om moms. Nervös men förväntansfull.


Mååål!

Med nio timmar kvar till deadline är jag nu klar med den förhatliga analysen och alla sidouppgifter (foruminlägg och så vidare) kring den. Yay! :D
 
Dags att ta tag i japanskauppgiften...fast den ska i och för sig inte vara inlämnad förrän den 17 december, så jag kanske kan få ta ledigt resten av dagen? :)

Det som göms i snö...

En stor fördel med vintern är att man kan gå ut i pyjamas och med otvättat hår. För det syns ju ändå inte under kappan och mössan. :P
 
 
En nackdel är att glasögonen blir så satans immiga när man har varit ute och kommer in i värmen igen.

Sorgligt men sant

Jag hittade en bild med extremt hög igenkänningsfaktor när jag klickade runt på Facebook förut...
 
 
Det är typ så jag fungerar. :P

Distraktion

Självdisciplin, vart tog du vägen?! Jag har skrivit exakt en mening på analysen idag. En enda mening! :O
 
Sedan kom jag att tänka på det där underbara paketet som kom hem till mig tidigare i veckan...paketet som innehöll YOHIOs turné-DVD! :D Så då lade jag mig och kollade på den istället. Och förvandlades till en fnittrande liten flickunge. Hm...
 
 
Ett par timmar senare ska jag nu försöka ta tag i analyserandet igen. Men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Tusen ynka ord är det som jag måste få ihop senast midnatt imorgon, men det känns alldeles övermäktigt. Jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Jag vill bara sova...sova...SOVA.
 
Note to self: När antagningsbeskedet till vårkurserna kommer på onsdag eftermiddag - tacka NEJ till alla kurser utom fortsättningskursen i japanska.

Julbord och studier

Har Malin alldeles gått ner sig i PMS-träsket nu eller varför har hon inte bloggat???
 
Nädå, det är lugnt. Jag hade väldigt mycket att göra på jobbet igår (jobbade från tjugo i sju på morgonen till fem på eftermiddagen) och sedan åkte alla Körsbärsdalens invånare iväg till ett charmigt värdshus långt ute i bushen och åt julbord. Ja, JAG åt förstås inte av den vidriga köttkavalkad som kallas julbord, jag fick minsann en egen vegetarisk och allergianpassad trerättersmeny. :) Jättegott och trevligt. Och väldigt fint, med den nyfallna gnistrande snön utanför fönstret (inte sådär jättekul att åka på slingriga små vägar tillbaka till stan senare på kvällen i becksvart mörker och slirig snö, men det är sådant man får ta).
 
Jag kom inte hem förrän bortåt tiotiden igår kväll och kände mig då mer död än levande av trötthet. Så idag blev det sovmorgon - jag gick nog inte upp förrän bortåt åtta! :O
 
Och nu är det meningen att jag ska plugga. Jag har liksom en ännu ej påbörjad analys att skriva - med deadline imorgon. Så det är väl bäst att jag sätter fart. Även om jag känner betydligt mer för att sova några timmar till eller läsa lite Junjou Romantica (det är nästan en hel vecka sedan sist - jag har fan abstinens!!!) eller fixa ihop en musikvideo till en låt jag lyssnar väldigt mycket på just nu eller skriva på Sherwood-romanen...men allt det där får vänta, för jag måste faktiskt fokusera på svensk jämställdhetspolitik just nu.

Ett monster gör entré

Idag har jag varit allmänt vresig och otrevlig. Precis allting har känts jättejobbigt och jag har haft en stubin så kort att man behövt förstoringsglas för att överhuvudtaget kunna se den. Jag har känt ett bergochdalbaneuppblossande hat mot allt och alla och gett ifrån mig ilskna, fräsande svar när någon vågat sig på att tilltala mig. Inom mig har förtvivlan vuxit sig större och större och jag har bara velat lägga mig ner och gråta och skrika. OOOUUUÄÄÄÄ!!!
 
Med andra ord - jag ska ha mens snart.
 
När jag kände att det höll på att gå överstyr panikmessade jag till syrran, och hon föreslog att jag skulle komma över till henne en stund. Och hon lyckades faktiskt få mig på riktigt bra humör. Så timmarna efter besöket hos henne var jag nog inte alltför odräglig mot omgivningen, tror jag.
 

Julgransplundring i förtid

Julgransmarodören fortsätter sin framfart. Här följer en rapport över de senaste dagarna...
 
Dag 2: En halmgris slets ner från granen. Förresten samma stackare som höll på att råka illa ut även förra året. Somliga har verkligen otur. :O
 
Dag 3: Inga kända incidenter.
 
Dag 4 (idag alltså): Jag hittade en smått söndertrasad halmstjärna på golvet. Jag har visserligen inga bevis för att detta är ett verk av Julgransmarodören, men hon är absolut huvudmisstänkt. ;)
 
Dagens offer.

Solo i Körsbärsdalen

Kära nån! Nu har jag varit alldeles ensam i Körsbärsdalen EN HEL DAG! :O Kollegorna är allihop iväg på utbildning och annat galej. Tur att syrran kom och hälsade på mig under lunchen, annars hade jag väl blivit fullkomligt lappsjuk här. :P
 
 
Några kunder har det också sprungit här. Och telefonerna har ringt. Och alltihop har jag fått ta hand om alldeles själv. Och det har gått BRA! :D

Helt hysteriskt

Jag hade en vidrig mardröm som väckte mig vid kvart i tre inatt. Den var riktigt hemsk (chefen tyckte att jag var otrevlig emot kunderna och gjorde ett dåligt jobb, typ) och jag kände mig alldeles förtvivlad. Så jag ringde till syrran (som behändigt nog inte gått och lagt sig än) och så fick hon lugna ner mig lite och sedan kunde jag somna om igen.
 
Bara för att kastas in i nästa vidriga mardröm (mobbning och mord och andra hemskheter). Den avbröts tack och lov av väckarklockan vid halv sex.
 
Och när nattens fasor nu äntligen var över borde jag väl få en lugn morgon? Nähädå. På radion började de prata om att det lite senare under morgonen skulle komma ett nytt avsnitt av "radions julkalender för 2014". TjugohundraFJORTON?!? Herregud, har jag fått värsta blackouten, har det gått ett helt ÅR utan att jag ens har märkt något?!? Gaaaaaahh!!!
 
Hm...just det...eller så KAN det ju vara så att de sa fel på radion. Faktiskt.
 
Godmorgon på er...hoppas att era nerver är lite lugnare än mina. ;)

Besök i Karmanjaka

Imorse sände chefen ut mig på uppdrag - till Karmanjaka av alla ställen! :O Men det var faktiskt inte så jätteläskigt, det var liksom inte Häxan eller någon annan skräckinjagande typ jag skulle träffa utan en av Karmanjakas trevligare invånare. :) Så det gick ganska bra. Inte för att jag är världens mest socialt kompetenta varelse, men jag lyckades åtminstone framföra mitt ärende och le vänligt och svara på tilltal och få med mig de grejer jag gått dit för att hämta...så det får väl betraktas som att jag lyckades med uppdraget, antar jag.

Nattfunderingar

Jaha. Ännu en natt då jag vaknar långt innan jag borde. Hatar det. :(



Jag har några vaga minnesbilder av att jag kollade på andra avsnittet av julkalendern innan jag somnade på kvällen. Men det var efter intaget av Imovane, så jag kan inte direkt redogöra för vad som hände i detta avsnitt. Får nog ta och se om det innan jag kollar på nästa. ;)

Apropå negativa effekter av missbruk... Jag har upptäckt att jag inte kan läsa "normala" serier längre! :O Det har flera gånger hänt nu att jag per automatik börjat läsa från höger till vänster och därmed inte fattat ett skit av dialogerna. Jäkla snedvridna Yaoi-serier, det är allt på grund av (min överkonsumtion av) dem! :O

Hm...nu ska jag nog försöka somna om.

Confessions of a Teenage Drama Queen

Med nästan en hel vecka kvar till deadline läste jag ikväll ut det sista av kurslitteraturen. (Så nu ska jag "bara" skriva analysen...) Detta fordrade en liten belöning, tyckte jag, så jag lade mig och kollade på Confessions of a Teenage Drama Queen. Eftersom det är en film som inte innehåller vare sig våld eller snusk (det är en Disney-film) tog det förstås inte många minuter innan kissen somnade av uttråkning. ;) Kissens matte tycker däremot att det är en riktigt bra film. Bortsett från tre saker som stör mig EXTREMT mycket...
 
1) Den svenska titeln.
2) Stereotyperna.
3) Slutet.
 
Så. Om vi börjar med den första punkten. Hur i hela HELVETE kommer man ens på tanken att översätta "Confessions of a Teenage Drama Queen" till "Tonårsliv"?!? Jag fattar verkligen inte det. Det är liksom lååångt bortom värdelöst.
 
Men det är ingenting emot nummer två på listan. Stereotyperna. De gamla vanliga i en high shool-film. Töntiga-tjejen-med-fula-kläder-och-stränga-föräldrar. Utflippade-och-verklighetsfrånvända-dramaläraren. Rika-och-populära-bitchtjejen-med-ett-hov-av-fjortiskompisar. Och så vidare och så vidare tills jag fullkomligt SPYR på eländet!
 
Men slutet...slutet tar ändå priset. Det är så påklistrat och liksom skriker nödlösning lång väg. Huvudpersonen Lola har genom hela filmen varit handlöst förälskad i sin idol Stu. Under filmens gång utvecklar hon en väldigt stark connection till skolkompisen Ella. Om jag hade skrivit manus skulle hon ha blivit tillsammans med antingen den ena eller den andra av dessa två. Men nu är det inte jag som står bakom den här filmen. Det är moralens väktare Disney. Och i Disneys värld kan inte en femtonårig flicka bli tillsammans med en alkoholiserad rockstjärna eller en annan flicka. Så då slänger man in en plötslig förälskelse i killkompisen Sam, vilken figurerat i bakgrunden genom hela filmen utan att fylla någon viktig funktion i själva storyn. Hux flux blir de tillsammans, för att tittarna inte ska få några lustiga idéer av den känslofyllda scenen i Lolas sovrum där Ella halvt gråtande berättar hur mycket Lola betyder för henne eller den strax därpå följande scenen när Lola lyckligt leende dansar med Stu inför hela skolan...för att hålla sig "inom ramarna" ser man till att dessa scener följs av en avslutande scen där Lola kysser Sam och deklarerar att det är honom hon älskar - och det är inte trovärdigt för fem öre. (Lägg därtill att Lola helt plötsligt blir sams med bitchtjejen som varit hennes stora fiende genom hela filmen...för i Disney-världen kan man ju inte avsluta en film utan att alla blir vänner, typ.)
 
Men ja...förutom allt detta så är det en väldigt bra film. Faktiskt. :P
 

Julgransmarodören, dag 1

Syrran och jag hämtade upp min julgran från källarförrådet igår kväll. Till kissens stora glädje. Hon lade sig genast under den och började tugga på grenarna och jaktspana på pyntet. Otroligt nog har hon varken vält granen eller demolerat något av dess pynt än. Men så har det också bara gått en natt. Hon har många veckor på sig att ställa till med sådant sattyg innan dessa "leksaker" åter förpassas till källarförrådet. :P