Beröm 🌸
Jag var ju ledig i fredags och missade helt veckobrevet på jobbet. Så det blev istället en trevlig överraskning imorse när jag startade upp jobbdatorn...
Jag lever verkligen för beröm och bekräftelse, och jag blir så himla glad och tacksam över att regelbundet bli uppmärksammad på det här sättet på jobbet. 🥰🙏
För övrigt har jag jobbat hemifrån idag, eftersom jag hade miniopposition för kandidatuppsatsen i litteraturvetenskap på förmiddagen. Allting kändes bra fram till typ en halvtimme innan oppositionen...då satte stora skälvan in och jag vet inte hur många gånger jag gick och nervositetskissade under den där halvtimmen. 😱😣🙈
Men jag överlevde, både att opponera på en annan uppsats (jag läste självklart innantill från mitt manus som jag skrivit 😅) och att själv bli utsatt för kritik (mest fick jag dock beröm, vilket kändes väldigt trevligt ☺️🙏). Nu har jag lite drygt en vecka på mig att fixa till uppsatsen inför slutseminariet, och det känns just nu rätt hanterbart. 🙏 Även om det sammanfaller med East Pride som invigs på söndag... 🏳️🌈
Den stora tröttheten 😴
Förra helgen blev jag klar med ett första färdigt utkast till min kandidatuppsats i litteraturvetenskap. Jag var väldigt trött medan jag pressade mig själv igenom den processen. Och den tröttheten har dröjt kvar hela den här veckan. Jag är helt slut men har ändå svårt att somna på kvällarna, det är en plåga att släpa mig upp ur sängen på morgnarna, jag har nästan konstant ont i huvudet och jag är bara så otroligt TRÖTT. 😴😴😴 (Plus att de röda prickarna som täckt hela min kropp sedan onsdagen förra veckan fortfarande är kvar. 😕)
Ändå har jag kämpat mig igenom arbetsveckan och på något sätt lyckats prestera som vanligt på jobbet. Men i torsdags morse gick jag in till min teamleader och frågade om jag kunde vara ledig på fredagen. Och det tyckte hon lät som en bra idé. Jag har varit öppen hela veckan med hur trött jag är och allting, och jag tror att hon är lite bekymrad för mig. Det är jag med för den delen, det här känns inte normalt. Och jag fattar inte varför min kropp signalerar att jag är sönderstressad just precis nu - jag har ju varit betydligt mer stressad och känt betydligt mycket mer press under tidigare perioder i livet. Varför är det ett problem NU helt plötsligt? 🤷♀️
Hur som helst kändes det skönt att vara ledig under fredagen. Inget arbete, inga studier. 🙏 Däremot var min älskade mamma här och hjälpte mig att storstäda nästan hela lägenheten, för mitt välmåendes skull. Så nu har jag det finare än vad jag haft det någon gång sedan jag flyttade in. Jag är väldigt tacksam över den här hjälpen, och nu går jag omkring här hemma och bara njuter. 🙏❤️
Idag har jag varit på bussresa till Zarah Leander-museet på Vikbolandet tillsammans med min älskade teaters vänförening. 🎭 Jag kände mig inte alls upplagd för någon resa imorse utan ville bara vara hemma och ta det lugnt...men jag är glad att jag pallrade mig iväg i alla fall. Det blev en trevlig och lärorik utflykt. Jag hade inte så bra koll på Zarah Leander innan, jag visste väl typ bara att hon var en primadonna som gjorde succé i Nazityskland...men nu när min älskade teater sätter upp föreställningen Die Leander om henne känner jag att jag vill fördjupa mig lite mer i hennes liv och karriär. Hon verkar ha varit en väldigt fascinerande människa, och museet om henne var jättefint.
Imorgon väntar en dag fylld av studier och tvätt...och förhoppningsvis lite vila också. Natti natti!
Morgonmöte med igelkott 🦔
Jag har hört att igelkotten är en hotad art. Men här i stan märks det tack och lov inte. 🙏 Bara den här veckan har jag sett hela tre stycken. 🦔🦔🦔 Senast imorse, när jag mötte den här lilla sötnosen på gården. 🥰❤️ Jag blev alldeles till mig över att se den. 😍 Den blev dock inte lika förtjust över att se mig, utan sprang och gömde sig bland några buskar. 😅
Ute på gatan mötte jag ett betydligt mer sällskapligt djur. En jättesöt katt. 😻❤️ Tyvärr blev det inga bilder på den, för jag var för upptagen med att klappa den. 😉
Så himla trevligt det är att bo i en sådan här lantlig liten stad, med djur inpå knuten. 🥰 (När myrfanskapen börjar hitta in i lägenheten framöver lär det väl bli ett annat ljud i skällan, men just nu är jag glad över djurlivet i alla fall. 😅)
Orienteringstävling och uppsatsskrivande
I förrgår låg det en lapp i min brevlåda om att det skulle vara en stor orienteringstävling i centrala Vadstena idag - med en av kontrollerna placerad på min innergård. 😅
Så idag har det sprungit hundratals människor förbi mitt hus och sedan in på gården. Det kändes lite smått surrealistiskt. 😅 Jag vågade mig på att öppna ytterdörren vid ett tillfälle för att ta en bild på kontrollen, men i övrigt har jag hållit mig inne i lägenheten. Hundratals människor i trädgården är liksom inte riktigt min grej. 😵
Till ljudet av springande människor utifrån gatan har jag ägnat dagen åt att analysera Bröderna Lejonhjärta. 🌸 På söndag ska jag vara klar med ett första utkast till den färdiga kandidatuppsatsen i litteraturvetenskap. Och det känns faktiskt som att jag skulle kunna lyckas med det. 👍 Jag pendlar dock mellan att tycka att det jag skriver blir jättebra och att det blir skitdåligt, så jag slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden. 😖 Men jag har lärt mig att det är helt normalt i min skrivprocess, så det är väl bara att acceptera läget och fortsätta skriva. 🤷♀️
