Pride- och födelsedagshelg 🏳️🌈🎂
Nu har jag haft tre sjukt intensiva men helt fantastiska dagar. 🥰🙏💖🏳️🌈🎂
I fredags fyllde jag 37 år. 🎂 Jag blev uppmärksammad av alla möjliga människor jag känner och det kändes väldigt fint. 🥰🙏 Jag slutade tidigare på jobbet och tog bussen till Norrköping, där jag skulle tillbringa helgen.
Efter att ha checkat in på mitt hotell gick jag ut på stan för att köpa en handväska. Jag skulle ha tagit med mig en hemifrån, men jag glömde det. Så jag kikade runt lite på stan, men de som riktade sig till vuxna såg så sjukt tråkiga ut. 😩 Så jag styrde stegen mot H&Ms barnavdelning, där jag genom åren hittat många fina accessoarer. Och där hängde denna lilaglittrande skapelse och bara väntade på mig! 😍💖👍
Sedan gick jag på en föreläsning som ingick i East Pride-programmet. 🏳️🌈 Det var en jurist från Folkets Advokatbyrå som pratade om familjebildning och kön i svensk lagstiftning. Det var himla intressant. 👍
Dock höll föreläsningen på typ en timme(!) längre än den skulle ha gjort, så jag blev väldigt sen hem till finaste Charlie vilket kändes jättedumt. 🥺 Där stod nämligen min födelsedagsmiddag och väntade på mig. Koreanska tacos, vilket var jättegott. 😋🙏
Jag fick en födelsedagspresent av Charlie också. Dessa supersöta små kaninörhängen. Och paketet var rosaglittrande. 😍🐇💖
Jag är väldigt tacksam över att vara vän med Charlie och det kändes fint att få tillbringa min födelsedag tillsammans med henne. Jag stannade till jättesent på kvällen och vi spelade Super Mario World. 😄🎮
Sedan gick jag hem till mitt hotell, som jag valt av rent nostalgiska skäl då det ligger på samma gata som jag bott på i Norrköping - och från mitt hotellsrumsfönster hade jag faktiskt utsikt mot mitt gamla hus. 🥰🙏 Jag hade dock fattat redan när jag bokade hotellrummet att det inte precis skulle vara något tjusigt hotell...men jag hade inte varit beredd på riktigt hur sunkigt det skulle kännas. 😱 Det första jag möttes av vid ingången var en stor skylt om att hotellet var TV- och videobevakat...vilket fick mig att fundera över varför de känner ett så stort behov av att vara så tydliga med det. 😱 Och dörren till hotellrummet hade en säkerhetskedja...vilket fick mig att fundera över varför det behövdes. 😱 Och överlag kändes hotellet lite...suspekt. Jag kunde livligt föreställa mig att det förekommer såväl droghandel som prostitution där (inget jag såg medan jag var där dock, det var bara en känsla jag fick). Så jag lade på säkerhetskedjan och var lite mer noga än vanligt med hur jag förvarade mina värdesaker, och hade överlag ett visst stresspåslag medan jag vistades på hotellet. 😱 Jag blev dock lite lugnad vid frukosten på lördagsmorgonen, då det visade sig att det bodde en del barnfamiljer på hotellet. 👍
Lördagsförmiddagen tillbringade jag i Folkparken tillsammans med Pride-familjen för att pynta inför avslutningen av paraden. 🏳️🌈💖
Mamma gick med mig i paraden, och efter ett tag anslöt hennes man också. Cirka 2 100 människor tågade genom Norrköping för HBTQ-personers rättigheter och det var bara så himla fint att se. 🥰🏳️🌈❤️🧡💛💚💙💜
Paraden avslutades som vanligt med ett scenprogram i Folkparken. Uppträdanden av Baqueta Rrriot, Levi Major och Jasmine Saamel samt starka tal av Purity Tumukwasibwe och Charlie Nilson. Charlies tal fick mig nästan att börja gråta. ❤️😭🙏👏🏳️🌈
Vi hade placerat en vägg i parken, där paraddeltagarna fick skriva vad Pride betyder för dem...och när vi efter scenprogrammets slut började röja undan efter oss i parken upptäckte vi att hela väggen var full av fina ord. 🥰😭🙏🏳️🌈
Mellan paraden och kvällens fester skildes vi åt och gick hem för att duscha, äta och vila upp oss. Och då släppte en av tjejerna i Pride-familjen bomben i styrelsechatten att detta är hennes sista år i styrelsen. 💣 Och då passade jag på att släppa bomben att detta även är mitt sista år i styrelsen (det var detta som gjorde mig nedstämd förra söndagen). 💣 En annan tjej i Pride-familjen har redan tidigare avslöjat att hon kommer att avgå. Så nu är vi tre av de fyra grundarna av East Pride som kommer att avgå samtidigt (den fjärde avgick redan för ett par år sedan). Det känns sorgligt och jobbigt, men samtidigt bra. Sedan starten av East Pride har vi arrangerat åtta pridefestivaler i Norrköping. 🏳️🌈 Vi har byggt upp någonting helt fantastiskt tillsammans, och nu känner vi oss redo att lämna över det till andra som kommer att förvalta det vi byggt upp. 🙏
Jag var ju innan grundandet av East Pride engagerad i Norrköping Pride, så totalt har jag mellan 2012-2025 varit med och arrangerat hela 14 pridefestivaler i Norrköping - jag börjar ärligt talat känna mig lite som en dinosaurie i sammanhanget. 😅 Och det faktum att jag sedan över ett år tillbaka bor i Vadstena har också gjort att jag känt mig lite distanserad under arbetet inför årets festival. Jag är en person som går in helhjärtat i mina engagemang och med inställningen att det ska vara för evigt...men var sak har sin tid och det är faktiskt helt okej att omvärdera saker och ting. Det här har varit ett väldigt jobbigt beslut att ta, men jag känner ändå att det är rätt beslut. Och jag kommer verkligen inte klippa banden med East Pride helt och hållet - jag kommer självklart att finnas kvar i bakgrunden och hjälpa den nya styrelsen i den mån de önskar. Jag känner bara att min egen tid i styrelsen börjar lida mot sitt slut.
Kvällen inleddes med förfest hemma hos en kille i Pride-familjen. Jag var svintrött och behövde väl egentligen stanna på hotellet och somna tidigt, men det kändes viktigt att tillbringa den här kvällen tillsammans med Pride-familjen. 🏳️🌈❤️ Vi hade under kvällen många fina samtal om allt vi åstadkommit tillsammans sedan 2018. 🥹❤️🙏
Förfesten bjöd också på en stor överraskning. När jag stod och hängde i köket kom en kille och flög mig om halsen och ropade förtjust: "Malin!" Jag blev helt ställd och fattade ingenting, men så insåg jag att det ju var en kille från min gymnasieklass - vi har inte träffats sedan vi tog studenten 2006. 😅 Jag är verkligen sjukt dålig på att känna igen folk (vilket skulle bli ännu tydligare senare under kvällen, men det återkommer jag till 🙈). Men det var fint att träffa honom igen. Han kom fram till mig flera gånger under kvällen och pratade.
När klockan var typ mitt i natten och lååångt efter läggdags för mig drog vi oss alla vidare till den officiella efterfesten för årets East Pride på en nattklubb. 🎶🏳️🌈 Jag utmanade mitt Ångestmonster rätt rejält genom att överhuvudtaget vara där och stå på dansgolvet och gunga lite stelt till musiken, men jag vågade inte släppa loss helt och hållet (även om Pride-familjen verkligen gick all in för att uppmuntra mig). De fina samtalen från förfesten intensifierades under, och framför allt när vi höll på att bryta upp från, efterfesten. Det blev kram- och gråtfest och fina ord och mycket sinnesrörelse. Jag är så tacksam över att ha dessa fina människor i mitt liv. 🥹🙏❤️🏳️🌈
Där utanför nattklubben, under den utdragna avskedsscenen, kom ännu en person och flög mig om halsen. Den här gången en tjej. Hon kallade mig Malin, verkade uppenbart glad att se mig, frågade om jag haft det kul i paraden, hade uppenbart koll på min sociala fobi och visste om att jag flyttat till Vadstena och frågade hur jag trivdes på mitt jobb...och jag stirrade på hennes ansikte och försökte febrilt koppla vem denna människa var - något som jag nu nästan ett dygn senare fortfarande inte lyckats med. 🙈 Och det kändes (och känns!) bara så himla pinsamt. 😳😳😳 Och jag kom mig verkligen inte för att erkänna att jag inte kände igen henne utan försökte fejka att jag hade lika stenkoll på henne som hon verkade ha på mig. Om det var du...FÖRLÅT!!! 🙈 Jag har länge misstänkt att jag lider av någon grad av ansiktsblindhet...eller om det bara är min sociala fobi som gör att jag inte TITTAR ordentligt på andra människor och därmed inte lägger märke till hur de ser ut. Jag vet inte, men jobbigt är det.
Imorse checkade jag ut från mitt läskiga hotell och mötte upp syrran på resecentrum för att åka hem till Vadstena för födelsedagsfirande med familjen. 🎂🎁🎈🎉 I brevlådan hittade jag ett födelsedagskort från finaste Livrädd vilket gjorde mig väldigt glad. 🥰🙏
Av familjen fick jag bland annat en bokhylla, trädgårdsredskap och en dörrmatta - saker jag verkligen önskat mig. 🥰🙏
Vi gick en liten promenad i regnet och tittade på resterna efter den rivna silon - för övrigt ett av de största dramer som utspelats i den lokala Facebook-gruppen sedan jag flyttade hit, det fanns tydligen väldigt starka känslor kring den rivningen. 😅
Mamma hade fixat mat och fika och allting var jättegott. 😋
Syrran sover kvar här till imorgon. 🥰 Och nu ska jag vara lite social med henne innan jag somnar, efter att ha varit upptagen med att skriva detta romanlånga inlägg. 😅
Kommentarer
Trackback
