Jahapp, så har man sökt ännu ett jobb. Hos samma arbetsgivare. Jag hoppas att det visar på motivation och intresse (och inte desperation) och att jag äntligen får chansen att visa att jag inte bara är det där skräckslagna lilla psykfallet, utan kan bli en riktigt ambitiös och duktig medarbetare.

Jag var jätteledsen igår kväll. Bölade som bara den och fylldes av hopplöshetskänslor och självmordstankar. Men freaka inte ut nu, för jag VILL INTE ta livet av mig. Jag vill leva. Jag vet bara inte hur det ska gå till. Och jag orkade inte handskas med dessa tankar och känslor igår kväll, så jag proppade i mig lugnande/sömntabletter och har nu sovit i nästan tolv timmar. Det var jätteskönt, men jag är fortfarande dåsig och känner att jag lätt skulle kunna sova några timmar till - minst. Dessutom ser jag ut som fan. Men det går förhoppningsvis att fixa till med en dusch och lite smink. Hoppas det i alla fall, för jag får besök av en släkting snart (vore det inte för det hade jag kanske stannat i sängen hela dagen).

Ny dag, nya tag! som mamma brukar säga.

Det gick åt helvete. Jag var så nervös att jag trodde jag skulle kräkas och jag bara svamlade och gav inga vettiga svar alls på deras frågor. Deras, ja - de var två stycken. Jag trodde att det bara skulle vara en, men när vi kom in i "intervjurummet" satt det en till där - och det var jag verkligen inte beredd på.

Och såna frågor sen... Hur jag hanterar stress? Vad jag tycker om att prata inför grupp? Hur jag bemöter kritik? Och jag är så dum och ärlig så jag sa såklart att det är jobbigt men att jag gör så gott jag kan.

Hade jag några övriga frågor? Nej, det hade jag inte - det gick runt i huvudet på mig och jag ville bara ut därifrån så att jag kunde få ge utlopp för min frustration och besvikelse över att jag är den jag är och inte klarar någonting.

Det hela skulle ta cirka en timme, men det var över på typ en halvtimme. "Vi hör av oss i veckan med besked när vi bestämt oss." Men jag vet att de redan bestämt sig. De vill inte ha mig. De har 13 till intervjuoffer att välja bland (och 73 till sökanden som inte kallats till intervju). Det finns många att välja bland. Psykfallet kommer inte hamna högt upp på listan.



Jag har inte gråtit än, men det kommer nog snart. Däremot har jag ätit lunch med brodern och tröstshoppat. Nu sitter jag i min mörklagda lägenhet och fräser åt alla som vågar sig på att slå en signal.

Nu har jag pratat med mamma i typ 45 minuter och är inte fullt lika hysterisk inför måndagens intervju. Men visst är jag nervös. Skitnervös! Det har märkts på mitt beteende idag - jag blir rätt stingslig när jag är nervös. Så det kanske inte var rätt tillfälle att lämna respons på mina kursares texter i skrivarkursen. Men det gjorde jag i alla fall. Hoppas att jag inte var alltför elak...

Jag älskar våren. Det gör mig så glad att se solen skina, höra fåglarna, känna värmen och se snön försvinna från marken - och få börja använda vårjacka. Tyvärr blir jag lite väl optimistisk och går ut i leggings, kort kjol och tunn jacka fast det bara är 3-5 plusgrader ute - för "det är ju vår". Och nu sitter jag här med resultatet - förkylning och eventuellt lite feber. Och detta är inte unikt för i år - det blir likadant varenda vår. Jag är hopplös. :P

(Foto: Vlado / FreeDigitalPhotos.net)

Blogguppdateringen har varit sjukt dålig på sista tiden, jag vet. Men jag har inte kommit mig för att skriva någonting. Herregud, jag har haft skrivkramp! :O

Men nu har det hänt något som jag bara måste berätta - jag fick VG på omtentan! :D Helgen kunde inte ha börjat bättre. Hoppas att fortsättningen blir lika trevlig.

I en av kurserna jag läser nu har jag fått i uppgift att intervjua fem personer. Det är flera veckor sedan jag fick reda på det, och jag har fram tills nu lyckats sopa det under mattan och låta bli att tänka på det. Men igår kväll satte ångesten in och jag insåg att jag måste ta tag i det. Så nu har jag genomfört det. Fast inte som det var tänkt kanske - jag skickade frågorna via mejl till fem personer. Hoppas de svarar...