Att jag är vegetarian sedan sju år tillbaka samt har en jäkla massa allergier borde inte komma som en nyhet för släkten. Ändå blir det kaos i köket och framrotande av några halvfabrikatsbiffar när jag kommer fram till buffébordet på kalasen. "Oj då, vad ska vi ge dig...det finns några biffar här, det blir väl bra? Och så kan du äta grönsaker." Men nej, det kan jag inte - för grönsakerna skulle nödvändigt dela uppläggningsfat med ett par styckade lik. Så det blev två djupfrysta biffar som värmdes i mikron samt potatissallad som jag inte ens tycker om. Medan alla andra fick jättefin festmat som beställts från typ någon cateringfirma/restaurang.

Och efterrätten? Tårta med okänt innehåll samt kakor med stora mandelbitar i (=allergi). Senare på kvällen blev det vickning - varmkorv. "Men du kan ju ta en macka istället." Jag tog ingenting alls, i ren protest.

Om det nu är så jävla besvärligt att fixa mat till mig så behöver de väl inte bjuda mig överhuvudtaget?! Jag grät i bilen på hemvägen från kalaset igår kväll och önskade att jag hade stannat hemma. Jag kände mig så ovälkommen. Det var precis som om de ville markera att jag inte är lika viktig som alla andra.

(Ja, jag vet att jag är överkänslig och jag är medveten om att mensen närmar sig - men vad fan, det här kändes faktiskt inte okej!!!)