Living on the edge
Igår kväll genomförde jag det omtvistade Junjou Romantica-köpet, mot bättre vetande (i äkta missbrukaranda resonerade jag mycket "logiskt", typ ameh-någon-som-säljer-underbara-Yaoi-filmer-kan-väl-inte-vara-en-ond-svindlare-heller-klart-jag-inte-kommer-bli-lurad).
När jag loggade in på internetbanken imorse och upptäckte att ett jättebelopp (typ dubbelt så mycket som det angivna priset för min order) reserverats för betalning höll jag på att freaka ur totalt.
Helvetes jävla skit, banken hade rätt, jag har med lurendrejare att göra, jag har blivit bestulen!!!
Efter en stund erinrade jag mig att det reserverade beloppet utgjordes av månatlig amortering till CSN tillika månatligt bidrag till människorättsorganisationen som Neptune arbetar för. Yaoi-försäljaren hade inte dragit en enda krona från mitt bankkonto (det skedde först senare under dagen, och då med ett belopp som stämde överens med min order).
"For being a veteran, you sure handled it like a newbie."
Nattgnäll
Läsarkartan
En rolig sak med att vara "seriös bloggare" är att man får tillgång till mer info här på sajten, som till exempel var mina läsare finns någonstans...
Statistik från den senaste veckan.
Det här tycker jag är jättespännande! :D Egentligen är det väl ganska opersonligt, några prickar på en karta, inte särskilt märkvärdigt...men på något sätt blir det ändå mer påtagligt, liksom mer "verkligt" att ni faktiskt finns där ute.
Ni får väldigt gärna presentera er lite mer utförligt än genom denna geografiska information. Vilka är ni som läser nuförtiden? :)
Kameratortyr
Jag hatar att bli fotograferad. Så dagens photo shoot i Körsbärsdalen var skitjobbig (mycket jobbigare än vad jag trodde att den skulle vara, trots att fotografen var jättetrevlig och proffsig och jag var väl förberedd och allt det där). Jag kunde inte slappna av överhuvudtaget och jag kunde verkligen inte se sådär "naturlig" ut som fotografen ville. För det är fan inte "naturligt" att sitta och jobba med en kamera upp i nyllet (såvida man inte jobbar som modell förstås). Jag såg antingen bedrövad eller livrädd eller bara allmänt stel ut på varenda bild. Usch...
Jag har en känsla av att jag ägnar mig åt dubbelmoral nu...
Jag är visserligen medveten om att de flesta andra kanske inte går och lägger sig redan vid halvåttatiden...men det borde väl ändå finnas någon slags regel eller åtminstone moralisk överenskommelse för hur sent man får föra oväsen på gatan i ett bostadsområde?! Igår kväll var det ett jävla liv i flera timmar(!) och jag höll på att bli vansinnig redan innan jag gick och lade mig. Det bankades och blinkade och borrades och jag vet inte allt vad de höll på med där ute på gatan. HÅLL KÄFTEN!!! ville jag vråla till dem genom fönstret. Men det är inte riktigt min stil, så jag stod bakom gardinen och tog en smygbild på terrorverksamheten istället...
Idag är det fotografering i Körsbärsdalen. Så jag har på mig en klänning som jag känner mig väldigt fin i. Jag misstänker dock att den i somligas ögon kanske är för kort, för tajt och för urringad...jag undrar till och med om en liten del av mig kanske rentav valde den just av den anledningen, för att provocera moralens väktare. Jag avskyr liksom när vuxna människor tar sig rätten att försöka uppfostra andra vuxna människor...och då tenderar min obstinata sida att kika fram. Ja ja...nu har jag den här klänningen i alla fall.
(Kraschelibangelibom i glashuset..."andra ska fan inte störa mig, men själv gör jag som jag vill"...typ.)
Helvete, himmel och allt däremellan
Dagens NEJ: På min bank avråder de mig starkt från att genomföra den för mitt välbefinnande så nödvändiga Yaoi-affären, på grund av sajtens tvivelaktiga försäljningsmetoder som med största sannolikhet (enligt banken i alla fall) kommer leda till att jag bli lurad och förlorar en massa pengar. VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!
This is like a drug to me, okay?! I need it - real badly. So give it to me!
Dagens YAY: Vi har haft utbildningsdag på jobbet idag och det var JAG som höll i det hela. Det var visserligen förinspelade föreläsningar, så jag behövde inte prata så väldans mycket (tack och lov), men det var ändå jag som skötte planeringen innan och satte igång föreläsningarna och styrde upp det hela med övningsuppgifterna och avgjorde när vi skulle gå vidare till nästa område och sådär. Lite läskigt, men roligt - och alldeles lagom utmanande. :)
Dagens bonus-YAY: Jag stötte ihop med Neptune på väg hem från Körsbärsdalen. Och den här gången både log och hälsade jag. Och hon gjorde likadant! :D
Reaktioner
Helen Sjöholm-konserten igår var jättebra. Jag fick gåshud under "Gabriellas sång" och det var även en hel del låtar som jag aldrig hade hört förut som också var sådär åååhh-fina.
Tyvärr följde Ångestmonstret med på konserten. Jag kände mest av det innan och efter, när vi befann oss i lobbyn i trängseln av människor som skulle in eller ut. Jag blev alldeles yr, nästan illamående. Jävligt obehagligt! Jag hatar när det blir så.
Tyvärr fick man inte fota eller filma under själva konserten och självklart vågade jag inte gå fram och prata med henne efteråt, så det fick bli en smygbild medan hon signerade skivor.
Både igår och idag har jag haft sprängande huvudvärk (den håller förresten fortfarande i sig och det hjälper inte med värktabletter). Förmodligen beror det på den antågande stormen. Precis som jag alltid mår skit vid fullmåne och andra jobbiga fenomen. Blä...varför måste jag vara så himla känslig för sådana här saker?!
Nu blir det filmkväll. Inte Yaoi dock - syrran är här och hon vill nog hellre se något annat, har jag en känsla av. ;)
Sådan matte, sådan katt
Jag lade mig på sängen med dutten och klickade in på YouTube. Kissen låg i en annan del av rummet och sov fridfullt. Men när jag satte igång en Yaoi-video gav hon ifrån sig ett vrålliknande jamande och kom uppfarande i sängen och började stryka sig mot dutten. Ska jag se det som att jag lyckats i min uppfostran eller bör jag snarare bli orolig? :P
Neko Yaoi. En ännu outforskad del av Yaoi som jag misstänker att valda delar av hushållet skulle uppskatta. ;)
Ur led är tiden
Snacka om skev fördelning. Igår skrev jag fem(!) inlägg, men idag har det inte blivit ett enda ett (ja, förutom det jag håller på och skriver just nu då).
Söndag är det nu, ja. Blä. Har inte gjort så mycket. Ställt om klockan (väldigt förvirrande), haft besök av Ångestmonstret (såklart), tittat på The Kids Are All Right (både cool och jävligt irriterande och deprimerande på en och samma gång), skrivit några rader på Sherwood-romanen (och insett att jag gjort cirka nittio procent av de betydande manliga karaktärerna till bögar eller bisexuella - vadå Yaoi-skadad).
Om några timmar blir det Helen Sjöholm-konsert. Det blir nog fint. :) Fattar inte hur jag ska orka hålla mig vaken bara...jag menar, jag är ju som bekant ingen kvällsmänniska och med omställningen till vintertid kommer det ju vara ännu senare "egentligen" än vad klockan visar...oj oj oj! :P
Min lilla Sherwood-story är nu uppe i över 26 000 ord
Har tillbringat de senaste timmarna i Sherwoodskogen. :) Det blev ingen Yaoi-scen den här gången dock. ;) Much slog i huvudet och bekände sin kärlek för Robeena, Wills dragidentitet blev avslöjad (också som en följd av att Much slog i huvudet) och imorgon ska Gilberts och Arthurs avhuggna huvuden hämtas hem från Nottingham och begravas i Sherwoodskogen. Syrrans kommentar till mitt senaste kapitel: "Det var ju romantiskt." ;)
Åtgärder har vidtagits mot katastrofen
Update några minuter efter alarmet. Jag har hittat en sajt som säljer både första och andra säsongen på DVD med engelsk text. :D
Det kommer visserligen ta upp till typ två veckor innan jag får hem dem...men ändå! :D Wiiiieee!!! Happy happy HAPPY!!! :D
(Ja, jag vet. Jag är labil. Som fan.)
Katastrof!
Ibland hatar jag YouTube. Just nu är ett sådant tillfälle.
Jag tänkte sätta mig och kolla på några avsnitt av Junjou Romantica...men kontot där alla avsnitt med engelsk text har funnits upplagda har plötsligt blivit borttaget på grund av YouTubes upphovsrättshysteri.
Hata hata HATA!!!
Ååååhhh...jag är ju inte ens halvvägs igenom andra säsongen än! Jag vill seeeee!!! Buhuuu.... :(
Vad ska jag nu dämpa min söndagsångest med?! (Ja, jag vet att det bara är lördag idag - det är Ångestmonstret som inte fattar det.)
Tio tiotusen
Japanska siffror...fy satan, säger jag bara!
Vi placerar ju siffror tre och tre i stora tal. I japanskan placerar man dem fyra och fyra! :O Gaaaahh!!! Som om det inte vore tillräckligt komplicerat ändå.
Till exempel finns det ett ord för "tiotusen" (まん), och när man ska säga hundratusen så blir det typ "tio tiotusen" (じゅうまん). Fattar ni hur jobbigt detta är?!
Hm. Detta är alltså vad jag ägnat förmiddagen åt. Man kan ju bli knäpp av mindre. :P
Dags att göra något annat, tror jag...
Studieinställning
Nu har jag fått respons från genusläraren på den asjobbiga intersektionalitetsuppgiften. Det blev VG- även denna gång. :S Men jag tar det inte lika hårt nu som vid förra uppgiften. För den här gången var jag ju ute i sista sekunden och jag nådde inte upp till minimalt antal ord och jag var jättetrött och oengagerad och hade en massa andra saker i huvudet och befann mig under väldigt stor psykisk press när jag skrev den här uppgiften. Så jag vet att texten inte blev så bra. Och jag förväntade mig knappt ens att bli godkänd. Så ett litet osynligt minustecken efter Högsta Betyg känns inte som världens undergång i det här fallet faktiskt. :P
Hm. Klockan är typ nio på lördagsmorgonen och jag har redan hunnit plugga lite queerteori och ta en sväng till mataffären. Får se vad det blir av resten av dagen. Lite japanskastudier kanske? Och då menar jag verkligen STUDIER och inte Yaoi-orgier. Även om jag säkert kan göra lite plats i schemat för sådant också... ;)
Oh darling, don't you ever grow up...
Hm...nog för att jag gillar rutiner, men det här dagliga spegelfotandet börjar likna ett nästan tvångsmässigt beteende. :O Måste försöka sluta med det!
Apropå fotande så kommer det en professionell fotograf till Körsbärsdalen nästa vecka, så att vi ska få nya fina bilder till hemsidan. :) När vi pratade om detta under gårdagens personalmöte poängterades det särskilt att vi ska se till att ha på oss kläder som inte ser för oseriösa eller utmanande ut. Kollegan som sa det uttryckte sig visserligen i allmänna ordalag, men jag kände att det var en förmaning direktadresserad till mig. :S Jag menar, det finns ju liksom ingen annan i Körsbärsdalen som springer runt med Hello Kitty-hårspännen, kortkorta kjolar, turnétröjor, djupa urringningar och dylikt. Hm...jag antar att jag får försöka tona ner mig och se lite mer "revisorsaktig" ut till fotograferingen. ;)
Har tillbringat eftermiddagen på stan med syrran. Dessvärre var ju inte vi de enda som fått tillökning på bankkontot idag, så det var Malin-blir-alldeles-yr-mycket folk i galleriorna. :S Men vi hade trevligt ändå. Jag hämtade ut en påse nästan gratis medicin (jag är snart uppe i frikort nu) och köpte en reflex i form av en fladdermus och presentpapper med Hello Kitty på och lite annat nice. :)
Nu ska jag lägga mig och titta på Babe - Den modige lille grisen. Mogenhetsfaktorn är på topp... ;)
Jag inser att det nog inte var så lätt att ha ett förhållande med ett psykfall som jag...
Idag har jag tänkt en del på L - och detta nästan utan att känna bitterhet (hör och häpna). Jag kom plötsligt att tänka på fina ögonblick, sådant som legat dolt under alla destruktiva minnen och känslor.
Som när hon kysste mig första gången.
Jag var fullkomligt livrädd! Kunde inte andas, låg där och skakade...men hon tog det så försiktigt, och låtsades inte om att hon märkte min panik. Det dröjde faktiskt flera år innan hon överhuvudtaget kommenterade hur jag reagerat den där gången. Men just då, när det hände, var hon för finkänslig för att säga någonting.
Jag kommer alltid att vara tacksam för det och minnas det som något fint. (Att det sedan finns en hel del från vår tid tillsammans som jag verkligen inte känner mig tacksam över och som jag helt skulle vilja förtränga helt och hållet är en annan sak...)
Detta är nog faktiskt första gången som det inte gör ont att titta på sådana här bilder. Läkeprocessen går uppenbarligen framåt.
Flyktiga drömmar
Men gud vad irriterande! När jag väl drömde något fint, så kommer jag inte ens ihåg vad det var. :O Sedan innehöll natten förstås även mardrömmar och stunder av vakenhet...för det gör mina nätter alltid. Men tänk att jag drömde något fint också! Åååhh...vad var det för något???
Malins favoritplats i världen
Har pluggat queerteori ända sedan jag kom hem från jobbet. Känner mig lite lagom seg i huvudet efter alla avancerade resonemang om konstruktivism, identiteter, positionering och annat som är rätt svårt att ta in när man har jobbat en hel dag och egentligen bara vill gå och lägga sig och på sin höjd glo på en film innan det är dags att sova.
Men så kom det ett avsnitt i boken som handlade om Castro, och då förvandlades Zombie-Malin förstås till Fjoll-Malin på ett litet kick (och fick om möjligt ännu svårare att fokusera på komplicerat teoretiserande). Och jag började genast längta tillbaka till den underbara platsen som syrran och jag vistades på för två månader sedan. Åååhh...Market Street, Castro Street, regnbågsflaggorna, bögarna, Orphan Andy's, spårvagnarna, Walgreens, GLBT History Museum, hotellet, palmerna, övergångsställena, bokhandeln, Subway, plastbrandhjälmen, hundarna, backarna, husen, tiggarna, reklamaffischerna...hela atmosfären...allt allt ALLT!!!
På ett queerfeministiskt plan inser jag förstås det problematiska i Castro-kulturen. Sociala klyftor, mansdominans, segregering, exotifiering, kommersialism, bla bla boooring...men man måste faktiskt inte vara så jäkla korrekt hela tiden (och när det gäller mitt älskade Castro tänker jag inte ens försöka).
Hm...jag hade velat ägna mig en stund åt romanskrivande, nu när jag är klar med dagens studier. Men jag orkar fan inte. Så det får väl bli sängen istället. Förhoppningsvis kommer jag få sova, och om jag har tur kanske jag till och med drömmer något trevligt (om Castro eller Yaoi eller något annat ljuvligt, hihi). Natti, natti!
Ett steg i rätt riktning
Jag hörde på radion imorse att det har tagits fram en ny förbandslåda för arbetsplatser som inte enbart innehåller hjälp mot fysisk ohälsa utan även mot psykisk. Helt fantastiskt, om ni frågar mig. Just för synliggörandet och tabubrytandet av psykisk ohälsa känns detta som ett jättekliv i rätt riktning.
Förbandslådan innehåller en självskattningsskala där man får svara på frågor som exempelvis om man känner sig stressad, är obekväm i sociala situationer eller om man har svårt att sova. Hm...mitt svar på samtliga dessa frågor skulle väl låta ungefär "HELL, YEAH!".
Hoppas att den här förbandslådan får stor spridning bland landets arbetsplatser. Redan nu i testfasen har den visat sig bidra till att fler söker hjälp för sin psykiska ohälsa. :)
Sömnlös zombie
Jag har ont i huvudet och känner mig helt förstörd av trötthet. Och allt på grund av att jag vaknade inatt och hade världens problem med att somna om igen. När väckarklockan ringde imorse orkade jag bara inte gå upp, så jag kom en halvtimme senare till jobbet än vanligt. Och jag gick hem en timme tidigare än vanligt. Och kröp ner i sängen för att sova - men kunde inte. Ååååhh!!! Varför är det så jäkla svårt, det här med sömn?!
Törnrosa (eller annan sömnexpert) är hjärtligt välkommen hem till mig
The Sherwood Story à la Malin Style
Hm...här tänkte jag vara en Duktig Flicka och plugga hela kvällen. Har jag gjort det? Nähädå. Jag har skrivit kärleksscen mellan Alan i Dalen och David av Doncaster istället. Extremt Yaoi-inspirerad. Oj oj oj... ;)
Käre värld, nu är det bäst att jag går och lägger mig! Det är ju jättesent (tiden går for när man har roligt, hihi) och jag måste faktiskt orka med att både jobba och plugga imorgon. Natti!
Rebell med frusna fötter
Mina innetofflor på jobbet har sett sina bästa dagar för länge, länge sedan...så idag åkte de i papperskorgen. Och byttes raskt ut mot ett av helgens inköp...
Dessa vita, fluffiga saker med pärlor och rosa rosetter på har jag alltså trippat runt i hela dagen på jobbet idag.
Jag satsar stenhårt på att motverka nidbilden av revisorer som trista kostymnissar. Och samtidigt slipper jag frysa om fötterna. :P
Söndagssysselsättning
Jag har träffat min stödperson idag. Och innan hon kom hit skrev hon detta på Facebook...
...vilket gjorde mig väldigt glad. :) Det är bra det här, att vi träffas på just söndagar, för det är en jävla skitdag. Fast idag har jag faktiskt mått riktigt bra. Innan min stödperson kom hit var syrran här...så jag har haft sällskap nästan hela dagen - vilket verkar vara den bästa medicinen mot söndagsångest. :)
Och nu sedan jag blivit ensam har jag kollat klart på första säsongen av Junjou Romantica (så det har inte gått någon nöd på mig nu heller, hihi). Iiiiihhh, jag bara ÄLSKAR den serien!!! Jag vet inte riktigt vilken jag gillar bäst - den här eller Sekai-ichi Hatsukoi...men egentligen behöver jag väl inte välja, de har ju samma skapare och hänger dessutom ihop (Sekai-ichi Hatsukoi är en spinoff-serie till Junjou Romantica).
Usagi och Misaki i Junjou Romantica.
Jag förvånar mig själv med att faktiskt fastna mest för Usagi av karaktärerna i Junjou Romantica. Han är en 28-årig, ensam författare, med melankoliskt sinnelag och en förkärlek för barnsliga saker såsom nallebjörnar - hans hem är precis fullt av nallar, tåg och andra leksaker (igenkänningsfaktor skyhög).
Så varför förvånar det mig att jag fastnar för honom? För att han är en seme (igenkänningsfaktor noll). När jag fastnar för och identifierar mig med en Yaoi-karaktär så brukar det vara en uke. Eller "brukar"...hittills har det ALLTID varit en uke. (Fattar ni inte vad jag pratar om så kan ni finna upplysning här.) Men det är någonting med Usagi som jag bara...gillar, helt enkelt. :)
En av mina absoluta favoritsekvenser hittills. Misaki ringer hem till Usagi från tågstationen. Usagi försöker spela nonchalant inför det faktum att Misaki ska flytta ut ur hans lägenhet. Misaki försöker också spela nonchalant, men börjar gråta. Då säger Usagi åt honom att vänta på honom där (på stationen tre timmar bort) och så träffas de där och åker på en liten minisemester tillsammans och kommer enhälligt fram till att Misaki inte alls ska flytta. Fiiiiiint!!!
Oh my...och framför mig ligger en hel underbar säsong till! :D Fast inte ikväll, nu är det faktiskt läggdags för lilla Malin. Natti natti, alla fina människor! :)
Shopping och Sailor Moon
Ooops, det blev visst inget inlägg igår. Syrran drog med mig ut på en heldag med shopping nämligen. Och på kvällen tittade vi på X antal avsnitt av Sailor Moon. Jag hade tänkt blogga efter det, men jag var helt enkelt för trött. Somnade utan Imovane gjorde jag visst också, för första gången på jag-vet-inte-hur-länge. Kort sagt - det var en mycket trevlig lördag. :)
Hm...om vi nu bortser från att Ångestmonstret följde med oss in i affärerna (det var osannolikt mycket folk där för att vara dagarna-innan-lön). :S Jag fick ångest gång på gång och ville fly fly FLY, men syrran tog hand om mig och påminde mig om att andas (vilket jag ju tenderar att glömma bort att göra i sådana lägen) så det gick ganska bra ändå.
Några av gårdagens inköp. Mogenhetsfaktorn är på topp, som ni ser. ;)
Det kändes lite skevt att titta på så pass "oskyldig" anime efter alla mina Yaoi-orgier... ;)
Trådlöst
Jag vet inte riktigt vad denna veckans-outfits-bildserie är för en ny trend jag har börjat med. Men här har ni den senaste arbetsveckans kläder i alla fall. Om någon nu är intresserad. :P
Nu är det två dagar i rad som jag gått förbi mataffären på väg hem från jobbet och i princip bara handlat bindor och choklad. Vadå uppenbart att jag har mens... ;) Igår köpte jag även tvål. Det var inte meningen, det bara råkade bli så. Butiksägaren höll nämligen på att packa upp varor där i gången så jag blev stående utan att komma förbi. Och eftersom det är jobbigt att be någon flytta på sig och eftersom det kändes dumt att bara stå där och glo så slet jag åt mig första bästa vara från den närmaste hyllan, för att hålla mig sysselsatt liksom. Tur då att det råkade bli något som jag faktiskt kan ha nytta av, och inte kött eller barnmat eller kondomer eller något annat som inte fyller någon som helst funktion i mitt hushåll. :P
Jag kommer inte ihåg vad jag drömde inatt, men syrran hävdar att jag låg och FNISSADE i sömnen så det var tydligen något trevligt. Jag visste inte ens att man kunde fnissa i sömnen...men det kan man tydligen. :P
Hm...detta blev visst ett lite halvtramsigt inlägg utan någon egentlig röd tråd. Men ni får finna er i det helt enkelt. Det kanske kommer något vettigare imorgon. Under tiden kan vi väl lyssna på en låt som beskriver rätt bra hur jag känner inför tillvaron just nu...
Très bien, Malin!
Ikväll kände jag för att fira lite. Belöna mig själv. Vet inte riktigt varför...men vem fan behöver en specifik anledning för att kolla på Yaoi?! ;)
Nu är jag klar med nästan hela första säsongen av Junjou Romantica. Somliga episoder fanns inte med engelsk text på YouTube...så jag fick ibland kolla med fransk text. Först hade jag tänkt hoppa över de avsnitten...jag menar, japanskt tal och fransk text - hur mycket skulle jag få ut av det?! Men hör och häpna, jag hängde faktiskt med riktigt bra! :O Jag fattade en del jag hörde och en del jag läste...inte allt, men tillräckligt för att få ett sammanhang i det hela. Jag är riktigt imponerad faktiskt. Det är ju många år sedan jag läste franska, och jag har precis börjat läsa japanska. :)
Hm...sedan kan man ju förstås fatta en hel del av den här serien bara genom att TITTA...men ändå! :P
Intersektionalitetsanalys (det är lika jobbigt som det låter)
Jag: "Jag behöver gå hem tidigare idag."
Chefen: "Men vad är det nu?!"
Jag: "Nej, nej - alltså, jag mår bra! Men jag har en deadline vid midnatt."
Chefen: "Midnatt?!"
Jag: "Ja, jag måste skicka in innan tolv."
Chefen: "Då är väl inte du vaken. Du får skicka in innan sju i så fall."
Jag: "Precis. Så därför måste jag gå hem tidigare."
Och det fick jag förstås. Han är så snäll. :) Och förresten har jag fortfarande en massa tid att plocka ut efter allt övertidsarbete. :P
Så det blev en kort arbetsdag idag. Och nu har jag tillbringat X antal timmar med intersektionalitetsanalys (och X antal gånger ifrågasatt varför jag frivilligt utsätter mig för denna ångest som studier ju faktiskt innebär). Och med bara fyra timmar kvar till deadline skickade jag in den färdiga texten till läraren i genuskursen.
Det känns inte alls bra att vara ute såhär i sista sekunden, men det har hänt så mycket psykiskt påfrestande på sista tiden att jag bara inte pallat att plugga så mycket som jag borde. Men men...nu har jag gjort mitt, så nu är det bara att vänta på lärarens dom. Och nu är jag astrött, så nu ska jag sooova! Natti, alla fina människor. :)
Soundtrack till min analys av olika förhållningssätt till normativa femininitetspositioner.
Ondska och törnar, det klarar små björnar...
Ytterst oväntade saker poppar upp i min hjärna när jag har tagit Imovane. Igår kväll började jag tänka på olika barnprogram...och ville absolut lyssna på Bumbibjörnarna-låten om och om igen som godnattvisa. :P
Studieläget
Jag blev godkänd även på den andra muntliga uppgiften i japanskakursen. :) Läraren vill dock att jag väljer lite längre meningar till nästa gång, och så påpekade hon att det egentligen skulle vara 半 i en mening där jag hade råkat använda 本 istället. Shit happens, liksom. :P
Nu måste jag sätta fart med uppgiften i genuskursen som ska vara inlämnad senast imorgon...
Sömninkompatibel
Hur gör man för att somna utan tabletter?
Hur känns det att sova en hel natt utan att plågas av vidriga mardrömmar?
Hur lyckas man överhuvudtaget SOVA en hel natt och inte vakna förrän väckarklockan ringer?!
Jag kommer faktiskt inte ihåg.
Bristande disciplin
Okej. Idag har jag skrivit diskussionsinlägg om intersektionalitet (men inte ens börjat skriva på uppgiften som ska vara inlämnad senast på onsdag!), färgat håret, gått runt i myskläder hela dagen och bara lämnat lägenheten för att gå ut och slänga soporna...och så har jag börjat titta på otroligt beroendeframkallande Junjou Romantica.
Mitt nya fördärv.
Jag lovade mig själv att jag inte skulle börja titta på någon ny Yaoi-serie förrän jag skrivit åtminstone en sida (helst två) på intersektionalitetsuppgiften...men jag har uppenbarligen ingen studiedisciplin just nu.
Suck. Och det är redan söndagskväll! Inom tre dygn ska jag ha producerat minst tre sidor smart analys...och detta måste alltså göras på eftermiddagarna efter jobbet när jag är som segast i huvudet...hur fan ska det gå till?! (Det är i sådana här lägen som jag frågar mig själv varför jag envisas med att studera så jäkla mycket när jag trots allt har ett heltidsjobb som jag trivs väldigt bra med och inte hyser några som helst planer på att byta karriär...varför utsätter jag mig för detta?!)
I don't understand what I did to make you hate me so much
Utlopp för kreativiteten
Så. Nu har jag tillbringat lite tid i Sherwoodskogen också. :) Det var första gången på en hel jäkla månad(!) som jag ägnade mig åt romanskrivande. :O Jag har varken haft tid eller ork med det, och jag har verkligen saknat det. Så det känns väldigt bra att det blev av nu. :)
Inspirationsmusik. (Jag har inte sett serien än - shame on me - men alla säger att den är jättebra...så jag får väl ta och börja titta på den snart...när jag får tid.)
Ännu en helg i studienarkomanins tecken
Känner mig lite lagom mongo efter att ha ägnat hela dagen, ända sedan tidigt imorse, åt att läsa akademisk avhandling. Men nu är jag klar i alla fall. Så nu återstår "bara" att skriva några sidor smart analys om intersektionalitet - med inlämningsdatum senast på onsdag. Men det får nog vänta till imorgon. Jag orkar liksom inte vara mer seriös idag, det får räcka nu. :P
Analysobjekt.
Läraren i japanskakursen har förresten meddelat att vi kommer slå ner på studietakten så att kursen faktiskt kommer sträcka sig över hela terminen (vilket ju en 7,5 hp-kurs på kvartsfart egentligen ska göra). Men eftersom vi har brakat på i halvfartstakt fram till nu kommer det bli relativt lugnt den närmaste månaden, eftersom det inte återstår så värst många uppgifter och inlämningsdatum för dessa skjutits framåt i tiden till december och januari. Det känns skönt, eftersom jag den senaste tiden känt mig mer eller mindre sönderstressad, men samtidigt blir jag stirrig av att plötsligt ha så "lite" att göra. Jag är fan aldrig nöjd. ;)
Skyhög igenkänningsfaktor...tyvärr
Har kollat klart på andra säsongen av Sekai-ichi Hatsukoi nu. Ett av avsnitten fick mig faktiskt nästan att börja gråta. :O Det handlade om missförstånden mellan Shōta Kisa och Kō Yukina. Om hur Kisa överanalyserar allting och tolkar Yukinas beteende utifrån sitt eget dåliga självförtroende. Hur han tror att han inte är bra nog åt Yukina, att Yukina kommer lämna honom för någon annan förr eller senare - och kanske till och med redan är otrogen...han är så inne i sina egna negativa tankar att han är totalt blind för den uppenbara sanningen att Yukina faktiskt älskar honom. Det är så satans frustrerande att iaktta. Speciellt eftersom jag vet att jag själv skulle tänka, känna och reagera precis som Kisa i detta läge. Jäkligt deprimerande. :S
Veckoslut
Så var det fredag igen. Dags för lite ledighet. Eller nja...snarare dags för genomläsning av ännu en avhandling om genus och för inlärning av ännu några japanska fraser. :P Men först ska jag nog ha en lugn fredagskväll med några avsnitt av Sekai-ichi Hatsukoi, tror jag. Det seriösa pluggandet får vänta till imorgon. ;)
10 oktober
Om ni känner mig väl så vet ni kanske att det är en jävla skitdag för mig idag. Men jag tycker faktiskt att jag mår bättre den här gången än vad jag har gjort tidigare år. Det känns inte riktigt lika jobbigt med den här dagen i år.
Sedan var det förstås inte direkt kul att skriva dagens datum på brev till Bolagsverket och personalmötesprotokoll och dylikt...men jag blev inte helt knäckt i alla fall.
Så jag antar att jag håller på att läka.
Manga i akademin
Så var första skriftliga examinationsuppgiften i japanskakursen inskickad. :) Jag skrev faktiskt inte om Yaoi. Det kändes liksom inte riktigt bra att i ett akademiskt sammanhang skriva en text som hyllar tecknad bögporr. Just saying. ;) Så det blev en relativt allmänt hållen text om vad som utmärker manga och anime istället.
Nu ska jag sooova! Men först en liten godnattvisa...
Jobb-dutt!
Nu har jag fått sova och känner mig inte fullt lika bedrövad. Man blir rätt förstörd när man är övertrött. Så jag hoppas att ni inte blev alltför oroliga för mig igår.
Så nu kan jag ju passa på att berätta om något positivt som hände igår. Jag fick min jobb-dutt! :D
Jag valde samma modell som den jag redan har (välbekant = tryggt) men i en annan färg för att jag ska kunna skilja dem åt. :)
När det på eftermiddagen ringde en kund och var glad och trevlig emot mig började jag nästan gråta av lättnad och tacksamhet
Idag är en sådan där dag när jag bara vill lägga mig ner och gråta och skrika hysteriskt. Rakblad har jag också känt ett visst sug efter (det var väldigt länge sedan jag drabbades av sådana tankar sist, så då fattar ni kanske hur överjävlig den här dagen har varit).
Den började i och för sig bra. Syrran sov hos mig inatt och hon följde mig till jobbet imorse. Mycket trevligt. :) Men säg den frid som varar...
Till och med parkbänkarna visste att det skulle bli en jävlig dag! :O Jag borde ha tagit till mig budskapet...för när Katla väl kom var jag inte alls redo för det. Till en början var det bara små rökpuffar, som kom fram under ett samtal som chefen och jag hade på morgonen. Ett orosmoment. Jobbigt, men relativt hanterbart.
Det verkliga drakvrålet kom först några timmar senare, under ett möte med en kund.
Det finns två saker jag bara inte tål.
1) Korkade människor som vägrar fatta vad jag säger till dem.
2) Aggressiva människor som skriker åt mig och är förbannade på mig fastän det inträffade egentligen är deras eget fel.
Människor som uppfyller båda dessa kriterier och dessutom är jävligt otacksamma över hur mycket man sliter för deras skull för att hjälpa dem...there are no words for how much I hate them!
Under resten av arbetsdagen kände jag någon slags mental allergi mot kunden och uppdraget ifråga. Jag vägrade befatta mig med det. När någon kollega ville diskutera någonting som hade med det att göra fick jag snudd på nervöst sammanbrott. Vi-tar-det-imorgon-jag-orkar-inte-med-den-här-skiten-nu-okej?!
Jag har känt mig helt knäckt större delen av dagen. Men vad värre är - även chefen har sett ledsen ut! Jag tassade in till honom och ställde mig och väntade på att han skulle upptäcka mig och så frågade jag försiktigt hur det var med honom...jag hade velat krama honom, för det kändes som om han behövde det, men jag vågade inte riktigt det (vi kramas liksom bara i samband med presentutdelningar på födelsedagar).
Det finns så många saker som hänger lösa i luften nu (som jag dessvärre inte kan dela med mig av här). Som tickande bomber. Jag bara väntar på smällen. På att Katla ska börja spruta eld och förinta hela Körsbärsdalen.
Hoppas att det vänder snart för jag pallar fan inte mer nu.
Det är så mycket enklare och vackrare i fiktionen
Och vem fick jag syn på när jag var på väg hem från jobbet då? Neptune!!! Underbara, vackra Neptune!!! Bara några meter bort!!! Och jag är rätt säker på att hon såg mig också! Men stannade jag till? Hälsade jag? Log jag ens? Nää, jag tittade hastigt bort och gick vidare. Hälsade hon då? Det vet jag inte, för jag lyssnade på musik. Åååååhh!!! Fan fan fan fan FAN!!!
Suck. Jag är hopplös. Jag är verkligen hopplös.
Vad har jag gjort sedan jag kom hem då? Inget vettigt. Kollat på min (hittills) absoluta favoritscen i Sekai-ichi Hatsukoi. Om och om igen. Och igen. Och igen...
Från 0:00 till 7:25. Jag bara dööör!!! Tagen ur sitt sammanhang kanske det är svårt att till fullo inse hur jäkla vacker den här scenen är...men om man har sett hela serien - då är den helt fantastisk! (Det här klippet riskerar att bli borttaget snart på grund av YouTubes upphovsrättshysteri, men sök i så fall på "Sekai-ichi Hatsukoi Season 2 Episode 5 Part 2" så kommer ni förhoppningsvis hitta en annan uppladdning av samma scen.)
Skenet bedrar
Ser hon inte söt ut? Så fin och snäll. Fullkomligt oskyldig. Som en ljuvlig liten ängel.
Det är hon inte.
Inatt var hon ett riktigt monster. Hon väckte mig var och varannan timme med sina terrormetoder. Jag försökte få henne att fatta att MATTE HAR EN ASVIKTIG DAG PÅ JOBBET IMORGON OCH BEHÖVER FÅ SOVA men det brydde hon sig inte det minsta om. Bara för att hon legat och sovit typ hela dagen och tyckte att småtimmarna var en lämplig tid att umgås på. Gangster!
Men jag älskar henne ändå.
Från dödskallar till körsbärsblommor
Läser avhandling om genus och funderar över min egen femininitet. Det känns som om jag blir mer och mer "tjejig" hela tiden. Bara en sådan sak som att jag igår köpte en rosa tröja med söta små hjärtan på - det skulle jag aldrig ha gjort för några år sedan! Ännu mer chockerande blir det väl när jag avslöjar att den här tröjan fanns i svart också - men att jag inte ens brydde mig om att prova den svarta eftersom jag visste att jag ville ha den rosa.
Varför väljer jag att konstruera genus på det sätt jag gör nu och varför valde jag andra sätt tidigare? Är det för att jag blivit säkrare i mig själv, typ kommit till insikt om att "det är okej att vara flickig även om man är flata"? Är det för att jag mår bättre psykiskt nu än vad jag gjorde tidigare som jag gått från att digga dödskallar till att dyrka körsbärsblommor? Jag uppskattar numera ljusa och söta saker framför mörka och deppiga. När blev det så?
I stunder av konspiratoriskt tänkande får jag för mig att det beror på mina mediciner. Mina antidepptabletter har de facto en avsexualiserande bieffekt som jag misstänker har fått mig att (på vissa plan) retirera till något slags oskuldsfullt småflicksstadie. Och resultatet blir en strid ström av Hello Kitty, rosa, fjärilar, blommor och annat puttinuttigt.
Nåväl. Vi behöver väl inte gräva så djupt i detta kanske. Det är som det är och jag kan inte direkt säga att jag vantrivs. Jag tycker att jag har det bra - om än väldigt stressigt, men det har ju inte med det här att göra. Eller så är det just det det har! Jag tänker på Japan (jag tänker väldigt mycket på Japan nuförtiden) där alla är så himla seriösa och ambitiösa hela tiden...där behöver de Hello Kitty och annat puttinuttigt som kontrast till den hårda prestationskulturen de lever i. Det kanske är likadant för mig?
Ja ja...det är väl en kombination av allt möjligt, antar jag. Och vi behöver som sagt inte grotta ner oss alltför mycket i det. Men jag tycker det är intressant att fundera över sådana här saker.
Vad har hänt?!?
Traumatiska mardrömmar
Natten till igår drömde jag att jag träffade på ett antal destruktiva personer från mitt förflutna och att Leonardo DiCaprio sprang omkring utan byxor och att jag plötsligt hamnade mitt i en mordutredning i Mordkommissionen.
Jag vet inte riktigt vilken av dessa upplevelser som var mest traumatisk.
Inatt fortsatte det i samma stil. Jag kommer inte ihåg nattens drömmar lika väl som förra nattens, men det var i alla fall något Andra världskriget-liknande scenario där jag ständigt var på flykt och riskerade att bli mördad vilket ögonblick som helst.
Varför kan jag aldrig få drömma något TREVLIGT?!
Malins lilla fetisch i mangaformat
Ååååhhh!!! Ikväll har jag börjat titta på andra säsongen av Sekai-ichi Hatsukoi. Och det är alldeles...alldeles underbart! It takes my breath away completely...
Oh my...ikväll kommer det definitivt krävas Imovane om jag ska kunna varva ner till ett insomningsstadium. ;)
Shopaholictendenser
Har tillbringat dagen på stan med syrran. :) Himla trevligt, tills jag kom hem och kollade bankkontot - och insåg att jag gjort av med 2 300 spänn! :O Hur faaan gick det till liksom?! Ja ja...det är ju inte som att jag inte har råd. Livet som kapitalist är rätt nice ändå. ;) Även om jag får ångest av att slösa bort så mycket pengar...
Två av dagens inköp. Parfymen är helt underbar och jag kan inte låta bli att sitta och sniffa på mina handleder var och varannan sekund. :P
Onödig vånda
Update från läraren angående första talövningen i japanskakursen...
Så jag fick alltså högsta betyg! Och här har jag gått och trott att jag inte gjorde tillräckligt bra ifrån mig... Suck. Lite tydligare information vore ju inte helt fel. För att undvika sådan här onödig vånda, menar jag.
Gruppvåldtäkten i Tensta
Jag har tänkt mycket på den vidriga hovrättens vidriga dom om det vidriga som hände i Tensta. Men jag har inte orkat skriva någonting om det. Jag vacklar liksom redan på gränsen till nervsammanbrott och hela den här historien är så vansinnig och deprimerande och nedbrytande att jag bara inte pallar med det.
Så läs istället vad Lady Dahmer och andra kloka människor har skrivit om det. Och skriv på protestlistan mot domen!
Jag misstänker att den omtalade Utbrändheten är nära nu (men det har jag fan inte tid med)
Jag fick något slags sammanbrott igår. Efter en rad hysteriska utbrott på jobbet (hoppa-upp-och-ner-och-veva-med-armarna) gick jag hem två timmar tidigare än vanligt (med slutorden JAG-GER-UPP-NU).
Sedan låg jag på sängen som ett jäkla kolli i flera timmar utan att orka lyfta ett finger medan syrran pysslade om mig och mitt hem. Avslutningsvis slötittade jag på en film, klantspelade lite Wordfeud, trodde att jag skulle kunna somna utan Imovane eftersom jag var så jävla utmattad men klarade det inte i alla fall utan blev tvungen att ta en tablett.
Det här är inte riktigt normalt, va?
Nej, nej, nej - yay, yay, yay!
Dagens tre NEJ:
NEJ 1. Jag fick VG- på första inlämningsuppgiften i genuskursen. Jag hatar att få ett betyg med ett minustecken efter, det spelar ingen roll att minustecknet blir "osynligt" i betygssystemet och att det i slutänden bara kommer stå VG rakt upp och ner. När läraren sätter dit ett litet minustecken är det som om hen vill säga att "jag ger dig högsta betyg, men tro fan inte att du är bra för det".
NEJ 2. Putin är tydligen nominerad till Nobels Fredspris. Om detta är ett skämt så är det ett jävligt dåligt sådant. Hur fan kan någon som behandlar sina egna medborgare så jävla vidrigt bli nominerad till ett fredspris?!
NEJ 3. Det finns uppenbarligen ingen gräns för hur tröga somliga människor får bli. Hur kan man ens komma på tanken att ursäkta sig med att "det var inte jag som gjorde det, det var programmet" när jag efter avslutad revision pekar på uppenbara, massiva felaktigheter i bokslutet?! Även om man gör bokslutet i ett bokslutsprogram så är det faktiskt fortfarande redovisningskonsulten, och inte programmet, som upprättar bokslutet - programmet är bara ett hjälpmedel i denna process. Hur svårt kan det vara att fatta det?! Jag blir så trött...
Dagens tre YAY:
YAY 1. Jag ska få en jobb-dutt! :D (För er som inte kan Malin-språket så betyder det en smartphone med jobbabonnemang.)
YAY 2. Körsbärsdalens telefoner är visst fortfarande ur funktion. Sedan igår går det att ringa FRÅN oss, men det går fortfarande inte att ringa TILL oss. Så jävla skönt! För min del får det gärna fortsätta vara så ett tag till... ;)
YAY 3. Jag har kommit underfund med hur man omvandlar YouTube-klipp till låtar i mp3-format. Så nu går soundtracket till Sekai-ichi Hatsukoi på repeat både på jobbet och här hemma (och snart även i min mp3-spelare, när jag orkar lägga in det där).
Heltid + Heltid
Officiellt går japanskakursen på kvartsfart. Det står på antagningssajten och i kursbeskrivningen och överallt. Men i läroplattformens diskussionsforum har det nu kommit fram att den i själva verket går på halvfart.
Folk är jävligt upprörda över det här. För mig blev det mest en aha-upplevelse. Lite sur blev jag förstås - jag tycker inte om att bli lurad. Men samtidigt kändes det skönt att få en förklaring till att jag känner mig så himla slutkörd och knappt har någon fritid.
För det här innebär ju att jag just nu har en sysselsättninsggrad på hela 200 procent. Jag jobbar heltid - och pluggar heltid. Något liv har jag inte tid med.
Jag skickade förresten in mina tio japanska fraser till läraren igår kväll. Uttalet var sisådär och ordvalet ibland helt åt helvete (inser jag idag, när jag sovit en hel natt och känner mig lite mindre grötig i hjärnan). Men vad fan...jag orkar inte göra om det en gång till! Det är bara att vänta på domen och hoppas att jag åtminstone klarar mig ifrån ett underkänt...
En uppenbarelse i kassan
Vet ni att det jobbar en ängel i min mataffär? Det visste inte jag heller, förrän i eftermiddags när jag handlade på väg hem från jobbet.
Världens sötaste tjej satt i kassan!!! Med så himla vackra ögon och vänligt leende och superfin röst och blont hår (I've got a thing for blondes, as you may have noticed).
Jag typ dog lite. Vågade knappt titta på henne. Muttrade lite buttert till svar på hennes vänliga tilltal och stirrade på den högst ointressanta kortläsaren istället för på hennes betydligt mer intressanta ansikte.
Hon tyckte förmodligen att jag var extremt otrevlig.
Suck. Jag är hopplös.
Systerbesök
Syrran kom och överraskade mig på jobbet idag och gav mig en chokladkaka, för hon tyckte att jag behövde peppas lite. :D
Dessvärre hade jag asmycket att göra och kunde inte riktigt umgås just då, så jag placerade henne i min besöksstol och stack åt henne senaste numret av Balans. :P
Fixering
Herregud...den första skriftliga uppgiften i japanskakursen är en väldigt fri uppgift där man får välja ämne själv så länge det är Japan-relaterat.
Jag-ska-inte-skriva-om-Yaoi, jag-ska-inte-skriva-om-Yaoi, jag-ska-INTE-skriva-om-Yaoi!!!
Men hur ska jag kunna välja något annat, när det är det enda jag tänker på just nu?! :O
Idag är jag trööött!
Jag borde inte gnälla över att jag är trött idag, med tanke på att det är mitt eget fel. Men jag gnäller ändå. Jag har så ont i huvudet och känner mig alldeles förstörd. Till råga på allt fungerar telefonerna igen på jobbet, så jag kommer inte få en lugn stund på hela dagen.
Jag vandrade runt som en zombie i lägenheten när jag skulle göra mig i ordning imorse. Tills de plötsligt började spela...
...på radion. Då blev det faktiskt lite liv i mig. Och lättpåverkad som jag är sprang jag genast och letade fram en av turnétröjorna till dagens outfit...
Får se vad det blir av den här dagen. Till att börja med ska jag försöka hålla mig vaken ända tills jag kommer hem. Och sedan måste jag hålla mig vaken lite till, för jag måste faktiskt välja ut, lära mig uttala, spela in och skicka tio japanska fraser till läraren (fan, det hade jag förträngt!).
Ja ja...det löser sig. God morgon på er!
My new obsession...
Men vad faaan håller jag på med?! Jag måste ha blivit Yaoi-beroende eller något. Klockan är liksom mitt i natten (enligt Malins ordinarie dygnsrytm) och jag sitter och glor på Sekai-ichi Hatsukoi. Sedan jag kom hem från jobbet har jag sett vartenda avsnitt i hela första säsongen! :O Tur att det bara var tolv avsnitt, så att jag kan gå och lägga mig nu...
Telefonhaveri, kundmöte och julfirande i september
Körsbärsdalens telefoner har varit ur funktion sedan någon gång förra veckan. De fungerar fortfarande inte, konstaterade jag nyss med ett leende. Visst inser jag att det är lite opraktiskt att folk inte kan få tag i oss...men fan, vad SKÖNT det är! Vilken arbetsro, vilken frid...jag jobbar verkligen mycket bättre utan det där lilla irritations- och orosmomentet. Dessvärre tror jag att felet kommer att åtgärdas typ idag eller imorgon...men jag får väl passa på att njuta så länge det varar.
Förresten, gårdagens möte med den nya kunden...fan, vad nervös jag var! Helt orimligt stirrig, jag kunde inte göra någonting vettigt överhuvudtaget under den sista halvtimmen innan kunden dök upp. Och jag frågade försiktigt chefen om han tänkte vara med på mötet. Han frågade om jag var orolig. Jag vrålade "JAA!!!" och då lovade han att han skulle vara med på mötet. Och tur var väl det, för jag var helt blank i huvudet och visste inte alls vad jag skulle säga till den nya kunden. Chefen skötte snacket och jag föll in lite då och då. Och jag tror att det gick ganska bra. Nu är det bara att vänta och se om kunden kommer höra av sig igen eller inte...
På kvällen bakade syrran saffransbullar åt mig och så lyssnade vi på julmusik. Jag trodde att jag skulle kunna hålla mig till oktober åtminstone med sådana fasoner, men det gick visst inte längre än till sista dagen i september. Och nu är vi inne i en av årets pissigaste månader. Får väl försöka hålla julstämningen vid liv under värdelösa oktober och ännu mer värdelösa november...tills det blir jul "på riktigt".
