Idag har jag jobbat 12,5 timmar (och brutit ihop av utmattning). Hur mycket jag har jobbat den här veckan (eller den här månaden) törs jag nästan inte ens tänka på. Men nu är alla högsäsongsdeadlines avklarade - och jag har semester. Två hela veckor när jag kan kraschlanda, lappa ihop mig själv, ladda batterierna och börja längta efter att få börja jobba igen. Men just nu vill jag bara sova. Så...natti natti! 

 

Det var verkligen bra för mig att vara de där fyra dagarna i Vadstena. ❤ Nu är jag tillbaka i högsäsongsstressen och jobbar minst tio timmar om dagen, men jag känner att jag hanterar det mycket bättre nu än innan min minisemester. 👍

Pluggandet går också bra. Min ambition var ju att skriva färdigt den fjärde inlämningsuppgiften innan jag åkte till Vadstena, men jag orkade inte det. Ikväll blev den dock klar (lite drygt ett dygn innan deadline - så sent brukar jag sällan vara ute! 😱), och jag har även skrivit kommentarer till två kurskamraters texter. Så nu återstår bara att redigera alla fyra texterna inför slutinlämningen i mitten av augusti. 👍

Idag var det min fjärde och sista dag i Vadstena för den här gången. Jag åt frukost vid sjutiden, samlade ihop mina saker, skrev en hälsning i hotellets gästbok och låg sedan och bara tog det lugnt en stund på hotellrummet. 

Från början hade jag väl tänkt stanna hela söndagen, sedan bestämde jag mig för att åka hem vid lunchtid...men imorse började jag känna mig färdig med Vadstena för den här gången och jag började dessutom få lite hemlängtan (som jag alltid får när jag är borta) och en viss rastlöshet eftersom jag ju visste att jag skulle åka snart. Så jag bestämde mig för att åka hem redan på förmiddagen. Jag gick ett sista varv genom stan och tog farväl och tog en del bilder...

Den här dagen skulle väl nästan kunna sammanfattas som sov- och tågdagen. 😉 Jag tog mig ner till matsalen och åt frukost vid sjutiden, men sedan återvände jag till hotellrummet och sov större delen av förmiddagen. 😴 Det är verkligen inte min grej att vara uppe så sent på nätterna som jag varit de senaste kvällarna. 😱

När jag väl pallrade mig ut möttes jag av hallelujasång på torget. Det var nog dock inte katoliker den här gången, det kändes lite mer frireligiöst...

Jag köpte lite mat och gick ner till vattnet och satte mig. Och där fick jag snart en liten fågelkompis...

Dagens huvudattraktion var två tågresor - först med tuff-tuff-tåget...

...och sedan med veterantåg. Jag är barnsligt förtjust i att åka tuff-tuff-tåg, och veterantåget ville jag åka med redan förra sommaren men då avgick det inga turer medan jag var här. Men nu så!

Det var verkliga entusiaster som drev museijärnvägen, och det i kombination med att vi på grund av coronasituationen var så få som fick åka med per resa gjorde det ganska ångestladdat för mig...för det gick ju inte att smita undan i en vrå för mig själv utan entusiasterna kom ju och ville småprata om sitt stora tågintresse. Vilket förstås var både jobbigt, roligt och nyttigt för mig.

Efteråt gick jag tillbaka till hotellet och sov några timmar till. 😴 Jag valde mellan det och att besöka antingen slottet eller klostermuseet under de två sista timmarna innan stängningsdags. Men jag orkade inte gå ut mer just då. 😴

Framåt kvällen vaknade jag till och gick ut och köpte kvällsmat. Och sedan gick jag ner till vattnet och satte mig och åt och läste lite...

Och nu är jag tillbaka på hotellrummet och kommer förmodligen somna för natten ganska snart. 😴 Det känns lite trist att jag sovit bort så mycket av den här dagen, men samtidigt behövde jag dels sova ikapp efter de senaste nätterna och dels återhämta mig efter all social exponering. Och så trivs jag ju väldigt bra i mitt hotellrum.

Hoppas att jag orkar gå upp tidigt imorgon bitti och kommer tillbaka in i mina vanliga gryningsvanor...

Nu är det jättesent och jag är jättetrött, men jag ska försöka hinna/orka dela med mig av den här dagen innan jag somnar för natten. 😴

Jag började dagen med att prata med mamma i telefon och sedan lyssnade jag, som sagt, på Taylors nya album. ❤ Jag hade blivit lovad frukost till klockan sju, så jag tassade ner i matsalen till dess. Men det var uppenbart att hotellägarna antingen hade glömt det eller försovit sig, för det fanns inget mjukt bröd eller kaffe (inte för att jag led nämnvärt av det sistnämnda 😉). Jag gjorde dock ingen stor sak av det utan började plocka fram vad jag ville äta i övrigt. Jag vet att en får kontakta ägarna dygnet runt, men jag ville inte störa utan tänkte att de väl kommer snart - om inte förr så till strax före åtta när övriga gäster skulle äta frukost. 🤷‍♀️ Och det dröjde inte länge innan en av dem dök upp och jag fick mitt bröd. 👍

Han försäkrade att jag fortsättningsvis kommer få frukosten klockan sju om jag så önskar, och det önskar jag ju. Dels är jag ju en morgonmänniska som både är van vid och trivs med att gå upp tidigt (normalt äter jag frukost strax efter fem på morgonen, men nu när jag har semester tänkte jag ta lite sovmorgon och äta först vid sjutiden 😉), men jag undrar om det även kan vara lite social fobi som spelar in här också och gör att jag gärna vill äta en timme innan resten av gästerna och ha matsalen för mig själv...? 🤔 Nåväl, då får det väl vara så. 🤷‍♀️

Dagens första utflykt var till en liten chokladbutik jag skådat under gårdagen. De hade nämligen strutar från Malmö Chokladfabrik i skyltfönstret (det vill säga allergivänlig PM(D)S-medicin 😉) så där var jag ju tvungen att gå in och investera lite. 🍫 Sedan gick jag bort till Rödtornet, varifrån dagens första stadsvandring utgick. Det regnade lite under båda vandringarna, men det gjorde inte så mycket för det intressanta innehållet vägde upp emot vätan (som jag dessutom höll undan ganska bra med min regncape). 

Det var den fantastiska Eva Mattsson som höll i båda stadsvandringarna (det var även hon som guidade på slottet igår kväll, så jag kände mig lite som en stalker som dök upp idag igen inte bara en utan två gånger 😱😉). Temat för den första vandringen var "Vasarna i Vadstena" och temat för den andra var "Kvinnorna som byggde Vadstena" (den gick jag för två år sedan också men den tålde att upprepas 👍). Mycket trevligt och lärorikt, som vanligt. 😊 Jag fick dessutom chansen att premiäranvända Swish (som jag vägrat kategoriskt i alla år) eftersom hon inte ville ta emot kontanter såhär i coronatider. Så det var ju också lite spännande.

När jag postat dem gick jag till min och syrrans favoritbutik här i stan, nämligen Änglakristallen. Det är en liten butik, så det känns ju lite läskigt att gå in där. Men det var en pappa och en dotter som gick in strax innan mig, så jag hakade på dem. 👍 Men sedan gick de ut igen och jag blev själv med personalen, och då ökade ångestnivån rejält. 😱 Men jag stannade kvar och fortsatte titta på alla spännande saker. Hon frågade mig om jag behövde hjälp, men jag avböjde - dock med det småpratande tillägget att jag besöker den butiken varje gång jag är i Vadstena, att det liksom hör till. Heja mig - som både var socialt duktig och gjorde henne glad. 😊👍 Det kom in fler människor i butiken och jag kunde återgå till att titta på saker. Men jag var duktig igen, för de andra kunderna undrade var de kunde köpa frimärken någonstans och personalen nämnde matvarubutiken men jag inflikade att det även fanns på turistbyrån (där jag ju själv köpt både vykort och frimärken tidigare under dagen) som ligger närmare. Ännu en social exponering! 👏 Och inte nog med det - när jag väl bestämt mig för vad jag skulle köpa bad jag att få titta på en av varorna i fönstret för jag tyckte att den såg mer rosa ut än de mer lila som hängde inne i butiken. Det är helt sjukt vad socialt duktig jag var under den där stunden i butiken! 👏👏👏

Vad köpte jag då? Dels en liten ljuslykta med en enhörning och en älva - och dels ett rosa radband...

Syrrans reaktion på det sistnämnda köpet: "What the fuck!? 😰😨😵😱" Jag är som bekant ateist, men faller lätt in i den andliga atmosfären här i Vadstena och jag har de senaste somrarna övervägt att köpa just ett radband när jag varit här (det känns liksom rimligt i den här miljön - vi får se hur det känns när jag kommer hem till Norrköping med en liten korsfäst Jesus i en radbandskedja 😂). Och nu är det alltså gjort. Och det känns väldigt bra och som om det vore meningen - för det fanns bara ett enda rosa radband kvar i butiken och det hängde där i skyltfönstret och bara väntade på mig... Jag har sagt till syrran att om jag börjar prata om att gå med i klostret så får hon komma och hämta hem mig och tala allvar med mig. 😉

Nåväl. Jag ägnade sedan några timmar på hotellrummet med att lyssna på Taylors nya album och läsa om Vadstenas historia. Och sedan blev det dags för dagens sista aktivitet - nattvandring på slottet. 🏰 Det var häftigt att vara inne i slottet så sent på kvällen. Gårdagskvällens vandring började klockan sju och det var himla häftigt, men kvällens vandring började klockan nio och det var ännu häftigare. 👍 Det är en speciell känsla att gå runt därinne när det är lite mörkt och inga andra människor där förutom vår lilla grupp. Och nere i kanontornet hade fladdermössen vaknat till liv och flög omkring (oklart vilka som var mest rädda - vi för dem eller de för oss) och tog lite fokus från det guiderna berättade. 🦇 Det gjorde inte mig så mycket dock, för jag börjar kunna slottsguidningarna ganska väl vid det här laget - jag går ju minst en varje sommar, det hör liksom till när jag är här. 🙂 Lite roligt förresten att guiderna drog paralleller mellan coronaviruset och 1500-talets pestepidemier när de skulle gå igenom säkerheten inför guidningen. 😉

Det blev en himla fin kväll, trots att dagen varit regnig. Hoppas att morgondagen blir lika fin som den här kvällen, så att jag har chansen att sitta en del nere vid vattnet.

Oj, nu är det ju visst redan "imorgon". Och jag är jättetrött. Så nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och sova. Natti natti! ❤

Tittade jag på den nya musikvideon i samma ögonblick som den hade premiär klockan sex imorse? Lyssnade jag därefter igenom övriga nya låtar? Blev jag helt exalterad och lycklig över denna nya musikskatt?

Ja. Definitivt.

Jag älskar dig, Taylor! ❤❤❤

Jag var helt förstörd av sömnbrist när jag vaknade imorse, och jag kände mig ganska låg efter nattens fadäs. 😔 Men jag har fått fina ord från både Livrädd (som förresten fyller år idag 🎂), syrran, mamma och en av mina chefer, så jag känner mig betydligt lättare om hjärtat nu än när jag vaknade imorse. ❤

Förmiddagens stora utmaning var att köpa biljett i Östgötatrafikens app (jag är inte särskilt konspirationsteoretiskt lagd men jag har förstått att de jävlarna har en agenda med att göra det näst intill omöjligt att resa med deras nya kort, för att tvinga folk att börja använda appen istället - och ja, det lyckades med mig, jag har gett upp om kortet 😒). Jag var jättenervös när jag köpte och aktiverade biljetten, och väl ombord på tåget blev jag helt rådvill eftersom det satt lappar på biljettautomaterna om att de gått i pension och jag inte hittade något annat ställe att blippa min biljett emot. What to do?! 😱 Jag sökte upp tågvärden och förklarade att detta var min premiärtur med appbiljett och hon konstaterade att jag hade en korrekt biljett i appen så det var bara att gå och sätta mig. Vilken lättnad! Men sedan kom nästa orosmoment, för i Skänninge skulle jag ju byta till buss för att åka sista sträckan till Vadstena - och hur skulle det gå till med appen?! 😱 Jag rådfrågade syrran via telefonen och hon förklarade hur hon sett ungdomar blippa sina appbiljetter ombord på bussen (det är den nedre delen av apparaten som är till för appbiljetter, det var tur att hon sa det för det hade nog inte jag fattat och busschauffören satt ju oåtkomlig bakom coronaavspärrningar längst fram i bussen medan vi passagerare var tvungna att använda bakdörren). Men allting gick bra och jag kom lyckligt fram till Vadstena. 👍

Det första jag gjorde (efter att ha uppsökt en toalett) var att gå ner till vattnet och sätta mig på en bänk. Och där blev jag sittande en hel timme och blickade ut över Vättern och lyssnade på vågorna och bara andades och njöt och varvade ner. ❤

Sedan drog jag mig inåt centrum, där jag snart blev vittne till en katolsk procession som vandrade Storgatan fram med sång och rökelse och Jesus-staty och hela baletten...

Och jag tänkte väl inte så mycket på det - för är det någon svensk stad där det verkligen känns rimligt att detta händer så är det ju här i Vadstena. 🤷‍♀️ Men jag hann inte mer än komma in på mitt hotellrum och lägga mig och läsa i ett Vadstena-häfte jag hade med mig innan polletten trillade ner - för där stod det att Heliga Birgitta dog den 23 juli. Klart att katolikerna uppmärksammar detta - i synnerhet HÄR. ⛪

Exakt HUR mycket de uppmärksammade det blev jag dock smärtsamt medveten om först när jag legat och somnat ovanpå en av hotellsängarna under eftermiddagen (jag behövde sova ikapp efter inatt) och väcktes av att kyrkklockorna bånglade som fan i säkert tio minuter - och sedan fortsatte göra det en gång i timmen. 😱😱😱 Jag berättade om detta för mamma och hon tyckte att det var lite komiskt att jag som ateist hamnat mitt i denna katolska händelse. Och det håller jag med om. 😉

Strax efter att jag blivit väckt på detta brutala sätt fick jag ett mejl från Taylor Nation - som upplyste om att Taylor kommer släppa sitt åttonde album imorgon bitti! 😍😍😍 Hennes sommarturné blev ju inställd på grund av coronahelvetet, så nu har hon haft massor av tid över som hon ägnat åt att skapa ett nytt album. OMG!!! Det är ju mindre än ett år sedan hennes förra album kom, och nu släpper hon redan ett till - och hon gör det som en överraskning istället för att låta oss gå och vänta på ett avlägset releasedatum. Finaste Taylor...vad hon skämmer bort oss Swifties! ❤❤❤

Jag bor förresten på samma hotell som jag brukar. 😊 Jag bokade hotellrummet redan i december(!), både för att försäkra mig om att få ett rum överhuvudtaget (vid den tidpunkten trodde jag ju att detta skulle bli en vanlig sommar med en massa evenemang här i stan, och då brukar hotellrummen ta slut snabbt) och för att få mitt favoritrum på hotellet...

Det är tredje sommaren i rad som jag bor på det här hotellet, och när jag mötte en av ägarna i trappen vid incheckningen sa han att han väl inte behövde förklara någonting för mig om hur saker och ting fungerar och han erbjöd sig dessutom att ordna min frukost tidigare än den annars gällande åttatiden (som ju är alldeles för sent för mina gryningsvanor). Jag är välkänd här. 😊😉

Det är jag också på slottet. Jag hade bokat kvällsguidningen "Vasatidens kvinnor" och när guiden kom och öppnade dörren för mig (jag var såklart först på plats 😉) sken hon upp i ett igenkännande leende och bara "Men är DU här, jag har inte hunnit kolla deltagarlistan än men annars hade jag ju vetat det". 😊

Efter guidningen (som jag förresten verkligen kan rekommendera) gick jag och köpte lite kvällsmat. Jag hade tänkt äta på hotellrummet, men jag ändrade mig och gick ner och satte mig vid vattnet istället. Färska hallon, drickyoghurt, solnedgång över Vättern, förbipasserande sjungande katoliker (ja, det kom fler 😉), en känsla av lugn och harmoni...vad mer kan en önska sig av en julikväll? ❤

Imorgon blir det fler guidade turer. Och lite shopping. Och förmodligen en hel del tid nere vid vattnet. Life is good. ❤

Jag har varit ute och ätit middag med kollegorna ikväll och haft det jättetrevligt. ❤ Men sedan jag kom hem har panikattackerna avlöst varandra och tårarna bara forsar och jag känner mig helt jävla värdelös. 😢😢😢 Det var jag som gjorde bokningen på restaurangen och jag hade missat att ange fakturabetalning vid bokningen, så vi blev tvungna att betala med kort vilket inte alls var tanken. Och det här gör mig fan helt knäckt. Jag bet ihop någorlunda så länge jag hade kollegor omkring mig (det vill säga ända fram till porten hemma eftersom tre av oss skulle åt samma håll) men så fort jag kom in bröt jag ihop. Jag känner mig så jävla värdelös som inte ens kan klara av att göra en korrekt restaurangbokning. 😢😢😢

Någonstans bortom ångesten fattar jag väl att jag är skittrött (det är flera timmar efter normal läggdags för mig), att jag har pågående PM(D)S som fuckar upp mitt känsloliv för närvarande, att jag är totalt utarbetad och sönderstressad av högsäsongen (bara i juli har jag hittills jobbat 28,5 timmar övertid), att jag kämpar så jävla hårt för att göra allting rätt hela tiden och baserar mitt människovärde på mina prestationer - vilket sammantaget leder till sådana här reaktioner...men just nu segrar känslorna över all form av logik. Jag hoppas att jag mår bättre imorgon, när jag fått vila ut ordentligt, och att detta inte förstör hela Vadstena-resan för mig... 😔

Det var skönt att få tillbringa några timmar hos frisören ikväll och bli fin i håret och bara få sitta och ta det lugnt. 💖 Jag stressar som fan just nu - det är bara onsdag men jag har redan hunnit samla på mig fyra och en halv timmes övertid den här veckan. 😵 Och ändå känns det inte som att jag gör tillräckligt. 😔 Nu har i alla fall coronadeadline för privata inkomstdeklarationer passerat (eller ja, det är fyra timmar kvar om vi nu ska vara petiga), så det är ju skönt att vara av med det. Nu är det full fart fram till nästa deadline sista juli, med de decemberårsredovisningar som återstår att lämna in... Fyra dagar retreat i Vadstena kommer jag unna mig under den här perioden, men annars blir det inte mycket vila. Jag ser dock ljuset i slutet av tunneln...så det kommer nog ordna sig i år också. Hoppas jag.

 

Oj, nu har det visst varit tyst här på bloggen en hel vecka. 😵 Inte för att det inte har hänt någonting, utan helt enkelt för att jag varit alldeles för trött för att blogga. 😴 Högsäsongen är tämligen intensiv just nu och jag har jobbat nästan 50(!) timmar den här veckan. Det tar på krafterna, men känns ändå rätt hanterbart eftersom jag ju vet att det är under en begränsad period, och så är jag ju ganska van vid det här laget (detta är min nionde högsäsong på jobbet).

 

Lite annat än att jobba har jag dock både hunnit och orkat med den här veckan. Jag har fått en halvcrazy idé om att jag ska måla om soffan och byrån i hallen (jag har tydligen redan glömt att jag aldrig ville måla mer i hela mitt liv efter att jag målade om köksmöblerna i höstas 😉) i GULDFÄRG, så i tisdags gick jag till färgaffären efter jobbet för att kolla sortimentet. Det var en jättesöt blond tjej (😍) som jobbade, men otroligt nog vågade jag faktiskt be henne om hjälp. Och hon visade mig till guldfärgen - som det bara fanns en enda kulör av och som var svindyr. 😵 Dessutom stod det att den var till för dekormålning och andra mindre ytor. 🤔 Och det fanns inga färgprover att ta med hem, bara en målad brädbit att titta på i affären. Så jag vet inte om färgen matchar den guldnyans jag har på spegeln i hallen, jag vet inte om färgen lämpar sig för att måla stora ytor med och den lilla burken som fanns var alldeles för liten och den stora hinken alldeles för stor men att köpa flera stycken små skulle bli ungefär lika dyrt som att köpa en stor. 😕 Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Släpa med mig hallspegeln till affären och jämföra färg? 😉 Köpa en stor hink med guldfärg och hoppas att jag kommer känna för att måla något mer i guld senare? 😂 Jag får väl kika vidare i andra butiker också, antar jag. Det är ingen brådska, jag har ändå inte möjlighet att måla just nu. Men jag känner mig stolt som hanterade situationen i affären i alla fall - både att överhuvudtaget gå in där (vilket känns lite läskigt) och att be den söta blonda tjejen om hjälp (jag ber helst inte alls om hjälp i butiker utan går hellre därifrån tomhänt om jag inte hittar det jag söker på egen hand) samt att faktiskt gå därifrån utan att köpa något (vilket jag har himla svårt för - när jag går in i en butik känner jag mig ofta "tvungen" att köpa något). Så även om det inte blev någon guldfärg, blev det i alla fall en bra exponeringsövning. 👍

 

I onsdags kväll var jag hembjuden till en kompis på middag. Jag var ju hamster- och blomvakt förra helgen och när jag var där sista gången på söndagen lade jag några välkomna-hem-presenter på köksbordet till henne och hennes son, och i onsdags hörde hon av sig och tackade för presenterna och frågade om jag ville komma över på middag. Och det ville jag ju gärna. 😊 Egentligen hade jag tänkt att plugga den kvällen, men middag lät ju mycket trevligare. Och det blev det. 👍

 

Pluggat har jag hunnit göra ändå den här veckan. Igår eftermiddag lämnade jag in sommarkursens tredje inlämningsuppgift, som har deadline på torsdag. Och så har jag börjat kika lite på den fjärde uppgiften, som har deadline först om två och en halv vecka. Det känns bra och stabilt. 👍

 

Apropå studier så kom ju antagningsbeskedet till höstterminen i torsdags. Jag kom in på kandidatkursen i genusvetenskap (på halvfart) och en språkkurs i japanska (på kvartsfart). 😍😍😍 Jag tackade såklart ja till båda, men kommer högst sannolikt att ändra svaret till ett nej gällande japanskakursen. En studietakt på 50 % räcker gott och väl parallellt med heltidsarbete, i synnerhet när det gäller studier på C-nivå. Sommarkursen jag läser just nu (under högsäsongen!) går visserligen på halvfart och den är rena avkopplingen att läsa - men den är ju på A-nivå och jag har läst liknande kurser tidigare. Så...halvfart är nog rimligt i höst. 👍

 

Nu har jag precis läst ut boken Sluta älta och grubbla - lättare gjort med kognitiv beteendeterapi av Olle Wadström. Jag hittade den hemma hos en kompis för några veckor sedan (hon jobbar utifrån den tillsammans med sin psykolog) och tyckte att den verkade bra, så jag köpte ett eget exemplar. 

 

Oro, ältande och grubbel är en väldigt stor del av min tillvaro - vilket det väl är för alla med social fobi. Både innan, under och efter en social situation pågår ältandet - innan analyserar jag hur det kommer gå, under analyserar jag hur det går och efter analyserar jag hur det gått. Det är ett ständigt pågående ältande. Och i mitt fall är ältandet inte enbart kopplat till min sociala fobi - jag lider även av beslutsångest, förväntansångest och allmänt vardagsältande av diverse situationer (jag tänker som bekant alldeles för mycket och överanalyserar sönder allting). Alla dessa olika former av ältande tas upp under egna rubriker i boken, men det framhålls samtidigt att ältandet är detsamma oavsett form och situation. 

 

Jag fann det särskilt givande att läsa om olusttankar och tröstetankar och den "tennismatch" som pågår mellan dem inne i hjärnan vid ältande. För mig har det alltid känts självklart att obehagliga tankar och känslor ska bemötas med lugnande motargument, antingen som jag tänker ut själv eller (om det inte hjälper) som jag får genom bekräftelse och återförsäkran från omgivningen. När min ångest blir så stark att jag inte kan hantera den själv söker jag i princip alltid yttre bekräftelse och återförsäkran från personer i min omgivning, vilket oftast leder till omedelbar ångestdämpning. Men jag fortsätter ju göra likadant nästa gång...och nästa gång...och nästa gång. Självklart inser jag att detta är problematiskt, jag har bara inget annat sätt att hantera det på. 

 

När jag läser om dessa lugnande motargument (i boken kallade tröstetankar) blir det också väldigt tydligt att de är en del i ältandet och i att vidmakthålla problematiken. Den så kallade tennismatchen i hjärnan, som inleds med att en olusttanke skickas iväg över nätet, kan ju bara fortsätta om en tröstetanke skickas tillbaka över nätet - så att en ny (ännu värre) olusttanke kan skickas tillbaka, som i sin tur besvaras med en ny tröstetanke...och så fortsätter det i all oändlighet. För hur skönt det än är att bli lugnad och "tröstad" så håller effekten bara i sig en kort stund, och sedan hittar ju den kreativa hjärnan på nya orosaspekter som kräver nya lugnanden (eller samma, men igen och igen). Men om olusttanken inte besvaras med en tröstetanke så kommer det ju ingen "boll" tillbaka över nätet som kan trigga en ny olusttanke...och då upphör ältandet. Väldigt förenklat, men det är kontentan av det hela. 

 

Beskrivningen av den här "tennismatchen" fungerade väldigt illustrativt och klargörande för mig. Det gjorde även den i boken förekommande SORK-analysen (även om O:et hoppats över) av hur ältande fungerar och vad som driver det. Analysen gjorde tröstetankarnas destruktiva roll i det hela väldigt tydlig för mig. Tröstetankarna är angenäma, men olusttankarna är en förutsättning för dem...och drivkraften att sluta med de sistnämnda är inte lika stark som önskan att få uppleva de förstnämnda. I boken jämförs detta med att köpa för små skor och genomlida att ha dem på sig - för den sköna och befriande känslan när en sedan får ta av sig dem. Ännu ett illustrativt exempel på hur ältandet fungerar och vidmakthålls. Belöning som en följd av lidande. 

 

Jag blev både förskräckt och provocerad av bokens lösning på ältandeproblematiken - att sluta med tröstetankar helt och hållet. För hur dämpar jag ångest om jag inte får göra någonting för att dämpa den?! Det handlar förstås om utsläckning, att sluta göra sådant som förstärker och vidmakthåller ångesten...även om det är skitsvårt och totalt går emot de egna instinkterna. Att stå ut med att ha jobbiga tankar, att acceptera deras närvaro, att inte agera på dem på något sätt, att bara låta dem vara där... För det är inte förrän en slutar kämpa emot dem som de kommer försvagas eller försvinna. 

 

I boken gås det igenom olika förklaringar, exempel och tekniker kring ältande. Och om du lider av ältande (med eller utan social fobi) rekommenderar jag dig att läsa den. Men som med alla självhjälpsböcker är det förstås en förutsättning att du befinner dig en bit "ovanför ytan" och inte är totalt nere i mörkret - för då vet jag av egen erfarenhet att det inte är särskilt fruktbart att arbeta med självhjälpsböcker (åtminstone inte utan stöttning av en duktig psykolog eller liknande). 

 

Budskapet i och syftet med den här boken får mig förresten att tänka på två låtar - "Life Support" från RENT och Taylors "I Forgot That You Existed". Och där tänker jag mig väl att "Life Support" representerar den nyfikna och hoppfulla men fortfarande lite skeptiska inställningen inför att börja jobba och tänka på det här sättet, och "I Forgot That You Existed" som den totala lättnaden när en väl lyckats. Så jag avslutar inlägget med dessa två låtar... 

 

 

Jag brukar skutta upp tidigt på lördagsmorgnar och börja greja med allt möjligt. Och det hade jag förstås tänkt göra idag också. Men nu har klockan passerat åtta och jag har fortfarande inte tagit mig upp ur sängen. Totalt förfall! 😱 Jag pratade en liten stund med mamma förut (vi brukar prata i telefon tidigt på lördagsmorgnarna eftersom vi båda brukar vara som piggast då - idag blev det dock bara en kort stund eftersom jag behövde fortsätta sova 😴) och hon hävdade att det inte alls är förfall utan att jag behöver sova ikapp. Och det är väl sant - jag är ju ganska sliten. Dessutom har jag varit trött varenda morgon den här veckan och aldrig varit på jobbet före sex på morgonen och ibland till och med efter sju (😱), så varför skulle lördagen vara något undantag? 🤷‍♀️ Men nu ska jag nog försöka pallra mig upp och äta frukost snart - någon måtta får det vara...

Jag ska försöka få in lite återhämtning också, för det behöver jag verkligen. 😴 Förmodligen borde jag sova nu, men jag är för uppe i varv... 😵 Lite mindfulness vore nog en bra idé... 👍