Nu är det jättesent och jag är jättetrött, men jag ska försöka hinna/orka dela med mig av den här dagen innan jag somnar för natten. 😴

Jag började dagen med att prata med mamma i telefon och sedan lyssnade jag, som sagt, på Taylors nya album. ❤ Jag hade blivit lovad frukost till klockan sju, så jag tassade ner i matsalen till dess. Men det var uppenbart att hotellägarna antingen hade glömt det eller försovit sig, för det fanns inget mjukt bröd eller kaffe (inte för att jag led nämnvärt av det sistnämnda 😉). Jag gjorde dock ingen stor sak av det utan började plocka fram vad jag ville äta i övrigt. Jag vet att en får kontakta ägarna dygnet runt, men jag ville inte störa utan tänkte att de väl kommer snart - om inte förr så till strax före åtta när övriga gäster skulle äta frukost. 🤷‍♀️ Och det dröjde inte länge innan en av dem dök upp och jag fick mitt bröd. 👍

Han försäkrade att jag fortsättningsvis kommer få frukosten klockan sju om jag så önskar, och det önskar jag ju. Dels är jag ju en morgonmänniska som både är van vid och trivs med att gå upp tidigt (normalt äter jag frukost strax efter fem på morgonen, men nu när jag har semester tänkte jag ta lite sovmorgon och äta först vid sjutiden 😉), men jag undrar om det även kan vara lite social fobi som spelar in här också och gör att jag gärna vill äta en timme innan resten av gästerna och ha matsalen för mig själv...? 🤔 Nåväl, då får det väl vara så. 🤷‍♀️

Dagens första utflykt var till en liten chokladbutik jag skådat under gårdagen. De hade nämligen strutar från Malmö Chokladfabrik i skyltfönstret (det vill säga allergivänlig PM(D)S-medicin 😉) så där var jag ju tvungen att gå in och investera lite. 🍫 Sedan gick jag bort till Rödtornet, varifrån dagens första stadsvandring utgick. Det regnade lite under båda vandringarna, men det gjorde inte så mycket för det intressanta innehållet vägde upp emot vätan (som jag dessutom höll undan ganska bra med min regncape). 

Det var den fantastiska Eva Mattsson som höll i båda stadsvandringarna (det var även hon som guidade på slottet igår kväll, så jag kände mig lite som en stalker som dök upp idag igen inte bara en utan två gånger 😱😉). Temat för den första vandringen var "Vasarna i Vadstena" och temat för den andra var "Kvinnorna som byggde Vadstena" (den gick jag för två år sedan också men den tålde att upprepas 👍). Mycket trevligt och lärorikt, som vanligt. 😊 Jag fick dessutom chansen att premiäranvända Swish (som jag vägrat kategoriskt i alla år) eftersom hon inte ville ta emot kontanter såhär i coronatider. Så det var ju också lite spännande.

När jag postat dem gick jag till min och syrrans favoritbutik här i stan, nämligen Änglakristallen. Det är en liten butik, så det känns ju lite läskigt att gå in där. Men det var en pappa och en dotter som gick in strax innan mig, så jag hakade på dem. 👍 Men sedan gick de ut igen och jag blev själv med personalen, och då ökade ångestnivån rejält. 😱 Men jag stannade kvar och fortsatte titta på alla spännande saker. Hon frågade mig om jag behövde hjälp, men jag avböjde - dock med det småpratande tillägget att jag besöker den butiken varje gång jag är i Vadstena, att det liksom hör till. Heja mig - som både var socialt duktig och gjorde henne glad. 😊👍 Det kom in fler människor i butiken och jag kunde återgå till att titta på saker. Men jag var duktig igen, för de andra kunderna undrade var de kunde köpa frimärken någonstans och personalen nämnde matvarubutiken men jag inflikade att det även fanns på turistbyrån (där jag ju själv köpt både vykort och frimärken tidigare under dagen) som ligger närmare. Ännu en social exponering! 👏 Och inte nog med det - när jag väl bestämt mig för vad jag skulle köpa bad jag att få titta på en av varorna i fönstret för jag tyckte att den såg mer rosa ut än de mer lila som hängde inne i butiken. Det är helt sjukt vad socialt duktig jag var under den där stunden i butiken! 👏👏👏

Vad köpte jag då? Dels en liten ljuslykta med en enhörning och en älva - och dels ett rosa radband...

Syrrans reaktion på det sistnämnda köpet: "What the fuck!? 😰😨😵😱" Jag är som bekant ateist, men faller lätt in i den andliga atmosfären här i Vadstena och jag har de senaste somrarna övervägt att köpa just ett radband när jag varit här (det känns liksom rimligt i den här miljön - vi får se hur det känns när jag kommer hem till Norrköping med en liten korsfäst Jesus i en radbandskedja 😂). Och nu är det alltså gjort. Och det känns väldigt bra och som om det vore meningen - för det fanns bara ett enda rosa radband kvar i butiken och det hängde där i skyltfönstret och bara väntade på mig... Jag har sagt till syrran att om jag börjar prata om att gå med i klostret så får hon komma och hämta hem mig och tala allvar med mig. 😉

Nåväl. Jag ägnade sedan några timmar på hotellrummet med att lyssna på Taylors nya album och läsa om Vadstenas historia. Och sedan blev det dags för dagens sista aktivitet - nattvandring på slottet. 🏰 Det var häftigt att vara inne i slottet så sent på kvällen. Gårdagskvällens vandring började klockan sju och det var himla häftigt, men kvällens vandring började klockan nio och det var ännu häftigare. 👍 Det är en speciell känsla att gå runt därinne när det är lite mörkt och inga andra människor där förutom vår lilla grupp. Och nere i kanontornet hade fladdermössen vaknat till liv och flög omkring (oklart vilka som var mest rädda - vi för dem eller de för oss) och tog lite fokus från det guiderna berättade. 🦇 Det gjorde inte mig så mycket dock, för jag börjar kunna slottsguidningarna ganska väl vid det här laget - jag går ju minst en varje sommar, det hör liksom till när jag är här. 🙂 Lite roligt förresten att guiderna drog paralleller mellan coronaviruset och 1500-talets pestepidemier när de skulle gå igenom säkerheten inför guidningen. 😉

Det blev en himla fin kväll, trots att dagen varit regnig. Hoppas att morgondagen blir lika fin som den här kvällen, så att jag har chansen att sitta en del nere vid vattnet.

Oj, nu är det ju visst redan "imorgon". Och jag är jättetrött. Så nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och sova. Natti natti! ❤