Den här dagen blev inte riktigt som planerat. Jag vaknade klockan fem imorse och upptäckte att mitt vänstra långfinger blivit mycket värre - det var mer svullet, gjorde mer ont och var ännu svårare att böja och sträcka ut än tidigare. 😱😱😱 Igår var jag i kontakt med en handmottagning som vårdcentralen hänvisat mig till och jag har fått en tid där på onsdag. Men den här plötsliga försämringen gjorde mig orolig - för att inte tala om hur orolig mamma blev när jag berättade för henne några timmar senare... Så medan mamma kastade sig in i bilen för att komma och skjutsa mig till akuten ringde jag till 1177. 🏥 Efter över en timme i telefonkö (som var väldigt påfrestande för min sociala ångest - jag vet inte hur många gånger jag repeterade vad jag skulle säga 😣) kom jag äntligen fram till en sjuksköterska, som ställde en massa frågor och bad att få se bilder på handen. Hon bedömde det inte som något akut, såvida inte mitt allmäntillstånd försämras eller handen börjar ändra färg eller bli ovanligt varm eller kall. Så hon avstyrde alla idéer om att söka akut hjälp utan tyckte att jag kan vänta till min inbokade tid på onsdag. Jag hade ägnat de tidiga morgontimmarna åt att försöka tänka konstruktivt kring en eventuell framtid med bara nio fingrar efter en amputation...så det var ju skönt att få höra att det nog inte är så farligt ändå (och även skönt att slippa åka till Motala idag mitt i Vätternrundan). 🙏 Antagligen en inflammation eller begynnande reumatism, trodde sjuksköterskan.

Men mamma hade redan hunnit hem till mig vid det laget, så vi fick en spontan mor-och-dotter-dag. 🥰❤️ Vi åkte till Adolfsnäs Handelsträdgård här utanför Vadstena och köpte blommor till min uteplats. Mamma hittade också några blommor till sin trädgård. 🌺🌼🪻

Det blev jättefint på uteplatsen, som mer och mer blir en egen liten oas för mig. 😍🌺🙏