Sjungande varulv
Var på kalas igår. Hela tjocka släkten. Och vi körde SingStar! :D Jag kände mig ganska avslappnad faktiskt...fast vi började i och för sig inte förrän typ hälften hade åkt hem. Men ändå! Jag blir lika imponerad av mig själv varje gång. Alltså, inte för att jag är någon skitgrym sångare, utan för att jag klarar av att uppträda inför folk.
Förresten... Mitt oförklarliga tungsinne på sista tiden (och kanske gårdagens huvudvärk?) beror förmodligen på fullmånen. Jag påverkas så skumt av den. :S
Filmmedicin
Telefonterapi
Money, money, money
Pengar är verkligen ett stort orosmoment just nu. Skönt att det bara är ett år kvar av studierna - sen kan jag börja jobba, och slipper leva på marginalen...
Tillfreds med livet
Jag kom (som sagt) in på utbildningen jag sökt.
Jag har precis varit på bio (och sett samma underbara film för tredje gången).
Tillvaron är rätt trevlig just nu. :)
Internetbrist
Till hösten ska jag flytta till en ny stad, börja på ett nytt universitet, i en ny klass...det kommer garanterat bli en hel del att avhandla i bloggen. Just nu är jag mest glad över att jag kom in, men jag känner hur nervositeten och ångesten ligger och lurar i skuggorna.
Jag hör av mig.
Tröstbio
G = värdelös
Min prestationsångest blir större än vanligt när jag inte mår bra. Då värderar jag hela min person genom de där bokstavskombinationerna. Värst var det på mellanstadiet. Då blev jag helt knäckt varje gång jag inte var bäst.
Riktigt så illa är det inte nu. Men visst kommer känslan av misslyckande över mig, jag skulle ljuga om jag påstod något annat. Men jag har inte börjat gråta (bara nästan). Däremot har jag skickat ett långt protestmejl till läraren. Jag hoppas att hon veknar och sätter dit en bokstav till framför det där G:et. Eller åtminstone ger mig en chans att göra om uppgiften.
Tomhet
Vampyr
Ångesten attackerar mig så jävligt på nätterna. Tankarna mal i huvudet och gör det omöjligt att somna, hur slutkörd jag än är.
Och så är det förstås skolan. Sommarkurserna. Jag vet att jag ligger över en månad före med uppgifterna - och ändå känner jag mig stressad. Som om jag inte gör tillräckligt. VG på alla deluppgifter hittills, men det spelar ingen roll. Kan alltid göra mer, bättre, grundligare. Blir aldrig riktigt nöjd.
Att sova känns som ett slöseri med tiden. Jag önskar nästan att jag vore vampyr. Inget blodtörstigt Dracula-monster, utan en civiliserad Twilight-vampyr. Vad mycket jag skulle hinna! Vad mycket jag skulle kunna plugga.
Fast å andra sidan...vad mycket ångest jag skulle hinna ha på nätterna. Nu övermannas jag av sömnen till slut - även om det kan ta jäkligt lång tid. Men om jag skulle vara vaken dygnet runt... Näe, usch! Tur att man är människa ändå.
Sömnbrist
Klockan är inte ens fyra, och jag är redan vaken. Har bara sovit cirka 3-4 timmar... :( Jag har en sån märklig känsla, det är en blandning av ångest och...jag vet inte riktigt vad, men någonting bra. Fast det är inte den bra känslan som håller mig vaken, det är ångesten. Och så katten förstås. Det är omöjligt att sova på nätterna med en busig kisse som far runt i sängen och leker. Jag får väl sova middag sen. Eller frukost.