Igår kväll kom tungsinnet över mig igen. Jag har inte mina supersömnpiller med mig (jag är hos min syster), annars hade jag tagit ett sånt och somnat ifrån eländet. Nu fick jag ta till andra metoder istället - jag tittade på en av mina favoritfilmer. Den muntrade upp mig, och när filmen var slut var jag så trött och glad att jag somnade ganska snabbt utan dystra funderingar.

Jag hade en stund av oförklarlig nedstämdhet förut. Den kommer över mig ibland, den där känslan. Men jag ringde till mormor, och så gick det över. Det är så jag löser det nuförtiden - genom att ringa till någon som jag vet kan muntra upp mig. Tusen gånger trevligare och hälsosammare än rakblad. You should try it!

Under sommaren har majoriteten av mina drömmar handlat om vampyrer. Nu har de gått över till att handla om pengar. Jag drömmer att jag blir skyldig folk en himla massa pengar som jag omöjligt kan betala tillbaka. Och sen vaknar jag alldeles kallsvettig.

Pengar är verkligen ett stort orosmoment just nu. Skönt att det bara är ett år kvar av studierna - sen kan jag börja jobba, och slipper leva på marginalen...

Jag fick VG på deluppgiften.
Jag kom (som sagt) in på utbildningen jag sökt.
Jag har precis varit på bio (och sett samma underbara film för tredje gången).

Tillvaron är rätt trevlig just nu. :)

Jag har inte glömt min blogg. Jag har bara ytterst begränsad tillgång till Internet just nu, och kommer så ha till början av september. Men sen ska det bli ordning här, jag lovar.

Till hösten ska jag flytta till en ny stad, börja på ett nytt universitet, i en ny klass...det kommer garanterat bli en hel del att avhandla i bloggen. Just nu är jag mest glad över att jag kom in, men jag känner hur nervositeten och ångesten ligger och lurar i skuggorna.

Jag hör av mig.

Jag har inte fått något svar från läraren än. Men jag känner mig ganska...tja, inte glad direkt, men helt okej i alla fall. Jag har tröstat mig själv med ett spontant biobesök. Och det hjälpte. Jag såg filmen senast i onsdags, men den tålde att ses om... Jag har en känsla av att det kommer bli många fler repriser för min del innan biograferna slutar visa den. ;)

Bara G+ på senaste deluppgiften. Världens undergång, med andra ord.

Min prestationsångest blir större än vanligt när jag inte mår bra. Då värderar jag hela min person genom de där bokstavskombinationerna. Värst var det på mellanstadiet. Då blev jag helt knäckt varje gång jag inte var bäst.

Riktigt så illa är det inte nu. Men visst kommer känslan av misslyckande över mig, jag skulle ljuga om jag påstod något annat. Men jag har inte börjat gråta (bara nästan). Däremot har jag skickat ett långt protestmejl till läraren. Jag hoppas att hon veknar och sätter dit en bokstav till framför det där G:et. Eller åtminstone ger mig en chans att göra om uppgiften.

"Bra", svarar jag när de ringer och frågar hur jag mår. Jag vet faktiskt inte om det är sant. På nätterna har jag ju ångest, men på dagarna...då är det mest tomt. Varken bra eller dåligt. Jag kan sitta/ligga och stirra framför mig hur länge som helst. En halvtimme försvinner på ett ögonblick. Jag vet inte vad jag tittar på, eller vad jag tänker. Kanske väntar jag bara på att tiden ska gå.

Jag är skittrött, men kan inte sova. Jag övervägde att ta en sömntablett nyss, men avstod - tillsvidare. Får se om jag tar någon senare. Det beror på hur länge jag står ut med att vara vaken.

Ångesten attackerar mig så jävligt på nätterna. Tankarna mal i huvudet och gör det omöjligt att somna, hur slutkörd jag än är.

Och så är det förstås skolan. Sommarkurserna. Jag vet att jag ligger över en månad före med uppgifterna - och ändå känner jag mig stressad. Som om jag inte gör tillräckligt. VG på alla deluppgifter hittills, men det spelar ingen roll. Kan alltid göra mer, bättre, grundligare. Blir aldrig riktigt nöjd.

Att sova känns som ett slöseri med tiden. Jag önskar nästan att jag vore vampyr. Inget blodtörstigt Dracula-monster, utan en civiliserad Twilight-vampyr. Vad mycket jag skulle hinna! Vad mycket jag skulle kunna plugga.

Fast å andra sidan...vad mycket ångest jag skulle hinna ha på nätterna. Nu övermannas jag av sömnen till slut - även om det kan ta jäkligt lång tid. Men om jag skulle vara vaken dygnet runt... Näe, usch! Tur att man är människa ändå.