"Bra", svarar jag när de ringer och frågar hur jag mår. Jag vet faktiskt inte om det är sant. På nätterna har jag ju ångest, men på dagarna...då är det mest tomt. Varken bra eller dåligt. Jag kan sitta/ligga och stirra framför mig hur länge som helst. En halvtimme försvinner på ett ögonblick. Jag vet inte vad jag tittar på, eller vad jag tänker. Kanske väntar jag bara på att tiden ska gå.