Den här veckan har varit en känslomässig bergochdalbana. 🎢😵💫 I måndags bröt jag ihop totalt. Jag skulle ha deltagit i kvällens queerhäng, men istället låg jag hemma på köksgolvet och grät och hade suicidtankar. 😢
I tisdags var jag i Norrköping och blev ompysslad av min frisör. 💖
I onsdags började jag komma upp lite mer över ytan. Jag var i Norrköping igen, men denna gång på AI-kurs genom jobbet. Jag började också orka bli lite mer social med teamets praktikant som började i måndags. (Det känns jobbigt att den första sidan hon fick se av mig var den depressiva psykfallssidan, men inte mycket att göra åt.)
Men så kraschade min älskade syster, och det gör mig så ont. 💔 Tack och lov att jag själv inte är under ytan längre, så att jag kan vara ett stöd för henne. 🙏
Under helgen har varit inne i ett skrivflow och fått ihop över 2 400 ord. Dessvärre inte på min kandidatuppsats, den har jag inte rört på över en vecka. 🙈 Men på min roman. Jag har haft massiv skrivkramp i flera år, men sedan en tid bara flödar orden ur mig. Den här romanen är redan uppe i över 20 sidor. 📖
Ace Week inleds idag och jag känner såklart att jag borde ha skrivit någonting vettigt att publicera under denna vecka. 🖤🩶🤍💜 Men min roman är en kärlekshistoria mellan två asexuella killar, så jag tänker att det typ räknas. 🤷♀️ Även om det kommer dröja ett bra tag innan någon publicering kan komma ifråga...
De tre centrala karaktärerna i romanen har jag hämtat från ett romanprojekt som jag började med när jag var tolv år och väl höll på med genom hela högstadiet och gymnasiet. Det projektet är på goda grunder skrotat sedan länge (jag känner numera en djup tacksamhet mot alla förlag som ratade det för 20 år sedan 😅🙈), men de här tre karaktärerna känner jag fortfarande att jag vill berätta om. Så det är vad jag håller på med nu.
Med hjälp av AI har jag tagit fram några inspirationsbilder.
Gällande inspirationsmusik så har jag en hel spellista, men den senaste tiden är det bara denna låt som går på repeat. 💜
Vad det är underbart att skriva igen. 🙏
0