Har pluggat queerteori ända sedan jag kom hem från jobbet. Känner mig lite lagom seg i huvudet efter alla avancerade resonemang om konstruktivism, identiteter, positionering och annat som är rätt svårt att ta in när man har jobbat en hel dag och egentligen bara vill gå och lägga sig och på sin höjd glo på en film innan det är dags att sova.

 

Men så kom det ett avsnitt i boken som handlade om Castro, och då förvandlades Zombie-Malin förstås till Fjoll-Malin på ett litet kick (och fick om möjligt ännu svårare att fokusera på komplicerat teoretiserande). Och jag började genast längta tillbaka till den underbara platsen som syrran och jag vistades på för två månader sedan. Åååhh...Market Street, Castro Street, regnbågsflaggorna, bögarna, Orphan Andy's, spårvagnarna, Walgreens, GLBT History Museum, hotellet, palmerna, övergångsställena, bokhandeln, Subway, plastbrandhjälmen, hundarna, backarna, husen, tiggarna, reklamaffischerna...hela atmosfären...allt allt ALLT!!!