Jag gråter inte så ofta nu för tiden. Det har alltid varit mitt naturliga sätt att få ur mig allehanda känslor, men på sista tiden har det inte behövts. Eller så har jag hållit det tillbaka - det var mammas teori när jag började storböla i telefon igår kväll. Jag satt och grät henne i örat i säkert tjugo minuter. Hävde ur mig all min jag-kommer-aldrig-få-något-jobb-ångest. Ni andra som har social fobi, vad fan jobbar ni med och hur lyckades ni få det jobbet??? För jag har ingen lust att flytta hem till mamma igen (även om hon är underbar och den bästa mamma man kan ha) eller leva på soc resten av livet. Jag vill kunna klara mig själv. Jag vet bara inte hur det ska gå till...