Mitt hjärta riktigt hamrar i bröstet på mig. Det ringde en rekryterare nyss! "Hej, du har sökt jobb hos oss..." Och min första tanke var att "gud, vad överambitiöst, ringer de runt och talar om för alla som blivit ratade, det räcker väl med att skicka ett tack-för-visat-intresse-mejl". Men självklart var det inte så, utan hon ville fråga när jag kan komma på intervju! :D Jag ska dit på måndag.

Jag studsade runt i lägenheten och fnittrade när vi lagt på. Men nu försöker jag lugna ner mig. Liksom, bara för att jag får komma på intervju så betyder det inte att det är klart. De kommer att se hur blyg och tillbakadragen, för att inte säga skräckslagen, jag är och så kommer de inte vilja ha mig. Men jag får väl se det som social träning. Och en stor ära att de plockat ut mig ur högen av ansökningar.