Jag var jätteledsen igår kväll. Bölade som bara den och fylldes av hopplöshetskänslor och självmordstankar. Men freaka inte ut nu, för jag VILL INTE ta livet av mig. Jag vill leva. Jag vet bara inte hur det ska gå till. Och jag orkade inte handskas med dessa tankar och känslor igår kväll, så jag proppade i mig lugnande/sömntabletter och har nu sovit i nästan tolv timmar. Det var jätteskönt, men jag är fortfarande dåsig och känner att jag lätt skulle kunna sova några timmar till - minst. Dessutom ser jag ut som fan. Men det går förhoppningsvis att fixa till med en dusch och lite smink. Hoppas det i alla fall, för jag får besök av en släkting snart (vore det inte för det hade jag kanske stannat i sängen hela dagen).

Ny dag, nya tag! som mamma brukar säga.