Reaktioner på kränkning
Imorse snubblade jag över ett ytterst homofobiskt inlägg som en person i min omgivning skrivit på Facebook. Och därför har jag varit upprörd hela jäkla dagen. Ledsen, arg, kränkt...för även om det inte var något som riktades emot mig personligen, utan allmänt emot HBTQ-personer, så tar jag det ändå väldigt personligt. För det ÄR personligt. Genom att säga att homosexualitet är fel, säger ju hen faktiskt att det är fel på MIG. Och det tar jag väldigt illa vid mig av.
Jag har känt mig som en tickande bomb hela dagen. Lyssnat på YOHIO från morgonen till sena eftermiddagen (julmusik kändes lite för harmoniskt i sammanhanget och Taylors puttinuttiga sånger övervägde jag inte ens). Inte för att jag blev direkt lugnare av det, men jag fick i alla fall utlopp för en del frustration.
Aww...underbara flickpojken!
Men för att bli glad igen krävdes det visst något mer. Så nu under kvällen plöjde jag igenom några volymer Junjou Romantica. Först var jag bara rastlös och tog inte till mig så värst mycket av handlingen, men sedan började jag så sakteliga känna den berusande Usagi-effekten (läs: NOSEBLEED)...
Oj oj...! Egentligen är det ju faktiskt SYND OM en person som är så jäkla inskränkt att hen inte har förmågan att uppskatta någonting så vackert som detta. Så jag antar att jag borde gå på Nelson Mandela-linjen och känna medkänsla istället för aversion mot den som gjort mig illa. Men en SÅ bra människa är jag nog inte...även om jag är tusen gånger bättre än idioten som skrev det där vidriga Facebook-inlägget.
Kommentarer
Lillasyster
Dags att plocka fram fuck you-leendet ;)
Trackback
