Jag har varit fruktansvärt trött idag, men ändå känt mig på gott humör. Arbetsdagen avslutades med ett gymbesök tillsammans med några av kollegorna, det var roligt även om jag fick lite astmakänningar framåt slutet och tvingades avstå från att upprepa en av övningarna. När jag kom hem satte jag mig och spelade Sims och förundrades över att jag faktiskt kan göra precis vad jag vill av min lediga tid nu när uppsatsen är i princip klar. Är det såhär det känns för folk som inte har en sysselsättningsgrad på 150 procent? 😉

Jag väntade mig inte respons från handledaren på mitt slututkast av uppsatsen förrän imorgon, men hon levererade redan ikväll. Och hon skrev verkligen jättefint och höjde min uppsats till skyarna. Jag skiftade mellan att glädjeskutta omkring i lägenheten och att nästan börja gråta av lycka och lättnad. Hon hade bara några småsaker att anmärka på, några av dem har jag fixat till nu ikväll och resten tar jag imorgon efter jobbet. Det känns helt lugnt. 😊

På onsdag ska jag lämna in den färdiga versionen inför opponeringen nästa vecka. Jag har varit så fokuserad på skrivandet att det här med opponering kommit lite i skymundan. Vilket är tur, för det är en fullkomligt vidrig och ångestframkallande situation. 😱 Jag är tacksam över att jag lyckats skjuta undan tankarna på den såhär länge. 🙏 Men nu går det nog inte så mycket längre till. Jag hoppas innerligt att jag kommer klara av att ta mig igenom eländet utan att må alltför dåligt...