Under pluggandets gång drabbades jag av en smärre kris. Panikartade och deprimerande tankar som att "jag kommer aldrig lära mig det här" och "det är ingen idé att jag försöker" rusade runt i huvudet. Jag gissar att detta hänger ihop med att anmälan till höstkurserna öppnar imorgon och jag får prestationsångest inför tanken att fortsätta fördjupa mig i det japanska språket (på annat universitet och med annan lärare och på högre nivå och med högre studietakt än kursen jag läser nu) och undrar om jag rent kunskapsmässigt verkligen är redo för att ta detta steg. Gaaahh!!!

 

Hm. Här krävs visst lite uppmuntran...