Idag har jag hållit i ett webbinarium - alldeles SJÄLV. 😱😱😱 Jag skulle ju ha hållit det tillsammans med en kollega, precis som förra gången i vintras, men hon är tyvärr sjuk...så jag löste det på egen hand (trots att jag hade stora skälvan hela dagen igår efter att jag fått veta att jag skulle göra det själv, samt kände mig både yr och illamående både inför, under och efter webbinariet idag). Tur att jag hade vår marknadsansvarig med mig i rummet i alla fall, som tekniskt och moraliskt stöd. 🙏 

 

Både den sjuka kollegan och ett antal andra kollegor har peppat mig jättemycket och sagt att det skulle gå jättebra. ❤️🙏 Och efteråt har jag fått massor av beröm. 🥰❤️ Jag har fått höra att jag lät så lugn och var så proffsig och pedagogisk...men Ångestmonstret vrålar inom mig att de bara säger så för att vara snälla, och att jag egentligen gjorde jättedåligt ifrån mig och var skittråkig att lyssna på. 😣 Men jag försöker intala mig själv att människorna runtomkring mig faktiskt säger som det är och att det är fanskapet i mina tankar som ljuger för mig. 

 

Hur som helst är jag väldigt stolt över mig själv som klarar av sådana här saker. 🙏 Precis innan webbinariet skulle börja var jag färdig att springa därifrån och/eller kräkas, och jag undrade varför i helvete jag utsätter mig själv för sådana skitläskiga situationer - det måste väl ändå vara höjden av självdestruktivitet?! 😱😱😱 Och efteråt kände jag mig helt skärrad och överanalyserade sönder vartenda litet ögonblick av den där halvtimmen framför webbkameran. 😣 Men när jag fått lite distans till det...då kan jag ändå känna mig glad över att jag gjort detta. 🙏 

 

Visst, jag tog till vissa säkerhetsbeteenden. Jag hade ett manus som jag till 99 % av tiden läste innantill från, men försökte få det att låta så naturligt som möjligt. Och jag hade sagt ifrån om att hålla en frågestund i slutet, som brukligt är, och istället bara svara på de frågor som kommit in i förväg samt återkoppla via mejl på de frågor som dök upp under webbinariets gång. För även om ämnet för dagens webbinarium var något som jag kan utan och innan, var ju risken för att ångesten skulle göra mig helt nollställd tämligen överhängande. Så...jag gjorde vad jag kunde för att webbinariet skulle kunna genomföras så friktionsfritt som möjligt. 

 

Jag hade laddat upp med TVÅ glas vatten (en lärdom från förra gången, då jag hann tömma mitt vattenglas långt innan webbinariet var klart) samt försökte ta lite konstpauser emellanåt då jag både kunde dricka vatten, hosta och samla mig något samtidigt som deltagarna fick chansen att ta in det jag just sagt. 

 

På tisdag är det dags för ytterligare ett webbinarium, men jag ber till diverse högre makter att min kollega kommer att vara frisk tills dess - för att göra detta IGEN alldeles själv, och redan om mindre än en vecka, det gör jag bara inte. 😱😱😱 

 

Men det är då det. Nu vill jag bara försöka få njuta av dagens bedrift. 🙏 

 

Dagens peppmusik. ❤️🙏