Modiga Malin ✌️
Idag har jag gjort något riktigt, riktigt läskigt. Jag har hållit i ett webbinarium tillsammans med en kollega. Vi pratade i en hel timme och efter presentationen svarade vi på deltagarnas frågor. Vi skulle börja kl. 11, och jag kände mig onormalt lugn hela morgonen...men sisådär en och en halv timme innan start började jag må illa av nervositet. 🤢 Och under presentationen kände jag hur svetten rann innanför tröjan (trots att det var svalt i lokalen). 😰
Jag hade skrivit ett manus för min del av presentationen, och större delen av min talartid läste jag innantill från det (men ibland freestylade jag faktiskt, och kände mig riktigt vågad som avvek från den väl inövade vägen 😅). I början märkte jag att jag pratade rätt snabbt, men sedan försökte jag tänka på att ta det lite lugnare. Jag hade tänkt överlåta alla frågor i slutet åt min kollega, men jag uppbådade faktiskt så pass mycket självförtroende att jag självmant svarade på flera av dem själv. ✌️
Jag hade laddat upp med ett glas vatten att ha tillhands när jag blev för torr i halsen, och i början skakade min hand så mycket att det skvimpade ut lite vatten på bordet. Jag hann tömma hela vattenglaset innan presentationen var över. Dels för att jag blev torr i halsen av nervositet och av att prata så mycket, och dels för att jag håller på att bli sjuk och har sämre röstkapacitet än vanligt.
När allting var över och vår teknikansvariga från marknadsavdelningen stängde av kameran och mikrofonen sjönk jag tillbaka mot väggen och började andas igen. Så jävla lättad över att ha klarat av detta utan att flippa ur totalt. 🙏 Och så otroligt stolt! ✌️ Inte för att jag inbillar mig att detta var något mästerframträdande...men att jag överhuvudtaget genomförde det, det känns fantastiskt. Jag är så stolt över mig själv och så tacksam över allt stöd jag fått från människorna omkring mig. Ett av koncernens värdeord är mod, och jag känner verkligen att jag får chansen att testa mina vingar och vara modig på den här arbetsplatsen. 🙏
Varför sitter jag då och bloggar såhär sent om någonting som hände i förmiddags? Jo, för att jag har tillbringat kvällen på styrelsemöte/middag med min älskade teaters vänförening hemma hos en av damerna i styrelsen. Det var väldigt trevligt. Och jag blev så rörd över att värdinnan (som är 86 år gammal) hade fixat allergivänlig och vegetarisk mat till mig. 🙏 Jag tycker om att umgås med gamla människor. (Och ja, jag sänker medelåldern i den här styrelsen med ett antal decennier. 😉) De har liksom ett lugn och en trygghet som jag skulle önska att jag själv hade men som jag antar kommer med ålder och visdom. Det är något jag ser fram emot med att själv bli äldre. Jag har för all del redan märkt av att jag är på väg åt det hållet (jag var MYCKET ängsligare när jag var yngre), men jag tänker mig att det bara blir bättre och bättre ju äldre en blir. 😊
Kommentarer
Trackback
