Tankar om Tintomara 🎭

Just nu spelas Drottningens Juvelsmycke pĂ„ min Ă€lskade teater. 🎭 Jag var och sĂ„g den igĂ„r kvĂ€ll tillsammans med mamma och hennes man. Och idag har jag lĂ€st ut romanversionen av berĂ€ttelsen, som jag fick av min finaste syster nĂ€r jag fyllde Ă„r. SĂ„ jag tĂ€nkte skriva nĂ„gra rader om berĂ€ttelsen i allmĂ€nhet och huvudpersonen Tintomara i synnerhet. 
 
Tidigare i veckan var det lite rabalder i lokaltidningen kring förestÀllningen, som lÀrare och rektor pÄ en gymnasieskola hÀr i stan inte ville lÄta sina elever fÄ se pÄ grund av rasistiska inslag i förestÀllningen. Nu har de tydligen Àndrat sig, sÄg jag nÀr jag gick in pÄ tidningens hemsida nyss för att hÀmta den första artikeln. Men nÀr jag sÄg förestÀllningen igÄr kvÀll visste jag inte om denna vÀndning och gick dit med föresatsen att bilda mig en egen uppfattning om innehÄllet och försöka förstÄ skolans initiala stÀllningstagande. 
 
FörestÀllningen tog tid att smÀlta, av flera skÀl. Och jag har vÀl till fullo inte gjort det Àn. Men jag tÀnkte ÀndÄ försöka formulera nÄgra av mina tankar. 
 
 
För det första, rasismen. UtifrÄn skolans starka reaktion var det lÀtt att fÄ uppfattningen att rasistiska stereotyper helt okritiskt reproducerades pÄ scenen. SÄ upplevde jag det dock inte nÀr jag sjÀlv sÄg förestÀllningen. FörestÀllningen belyste absolut rasism, dÀrom rÄder ingen tvekan. Och vissa inslag skavde en del, men jag fick uppfattningen att det var just det som var meningen - att det SKULLE skava att se sÄdant. Och i vissa scener upplevde jag till och med att det var meningen att de som uttryckte rasistiska och kolonialistiska tankegÄngar skulle ses som rent löjliga och skrattretande av publiken. 
 
Sedan Àr det sÄklart problematiskt av mig som vit att sitta och uttala mig om att nÄgonting "inte Àr rasistiskt", det bör överlÄtas Ät de med tolkningsföretrÀde i frÄgan. Jag bara ventilerar mina tankar, utifrÄn hur jag upplevde förestÀllningen och utifrÄn den bild jag fÄtt av regissören ifrÄga genom Ären. (Och ja, jag var tveksam till om jag ens skulle göra det). 
 
Jag Ă€r hur som helst positivt instĂ€lld till att teatern valt att lĂ„ta en mörkhyad skĂ„despelare gestalta Tintomara och att man anvĂ€nder teaterns formsprĂ„k för att vĂ€cka tankar kring rasism och förtryck. Och jag gissar att skolans initiala stĂ€llningstagande handlar om Ă€ngslighet och nĂ„gon slags naiv idĂ© att "om vi blundar sĂ„ finns det inte". Men det fungerar inte sĂ„. För att komma ifrĂ„n ett problem mĂ„ste vi prata om att problemet faktiskt existerar och att det ÄR ett problem. Och jag tror nog att gymnasieelever Ă€r tillrĂ€ckligt gamla och mogna för att kunna föra ett konstruktivt samtal om rasism efter att ha sett förestĂ€llningen ifrĂ„ga. 
 
Men det hĂ€r var egentligen en parentes och inte det jag egentligen tĂ€nkt skriva om. Jag hade frĂ€mst tĂ€nkt skriva om Tintomara. Ända sedan i vĂ„ras har jag varit hajpad pĂ„ Drottningens Juvelsmycke. Jag har sett dramaserien pĂ„ SVT, lĂ€st romanen och nu Ă€ven sett teaterförestĂ€llningen. Och det som gör mig hajpad Ă€r just Tintomara. För hen Ă€r asexuell! ♠ Och sĂ„vitt jag kĂ€nner till Ă€r detta en av de tidigaste (kanske den allra tidigaste) skildringarna av asexualitet - romanen Ă€r frĂ„n 1834. 
 
Alla faller för Tintomara, bÄde mÀn och kvinnor. Men sjÀlv faller inte Tintomara för nÄgon. I romanen hÄlls en lÄng utlÀggning om detta, dÀr androgynitet och asexualitet kopplas samman. Vilket Àr helt logiskt enligt den tidens sÀtt att tÀnka. Homosexuella sÄgs under 1800-talet som tillhörande ett tredje kön, dÄ könstillhörighet och begÀrsriktning var sÄ starkt sammankopplade att en man som ÄtrÄdde en annan man helt enkelt inte kunde vara man sjÀlv och en kvinna som ÄtrÄdde en annan kvinna inte heller kunde vara kvinna sjÀlv (förestÀllningar som för all del lever kvar i homofobiska Äsikter om vad som Àr eller inte Àr "riktiga" mÀn och "riktiga" kvinnor). 
 
I enlighet med samma logik kan den androgyna Tintomara inte kÀnna begÀr mot vare sig mÀn eller kvinnor - eller om det Àr hens asexualitet som gör att hen inte kan bestÀmmas som hundra procent man eller hundra procent kvinna (lite oklart vad som ses som orsak och vad som ses som verkan hÀr). TvÄ lÀrda mÀn för i romanen ett lÄngt resonemang om mÀnniskoslÀktets tvÄ kön och deras öde att stÀndigt jaga varandra medan androgynen som varande bÄde man och kvinna inte lider nÄgra kÀrlekens kval utan Àr fullkomlig i sig sjÀlv och inte har nÄgon andra hÀlft att söka. 
 
Tintomara framstÀlls som ganska barnslig och naiv (pÄ grÀnsen till korkad) i berÀttelsen, vilket antagligen kan kopplas till att hen inte kÀnner sexuellt begÀr (det Àr ju en ganska vanlig asexuell stereotyp, att vi Àr omogna, eftersom sexuellt begÀr normativt ses som en obligatorisk del i vuxenblivandet). Samtidigt framstÀlls hen som ren av exakt samma anledning, att hen inte beflÀckas med romantik och sex. Och berÀttelsens mest kÀnda replik, yttrad av Tintomaras mor, handlar om just detta: "Tintomara! TvÄ ting Àro vita - oskuld - arsenik. [...] Du, mitt barn, hav oskuld! ... Jag har arsenik." Och Àven om Tintomara faktiskt begÄr riktiga brott (som att stjÀla drottningens juvelsmycke och att dra vapen mot en militÀr) Àr hens frÀmsta "brott" ÀndÄ att inte besvara den ÄtrÄ som hen sÄ ofta Àr föremÄl för. 
 
Drottningns Juvelsmycke Àr inte pÄ nÄgot sÀtt en oproblematisk berÀttelse. Men den Àr vÀldigt intressant och vÀcker mycket tankar. BÄde boken, teveserien och teaterförestÀllningen. Och jag kÀnner att det varit mycket givande för mig att ta del av denna berÀttelse i dess olika former.
 

Kommentarer

TĂ€nker du skriva en kommentar?

Vad gullig du Àr! Jag blir jÀtteglad nÀr jag fÄr trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. OlÀmpliga kommentarer, sÄsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihÄg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback