Igår gjorde jag en spontan dagsutflykt till Söderköping för att gå på Söderköpings Gästabud. Syrran hade nämligen noterat att det skulle visas en teaterföreställning som nog skulle kunna intressera mig - Cecilia och Magnus Vasa - ökänd dotter, okänd son. 😍 Jag har ju under sommaren dragit igång ett romanprojekt om hertig Magnus, så jag tar varje chans att hitta mer information och inspiration. ☺️👍

Den delen av föreställningen som fokuserade på Cecilia var verkligen jättebra, den kändes träffsäker och jag kände igen mycket från det jag hittat när jag läst på om Vasarna i allmänhet och hertig Magnus i synnerhet. 👍 Men den delen av föreställningen som fokuserade på Magnus och som var anledningen till att jag överhuvudtaget satt där i publiken...den gjorde mig tyvärr besviken. 🥺 Jag ville verkligen tycka om den, men det var så mycket som skavde. Jag har läst det mesta som finns dokumenterat om hertig Magnus, och den bild som förmedlades i föreställningen stämde inte alls överens med detta. 😣

Precis som under Magnus-guidningen på Vadstena slott som jag gick i somras framställdes hertig Magnus som galen, vilket jag väl var lite halvt inställd på redan innan eftersom det är i enlighet med den populärhistoriska mytbildningen om honom. 🙄 Men i föreställningen hade de även med en scen när hertig Magnus tänker förgripa sig på en piga och sedan får för sig att hon inte är den hon utger sig för att vara så då tänker han döda henne istället. Jag satt där helt perplex och kunde för mitt liv inte förstå vilket källmaterial de kunde tänkas basera denna hemska scen på. 😲😲😲

Jag är glad över att hertig Magnus börjar uppmärksammas mer, som i denna teaterföreställning och i Vadstena slotts temaguidning. Jag är dock mindre glad över sättet det görs på. Men jag blir i alla fall stärkt i min övertygelse om att min roman verkligen behövs för att förmedla en bättre bild av hertig Magnus, bortom myten om galenskap...