Jag kände mig fortfarande lite risig igår. Svag liksom. Promenader var på riktigt ett påfrestande projekt. Men jag tog mig i alla fall till och från vårdcentralen för coronavaccinationen. 💉 Och jag promenerade faktiskt hela vägen hem från bågskyttelokalen igår kväll. 🏹 

 

Vår lilla söndagsskyttegrupp (jag och min bågskyttekompis och en kille) har städansvar i lokalen den här veckan, och eftersom jag skriver högskoleprovet imorgon när vi normalt skulle ha åkt till lokalen förlade vi städningen till fredagseftermiddagen. Spårvagnsresan dit innebar ett massivt stresspåslag för mig - det var så sjukt mycket folk, med alla störiga ungar som skulle hem från skolan och alla trötta vuxna som skulle hem från jobbet (jag är inte van vid att åka spårvagn i eftermiddagsrusningen). Jag överlevde för all del, och jag försökte fokusera på att prata med min bågskyttekompis och stänga in oss i en egen liten bubbla. 

 

Men på hemvägen var jag ensam, eftersom de två andra ville stanna kvar och skjuta en stund efter städningen (något som jag inte klarade av på grund av smärtan i vänsterarmen efter vaccinationssprutan), och tanken på en ny spårvagnsresa kändes inte precis lockande. Dessutom var det skönt väder och jag hade ingen tid att passa och var ordentligt påbyltad...så jag bestämde mig för att gå hela vägen hem. Och det gick jättebra. Jag tog det lugnt och lyssnade på musik (läs: Taylor 😉) och tittade på alla vackra höstfärger. 🍁