CHAI-studien - Modul 8: Utveckla dina sociala färdigheter
Nu börjar jag närma mig slutet av forskningsstudien om behandling av social fobi med hjälp av AI - förra veckans modul var den näst sista.

Den åttonde modulen handlade om att utveckla sociala färdigheter. Och även om det tidigt i modulen låg någon slags disclaimer om att de inte alls menar att vi som går programmet skulle ha bristande social kompetens på något sätt så blev jag ändå lite anti det hela. 😒
Men modulen visade sig trots allt innehålla ett par bra inslag som jag kunde ta till mig. 👍 Aktivt lyssnande och icke-verbal kommunikation är inget jag känner att jag behöver träna på direkt, men att hävda min rätt och att säga nej är sådant jag har riktigt svårt för.
När det gäller att hävda min rätt (eller assertiveness som är det engelska begreppet och som inte har någon riktigt bra svensk översättning i detta sammanhang) så handlar det om att hitta en balans mellan undergivenhet och aggressivitet. Grundtanken är att mina behov, önskningar och känslor varken är mer eller mindre viktiga än andras. Att inte agera dörrmatta som andra kan trampa på, utan att faktiskt stå upp för mig själv (men utan att det slår över till att trampa på andra).
När det gäller att säga nej så har jag historiskt haft alldeles för många påstridiga personer i mitt liv som inte accepterat mina nej, som krävt förklaringar till mina nej och sedan inte accepterat dessa förklaringar. Så jag har vant mig vid att säga ja fast jag egentligen vill säga nej, eller att behöva försvara varför jag säger nej.
Förra veckan dök det upp ett ypperligt tillfälle att öva på att säga nej. En av mina chefer presenterade två nya uppdrag och frågade om jag kunde ta mig an dem. Och jag svarade bara: "Jag har tyvärr inte möjlighet att ta något av dessa uppdrag." Ingen förklaring till mitt nej, och inget ja fast jag egentligen ville säga nej. Det kändes jätteläskigt, och jag fick verkligen stå emot impulsen att brodera ut texten kring varför jag sa nej. Och vad möttes jag av? Han tackade för mitt svar och sa att det var helt okej. Och så var det inte mer med det. Och någonstans inom mig visste jag väl att det var så det skulle gå, för efter tre år på den här arbetsplatsen har jag verkligen märkt vilken sund arbetsmiljö som råder. Och här kom ytterligare ett bevis på det. 🙏

Den senaste veckomätningen visar på ett fortsatt relativt stabilt mående. Jag antar att nedstämdhet och oro gick upp lite när jag var hemma och var sjuk och fick för mycket tid med mina egna tankar, men det var ju ingen dramatisk ökning ändå.
Kommentarer
Trackback


