Dagen efter en sömnlös natt
Jag sov jättedåligt inatt. Jag vaknade mitt i natten och sedan dröjde det väldigt länge innan jag lyckades somna om igen. Så jag var helt förstörd när alarmet ringde imorse och jag snoozade längre än vanligt. 😴 Tydligen var det fullmåne i söndags, vilket säkert kan ha spelat in i min sömnlöshet.
Så jag var väldigt trött och seg när jag slutligen promenerade till jobbet imorse. Men av någon anledning gick jag och nynnade på en Pansy Division-låt. Och inte någon av de mer (relativt) städade texterna - utan "James Bondage" av alla låtar... 😂🙈
Som tur var var det ingen annan i närheten, och när jag närmade mig kontoret tvingade jag hjärnan att ställa om till första bästa Taylor-låt jag i desperation kunde komma på. Jag kunde ju inte kliva in på kontoret nynnande på snuskmusik heller (även om det för all del är en väldigt trallvänlig melodi). 😅
Idag kom förresten kallelsen till högskoleprovet. Jag blev alldeles till mig. Så himla spännande! Nästa helg är det äntligen dags. Wiiieee! 😄😄😄
Eftersom jag var så himla trött ville jag egentligen bara gå och lägga mig när jag kom hem från jobbet. 😴 Men jag såg ju fram emot att besöka min älskade teater på kvällen, så jag gick några ärenden på stan för att hålla igång. Jag lämnade tillbaka några böcker ur kurslitteraturen till biblioteket och så köpte jag bland annat den här fina duken till trapphuset. Jag saknade en höstduk, så jag blev himla glad över att hitta en som passade så bra. 🍁
Jag är även himla glad över att jag faktiskt tog mig iväg till teatern. 🎭 Jag var fruktansvärt trött innan, men fick sådan dunderenergi av besöket att jag skuttade hela vägen hem och pladdrade med mamma i telefon och kände mig nästan orimligt pigg. Vi i teaterns vänförening fick tillbringa en mycket trevlig timme tillsammans med tre av skådespelarna från Drottningens Juvelsmycke och fick nya insikter kring pjäsen (läs gärna mitt tidigare inlägg om pjäsen ifråga också).
Självklart var jag först på plats (förutom personalen samt vänföreningens nuvarande ordförande och den tidigare ordföranden 😉) och det blev en del väntan. Folk dök upp lite vartefter och tog plats runtomkring mig, och det i kombination med att jag som betydligt yngre än de övriga besökarna fick ganska mycket uppmärksamhet gjorde ju att Ångestmonstret satte igång stora flyktlarmet. 😱 Och jag tog till lite säkerhetsbeteenden som att kolla mobilen X antal gånger för att slippa titta på och/eller prata med folk, men på det stora hela hanterade jag det riktigt bra. 🙏
Kommentarer
Trackback
