Mera guldfärg!
Nu när hallbyrån är klar har jag tagit tag i nästa måleriprojekt, nämligen att måla ett antal ramar till köket och delar av hallklockan i guld...
Före. (Kom på när jag hade paketerat in klockan att jag borde ha fotat den först. 🙈)
Första guldlagret på plats.
Jag har länge haft en vision om att skapa en lesbisk vägg i köket, med 1800-talskonst som skildrar lesbiska relationer. Nu har jag samlat på mig tillräckligt många ramar och börjat förgylla dem - en lämplig inramning för gold star lesbians. 😁 Nu ska jag bara välja vilken bild som ska sitta i vilken ram. 💖
Vid regnbågens slut 🌈
Det känns konstigt att årets East Pride är över nu. Tomt liksom. Och sorgligt. 😔 Det är ganska vanligt att jag reagerar genom att bli låg efter att ha varit med om någonting som fått mig att må riktigt bra. Och ja...lite så är det nu.
Därmed inte sagt att det inte har varit en bra dag idag. Förutom att jag fortfarande är helt slut efter förra veckan alltså. 😴 Det har fungerat bra på jobbet, och eftersom det är måndag avslutades arbetsdagen med ett gymbesök...
Först ett benpass som mer eller mindre var en nära-döden-upplevelse och sedan ett armpass som kändes som rena avkopplingen i jämförelse. 😅
Sedan jag kom hem har jag bakat muffins. 🧁 Inte hallonmuffins den här gången, eftersom det hade börjat växa päls på hallonen jag hade i kylskåpet. 🤢 Så det fick bli kokosmuffins istället. Jättegott det med. 👍
Jag ska försöka komma i säng i vettig tid ikväll och vända tillbaka till min normala dygnsrytm efter förra veckans ovanligt sena kvällar och sovmorgnar. Jag vill ju kunna skutta upp vid femtiden, pigg och glad och redo att ta mig an en ny dag. Inte släpa mig upp ur sängen efter massivt snoozande.
Veckan slutar med regnbågsflaggan i topp 🏳️🌈
Ja, nu är East Pride över för i år. Det har varit en helt fantastisk och tämligen fullspäckad vecka. Jag är helt slut, men väldigt lycklig. 🏳️🌈💖🙏
Idag har jag, förutom att sova den utmattades sömn efter gårdagen, varit på både bio och teater som en avslutning på min pridevecka.
På eftermiddagen var jag på Cnema och såg Lill-Zlatan och Morbror Raring. Jag trodde att det skulle kännas lite awkward för att det sannolikt bara skulle vara jag och en massa barnfamiljer i salongen...men det var betydligt värre än så - för det var BARA JAG i salongen! Jag hade hela salongen helt för mig själv, de spelade upp filmen BARA FÖR MIG (jag ville typ springa därifrån när jag insåg det). Alltså...what?! 😱 Jag har ju läst boken och fullkomligt älskar den, så jag såg verkligen fram emot att se filmatiseringen...och det trodde jag att fler gjorde. Så var höll alla hus?! Shit, de missade verkligen någonting. Om ni får en chans att se den här filmen - ta den!
På kvällen var jag på Stage Skandia och såg pjäsen Ramona och Juliet. Så himla fint att se ungdomar här i stan göra en queer tolkning av Romeo och Julia. Jag blev faktiskt imponerad, de var väldigt duktiga och jag blev riktigt berörd. Det finns hopp för Norrköpings queera kulturella framtid. 👏
Nu ska jag gå och lägga mig. Med värme i hjärtat och djup tacksamhet över alla fina människor som bidragit till att göra årets East Pride så himla fantastiskt. ❤️🧡💛💚💙💜
East Pride Parade 🏳️🌈
Jag vet att jag har bloggat varje kväll under den här fantastiska East Pride-veckan. 🏳️🌈 Men igår kväll orkade jag inte. Eller rättare sagt, jag hann inte medan det fortfarande var lördag. Jag var hemma tjugo i tolv inatt och när jag väl hade duschat och tagit mina kvällsmediciner var det liksom inte lördag längre och jag var beyond astrött. Så jag gick och lade mig och sov istället helt enkelt. 😴
Mamma och syrran kom in till stan för att gå i prideparaden med mig igår. 🏳️🌈 Och eftersom det är mors dag idag passade syrran och jag på att uppvakta mamma igår. Jag tror att hon blev ganska rörd. 💖
Med bara timmar kvar till paraden blev jag äntligen klar med min nya paradoutfit. 🏳️🌈 Det är egentligen märkligt att jag vågar visa mig ute bland folk såhär...med tanke på att jag avskyr att hamna i centrum för uppmärksamheten och inte gärna vill att främlingar ska börja prata med mig. 😂 En tjej i Pride-familjen föreslog att mitt nästa syprojekt borde vara en klänning med texten "Nobody knows I'm an introvert". Rimligt ändå. 😉
Min fina mamma och syster. 💖 Under paraden slog det mig hur fantastiskt lyckligt lottad jag är som har en familj som stöttar mig och går i prideparaden tillsammans med mig. 🏳️🌈 Det är ju verkligen inte självklart för alla. TACK!!! ❤️🧡💛💚💙💜
Cirka 2 600 personer trotsade regn och kyla och tågade i gårdagens prideparad genom centrala Norrköping. Så himla mäktig upplevelse! Jag bara gick och log lyckligt hela tiden. 🏳️🌈 Och jag stötte ihop med en massa olika människor som jag kände. Min familj (såklart, eftersom vi gick i paraden tillsammans), och ett antal personer från Pride-familjen, och min bågskyttekompis, och en tjej från F!-styrelsen...och det slog mig igen hur lyckligt lottad jag är, som har så många fina människor i mitt liv. 🙏❤️
Jag grät faktiskt inte igår, men det var fan nära. Paraddagen gör mig alltid superemotionell och jag bara älskar alla människor. Det är så himla fint! Och att få vara med och skapa detta fantastiska evenemang tillsammans med dessa superfina människor...jag finner inga ord. Jag älskar er!!! 😭❤️🧡💛💚💙💜
Efter paraden var jag helt slut och ville egentligen bara sova. 😴😴😴 Men jag hade en biljett bokad till kvällens Spice Girls-konsert med House of Silfver. Så när min familj hade åkt hem pallrade jag mig faktiskt iväg till konsertlokalen. Och det är jag glad över, det blev en superhärlig kväll. 🎶🏳️🌈 Jag sjöng med i låtarna tills jag blev alldeles hes, jag noterade ett Pärlsocker på scenen (oklart om det verkligen var ett Pärlsocker dock eller om jag bara blev påverkad av att hon var utklädd till just Emma som var min första lesbiska crush när jag var nio år 🙈), jag deltog i kvällens quiz och lämnade in det trots den stora risken att bli uppropad som en av vinnarna (det blev jag tack och lov inte)...och efteråt hade jag sådan superenergi att jag faktiskt bestämde mig för att gå på den inofficiella efterfesten jag blivit inbjuden till hemma hos en kille i Pride-familjen.
När jag närmade mig huset där han bor såg jag några personer på hans balkong. Jag vinkade (för jag kände igen åtminstone en av dem) och de vinkade tillbaka. Och när jag kom in i lägenheten möttes jag av Pride-familjen i hallen och de uttryckte både glädje och stolthet över att jag vågat mig dit (de vet att mitt Ångestmonster inte gillar när jag gör sådana läskiga saker som att gå på fest och jag brukar normalt tacka nej till sådana här inbjudningar). Jag klängde mig fast vid en av tjejerna i Pride-familjen och hennes flickvän större delen av kvällen. Det var många på festen som jag kände mer eller mindre, men det var minst lika många som jag INTE kände. Och det var jätteläskigt. Vid ett tillfälle kände jag hur jag höll på att arbeta mig upp mot en panikattack och då flydde jag det stimmiga vardagsrummet och gömde mig i det betydligt lugnare köket en stund istället. Men jag flydde i alla fall inte ut ur lägenheten, och jag tog inte till alkohol (även om jag sneglade på flaskorna på köksbänken och funderade över om jag skulle prova - det är ju nästan 14 år sedan sist och det kanske skulle vara lite spännande, men vid närmare eftertanke insåg jag att det nog inte skulle vara någon särskilt bra idé med tanke på mina mediciner), och jag hade faktiskt trevligt även om jag hade konstant ångestpåslag.
Efter cirka två timmar (som kändes betydligt längre) ville mina två beskyddare gå hem och jag hakade på dem. Jag ville be dem följa mig hem, för det kändes jätteläskigt att gå hem genom stan mitt i natten, men de föreslog faktiskt själva att de skulle göra det och jag tackade lättat ja. De följde mig ända fram till min port och kramade mig godnatt innan de gick hem till sig. ❤️🧡💛💚💙💜
Och nu är vi framme vid den absolut sista dagen av årets East Pride. Jag kommer ägna eftermiddagen åt bio och teater. Egentligen vill jag bara sova...men det ville jag ju igår kväll också och det var ju ett lyckat beslut att inte göra det. Så det blir nog bra idag också. 🏳️🌈
Trans och bi och bög och flata - det är våran Drottninggata! ✊🏳️🌈
Pride är både fest, kamp och politik. Under dagen idag har det varit tämligen mycket kamp.
Vi har under våren ansökt om att få gå paraden nedför Drottninggatan, som vanligt. Polisen var positivt inställd, men kommunen satte käppar i hjulen och hävdade att det skulle störa kollektivtrafiken för mycket. Och då gick polisen på kommunens linje och hänvisade oss till en undanskymd bakgata istället för Norrköpings mest centrala gata där de flesta demonstrationer normalt äger rum och där vi som sagt också haft prideparaden tidigare. Vilket vi förstås protesterat högljutt emot, men utan resultat. Kommunens handläggare gick på helgledighet i onsdags och sedan har vår dialog fortsatt med polisen, som hårdnackat fortsatt hålla kommunens linje.
Men så idag skulle jag ut och äta lunch tillsammans med mina kollegor. Och av en lycklig slump visade det sig att en av de få restauranger som faktiskt hade lunchöppet idag denna klämdag ligger på just den undanskymda bakgata som kommunen och polisen hänvisat prideparaden till. Och där möttes jag av höga staket som spärrade av större delen av gatan...
Gatan var väldigt fucking avstängd. Där gick verkligen inte att komma fram med en massiv prideparad med tusentals deltagare och motorfordon. En person höll på att fixa med stängslet och jag tog faktiskt mod till mig och gick fram och frågade om gatan skulle vara avstängd även imorgon. Och det skulle den, för de skulle måla.
Jag tog genast bilder och skickade till resten av Pride-familjen och informerade dem om denna nya vändning. Och sedan dröjde det inte länge innan media basunerade ut denna blunder från kommunens och polisens sida, att de hänvisat oss till en gata som vi inte skulle kunna gå på.
Och sedan dröjde det heller inte länge innan beskedet kom från polisen om att vi får gå på Drottninggatan trots allt. YES!!! Jag är så jävla glad! Och så jävla stolt över att faktiskt ha varit med och bidragit till detta. Och kanske liiite skadeglad över att kommunen måste paniklösa trafiksituationen till imorgon (ett av deras ihåliga argument tidigare i veckan var att det var svårt att få till med så kort varsel...och nu blir det ÄNNU kortare varsel - karma is a bitch, if you are! 😉).
Strax före tolv skickade jag bilder på den avstängda gatan till Pride-familjen. Tre och en halv timme senare hade vi ett positivt besked från polisen. Activism done right! ✊🏳️🌈
Lunchen var väldigt god och trevlig förresten. 😁 Även om jag kanske var lite distraherad av den pågående chattkonversationen. 🙈
När kampen väl var avklarad avslutades dagen med ett mer festligt inslag, i form av teatersport på min älskade teater. 🎭🏳️🌈 Jag visste att både några tjejer från Pride-familjen och min bågskyttekompis skulle dit...och jag fick lite smått panik över detta faktum, för jag tycker alltid att det är jobbigt att träffa personer från olika sammanhang vid ett och samma tillfälle. Rollkrock, identitetskris, vem är jag här?! 😖
Men det gick väl rätt okej ändå, tror jag. Jag anlände till teatern först av alla gäster (såklart 😉) och gick in och satte mig vid ett bord. Efter en stund dök en tjej från Pride-familjen upp tillsammans med sin flickvän och föreslog att vi skulle sätta oss vid ett bord närmare scenen istället. Och efter ytterligare en stund dök min bågskyttekompis och hennes man upp och kom fram och hälsade, och jag började presentera. Sedan gick de och satte sig vid ett annat bord, och jag fick lite dåligt samvete över att jag inte upplyst henne innan om att jag kanske skulle ha sällskap av några andra kompisar. 😟 Till slut dök en annan tjej från Pride-familjen upp och så var alla fyra platser vid vårt bord upptagna. När evenemanget var slut reste sig min bågskyttekompis och hennes man upp och gick ganska snart, och vi vinkade till varandra. Synd att jag inte hann prata mer med henne, det hade jag velat. Men det får bli vid ett annat tillfälle.
Själva evenemanget var jätteroligt. Jag har aldrig varit på teatersport tidigare och visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig (förutom att jag brukar älska det mesta som min älskade teater hittar på). Det var typ en lagtävling i improvisationsteater. Och det var sjukt roligt! 😂 Jag fick skratta väldigt mycket, och det var en härlig avslutning på en påfrestande dag. 🙏
Imorgon är det dags för fantastiska East Pride Parade. På DROTTNINGGATAN!!! ❤️🧡💛💚💙💜 We're here, we're queer - get used to it! ✊🏳️🌈 Trans och bi och bög och flata - det är våran Drottninggata! ✊🏳️🌈
Hallbyrån 2.0 💖
Nu är min glammiga hallbyrå äntligen klar. Så himla fin den blev! 😍💖💖💖 Och det är så roligt att den här byrån, som jag haft ända sedan jag var liten (ett av mina dockskåp har stått på den och jag har haft barbiedockor och dockkläder i lådorna - numera är det julsaksförvaring), får leva vidare i mitt hem i en ny skepnad. 😊💖💖💖
Hemmapyssel och Pride-middag 🏳️🌈
Idag är det röd dag och jag har varit hemma nästan hela dagen. Det var riktigt välbehövligt. Dels behövde jag sova ikapp lite efter de senaste dagarnas extremt sena kvällar och dels behövde jag göra en massa saker som jag inte hunnit med de senaste dagarna på grund av alla dessa sena kvällar. 😂
Jag har målat ett fjärde lager på hallbyrån, tvättat, gått och handlat, gjort matlådor, bakat hallonmuffins i regnbågsformar (ja, igen - de tar slut så fort 😂), hjälpt syrran med ett Excel-dokument, inventerat mina knypplingstillbehör och mejlat med kursansvarig inför sommarens knypplingskurs (eftersom jag planerar att bli en tant i Vadstena måste jag ju lära mig knyppla 😁), sytt på min paradoutfit inför lördag och även hunnit med att sova ett par timmar. En riktigt bra dag. 👍
Ja, citatet på klänningen kommer såklart från Taylor. ❤️🧡💛💚💙💜 (Och ja, jag började sy den här klänningen för nästan tre år sedan men den har liksom inte blivit klar förrän nu...och den är inte riktigt klar än, men förhoppningsvis innan paraden på lördag. 🙈)
Men jag har inte bara varit hemma och pysslat idag. Nu ikväll har jag hängt med Pride-familjen igen. Vi gick till Durkslaget och åt deras pridespecialmeny... 🏳️🌈
Det blev en väldigt trevlig kväll och jag är väldigt nöjd även med denna dag. Life is good. 🙏
Stolthet 🏳️🌈
Jag var väldigt trött när jag bloggade igår kväll, så jag glömde ju skriva om det smärre trauma som jag genomled under funktionärsutbildningen. Jag satt där i ett rum fullt med folk, varav jag kände knappt en femtedel kanske. Och så sa en tjej i Pride-familjen (som var med och ledde mötet) att vi skulle inleda med en presentationsrunda. En PRESENTATIONSRUNDA!!! 😱😱😱 Det vidrigaste jävla påfund som finns. Och jag var verkligen inte beredd på det, eftersom vi var en så himla stor grupp. Därför blev väl chocken desto större.
Det var relativt korta presentationer - vad en hette och vilken organisation en företrädde. Men det hjälpte inte, jag fick stora skälvan ändå. Och jag kunde självklart inte fokusera på att lyssna på vad någon av de som presenterade sig före mig sa, jag var för upptagen med att öva på vad jag själv skulle säga och att räkna ner hur många personer som var kvar innan det blev min "tur" (och att tänka ut mer eller mindre realistiska flyktplaner från lokalen). När personen före mig presenterat sig och blickarna riktades mot mig fick jag en nästan utomkroppslig upplevelse, en surrealistisk känsla av att inte vara där på riktigt. 😵 Och jag väntade förmodligen aningen för lång stund innan jag till slut lyckades klämma fram ett litet "Malin, East Pride". Sedan tog det resten av presentationsrundan för mig att varva ner och smälta vad jag just genomlidit. Och nej, jag minns inte mycket av vad de andra personerna hette eller varifrån de kom.
Varför. I. Helvete. Genomförs. Det. Presentationsrundor?!? 😱😱😱
Nåväl. Jag överlevde den här gången också, uppenbarligen. Och nu är vi inne på den tredje dagen av årets fantastiska East Pride och ikväll har jag faktiskt INTE hängt med Pride-familjen, hör och häpna. Nooshi Dadgostar höll i en talkshow här i stan nu ikväll, och det krockade med Cnemas visning av och panelsamtal kring filmen Fördom & Stolthet. Jag ville gå på bio - och mina mer vänsterorienterade vänner ville träffa Den Stora Ledaren. Så...jag var själv ikväll. Eller, alltså, det var ju fler i salongen. Men inga som jag kände.
Det var en helt fantastisk film som jag verkligen kan rekommendera. Ett mästerligt framlyftande av svensk queer filmhistoria. 🏳️🌈🏳️🌈🏳️🌈
Idag på jobbet fick jag förresten möjlighet att exponera mig för min sociala ångest (på ett något mer fruktbart sätt än gårdagens presentationsrundetrauma). Jag hade upprättat ett bokslut för en kund som jag aldrig träffat förut. Det var nästan klart och jag behövde ställa några frågor innan jag kunde färdigställa det. Jag föreställde mig väl att jag skulle kunna mejla frågorna och att en av mina chefer (som har mest kontakt med den här kunden) skulle hålla i bokslutsgenomgången sedan. Men så tyckte han att jag skulle RINGA och ställa mina frågor och att JAG sedan skulle hålla i genomgången med kunden. 😱😱😱 (Jag misstänker starkt att han föreslog det här som en medveten strategi för att utmana mig.)
Ångestmonstret började förstås genast gå bärsärkagång. Men jag gjorde som jag blev tillsagd och ringde faktiskt upp kunden. Många signaler gick fram och jag hann börja hoppas att jag inte skulle få något svar och få skicka ett mejl istället. Men så svarade kunden. Och jag presenterade mig och ställde mina frågor och bjöd även in honom till kontoret när han hade möjlighet några timmar senare. Jag kände mig jättestolt över att ha gjort detta. Och fullkomligt livrädd inför besöket.
Ju närmare den avtalade tiden vi kom desto mer övergick jag från att vara nervös till att bli ett totalt känslomässigt vrak. 😱 Men jag lyckades ändå hålla en viss distans till mina känslor (relativt sett, mot hur det varit tidigare) och betrakta min ångest med viss nyfikenhet och förståelse. Jag noterade hur det kändes i kroppen och hur mina tankar vandrade, och jag sa mig själv att det var förståeligt att jag reagerade såhär inför någonting som ju faktiskt är väldigt svårt och läskigt för mig. Jag var faktiskt ganska snäll emot mig själv, vilket säkerligen gjorde att mitt tillstånd inte blev ännu värre. 🙏
När kunden väl kom var jag nervös men ändå systematisk och (hoppas jag) skenbart lugn. Jag gick igenom allt det praktiska och lotsade honom igenom signering och inlämning av årsredovisningen och inkomstdeklarationen. Och jag ställde frågor om hans verksamhet och fick faktiskt igång ett riktigt samtal. Han satt kvar ganska länge och pratade om sig själv och sitt företag och sina tankar. Och han uttryckte att det var trevligt att träffa mig och att jag var bra på att förklara saker så att han förstod.
När han lämnat kontoret höll jag på att spricka av stolthet över hur väl jag hanterat det hela och lättnad över att det gått så bra. Och jag hade följande chattkonversation med chefen som försatt mig i den här situationen...
Så himla fint. Jag blir så glad över att få höra sådant här. 😊🙏💖
Jag är stolt idag. Jävligt stolt. På många sätt. ✊🏳️🌈
Akademiskt och fobiskt 🏳️🌈
Dag 2 av årets East Pride har jag ägnat åt att gå på föreläsningen "Finns det plats? Transpersoner i arbetsliv och organisationer" på Arbetets museum (vårt kära museum som även idag fått mycket uppmärksamhet i media). 🏳️🌈 En doktorand och en professor från Linköpings universitet berättade om sina aktuella studier och det var verkligen jätteintressant. 👍 Toby Odlands avhandling vill jag absolut läsa sedan när den är klar. Tyvärr var jag och resten av Pride-familjen tvungna att avvika innan Ali Ahmed hade hunnit prata klart, för vi skulle på funktionärsutbildning för funktionärer som ska vara behjälpliga under paraden på lördag, men det vi hann höra var riktigt givande.
Det är underförstått att alla som är med i arrangörsgruppen ska ställa upp som funktionärer...men det är också underförstått att det inte gäller just mig...eftersom jag har social fobi. Och jag vet ju egentligen att det är helt okej för de andra. Men jag känner mig ändå dum som "inte ställer upp". Idag meddelade jag lite ursäktande att jag visserligen tänkte komma på kvällens funktionärsutbildning men att jag som vanligt inte ämnar bära någon arrangörsväst under paraden. Och jag fick svaret att de inte hade räknat med något annat, att det är helt i sin ordning och att jag ju gör andra viktiga saker för organisationen. Rent logiskt vet jag ju det...men känslomässigt var det väldigt skönt att få en bekräftelse. 🙏
When they go low, we go high 🏳️🌈
Norrköpings HBTQ-aktivister har reclaimat Arbetets museum med omnejd efter helgens vandalisering av regnbågsflaggor...
Födelsedag i regnbågens färger 🏳️🌈
Det är väldigt sent och jag är väldigt uppe i varv. Jag har haft en så otroligt fin födelsedag idag. 🎂😊💖💖💖 Så många människor som har hört av sig och gratulerat mig, så fin uppvaktning jag fått och så himla trevligt jag haft det hela dagen. 🙏
Dagens outfit. Jag fullkomligt ÄLSKAR den här klänningen, men jag använder den bara vid speciella tillfällen - som idag.
På jobbet blev jag firad med jättegod tårta. 🎂 En av mina chefer kommenterade att jag blivit gammal. 😂 Och för all del - jag var 23 år när jag blev anställd, nu är jag 34. Det är en viss skillnad. Men gammal vete fan om det någonsin kommer vara legitimt att kalla mig, jag är ju liksom det eviga barnet.
På kvällen gick jag på bio med Pride-familjen. 🏳️🌈 Jag stod och hängde utanför bion (först på plats, som vanligt 🙈) när de andra dök upp från olika håll - sjungande "Ja, må hon leva". 🎶 Det kändes nästan som en film, det var så himla synkat och oväntat. Jag tyckte verkligen att det var SKITJOBBIGT att stå där medan de sjöng för mig, jag vände och vred på mig och höll för ögonen och öronen och kved i förtvivlan. 😱😱😱 Men jag blev glad också förstås. Att de firade mig. Och de inte bara sjöng - de hade köpt en rosa blomma och ett enhörningsgosedjur till mig också. Alltså, wow! 😭💖 Tjejen som köpte gosedjuret sa att hon stått i affären och funderat över vad hennes inre treåring hade uppskattat, för att det nog stämmer rätt väl överens med vad JAG uppskattar. Och hon fick alldeles rätt. 😂 (Som sagt, jag är det eviga barnet. 😉)
Bästa Cnema har satsat hårt på årets pridevecka och döpt om en av sina salonger till Queerrollen och pyntat den med regnbågsflaggor. Och så visar de HBTQ-filmer hela veckan lång. 😍🏳️🌈 Först ut idag var Kung Kristina Alexander, och två tredjedelar av East Prides styrelse var på plats för att se den. (Och ja, mitt nya gosedjur har jag förstås döpt till Kristina. 😉)
En tjej i Pride-familjen var sjuk och kunde tyvärr inte hänga med oss andra ikväll. Men hon lade upp detta fina inlägg om och till mig på Facebook istället. Och det fick mig nästan att börja gråta, så rörd blev jag. 😭💖
Yes, nu är min födelsedag snart till ända och årets East Pride har inletts. Jag ser fram emot resten av veckan, det kommer bli helt fantastiskt. HAPPY PRIDE!!! ❤️🧡💛💚💙💜
Bågskytte och prideaffischering 🏳️🌈
Den här helgen har verkligen varit intensiv. Igår var jag ju i Vadstena med familjen. Och idag har jag också haft fullt upp. Jag började med att måla ett tredje lager på hallbyrån imorse (bilder kommer senare när allt är klart). Och tvättade och bäddade sängen och fyllde på morgondosetten och gick ut med soporna. På förmiddagen gick jag och mötte en tjej från Pride-familjen för att lämna över lite affischer till henne. Och sedan tog jag spårvagnen till bågskyttelokalen, för första gången sedan mitten av april. 🏹
Ordföranden dök upp en kort stund för att lämna någon grej, men annars var det bara min bågskyttekompis och jag där. De flesta tränar utomhus såhär års, men det känner jag mig inte alls bekväm med. Dels är jag rädd för att skjuta bort pilar (jag har bara tre stycken plus barskaftet), dels är det besvärligt att ta sig till utomhusbanan med all utrustning utan bil och dels känns det inte superlockande att traska fram och tillbaka över en gräsmatta i flera timmar som pollenallergiker. Så...jag tränar hellre inomhus i lokalen, hur fint vädret än är.
Det gick förvånansvärt bra idag, med tanke på att jag inte tränat på så länge. Redan den sjunde och nionde pilen träffade det gula fältet, vilket jag såklart var tvungen att fotodokumentera. 🏹
Det var jätteroligt att träffa min bågskyttekompis igen. 😊 Vi tog spårvagnen från lokalen tillsammans efter träningen och blev sedan stående och pratade en lång stund i parken nedanför mitt hus innan vi skildes åt. Ångestmonstret började gorma om att hon säkert inte alls ville stå där med mig och att jag är jättetråkig att prata med, men jag lyckades ignorera de tankarna och känslorna ganska väl.
Jag gick in och kastade i mig lite mat och satte igång ytterligare en tvättmaskin. Och sedan gav jag mig ut igen, för att möta Pride-familjen och gå en affischeringsrunda. 🏳️🌈 Det var tredje gången den här veckan som vi sågs för att affischera tillsammans. Förvånansvärt många affischer som vi satt upp under veckan sitter faktiskt fortfarande kvar, men många är nedrivna eller dolda bakom andra affischer. Under helgen har regnsbågsflaggorna utanför Abetets museum skurits ner, vilket gör mig ledsen men också starkare i min övertygelse om att Pride verkligen behövs.
Efter affischeringsrundan gick jag hem och bakade hallonmuffins i regnbågsformar. För ja, de jag bakat till min födelsedag är förstås uppätna nu. Och ja, jag vill kunna ha med dessa till picknicken efter paraden på lördag. (Men nej, jag inbillar mig förstås inte att de kommer finnas kvar då...så det blir nog till att baka nya under veckan. 😂)
Ja, imorgon inleds årets East Pride. 🏳️🌈 Och så är det min födelsedag. 🎂 Kan det bli bättre? 😊💖💖💖
Födelsedagsfirande i Vadstena 🎂
Jag fyller ju år på måndag, så idag har jag blivit firad av familjen. 🎂🎁🎈🎉 Enligt önskemål från mig åkte vi till Vadstena för att delta vid (den på grund av coronapandemin typ ett år uppskjutna) invigningen av Rådhustorget.
Jag valde dagens outfit noggrant imorse. Tillräckligt mörk för att inte bli missfärgad av mitt nyfärgade hår, tillräckligt festlig för ett födelsedagsfirande och tillräckligt varm för en mulen dag intill blåsiga Vättern.
Jag fick en jättefin blombukett som mamma plockat i trädgården. Jag sprang upp till lägenheten med den innan vi åkte i förmiddags, den behövde liksom inte följa med till Vadstena. 💐
På vägen till Vadstena stannade vi till vid en kyrka och fikade och då fick jag öppna mina presenter. 🎁 De första två mangavolymerna av Komi Can't Communicate (som stod på min önskelista), den första Kulla-Gulla-boken (jag har redan ett antal exemplar, men jag kan liksom inte få för många och det här var verkligen ett jättefint exemplar), söta små dukar till trapphuset (ja, min familj tar också ansvar för att det ska vara fint i mitt trapphus 😁), rosa och lila broderigarn, boken Drottningens juvelsmycke (som stod på min önskelista eftersom min älskade teater kommer sätta upp den som pjäs under nästa spelår och jag vill vara väl förberedd och insatt i det hela innan dess), en jättefin duk i acefärgerna, romanen Klyva vinden (som jag inte hört talas om innan men som verkar jättehäftig - hallå, det är liksom en historisk roman om en kvinnlig bågskytt 🏹) och en bok med kluriga quizfrågor. Min familj känner mig väldigt väl. 💖🙏
Dagen har till stor del bestått av ätande. Jag hade ju bakat en del fikabröd, och mamma hade fixat matsäck, och så åt vi på restaurang och café och fikade igen. En behöver aldrig svälta när mamma är inblandad. 😂 Jag var lite nojig över att äta på restaurang, både på grund av rädslan för jordnötter och på grund av den rent sociala rädslan. Men det gick jättebra, det var både jordnötsfritt och gott och lugnt och trevligt. 👍
Jag hade bokat en guidad tur på slottet. Det hör liksom till när jag besöker Vadstena (liksom att hämta en bok i bokkiosken och ströva utmed Vättern). Även om jag vid det här laget nästan kan storyn bättre än guiden. 😉 På borggården stötte mamma och jag ihop med Eva Mattsson, som hjälpte till och roddade kring de två vigslarna som ägde rum på slottet idag. Hon blev glad över att se mig och gav mig en spontan kram, och jag presenterade mamma för henne. Synd att hon var upptagen med annat, det hade varit trevligt att ha haft henne som guide på slottet idag. Den guide vi fick var väldigt nervös och osäker och jag tyckte nästan synd om henne. Men det är ju bara i början av säsongen, jag är säker på att hon kommer komma in i rollen och bli tryggare i situationen under sommarens gång. 🏰
Vi var ju i Vadstena för att fira min födelsedag. Men anledningen till att jag ville åka dit just den här lördagen var ju för invigningen av Rådhustorget (det har stått i min kalender i typ ett år att jag skulle åka till Vadstena idag). Sedan råkade den ju sammanfalla med lördagen närmast min födelsedag. Alltså fick mitt födelsedagsfirande äga rum i Vadstena, under mycket angenäma former. Vi stod på det fina torget och lyssnade på musikkårer och tal och det kändes riktigt högtidligt. 🎶 Plötsligt dök det upp en journalist från lokaltidningen och började ställa frågor till mig. Och jag blev för överrumplad för att hinna bli nervös så jag svarade snällt på hennes frågor och ställde upp på att bli fotad och allting. 📰
Jag är så otroligt nöjd med dagen. Helt slut förstås, men glad. Life is good. 💖💖💖
Mer Heartstopper på Netflix! 😍
OMG, jag fick precis reda på att det kommer komma en andra OCH en tredje säsong av Heartstopper på Netflix! 😍😍😍😭😭😭❤️❤️❤️ Fattar ni hur lycklig detta gör mig?! Iiiiiiihhhh!!! 💖💖💖 Hur ska jag nu kunna somna, jag är ju helt uppe i varv... 😅
Muffinsfabriken 🧁
Onsdag: Rosa hallonmuffins.
Torsdag: Lila blåbärsmuffins.
Ja, jag bakar väldigt ofta nuförtiden. Och det är så himla roligt. 😊💖 Som ni ser har jag varit hos frisören också idag, så nu är jag fin inför min födelsedag och årets East Pride...
Och som om det inte vore nog med trevligheter tilldelades finaste Taylor igår en mycket välförtjänt hedersdoktorstitel och hon höll ett jättefint tal till New York Universitys avgångsklasser...
Känsloreglering
Idag hade jag samtal med terapeuten igen. Vi är ju klara med min vidmakthållandeplan så de tillfällen vi har kvar nu innan min terapeut slutar på psyk kan väl ses lite som en bonus. Det känns som att hon tycker att jag egentligen är redo att stå på egna ben nu med hjälp av de verktyg jag fått med mig från terapin, men hon låter mig ändå boka in så många samtal jag vill nu under den tid hon har kvar på mottagningen. Det är jag väldigt tacksam över, att avslutningen får bli en mjuk process i min egen takt. Och hon tar fortfarande upp väldigt relevanta saker och är himla träffsäker i sin analys av mig och min problematik.
De områden som hon tror kommer vara till störst hjälp för mig att arbeta vidare med är känsloreglering och självmedkänsla. Att det är nyckeln till att komma tillrätta med min psykiska ohälsa. Och jag fick två boktips kopplade till dessa områden som hon tror kan vara väldigt bra för mig att läsa:
📚 Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist.
📚 Självmedkänsla av Marie Bengtsson.
Dagens samtal fokuserade på känsloreglering. Det handlar om att hantera känslor. Inte genom att undvika dem, utan genom att tillåta sig själv att vara i känslan. Att öka toleransen för den genom att närma sig den med nyfikenhet, sätta ord på den och acceptera den istället för att mota bort den som något icke önskvärt. Att våga vara i sin känsla och kunna hantera den, och att se på den på ett icke dömande sätt. Det här gör att känslan krymper och minskar i intensitet och känns mer hanterbar.
Jag tog upp min rädsla för att vara i starka negativa känslor, då de har en tendens att bli väldigt mörka väldigt snabbt och att jag är rädd för att jag då kommer göra mig själv illa (även om det är över fem år sedan jag självskadade sist så litar jag fortfarande inte riktigt på mig själv). Terapeuten sa att även om jag historiskt har hanterat starka negativa känslor genom självskadebeteende så är det fullt möjligt för mig att lära om och hitta andra sätt att hantera mina känslor på än att göra mig själv illa eller på annat sätt försöka fly från känslorna. Hon påpekade dock att det är viktigt att jag inte börjar träna på känsloreglering i de allra starkaste känslorna, utan inleder med någonting mer hanterbart. Jag föreslog själv att jag ska börja öva när söndagsångesten kommer.
I tidigare terapi har jag fått lära mig metoder för att bryta starka negativa känslor, alltså att undvika dem - vilket är tvärtemot vad känsloreglering handlar om. Så det känns lite förvirrande att nu börja öva mig på att STANNA KVAR i känslan, som jag ju har lärt mig är farlig och bör flys ifrån. Terapeuten sa att om en känsla är väldigt stark så kan det absolut vara rätt att försöka bryta den, men att det sedan är viktigt att återvända till den och försöka hantera den. För om en bara bryter och flyr bekräftar en för sig själv att känslan ÄR farlig och att en inte kan hantera den.
Vi pratade om att mina starka negativa känslor nästan utseslutande är ledsna känslor. Terapeuten lyfte frågan om det kan vara så att jag ibland när jag reagerar genom att bli ledsen kanske egentligen är arg. Hon har tolkat flera situationer som jag lyft under vår tid tillsammans som att det egentligen handlat om ilska men att det kommit ut som ledsenhet (när jag till exempel blivit orättvist behandlad). Och det har hon nog faktiskt rätt i. Det är väldigt naturligt för mig att reagera genom att bli ledsen, men inte genom att visa ilska.
Hon frågade hur jag blev bemött när jag var liten och blev arg, om det kanske var så att den känslan inte premierades, men det minns jag faktiskt inte (även om det sannolikt är så). Däremot minns jag att ledsenhet ofta varit ett "acceptabelt" och "fungerande" sätt att reagera och få ett önskvärt bemötande från omgivningen (som att bli tröstad och omhändertagen). Så jag antar att det har blivit betingat hos mig, att bli ledsen men inte arg. Terapeuten konstaterade att det är vanligt att kvinnor visar ledsenhet när de egentligen är arga och att män visar ilska när de egentligen är ledsna, för att det tyvärr är så vi är normativt uppfostrade och begränsade att visa känslor. Jävla destruktiva könsnormer... 😒
Terapeuten bad mig stanna upp och fundera nästa gång jag blir ledsen, om jag verkligen ÄR ledsen eller om jag i själva verket kanske är arg eller något annat som inte faller sig lika naturligt för mig att uttrycka. Det känns himla spännande, tycker jag. Inte så att jag precis längtar tills jag blir ledsen nästa gång...men det ska bli intressant att undersöka känslan, det ska det verkligen. 👍
Fin start på veckan 😊
Alltså, jag vet att jag dippade lite igår för att det var söndag...men på det stora hela tycker jag att livet är himla trevligt just nu. Jag bara går runt och känner mig glad. 😊💖 Det gör mig lite rädd, för jag vågar inte riktigt tro på att det kommer hålla i sig och nojar lite över vad som kommer få det att vända. Onödigt, jag vet. Jag borde bara passa på att njuta av att det är bra just nu. Och det gör jag väl också, men inte fullt ut.
Hur som helst har det varit en väldigt bra dag idag. Betyget på historiekursen jag läst under våren kom idag. Jag fick VG på samtliga inlämningsuppgifter (utom en, som en inte kunde få mer än godkänt på) och även VG som betyg för hela kursen. Ganska imponerande om jag får säga det själv, med tanke på att jag panikpluggade större delen av kursen under påskhelgen och till och med försökte intala mig själv att det skulle vara okej att "bara" bli godkänd eftersom jag inte riktigt prioriterat studierna den här terminen. 😅 Det här betyder förresten att jag nu har 645 avklarade högskolepoäng. ✌️ Nu blir det en studiepaus fram till hösten, då jag förmodligen kommer plugga kreativt skrivande eller litteraturvetenskap eller genusvetenskap. Vi får se vad det blir. 😊
Eftersom det är måndag idag avslutades arbetsdagen förstås med ett gymbesök, som var lika roligt och jobbigt som vanligt...
Efter passet skyndade jag hem och duschade och slängde i mig lite mat, och sedan gav jag mig ut på stan för att träffa Pride-familjen och gå en affischeringsrunda inför årets East Pride som äger rum nästa vecka. 🏳️🌈😍❤️🧡💛💚💙💜
Vad kan jag säga...life is good. 😊💖
Söndagsångesthantering
Söndagsångesten kom krypande under eftermiddagen. Men jag lät den inte ta över. Jag drog igång Fearless (Taylor's Version)-albumet på hög volym och satte mig och skrev ner min vidmakthållandeplan i terapiblocket (tänker att det kan vara bra att ha den där också och inte bara på bloggen). Sedan gjorde jag om en gammal vanillinsockerburk till ett vackert pennställ med inslagningspapper som syrran köpte till mig igår. 🦄🌈 Och efter att ha tagit mina kvällsmediciner satte jag mig och tittade på ett Buffy-avsnitt. Jag trodde att jag skulle hinna se två-tre stycken innan jag blev för trött och behövde gå och lägga mig. Men Quetiapin-tabletterna verkade snabbt, det är nästan så att jag undrar om det kanske är för mycket för mig att ta fyra varje kväll, jag kanske borde minska ner till tre? Eller så är det bara det att jag behöver tid att vänja mig vid dem igen eftersom jag var utan ett tag. 🤷♀️ Nåväl, ikväll har jag tagit fyra och jag känner att jag håller på att glida iväg. Så...natti natti! 😴
Peace, love, music ☮️💖
Nu har jag sovit dåligt två nätter i rad. Natten till igår vaknade jag någon gång mellan två och tre och kunde inte somna om förrän bortåt femtiden, oklart varför. Och inatt var det ju Eurovision... 😴
Igår var det lördag och systerdag. 💖 Eftersom jag var så himla trött blev det en ganska stillsam dag. Vi färgade syrrans hår och tittade på två filmer. Vi gick dock en liten sväng på stan också för att vi behövde köpa några saker. Jag skulle köpa tre saker i en teknikaffär och var lite nervös inför det, eftersom det är en affär där en handlar över disk och måste framföra sitt ärende istället för att bara lägga upp varorna på disken och betala. 😖 Där arbetar nästan bara manspersoner, men när mitt könummer ropades upp var det ett totalt Pärlsocker (alltså blond och väldigt söt tjej som gör Malin sjukt nervös 😱) som stod där och log emot mig. Det gjorde ju inte det hela lättare precis... Tur att jag hade lagt alla tre varorna i en inköpslista på mobilen som jag kunde visa upp för henne, för jag fick inte ur mig så mycket vettigt. 😖 När jag fått kvittot och syrran och jag var på väg ut från butiken (syrran hade packat ner varorna jag köpt i en tygkasse, för det hade jag inte sinnesnärvaro att komma ihåg att göra själv) noterade jag att jag inte fått en rabatt som jag trodde att jag skulle få...och då uppstod ju dilemmat att välja om jag skulle gå tillbaka till Pärlsockret och påpeka detta eller inte. Jag ville verkligen inte klaga på henne men jag tycker att rätt ska vara rätt, jag ville också gärna prata med henne igen fast jag egentligen inte vågade. 😫 Men vi gick faktiskt tillbaka, och Pärlsockret kollade i datorn vad som blivit fel...och konstaterade att jag missuppfattat vilka varor som det var rabatt på och inte. Hon frågade om jag ville häva köpet, men det ville jag inte (jag ville ju ha de varor jag köpt och dessutom skulle mina nerver inte klara av att vistas i Pärlsockrets närvaro mycket längre till). Jag tackade så mycket för mig och tumlade ut ur butiken tillsammans med syrran. Jag antar att det får ses som lite social exponering ändå? 🤷♀️
Igår kväll var det som sagt Eurovision Song Contest och jag tvingade mig själv att hålla mig vaken ända till slutet (okej, jag nickade till lite under den sjukt utdragna redovisningen av rösterna). Jag chattade med Pride-familjen under hela programmet också, det var roligt som vanligt. 🏳️🌈💖 Årets tävling hade ovanligt många riktigt bra bidrag. Jag hejade förstås på Sverige, men är ändå glad över att Ukraina vann och tycker faktiskt att det var det enda rimliga i år. Eurovision startade som ett fredsprojekt, för att förena Europas länder genom musik efter andra världskrigets söndrande av kontinenten. Att Ryssland inte fick delta i år och att Ukraina vann med överlägsen majoritet talar sitt tydliga språk. ☮️🕊️
Apropå politik så är visst den koranbrännande tönten i stan idag igen. 😒 Och den här gången höll han till bara cirka 250 meter från mitt hem, vilket kändes ganska olustigt. Mamma har förmanat mig via telefon X antal gånger både igår och idag att jag inte borde ge mig ut och åka till bågskyttelokalen idag utan hålla mig inne i min lägenhet. Men hon hade inte behövt vara orolig. Dels blev det tydligen en lugn demonstration idag och dels orkade jag inte åka iväg och träna bågskytte, den enda gången jag överhuvudtaget lämnat hemmet idag var för att gå ut med soporna. Jag har ägnat mig åt andra saker idag, som att baka hallonmuffins. 🧁
Och så har jag äntligen tagit tag i projektet att renovera min hallbyrå. Den ska målas helt i guld och få nya, diamantformade glasknoppar. Det kommer bli helt epic! 😍
Jag har slipat och spacklat idag. Tror att det får räcka för idag faktiskt. Får se om jag orkar/hinner fortsätta med projektet imorgon kväll - det är ju gymbesök efter jobbet och sedan ska jag ut och affischera tillsammans med Pride-familjen. 🏳️🌈
Byrålådorna i den här byrån verkar inte ha dragits ut i sin helhet särskilt ofta. När jag tog ut dem idag för att påbörja renoveringsprojektet hittade jag ett skrynkligt papper bakom lådorna med en skiss på en klänningsidé som jag ritade 2008(!) och totalt har glömt bort. Den var ju riktigt fin - jag kanske faktiskt skulle ta och sy den? 😊
Tay Day, Gay Day 💖
Idag är det fredagen den 13:e...vilket betyder att det är Tay Day! 💖💖💖 Och det firar vi (eller jag i alla fall) genom att titta på en massa Heartstopper-videor med Taylor-musik som börjat befolka YouTube under de senaste veckorna. 😍😍😍 Två av mina besattheter kombinerade = perfektion!
Ace-bingo ♠️
Så det har plötsligt blivit en grej i en av acegrupperna jag är med i på Facebook att fylla i en acebingobricka och posta i gruppen. Jag tänker inte lägga ut min på Facebook, jag gör det här istället...
Jag har bara markerat dem jag känner mig helt säker på. Några skulle jag vilja markera lite halvt, men dem lät jag vara...
"Hates sex scenes" till exempel. Alltså, det är ju himla awkward och onödigt i både filmer och böcker för det mesta. Men sedan har vi ju Brian och Justin från Queer as Folk...och Yaoi...så, hm, den rutan får väl vara blank då. 🙈
"Still wants to date". Alltså, jag vet inte. Jag tycker att det är väldigt skönt att inte ha något förhållande, och att lära känna nya människor är himla ångestladdat. Jag känner ingen större längtan efter att "träffa någon". För det mesta. Sedan har jag svaga stunder emellanåt när jag tänker att det skulle vara mysigt att ha en flickvän. Men det brukar gå över ganska fort. Nyligen började en tjej skriva till mig i en app, hon bor här i stan, är asexuell och Swiftie och älskar Heartstopper, vad är oddsen liksom?! 😍 Är det här en ny kompis? Eller en potentiell flickvän? Vad VILL jag ens att det ska vara?! Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Men jag blir glad när jag ser att jag har fått ett nytt meddelande från henne i alla fall.
"AroAce". Jag är helt på det klara med att jag är asexuell. Och jag har länge kallat mig homoromantisk. Men jag undrar om jag kanske befinner mig lite på det aromantiska spektrumet också. Jag har börjat kalla mig demi-homoromantisk (ja, min läggning är en never ending story 😣) och det passar nog rätt bra tror jag. Jag har liksom inte kysst någon på över tolv år och jag känner ingen större längtan efter att ingå i ett förhållande. Det var många år sedan jag verkligen var kär i någon sist och inte ens då ville jag agera på de känslorna. Så...jag är nog lite aro. Demi. 🤷♀️
Nick ❤️ Charlie
Under de senaste kvällarna har jag sträckläst Alice Osemans böcker Solitaire, Nick and Charlie och This Winter. Innan hade jag bara läst Loveless och Heartstopper-böckerna av henne och de är helt fantastiska. 💖 Och eftersom jag är inne i en period av djup Nick-och-Charlie-besatthet sedan teveserien släpptes på Netflix ville jag såklart grotta ner mig i övriga böcker som de figurerar i. Därav de senaste kvällarnas läsmaraton.
Jag började med Solitaire...och blev lite smått chockad. 😳 Den har verkligen en helt annan ton än de övriga böckerna. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den, men obehaglig är nog ett passande ord. Den är så mörk och destruktiv och förvirrande. Det smärtar mig att säga det, men jag tror faktiskt inte att jag tyckte om den. 😔 (Någonting måste den dock ändå ha haft, eftersom det bara tog mig två kvällar att läsa ut denna relativt tjocka bok.)
Så det var med viss bävan jag gick vidare till Nick and Charlie. Men där väntade en bergochdalbana av bubblande lycka och hjärtskärande sorg som verkligen inte gjorde mig besviken. Det var precis det här jag eftersökte när jag gav mig in i den här läsningen. Nick och Charlie. De är så sjukt söta tillsammans och jag bara älskar dem. 💖💖💖
Jag önskar av hela mitt hjärta att de alltid kommer att vara tillsammans. 🙏❤️ Jag trodde att This Winter skulle vara en fortsättning, men den utspelar sig strax innan Solitaire startar. Så det blev en liten fördjupning av händelser som nämns i fjärde Heartstopper-boken, vilken sträcker sig över både This Winter och Solitaire. (Ursäkta om denna utläggning blir förvirrande. 🙈)
Nick and Charlie är helt klart den bästa av de senaste kvällarnas tre böcker. Jag har till och med bläddrat igenom boken flera gånger efteråt och läst om extra fina stycken i den. 😍❤️
Vad jag vill ha sagt är väl egentligen hur himla mycket jag älskar Nick och Charlie och deras relation. (Ja, det här är ett totalt fangirlande inlägg.) Och jag längtar verkligen tills den femte Heartstopper-boken kommer och jag hoppas innerligt att det blir en andra säsong på Netflix. Iiiiihhhh!!! 😍😍😍
Sociala utmaningar
Det kanske inte verkar så märkvärdigt. Men det var stort för mig. Att jag vågade sträcka ut en hand och fråga Pride-familjen om någon ville chatta med mig under första semifinalen av Eurovision Song Contest igår kväll. Att jag faktiskt tog initiativ till (digitalt) umgänge. Det händer tämligen sällan, för det är någonting jag tycker är jätteläskigt. Jag hakar gärna på om någon annan tar initiativ till att umgås...men jag vågar sällan göra det själv. Jag tror att det handlar om en rädsla för att bli avvisad.
Men igår frågade jag. Och en kille svarade omedelbart ja, till min stora lättnad. Och sedan var vi fyra personer som var aktiva i gruppchatten under de kommande tre timmarna (även om vi bara var två som faktiskt tittade på programmet). Det kändes fint. Roligt och mysigt. Och jag är så stolt över att det faktiskt var JAG som initierade det hela. 💖
På kontoret idag skrev en av mina chefer till mig på chatten och bad mig komma in i konferensrummet och gå igenom ett bokslut med en kund som satt där. Helt oförberett. Min initiala reaktion var ren och skär PANIK. 😱 Sedan tog jag ett djupt andetag och försökte samla mig, skrev ut de handlingar jag trodde att kunden skulle vara intresserad av att titta på och begav mig till konferensrummet. Och det gick bra (tror jag i alla fall). Jag svarade på frågor och förklarade. Och jag överlevde.
Små saker, kan tyckas. Men stora för mig.
Min vidmakthållandeplan
Igår var det dags för gymbesök med kollegorna igen. Det var jätteroligt, även om det kanske inte ser ut så på min selfie (det var liksom folk i närheten och jag tycker att det är jättejobbigt att ta selfies inför publik 🙈). Idag har jag förstås träningsvärk från helvetet, men så är det ju.
Idag har jag haft samtal med terapeuten. Vi jobbade med min vidmakthållandeplan och kom fram till följande:
Vad har jag lärt mig under behandlingen?
✔️ Exponering. Att under kontrollerade former och i lagom takt bredda livet och bryta undvikanden.
✔️ Beteendeaktivering. Att förändra måendet genom att GÖRA saker. "Move your ass and your mind will follow."
✔️ Fokusskifte. Att släppa självfokus genom att medvetet rikta fokus utåt, mot vad jag ser och hör och upplever i min omgivning.
✔️ Kognitiv flexibilitet. Att inte låsa fast mig vid en negativ tolkning utan se att en situation kan tolkas på olika sätt och att allt som händer faktiskt inte är kopplat till mig.
✔️ Alternativa beteenden till känslomässiga beteenden. Att inte automatiskt gå in i ett beteende som minskar känslans intensitet i nuet men vidmakthåller problematiken och istället välja ett beteende som är hjälpsamt på lång sikt även om det känns läskigt eller svårt i stunden.
✔️ Självmedkänsla. Att ha förståelse och medkänsla för mig själv och mina problem istället för att vara dömande och självkritisk.
Hur ska jag fortsätta arbeta med de färdigheter jag lärt mig under behandlingen?
✔️ Ha terapiblocket synligt framme hemma och läsa i det regelbundet för att påminna mig själv om vad jag lärt mig.
✔️ Repetera kapitlen om kognitiv flexibilitet och känslomässiga beteenden i Unified Protocol.
✔️ Gå Sofia Viottis onlinekurs i självmedkänsla.
✔️ Lyssna på ljudfiler om medveten närvaro och självmedkänsla.
✔️ Fortsätta utmana mig själv och göra sådant jag vill göra även om det känns läskigt.
Vilka är mina risksituationer för försämrat mående?
✔️ Hösten. När mörket och kylan kommer krypande, naturen dör och livslusten förtvinar.
✔️ Söndagar. När jag blir rastlös och låg i min ensamhet.
✔️ PM(D)S. När det månatliga helvetet gör entré.
✔️ Stress. När ingenting jag gör verkar tillräckligt och jag inte får den återhämtning jag behöver.
✔️ Semester. När jag rasar totalt utan mina vardagsrutiner och får alltför mycket tid över för grubbel.
Vad kan jag göra för att hantera risksituationer?
✔️ Hålla mig sysselsatt.
✔️ Planera in aktiviteter.
✔️ Prata med mamma och syrran.
✔️ Ta hand om mig själv och göra saker som jag tycker är roliga och mår bra av.
Vad ska jag göra om jag börjar må sämre under en längre tid?
✔️ Ta kontakt med psyk och be om akutsamtalstid.
✔️ Chatta med Mendly.
Återhämtning och rastlöshet
Det blev både intensivt och sent igår, så jag kände mig helt förstörd när jag vaknade imorse. 😴 Total social baksmälla. 😖 Jag behövde den här dagen för återhämtning, så det blev inget bågskytte den här helgen heller. Dagens lämna-hemmets-trygga-vrå-projekt bestod i att gå ut med soporna och det kändes stort nog.
Den här duvan satt utanför mitt sovrumsfönster imorse. 🕊💖
När jag väl pallrade mig upp imorse tog jag tag i det tämligen nödvändiga projektet att göra matlådor (jag hade bara en enda kvar i frysen). Syrran erbjöd sig att hjälpa mig med det igår, men jag kände inte alls för det då så vi gjorde andra saker istället. Men idag gick det inte att prokrastinera längre.
Jag har även ägnat lite tid åt att störa mig på fågelskrämman som satts upp utanför mitt köksfönster för att hålla fåglar borta från restaurangens uteservering. Den har bara suttit där några dagar, men den håller redan på att driva mig till vansinne. Att ständigt se någonting som flaxar runt utanför mitt fönster...det får mig att flippa totalt. 😵 Jag är ännu inte säker på om jag bara behöver tid att vänja mig vid denna rimliga(?) installation eller om det vore legitimt att höra av mig (till restaurangen? eller hyresvärden?) och klaga på detta orimliga(?) störningsmoment i min boendemiljö. 🤷♀️
Mest tid idag har jag dock lagt på att plöja igenom samtliga fyra hittills utgivna Heartstopper-böcker. 😍 Det tog sisådär fem timmar. Genom de första två böckerna (som första säsongen av teveserien är baserad på) kände jag mig bara bubblande glad över hur söta Nick och Charlie är tillsammans. 💖💖💖 I den tredje började allvaret smyga sig in och i den fjärde blev jag riktigt ledsen. 😭 Jag visste att det skulle bli så (jag har ju läst dem förut), men på något sätt var jag ändå inte riktigt beredd. Charlies psykiska ohälsa träffar mig som ett slag i magen i den fjärde boken och jag vill bara gråta. 😭
Ja, jag började känna mig väldigt låg och rastlös under eftermiddagen. 😔 Jag kunde inte riktigt ta mig för någonting. Till slut lade jag mig och började läsa Solitaire, vilket antagligen inte var helt lämpligt med tanke på mitt plötsligt så sköra tillstånd och författarens egna content warnings...men jag ville inte riktigt släppa Nick och Charlie, och innan jag kan läsa romanen om dem kände jag att jag borde läsa boken som kommer innan den i serien. Så...ja, det är vad jag har gjort nu ikväll. Har läst ungefär en tredjedel. Rastlösheten vill dock inte släppa, så jag vet inte riktigt om jag gör berättelsen rättvisa. Vi får se.
Bakning, böcker, teater
Jag har kommit in i någon slags bakningsperiod. Jag har liksom bakat tre(!) gånger den här veckan (hittills 😉), senast imorse...
Morgonens projekt. Rosa muffins med hallon i. 😋
Idag är det lördag, vilket innebär systerdag. 😊💖 Syrran och jag har besökt en butik som säljer begagnade böcker, i syfte att leta researchlitteratur till ett nytt romanprojekt jag börjat fundera på under våren. Vi lyckades hitta EN av böckerna på listan...plus tre kassar fulla med andra böcker. 📚🙈 Men hallå, det går faktiskt inte att ha för många böcker. För få bokhyllor däremot... 😉
Vi har även tittat på film och spelat tevespel och haft djupa samtal om allt möjligt. En väldigt mysig och givande dag, som vanligt. 🙏❤️
På kvällen besökte jag min älskade teater tillsammans med mamma och hennes man. 🎭 Vi skulle se Expedition Kyla och eftersom jag gillar att "dress for the occasion" spann jag vidare på köldtemat i pjäsen och landade i en outfit med Frost-tema. ❄️
Jag köpte som vanligt ett program innan föreställningen. Och kvinnan i kassan gav mig även en tygkasse. Det gjorde mig glad. 😊🙏💖
Föreställningen var helt crazy, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. 😂🙈 Den var rolig, galen, snuskig, fyndig, tankeväckande, förbryllande. Det räcker dock absolut att ha sett den en gång, känner jag.
Nu är det väldigt sent och jag känner dessutom att Quetiapin-tabletterna börjar kicka in ordentligt, så det är nog bäst att jag slutar skriva nu. Natti natti!
Från körsbärsblommor till kärleksmums 💖
Jag fick en spontaninbjudan om att hänga med Pride-familjen ikväll. 🏳️🌈 Men när meddelandet kom var klockan liksom tjugo över fem på fredagseftermiddagen, så jag hade ju hunnit både sätta igång en tvättmaskin och byta om till pyjamas. 😂 Dessutom såg jag fram emot mina kvällsplaner att maratontitta på underbara Heartstopper (igen 😉). Så jag önskade dem en trevlig kväll och kröp ner i sängen och satte igång Netflix. Jag är glad över inbjudan ändå. Det känns fint att vara önskvärd och efterfrågad. 🙏❤️
Körsbärsträden nedanför mitt sovrumsfönster har börjat blomma nu. 😍🌸 Så jag var bara tvungen att stanna och fota dem på vägen till jobbet imorse.
Kärleksmums, fast med extra vanillinsocker istället för kakao (för att jag skulle kunna färga smeten rosa och glasyren lila 😁). Ett litet efter-jobbet-projekt idag. Jag intalar mig att jag bakar inför min födelsedag...men jag känner mig själv tillräckligt väl för att inse att de här kommer vara uppätna långt innan dess. 😂
This Love 💖
Finns det något bättre sätt att börja dagen på än med ny musik från Taylor? 😍 (OBS, retorisk fråga. 😉) Klockan sex imorse släpptes "This Love (Taylor's Version)" och den är bara ren perfektion. 💖💖💖 (Och ja, den har gått på repeat hela dagen.)
Äntligen nytt recept! 💊
Igår eftermiddag fick jag ett SMS från Cirkus Psyk om att mitt recept på Quetiapin nu var förnyat och gick att hämta ut på apoteket. ÄNTLIGEN!!! Det tog "bara" en och en halv vecka. 🙄
Normalt beställer jag alltid mina mediciner på nätet, men eftersom det var ett krisläge nu och jag inte ville vara utan tabletterna en enda kväll till gick jag förbi ett fysiskt apotek på väg hem från jobbet.
Det kändes väldigt ovant, det var länge sedan jag hämtade ut mediciner på det sättet. Och jag hade faktiskt hunnit glömma bort det där awkward ögonblicket som alltid uppstår efter att farmaceuten scannat min legitimation och fått upp min avhandlingslånga medicinlista på skärmen. 🙈 Det där lilla ögonblicket innan hen hinner koppla på sitt professionellt neutrala ansiktsuttryck igen. Den oförställda häpnaden över hur sjukt många mediciner denna unga och synbart friska människa går på. 💊💊💊
Nåväl. Jag fick min ask med tabletter, tog fyra stycken igår kväll och har sovit så himla bra inatt. 🙏😴 Och inte nog med det, min skräpinhalator tog slut nu i veckan så då började jag använda Symbicort igen (som jag ju börjat få utskrivet igen). Så himla skönt att ha fått tillbaka några av mina livlinor i tillvaron. 🙏
Sömnproblem, prideprogram, vidmakthållandeplan, valkompass (ja, jag är för trött för att orka komma på en smart rubrik)
Jag är fruktansvärt trött. 😴 Jag har fortfarande inte fått något nytt recept på Quetiapin, plus att det har varit något skumt ljud i mitt sovrum den senaste tiden som gjort det omöjligt att sova. 😖 Terapeuten lovade att skälla lite på min läkare idag, så förhoppningsvis får jag mina tabletter snart. Och igår kväll flyttade jag på några saker i Rapunzel-skåpet och efter det hörde jag inte det störande ljudet, så jag hoppas att det är åtgärdat nu (jag har provat andra saker under de senaste kvällarna och det verkar först ha hjälpt men sedan har ljudet lik förbannat kommit tillbaka). Det är verkligen tortyr att inte få sova! 😫
Igår kom mamma och hämtade mig efter jobbet och sedan åkte vi och köpte guldfärg till min hallbyrå. Det kommer bli SÅ fint! 😍 Det var jättemysigt att hänga med mamma, även om det bara var en liten stund. När jag följt henne till hennes bil fortsatte jag hem till en tjej i Pride-familjen. Vi träffades nästan hela styrelsen för att äta middag och skriva ihop ett pressmeddelande med anledning av att årets episka festivalprogram släpptes idag. 🏳️🌈
Idag har jag haft samtal med terapeuten. Hon sammanfattade vad vi arbetat med under terapin och sedan gav hon mig några frågor att fundera på till nästa samtal, att skriva min vidmakthållandeplan utifrån:
✔️ Vad har jag lärt mig under behandlingen?
✔️ Hur ska jag fortsätta arbeta med de färdigheter jag lärt mig under behandlingen?
✔️ Vilka är mina risksituationer för försämrat mående?
✔️ Vad kan jag göra för att hantera risksituationer?
✔️ Vad ska jag göra om jag börjar må sämre under en längre tid?
Jag har väl typ börjat acceptera att hon snart kommer att försvinna ur mitt liv och känner mig inte fullt lika skräckslagen inför detta faktum längre. Men visst är det jobbigt. 😟
Idag har jag även svarat på frågorna i Expressens valkompass inför höstens val, och eftersom F! tramsigt nog inte togs i beaktande i den här valkompassen så blev jag vänsterpartist...
Inte särskilt chockerande resultat, det är ungefär såhär det har brukat se ut för mig historiskt (ja, förutom att F! fanns med tidigare och hamnade på min förstaplats). Men det är ändå trevligt att få bekräftat att jag har hjärtat på rätta stället och vettiga värderingar. ❤️🙏
1 maj 🚩
Det blev ju inte mycket sömn inatt, så jag kände mig helt förstörd imorse. 😣 Men jag tog mig ändå ut i trapphuset (inte så tidigt som jag tänkt, men ändå) och plockade undan påskpyntet och satte ut sommarpyntet...
Nu när vi gått in i maj tycker jag faktiskt att det är dags för sommarpyntet. Och det blev jättefint. 😊👍
Maj, ja. Idag har jag varit på mitt livs första 1 maj-demonstration. 🚩 Några från Pride-familjen skulle gå (såklart - de är vänsterpartister) och jag bestämde mig för att göra dem sällskap. 🏳️🌈 De tappade hakan när jag dök upp, och en av dem slängde upp mobilen för att skaffa bildbevis på denna oväntade närvaro att skicka till en kille i Pride-familjen som var tvungen att jobba idag och därför inte kunde vara med (han skulle nog inte ha trott det om han inte sett det 😉). Jag hade gjort mitt bästa för att smälta in, med röd klänning och röda leggings och rosa palestinasjal, men vet inte riktigt om mitt vänsterpartistlajvande var helt övertygande. 😂 Pride-familjen blev i alla fall glada över att jag kom, och välkomnade mig över till "den rätta sidan". 😉 Efter demonstrationen började de prata om att sätta upp mitt namn på partiets valsedlar till nästa val. 🙈
Cirka två timmar ägnade jag åt att lajva vänsterpartist. Och det innebar en jäkla social exponering, jag var helt slut efteråt. I början av demonstrationståget försökte jag skrika med i slagorden, men jag känner mig inte bekväm med att höja min röst så jag tystnade snart och bara gick där. Jag försökte att inte titta alltför mycket på publiken utmed vägen heller. Så det gick väl rätt bra, även om jag hade konstant ångestpåslag under hela demonstrationsrundan genom city. Efteråt var det häng i Vasaparken, med uppträdanden och tal. Jag stod en stund och tittade på när en tjej i Pride-familjen gjorde ansiktsmålningar på barn, sedan sa jag hej då och drog mig hemåt. Väldigt trött, men väldigt nöjd med dagen. 😴👍
