Jag var väldigt trött när jag bloggade igår kväll, så jag glömde ju skriva om det smärre trauma som jag genomled under funktionärsutbildningen. Jag satt där i ett rum fullt med folk, varav jag kände knappt en femtedel kanske. Och så sa en tjej i Pride-familjen (som var med och ledde mötet) att vi skulle inleda med en presentationsrunda. En PRESENTATIONSRUNDA!!! 😱😱😱 Det vidrigaste jävla påfund som finns. Och jag var verkligen inte beredd på det, eftersom vi var en så himla stor grupp. Därför blev väl chocken desto större. 

 

Det var relativt korta presentationer - vad en hette och vilken organisation en företrädde. Men det hjälpte inte, jag fick stora skälvan ändå. Och jag kunde självklart inte fokusera på att lyssna på vad någon av de som presenterade sig före mig sa, jag var för upptagen med att öva på vad jag själv skulle säga och att räkna ner hur många personer som var kvar innan det blev min "tur" (och att tänka ut mer eller mindre realistiska flyktplaner från lokalen). När personen före mig presenterat sig och blickarna riktades mot mig fick jag en nästan utomkroppslig upplevelse, en surrealistisk känsla av att inte vara där på riktigt. 😵 Och jag väntade förmodligen aningen för lång stund innan jag till slut lyckades klämma fram ett litet "Malin, East Pride". Sedan tog det resten av presentationsrundan för mig att varva ner och smälta vad jag just genomlidit. Och nej, jag minns inte mycket av vad de andra personerna hette eller varifrån de kom. 

 

Varför. I. Helvete. Genomförs. Det. Presentationsrundor?!? 😱😱😱 

 

Nåväl. Jag överlevde den här gången också, uppenbarligen. Och nu är vi inne på den tredje dagen av årets fantastiska East Pride och ikväll har jag faktiskt INTE hängt med Pride-familjen, hör och häpna. Nooshi Dadgostar höll i en talkshow här i stan nu ikväll, och det krockade med Cnemas visning av och panelsamtal kring filmen Fördom & Stolthet. Jag ville gå på bio - och mina mer vänsterorienterade vänner ville träffa Den Stora Ledaren. Så...jag var själv ikväll. Eller, alltså, det var ju fler i salongen. Men inga som jag kände.