Stolthet đŸłïžâ€đŸŒˆ

Jag var vĂ€ldigt trött nĂ€r jag bloggade igĂ„r kvĂ€ll, sĂ„ jag glömde ju skriva om det smĂ€rre trauma som jag genomled under funktionĂ€rsutbildningen. Jag satt dĂ€r i ett rum fullt med folk, varav jag kĂ€nde knappt en femtedel kanske. Och sĂ„ sa en tjej i Pride-familjen (som var med och ledde mötet) att vi skulle inleda med en presentationsrunda. En PRESENTATIONSRUNDA!!! đŸ˜±đŸ˜±đŸ˜±Â Det vidrigaste jĂ€vla pĂ„fund som finns. Och jag var verkligen inte beredd pĂ„ det, eftersom vi var en sĂ„ himla stor grupp. DĂ€rför blev vĂ€l chocken desto större. 
 
Det var relativt korta presentationer - vad en hette och vilken organisation en företrĂ€dde. Men det hjĂ€lpte inte, jag fick stora skĂ€lvan Ă€ndĂ„. Och jag kunde sjĂ€lvklart inte fokusera pĂ„ att lyssna pĂ„ vad nĂ„gon av de som presenterade sig före mig sa, jag var för upptagen med att öva pĂ„ vad jag sjĂ€lv skulle sĂ€ga och att rĂ€kna ner hur mĂ„nga personer som var kvar innan det blev min "tur" (och att tĂ€nka ut mer eller mindre realistiska flyktplaner frĂ„n lokalen). NĂ€r personen före mig presenterat sig och blickarna riktades mot mig fick jag en nĂ€stan utomkroppslig upplevelse, en surrealistisk kĂ€nsla av att inte vara dĂ€r pĂ„ riktigt.Â đŸ˜” Och jag vĂ€ntade förmodligen aningen för lĂ„ng stund innan jag till slut lyckades klĂ€mma fram ett litet "Malin, East Pride". Sedan tog det resten av presentationsrundan för mig att varva ner och smĂ€lta vad jag just genomlidit. Och nej, jag minns inte mycket av vad de andra personerna hette eller varifrĂ„n de kom. 
 
Varför. I. Helvete. Genomförs. Det. Presentationsrundor?!?Â đŸ˜±đŸ˜±đŸ˜±Â 
 
NÄvÀl. Jag överlevde den hÀr gÄngen ocksÄ, uppenbarligen. Och nu Àr vi inne pÄ den tredje dagen av Ärets fantastiska East Pride och ikvÀll har jag faktiskt INTE hÀngt med Pride-familjen, hör och hÀpna. Nooshi Dadgostar höll i en talkshow hÀr i stan nu ikvÀll, och det krockade med Cnemas visning av och panelsamtal kring filmen Fördom & Stolthet. Jag ville gÄ pÄ bio - och mina mer vÀnsterorienterade vÀnner ville trÀffa Den Stora Ledaren. SÄ...jag var sjÀlv ikvÀll. Eller, alltsÄ, det var ju fler i salongen. Men inga som jag kÀnde. 
 
Det var en helt fantastisk film som jag verkligen kan rekommendera. Ett mĂ€sterligt framlyftande av svensk queer filmhistoria.Â đŸłïžâ€đŸŒˆđŸłïžâ€đŸŒˆđŸłïžâ€đŸŒˆÂ 
 
 
Idag pĂ„ jobbet fick jag förresten möjlighet att exponera mig för min sociala Ă„ngest (pĂ„ ett nĂ„got mer fruktbart sĂ€tt Ă€n gĂ„rdagens presentationsrundetrauma). Jag hade upprĂ€ttat ett bokslut för en kund som jag aldrig trĂ€ffat förut. Det var nĂ€stan klart och jag behövde stĂ€lla nĂ„gra frĂ„gor innan jag kunde fĂ€rdigstĂ€lla det. Jag förestĂ€llde mig vĂ€l att jag skulle kunna mejla frĂ„gorna och att en av mina chefer (som har mest kontakt med den hĂ€r kunden) skulle hĂ„lla i bokslutsgenomgĂ„ngen sedan. Men sĂ„ tyckte han att jag skulle RINGA och stĂ€lla mina frĂ„gor och att JAG sedan skulle hĂ„lla i genomgĂ„ngen med kunden.Â đŸ˜±đŸ˜±đŸ˜± (Jag misstĂ€nker starkt att han föreslog det hĂ€r som en medveten strategi för att utmana mig.) 
 
Ångestmonstret började förstĂ„s genast gĂ„ bĂ€rsĂ€rkagĂ„ng. Men jag gjorde som jag blev tillsagd och ringde faktiskt upp kunden. MĂ„nga signaler gick fram och jag hann börja hoppas att jag inte skulle fĂ„ nĂ„got svar och fĂ„ skicka ett mejl istĂ€llet. Men sĂ„ svarade kunden. Och jag presenterade mig och stĂ€llde mina frĂ„gor och bjöd Ă€ven in honom till kontoret nĂ€r han hade möjlighet nĂ„gra timmar senare. Jag kĂ€nde mig jĂ€ttestolt över att ha gjort detta. Och fullkomligt livrĂ€dd inför besöket. 
 
Ju nĂ€rmare den avtalade tiden vi kom desto mer övergick jag frĂ„n att vara nervös till att bli ett totalt kĂ€nslomĂ€ssigt vrak.Â đŸ˜± Men jag lyckades Ă€ndĂ„ hĂ„lla en viss distans till mina kĂ€nslor (relativt sett, mot hur det varit tidigare) och betrakta min Ă„ngest med viss nyfikenhet och förstĂ„else. Jag noterade hur det kĂ€ndes i kroppen och hur mina tankar vandrade, och jag sa mig sjĂ€lv att det var förstĂ„eligt att jag reagerade sĂ„hĂ€r inför nĂ„gonting som ju faktiskt Ă€r vĂ€ldigt svĂ„rt och lĂ€skigt för mig. Jag var faktiskt ganska snĂ€ll emot mig sjĂ€lv, vilket sĂ€kerligen gjorde att mitt tillstĂ„nd inte blev Ă€nnu vĂ€rre. 🙏 
 
NÀr kunden vÀl kom var jag nervös men ÀndÄ systematisk och (hoppas jag) skenbart lugn. Jag gick igenom allt det praktiska och lotsade honom igenom signering och inlÀmning av Ärsredovisningen och inkomstdeklarationen. Och jag stÀllde frÄgor om hans verksamhet och fick faktiskt igÄng ett riktigt samtal. Han satt kvar ganska lÀnge och pratade om sig sjÀlv och sitt företag och sina tankar. Och han uttryckte att det var trevligt att trÀffa mig och att jag var bra pÄ att förklara saker sÄ att han förstod. 
 
NÀr han lÀmnat kontoret höll jag pÄ att spricka av stolthet över hur vÀl jag hanterat det hela och lÀttnad över att det gÄtt sÄ bra. Och jag hade följande chattkonversation med chefen som försatt mig i den hÀr situationen... 
SĂ„ himla fint. Jag blir sĂ„ glad över att fĂ„ höra sĂ„dant hĂ€r. 😊🙏💖 
 
Jag Ă€r stolt idag. JĂ€vligt stolt. PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. âœŠđŸłïžâ€đŸŒˆ

Kommentarer

TĂ€nker du skriva en kommentar?

Vad gullig du Àr! Jag blir jÀtteglad nÀr jag fÄr trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. OlÀmpliga kommentarer, sÄsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihÄg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback