Syrran och jag har umgåtts idag, som vi brukar göra på lördagar, och eftersom vi båda två jobbade vår sista dag innan semestern igår så bestämde vi oss för att fira in semestern med ett restaurangbesök idag...

Det var mysigt och gott. 😊👍 Än så länge har semesterkänslan dock inte riktigt velat infinna sig, det känns som en helt vanlig helg bara. 🤷‍♀️ Men jag antar att det kommer kännas annorlunda på måndag, när jag "borde" gå och jobba men inte kommer göra det.

Syrran och jag var faktiskt på kontoret en sväng idag, men inte för att jobba utan för att hämta min cykel. 🚴‍♀️ Ja, det kanske jag har missat att berätta?! Jag har mest jobbat och spelat Sims och sovit den senaste veckan, så det har varken funnits tid eller ork för bloggande... Men jag beställde en ny cykel förra helgen, och i onsdags fick jag hjälp av mina fina kollegor både att hämta det enorma paketet hos transportören och att montera ihop cykeln. 😊👍 Cykeln har stått på kontoret sedan dess, men idag har som sagt syrran och jag hämtat hem den. Den är SÅ vacker och jag är helt kär... 😍😍😍

Jag har varit yr ända sedan jag vaknade. Det är nästan tre timmar nu. Jag går försiktigt och håller i mig i väggar och möbler för att inte ramla. Det känns himla läskigt det här. 😟 Men jag antar att det är någon slags psykosomatisk reaktion på att långvarig stress plötsligt övergått i ledighet. Jag brukar få feber och dylikt under semestern, när jag tillåter mig själv att koppla av, men det här var något nytt. Hoppas att det går över snart.

Ligger nerbäddad i sängen och försöker ta in det faktum att jag faktiskt har SEMESTER nu. Det har varit en sjukt intensiv sista vecka av högsäsongen, som avslutades med en 12,5 timmar lång sista arbetsdag idag. Sedan jag kom hem tidigare ikväll har jag duschat och ätit och spelat lite Sims och nu gått och lagt mig, men jag är fortfarande helt uppe i varv. Får se hur lång tid det kommer ta att kunna koppla bort jobbet och börja koppla av...

Idag var min sista dag i Vadstena för den här gången. Det var en underbar morgon imorse, så jag gick en morgonpromenad före frukost...

Och nu får nog min andra dag i Vadstena börja betraktas som klar. Jag ligger nerbäddad i min hotellsäng och väntar på att gästerna i rummen intill ska sluta föra oväsen så att jag kan sova. 😴 Det är extremt lyhört här, och av någon outgrundlig anledning verkar inte mina grannar dela min uppfattning om att det är dags att sova nu. 🤔 Hur som helst, natti natti!

Jag sover alltid med strumpor på mig (närmare bestämt footies). Verkligen alltid. Jag började med det för att jag hört att det skulle vara bra för sömnen, och det kan jag intyga att det är. Och nu är jag dessutom så van vid det att det känns konstigt de gånger jag kryper ner i sängen utan strumpor, vilket alltid leder till att jag då går upp och tar på mig ett par.

Jag var säker på att jag tog på mig ett par igår kväll som vanligt, men när jag vaknade imorse hade jag inga strumpor på mig. Jag letade i och under och bredvid sängen, men fann dem ingenstans. Ett diffust minne från natten dök upp, att jag gått upp och kissat och råkat trampa i vattenpölen från duschen och sedan tagit av mig de blöta strumporna. Men då borde de väl hänga på tork någonstans? Jag letade runt i hotellrummet, men kunde inte se dem hänga på något logiskt (eller ologiskt) ställe.

Jag kollade även i högen med smutstvätt, en gång till i och i närheten av sängen och även i papperskorgarna. Men nej, de var bara borta. Det har stört mig hela dagen idag. Inte för att det var några speciella strumpor (jag brukar använda sådana som blivit gamla och nötta som "sovstrumpor"), men jag gillar inte det orimliga i att de bara gått upp i rök.

Nu tror jag dock att jag har löst mysteriet. Jag kastade en blick på min hög med rena kläder, och noterade att där fanns tre par rena strumpor - trots att det bara borde finnas två par kvar. Alltså tog jag aldrig på mig några strumpor igår ikväll, fast jag tycker mig minnas att jag gjorde det. 😧 Antingen det, eller så har jag packat för många par (men det tror jag inte). Det mest sannolika är nog att jag helt enkelt inte tog på mig några strumpor igår kväll. Jag var ju helt i extas efter kvällens teaterupplevelse och hade kanske inte helt koll på vad jag gjorde och inte gjorde. 🤷‍♀️ Det känns lite läskigt faktiskt, jag håller ju inte på med Imovane längre och borde således ha bättre koll på vad jag gör på nätterna. 😱 Men tydligen inte...

Föreställningen var helt UNDERBAR. Så otroligt vacker och gripande och välspelad. Jag hade ju redan sett nästan hela pjäsen digitalt, men blev helt golvad av att se den PÅ RIKTIGT. Att få sitta i en teatersalong igen. Vara en del av en publik igen. Känna den där magin i luften. Jag var inte beredd på hur stark den upplevelsen skulle vara. Insåg nog inte till fullo vilken viktig del av min tillvaro som coronapandemin berövat mig. Det här...det var lycka. Total lycka. ❤❤❤

Efteråt cyklade jag tillbaka till hotellet genom den varma sommarkvällen, halvhysteriskt skrattande och med lyckotårar rinnande nedför kinderna. Den dalande solen glödde som eld över östgötaslätten, gräshopporna spelade i dikena, jag trampade som en galning och hela mitt inre bara SJÖNG. ❤

Nu halvligger jag på min hotellsäng och väntar på att det ska bli dags att cykla till teatern. Jag hade väl egentligen tänkt blogga om dagen först när jag kommer hem ikväll, men jag misstänker att jag kommer vara för trött då så jag skriver nu istället. Jag är förresten trött redan nu. 😴 Så jag vet inte riktigt hur det här ska gå...

Glädjen över den nya diskmaskinen övergick dock snabbt i frustration, och visade med all önskvärd tydlighet hur jobbigt jag tycker att det är med förändringar. 😣 För den nya är ju inte likadan som den gamla (som jag kunde utan och innan efter sex och ett halvt års användning), jag blev tvungen att sätta mig och läsa bruksanvisningen för att överhuvudtaget börja förstå mig på den. Och bestickkorgarna är för låga och tekniken är superavancerad och luckan känns instabil och maskinen LUKTAR konstigt och allting är bara så främmande och jobbigt. 😫 (Efter att ha kört den två gånger nu under helgen börjar jag dock komma underfund med den och tycker till och med att den är riktigt bra på många sätt...men den här invänjningsprocessen kommer nog ta ett tag till innan jag accepterar maskinen fullt ut. 😉)

Igår var det lördag, så då var det ju systerdag. ☺❤ Syrran och jag åt lunch i en av de gigantiska stolarna som kommunen placerat ut, gick en långpromenad till en cykelbutik för att kika på cyklar (jag överväger att köpa en ny cykel, en som jag kan ha här i stan - den jag fick av mormor och morfar i 15-årspresent är jag för rädd om, eftersom den har ett så stort affektionsvärde för mig och jag skulle bli jätteledsen om den blev stulen 🚴‍♀️) och hade det allmänt mysigt. 😊

På kvällen sände Shakespearefabriken kvällens föreställning av Vintersagan live, så då låg jag förstås nedbäddad i sängen med surfplattan fulladdad. 🎭 Jag ska se den IRL nästa helg, men var nyfiken och ville se vad jag hade att vänta mig (och som bekant är jag ju inte främmande för att se samma uppsättningar flera gånger 😉). Och den visade sig vara jättebra! 😍😍😍 (Eventuellt är min positiva uppfattning aningen påverkad av den homoerotiska laddningen mellan två av de manliga karaktärerna. 😉) Jag började dock slumra till vid niotiden, så då stängde jag av plattan och sov istället. 😴 Jag vet inte hur lång tid det var kvar, men det kändes som att det närmade sig slutet av berättelsen och jag kunde väl lista ut ungefär hur det hela skulle sluta. Och eftersom jag som sagt snart ska se den på riktigt kände jag inte att det var helt nödvändigt att hålla mig vaken när jag var så himla trött och klockan passerat läggdags för länge sedan. 😴 Jag ser fram emot att få se hela föreställningen nästa helg. 😊🎭

Idag har jag mest spelat Sims och fixat lite saker här hemma, som att tvätta och göra matlådor (sista gången jag behövde laga mat innan semestern, yay! ☺👍) och gå ut med soporna och bädda sängen. Och så har jag fixat det sista med rullgardinen, nämligen att dekorera den. Den kommer från en butik där mormor har jobbat (vilket är anledningen till att jag ville renovera den snarare än att köpa en ny rullgardin ❤), och det står "STÄNGT" på den med stora svarta bokstäver. Men nu syns inte det längre, för nu har jag täckt över bokstäverna med orange liljor i plast. Det blev jättefint. 😊❤

Idag kom antagningsbeskedet till höstterminen. Men jag ska ju tacka nej till alla kurser, för jag ska ju ha studieuppehåll året ut. Japp. Så är det. Jag ska minsann tacka nej.

Än så länge har jag inte svarat. Jag har varit inne på Antagning.se två gånger idag och kikat på antagningsbeskedet. Men jag har inte tackat nej än. Jag har dock inte tackat ja heller, vilket väl får ses som ett framsteg (annars brukar jag tacka ja direkt). Men jag har läst kursbeskrivningarna och kursplanerna igen till de kurser jag blivit antagen till, och det är ju nästan att utmana ödet lite... 😵 Men som sagt, jag har inte tackat ja. Än.

Gaaahh, varför kan jag inte sluta plugga?! 😫 Det är bara en månad(!) sedan jag blev klar med min andra kandidatexamen och tyckte att det skulle bli så himla skönt med ett längre studieuppehåll...men nu överväger jag redan att hoppa på ännu ett läsår med halvfartsstudier parallellt med heltidsjobb. 😖

Men det ska jag inte göra. Nähä då. Jag ska få en lugn och skön och studiefri höst. För jag ska tacka nej.

(Vet inte riktigt om det är er eller mig själv jag försöker övertyga. 😉)

Jag vaknade vid halvfyratiden och kände att någonting var fel. Men jag var ganska sömndimmig, så det tog en stund innan jag insåg vad det var. Men så noterade jag att det var orimligt mörkt i lägenheten. Inga lampor var tända, trots att jag har rätt många smålampor som går på timer hela natten. 

 

Jag blev omedelbart rädd och fick för mig att det var någon annan i lägenheten, att det var därför jag vaknat. Jag hade, mot bättre vetande, kollat på flera läskiga MrBallen-videor igår kväll (en SJUKT olämplig kvällssysselsättning!) och hade en massa otäcka historier som snurrade runt i huvudet. Efteråt hade jag försökt neutralisera intrycken och lugna ner mig genom att kolla på några betydligt behagligare lilsimsie-videor om det nya Sims-expansionspaketet, men det hjälpte föga. 

 

Jag var alltså på helspänn redan som det var. Även efter att jag konstaterat att det var strömavbrott och att det var därför det var mörkt så fortsatte jag känna mig rädd. Jag vågade mig upp ur sängen och dra upp rullgardinerna för att göra det så ljust som möjligt i lägenheten, men sedan återvände jag snabbt till sängen. Jag vågade absolut inte gå ända bort till badrummet och inte till köket heller, trots att jag var både kissnödig och hungrig. Så jag bara låg där och var rädd och lyssnade efter mystiska ljud och försökte somna om (vilket faktiskt lyckades till slut, trots de ogynnsamma omständigheterna). 

 

När alarmet ringde klockan fem var det FORTFARANDE strömavbrott. Det började tydligen kvart i två i natt, halv tre var en tekniker på plats men vid fem imorse var problemet ännu inte löst. Jag snoozade en stund, men masade mig slutligen upp ur sängen. Det var över tio grader i kylskåpet och jag försökte öppna det så lite som möjligt. Frysen övervägde jag att inte öppna överhuvudtaget, men jag behövde ju få med mig en matlåda till jobbet så jag blev så illa tvungen att öppna lite snabbt. 

 

Jag använde mobilen som ficklampa medan jag skötte mina morgonbestyr. Men så plötsligt, strax före halv sex, slogs strömmen på igen! I typ fem minuter. Den försvann igen när jag var i badrummet och borstade tänderna. Och därinne finns det inga fönster, så det blev kolmörkt - mobilen hade jag övermodigt lagt i väskan ute i hallen när strömmen kommit tillbaka en stund tidigare. Och då kom paniken från inatt över mig igen och jag famlade mig halvhysteriskt ut till hallen för att tända mobilens ficklampa igen. Och sedan gick jag helt enkelt till jobbet. 

 

Jag hade hunnit vara på kontoret i hela tolv minuter innan strömmen kom tillbaka permanent hemma, kunde jag senare konstatera på elnätsoperatörens hemsida... 

 

Det här gör mig ändå lite rörd. Någon av mina grannar har råkat ha ner en av blombuketterna jag ställt ut i trapphuset, så att glasburken den stod i gick sönder. Och personen har inte bara samlat ihop och gjort sig av med skärvorna, utan även ställt ut en ny glasburk till blommorna. 🌷 Det tolkar jag som att mitt trapphuspyntande faktiskt uppskattas av grannarna, att de tycker att det är trevligt att vi har det lite fint i de gemensamma utrymmena. 😊

 

 

"Renegade" har förstås gått på repeat på mitt Spotify ända sedan den släpptes. En helt fantastisk låt om att närma sig någon med psykisk ohälsa. ❤️ 

 

Det är speciellt några ord (de ovan) som fastnat hos mig. Huruvida det är ångesten som hindrar en, eller om en faktiskt inte vill. Det där är en himla svår gränsdragning för mig. För när någonting är väldigt läskigt så är min omedelbara reaktion att jag inte vill. Hela mitt inre skriker: "JAG VILL INTE!!!" Och då är det skitsvårt för mig att avgöra om jag FAKTISKT inte vill, eller om jag vill egentligen men "bara" inte vågar. Ångestmonstret slår liksom på stora trumman och basunerar ut att jag inte vill, för att skydda mig från att utsätta mig för det som min ångest identifierat som en fara. Och när hela mitt inre skriker att jag inte vill är det väldigt lätt att tro på det. 

 

Det tydligaste exemplet jag har är nog Taylors konsert i Los Angeles 2013. Syrran och jag hade tagit oss runt halva jordklotet för att se henne, men den sista sträckan från vårt hotellrum i San Francisco till konserten i Los Angeles "ville" jag inte resa. Jag låg på golvet i vårt hotellrum och grät och vältrade mig i ångest större delen av dagen och hävdade att jag ville stanna där och inte alls åka med nattbussen till Los Angeles. Jag var helt övertygad om att mitt inre tumult var sanningen, att jag faktiskt inte ville gå på mitt livs första Taylor-konsert. Vilket rent logiskt förstås är helt jävla orimligt (men det finns liksom ingen plats för logik när Ångestmonstret går bärsärkagång inom mig). Och jag kommer för alltid att vara obeskrivligt tacksam över att syrran lirkade försiktigt med mig hela den där ångestfyllda dagen och till slut fick mig att gå med på att sätta mig på den där bussen och åka till konserten - som såklart var helt fantastisk och underbar och någonting jag VERKLIGEN VILLE uppleva. 🙏❤️

Men det har ändå varit en bra dag idag (trots trötthet och den medföljande huvudvärken). Mamma och syrran har varit här, och det är ju alltid mysigt. 😊❤ Vi har varit och handlat saker till hemmet, och så har mamma hjälpt mig att sätta upp en orange rullgardin i köket (bild kommer senare, när den är färdigdekorerad). Så istället för olidligt gassande sol har jag nu ett vackert orange sken i köket under eftermiddag och kväll. 👍

Lite social exponering har jag hunnit med också. Igår efter jobbet gick jag till en affär för att köpa reservdelar till rullgardinen. Jag hittade två av tre delar, och insåg till min förskräckelse att jag skulle behöva be personalen om hjälp gällande den tredje delen. Det är någonting som jag i princip aldrig gör i affärer, hittar jag inte det jag ska så får jag helt enkelt gå därifrån utan hellre än att be om hjälp. Men igår bad jag faktiskt om hjälp! Jag gick fram till infodisken och tryckte på ringklockan och inväntade ledig personal. Det kändes på något sätt mindre jobbigt att göra så än att haffa någon jag mötte i butiken, för den personen kanske höll på med något annat och inte hade tid med mig.

Efter en stund kom en trevlig ung kille, och jag försökte beskriva vad det var jag letade efter. Det tog en lång stund och många förklaringar, googlingar och missförstånd innan han till slut förstod vad jag menade. Och då konstaterade han att de inte hade någonting sådant i sortimentet. Jag tackade ändå glatt för hjälpen och sa att han i alla fall gjort ett mycket bra försök.

Jag köpte de två första delarna jag hittat och gick hem. Jag tänkte att jag väl kunde hitta den sista delen i någon annan butik här i stan. Men efter lite googlande kunde jag konstatera att den inte verkar finnas någonstans här. 😯 Däremot hittade jag ett kit med samtliga tre delar i en rullgardinsbutik på nätet. Så då lade jag förstås en beställning där imorse. Och konstaterade att gårdagens inköp var helt onödigt - och att jag borde lämna tillbaka de produkterna...

Det är ännu en sak som jag i princip aldrig gör i fysiska butiker - att lämna tillbaka någonting jag köpt. Öppet köp, bytesrätt, reklamation...sådant nyttjar jag bara inte. För att det känns läskigt. 😖

Men idag gjorde jag faktiskt det! Jag tog med mig kvittot och de två produkterna (och syrran som moraliskt stöd ❤) till butiken och ställde mig vid servicedisken och inväntade personal. Och jag pep fram nästan lite urskuldande att jag ville lämna tillbaka de två produkterna. Och det gick jättebra. Lite knappande på datorn, signaturer på kvitton, pengarna tillbaka på kortet. Det var inte alls farligt. Och det fattar jag ju rent logiskt att det inte är. Men det KÄNNS himla läskigt. Att vara till besvär, göra väsen av mig, ta plats, hävda min rätt...det är jätteläskigt. Men ack, så viktigt och stärkande för självkänslan.

Jag körde ett yogapass igår kväll. 🧘‍♀️ Det var väldigt länge sedan sist, så jag är glad över att det äntligen blev av. Det var lite jobbigt, eftersom jag inte var van, men himla skönt. Och för att ytterligare bidra till harmonin satte jag igång en body scan-meditation när jag gått och lagt mig. Så jag somnade relativt enkelt och sov gott hela natten. 😴

Följaktligen vaknade jag svintidigt imorse och var för pigg för att kunna somna om. Så det var ju lika bra att gå upp. Jag anlände till kontoret kvart över fem(!) imorse, efter en sällsamt lugn promenad genom den sovande staden. Himla mysigt att vara ute så dags på dagen. 😊👍

Jag har känt mig ganska pigg hela dagen, men nu börjar jag känna av att jag varit vaken sedan ovanligt tidigt på morgonen. Jag ska nog sova snart faktiskt. 😴 Jag började bli lite trött redan hos frisören (jag har varit och blivit rosa och fin i håret idag efter jobbet ☺), men tack och lov tog det inte så lång tid där som det brukar så jag hann komma hem innan jag blev alltför sömnig.

Och nu säger jag natti natti. 💖

Miljöerna var förstås välbekanta, det är miljöer jag rör mig i regelbundet och som jag kände igen när de dök upp i böckerna. Jag kände inte till exakt var Janas och Pers lägenheter låg, bara i vilka områden (vi fick fönstren utpekade för oss under vandringen), men annars hade jag stenkoll på de platser vi besökte och vad som hänt där i böckerna.

Jag trodde att det mest bara skulle vara Norrköpingsfolk med på vandringen, men det var faktiskt en del turister också. Det gjorde mig glad, att litteraturen lockar hit utsocknes besökare. 😊 Och vandringen innehöll en hel del Norrköpingshistoria också, det var inte bara deckarrelaterat. En himla trevlig mix. 👍 Jag hoppas att det blir ännu fler sådana här vandringar med ännu fler miljöer i framtiden.

Gud, vad jag är trött nu efter tre sena kvällar med umgänge i rad. 😴😴😴 Men jag ångrar det absolut inte, det var himla trevligt och helt klart värt det. 😊👍

Jag var inte säker på att det skulle bli någonting igår kväll, vi bara pratade lite löst om det på fredagskvällen. Men strax efter klockan sex igår kväll kom det ett meddelande om att två personer från Pride-familjen befann sig på en restaurang i närheten. Och Ångestmonstret ställde till kalabalik inom mig och tyckte att jag skulle skriva till dem att jag inte kunde komma. Men jag struntade i det och skrev "Jag kommer 😊" och skyndade ut i sommarkvällen, dock himla nervös.

Varför var det läskigare igår än i torsdags eller fredags? I torsdags kväll åt jag ju på restaurang med mina kollegor och i fredags kväll träffade jag samma personer som skulle vara med igår kväll. 🤔 Men torsdagens restaurangbesök var supervälplanerat, restaurangen hade koll på mina allergier och så vidare i förväg och hade sett till att lokalerna skulle vara jordnötsfria och att jag fick specialkomponerad mat som var både vegetarisk och allergivänlig. Och fredagens middag med Pride-familjen ägde ju rum på en privat balkong, med enbart bekanta människor närvarande.

Men gårdagens restaurangbesök var en spontan historia, på ett ställe som jag hörde av mig till i våras för att kolla om de serverar jordnötter eller inte (de har fortfarande inte svarat, så en kvalificerad gissning är väl att de gör det 🙄). Vi satt dock på uteserveringen (som var läskigt fullpackad med folk 😱), så jag kände mig relativt säker ur allergisynpunkt, men beställa någonting vågade jag inte (dels på grund av allergier, dels på grund av ångest) så jag bara satt där och drack vatten hela kvällen. Jag var rätt inställd på det redan innan, så jag såg till att komma dit ganska mätt. Mitt huvudsakliga syfte med att gå dit var ju inte att äta utan att umgås med personer som jag tycker om.

Ångestmonstret följde såklart med och fyllde mitt huvud med dumma tankar som att de andra egentligen inte ville ha mig där och att de tyckte att jag var tyst och tråkig. 😥 Jag försökte att ignorera fanskapet. Det gick väl hyfsat. Fram tills en av de andra skulle gå på toaletten och jag plötsligt kände större krav på mig att driva konversationen (det hade de andra två skött dittills). 😱 Men det gick rätt bra, vi började prata om Tinder och förhållanden och (a)sexualitet. Och han sa att det verkar så himla skönt att vara asexuell, att inte behöva bry sig om sådant. Och jag bekräftade att det är det.

Det är så himla fint med Pride-familjen, att de både vet vad asexualitet är (jag har aldrig behövt förklara någonting för dem) och accepterar det som en legitim sexuell läggning - och nu till och med uttrycker lite avundsjuka. 😊🙏

Efter ett par timmar ville de andra dra vidare till någon annan restaurang och fortsätta sitt alkoholintag där. 🍻 Men jag var både trött (på grund av den sena timmen och all social exponering) och kissnödig (på grund av mitt myckna vattendrickande), så jag tackade för mig och gick hem och lade mig och sov istället för att följa med. 😴

Nu har det blivit två sena kvällar i rad för mig. I torsdags kväll var det ju sommarfest med jobbet och igår kväll var det middag med Pride-familjen. 🏳️‍🌈 Och ikväll ser det ut att bli en utekväll med Pride-familjen. Det känns väldigt ovant med dessa sena kvällar, men det är himla trevligt. 😊 

 

Och för att ytterligare öka på trivselfaktorn upptäckte jag när jag kom hem igår kväll att det kommit en ny underbar Taylor-låt under dagen... 😍😍😍 

 

 

Och idag är det såklart systerdag. 😊❤️ Life is good. 🙏

Min diskmaskin gick sönder i onsdags kväll. Och idag ringde fastighetsskötaren och meddelade att de kommer skicka någon för att fixa den under NÄSTA VECKA. Vilket betyder att jag måste handdiska tills dess. 😫 Efter sex och ett halvt år med diskmaskin känns det som en otroligt jobbig situation (ja, jag inser att jag har blivit bortskämd...men det gör det inte mindre jobbigt). 😖