Nu har jag på relativt kort tid plöjt igenom samtliga deckare som hittills släppts av Emelie Schepp. Moderna deckare är egentligen inte alls min grej - de har en råhet som jag är alldeles för känslig för (tacka vet jag gamla hederliga Maria Lang - med fokus på VEM som har gjort det och VARFÖR snarare än utförliga beskrivningar av ofräscha detaljer). Och mycket riktigt hade jag vidriga mardrömmar om brutala mord och sargade lik de första nätterna efter att jag börjat läsa "Märkta för livet". 😱

Så varför har jag då utsatt mig för detta? Av den enkla, lokalpatriotiska anledningen att böckerna utspelar sig här i Norrköping. Och det är verkligen en speciell känsla att veta exakt var de olika platserna ligger och hur de ser ut - på gott och ont. Men när kriminella står och hänger nedanför mitt sovrumsfönster, när brutala våldsbrott begås sisådär hundra meter från mitt hem, när lik hittas inom synhåll från mitt köksfönster - då är det lite FÖR nära. 😨

Det var verkligen ett brutalt uppvaknande att läsa om vilka hemskheter som tilldrar sig här i stan. För även om jag förstås fattar att böckerna utgör en fiktiv berättelse, skildrar de ändå sådant som mycket väl kan hända - och faktiskt händer - i många människors liv. Så många tragiska livsöden det finns, så mycket hemskt som händer och så många människor som hamnar i kläm och utnyttjas och far illa... 😔 Jag inser vilken skyddad bubbla jag lever i, som aldrig kommit i kontakt med droger eller kriminalitet, aldrig blivit misshandlad eller utpressad, aldrig behövt frukta för mitt liv...

Inte så att jag inte hade någon aning om att det händer vidriga saker här i världen, det vet jag såklart mycket väl att det gör. Men att läsa så välskrivna skildringar av det i en för mig så välkänd kontext...det gjorde mig verkligen tagen. (För att inte tala om hur mitt idylliska retreatparadis Vadstena fuckas upp av de senare böckerna. 😱)

Men de är bra, de här böckerna. De är VÄLDIGT bra. Sträckläsa-till-långt-efter-sovdags-bra. 👍👍👍